Häromdagen var jag på en mycket fin borgerlig begravning. En begravning där fokus hamnar på rätt person, nämligen den som man är där för att ta avsked från. Det händer annars så lätt att en präst som läser över en död person talar efter ett slags standardformulär och i minsta möjliga mån talar om personen i fråga. Säkert för att han eller hon har den utbildningen men också för att stöta sig så lite som möjligt med de anhöriga. På den fina minnesstunden jag var på fick man sig ett liv till livs. En ganska faktisk redogörelse av den äldre mannens liv med några få väl valda anekdoter inblandade och det lämnade utrymme för vars och ens alldeles egna minnen av honom. En mycket värdig begravning fylld med skön musik och en gemensam psalm (!) som utan att nämna Gud och Jesus ändå kunde skänka en stunds andlig stämning till dem som så önskade. Jag blev också rörd till tårar som jag sällan blir vid begravningar. Jag kände också vikten av att tillsammans med släkt och vännner få ta farväl av en människa och att man på det sättet hedrar den människans hela liv och överhuvudtaget allt liv. En slags känsla av helighet infann sig utan att vara helig i Guds namn, om det nu är möjligt ?
Ha en god fortsättning och hoppas ingen blåser bort i orkanvindarna !
Time in Stockholm 
Tid 
…Det mesta är väl möjligt…bara man vågar, kan och vill!?!
Själv tycker jag begravningar är ganska rogivande…i allmänhet!
Önskar dig en angenäm vecka…
/~CY
GillaGilla
Jag har faktiskt aldrig varit på någon borgerlig begravning så jag vet inte hurdana de är. Sånt har de nog inte här i lilla lanthålan i Jönköpings utkant (här ses man ju som udda och troligen kriminell om man inte tillhör någon av alla de olika kyrkorna, nu gör jag ju visserligen det men ändå…).
Jag blåste inte bort, bara nästan, vi var dumma nog att åka till landet, att vi kom fram var rena turen som det blåste och sen gick strömmen strax efter att vi kom fram och var borta hela dagen… så någon vedklyvning blev det ju inte, vi fick kura inne framför brasorna istället. Nu är vi hemma igen, det blåste inte lika farligt nu på kvällen.
GillaGilla
Begravningar för mig är såväl ett förväl som en reningsrit.
GillaGilla
….när jag var liten var jag med på en sk.a borglig begravning..där alla ikring den avlidne hade ordnat..tillställningen..det var vacker musik och någon läste både dikt och några ord..över mannen som lämnat jordelivet..minns att jag mindes honom väldigt väl..när jag hörde…det de läste om honom..det beskrev honom väldogt väl…det är inte alltid någon "utanför"…kan ge det rätta…*kram*…
GillaGilla
Det verkar som det är Stockholmsområdet som har oengagerade begravningar. De begravningar som jag varit med om här har varit
mycket väl förberedda av prästen. Här kommer prästen hem till den sörjande familjen och tar reda på den dödas levnadshistoria som
sedan görs en renomé av vid graven. Jag har begravt 6 av mina syskon och det har varit underbar musik för det mesta, vald av den döde. När min äldsta syster begravdes läste jag upp en blogg som jag hade skrivit när hon dog och hennes dotter fyllde i det som fattades av i det jag skrivit.
Själv vill jag att mina barnbarn ska sjunga "jag vill ha en egen måne" och sonen spela gitarr solo (guitar d´amour).
Ha en bra vecka och tyck inte att jag är alltför tokig.
GillaGilla
Renome ska naturligtvis vara resumé. DS
GillaGilla
Begravningar kan vara jobbiga,lite beroende på just upplägget.Jag förstår mig inte riktigt på när allt skall vara nattsvart och allvarligt.Det är ju en stund att minnas med glädje den person man visar sin vördnad för,genom att bevista dennes sista färd.Både skratt och tårar hör hemma på en begravning.Sköt om sig och en fortsatt trevlig vecka önskar jag dig. /tg
GillaGilla
Hejsan,
Ja Boye äe Boye som ingen an 😉
Jag tog till mig din kritik *fniss* … och bloggade genast om!
Real Nasty One *lol*
GillaGilla
Hej du!Ja tisdagar är goa…*s*…En borgelig begravning…du har rätt då är det focus på den som lämnat oss…***FANCY***
GillaGilla
Hej!
Tack för tittarna hos mig! Är lite less på skrivandet just nu. Och ja, du får allt vänta ytterligare lite på uppsatsen, blev senare än beräknat. Men på måndag så SKA vi vara färdiga, så jag återkommer. Påminn mig inte mer nu.. Okej? ;-)Lyckat med en så fin begravning!
Ha de bra, Jonna
GillaGilla
Borgeligt begravning. Jag begravt min mor maj 2006 som vanligt enl .önskan. Fast jag hade ju trott att hon ville borgligt……..men vilket som Jag gick till prästen enl. trad. och han råga vad mamma hade gjort i sitt liv osv.
Själva minnestunden blev förståeligt för barnbarnsbarnen och faktiskt acceptabelt för oss vuxna. Rätt så intressant.
Mammas begravning får mig att besluta min sista önskan,,,,och det gör jag med min man och barnen och barnbarnen,,,tror jag iaf.
Men visst är det UNDERBART att få en upplevelse som är värdig den döda, även svenska kyrkan har "moderniserat "sig ganska så mycket, kan jag tycka!
Hör av Dig när Du har tid. Jag älskar Dina Brasialinska toner,,,,hmmmmm!
m a k i
GillaGilla
…tack NewMill för dina ord som försökte värma mig lite..men det blåser rätt bad winds now…"något" hade letat sig in..och värmt ordentligt..men..sen "hände något"..något som jag inte vet vad det är…och svaren uteblir…detta gör mig såå förtvivlad…och sorgen känns tung att bära…därför mina ord…visst – jag hoppas att "allt ska bli bättre"….och det kanske det blir…tack min vän! Orden behövdes…*kram*
GillaGilla