Facebook äter upp min tid och kanske mitt liv ? Hade ju inte tänkt logga in där alls, men en vän från min msn-blogg bjöd in mig och sen var det ju kört. Fast jag är tillräckligt gammal för att tycka att det hela är skräckartat med alla dessa jämförelser hit och dit, är jag tillräckligt ung för att “leka” på den där bakgården med andra likasinnade, såväl bloggvänner som släktingar och övriga vänner. Att kasta får och pussla och rekrytera andra vampyrer känns rätt oskyldigt och skojigt, men i förlängningen…vart tog mitt liv vägen? Och mina vänner är ju visserligen lika lekfulla som jag, men kanske att vi tröttar ut varann med den ena absurda utmaningen efter den andra. Å andra sidan blir umgänget där rätt prestigelöst och faktiskt rätt fantasifullt, fast inte många vettiga ord sägs. Ändå känner jag mig ganska hemma i denna “tillgjorda” gemenskap. Kanske för att det är så tydligt att det faktiskt handlar om just lek och spel, till skillnad från bloggeriet, som ju hittills har svalt mycket av min vakna tid. I synnerhet sen jag blev sjukskriven. Det här är emellertid inget som jag planerar att jag ska ägna mig åt, att kasta får och drinkar på mina vänner, till skillnad från när jag går och grunnar på en bloggtext jag vill skriva. Kanske är vi människor aldrig färdiga med leken i våra liv ? För visst var det så att barndomen gick åt till mycket lektid, till synes bortspilld, men om man har läst Matti Bergströms bok om hjärnans behov av kaos och ordning, för att kunna utvecklas, förstår jag att “facebook” är den vuxna motsvarigheten till ett slags kaos för det finns liksom inga spärrar inbyggda. Man kan skicka hur knäppa saker som helst till sina vänner och det mottas med ett smile eller en ”growing gift” som efter ett tag visar sig utvecklas till en självvattnande växt i form av vattenkran. Alltså, det finns en hel del oväntade, fantasifulla inslag i detta kaos som inspirerar. Bloggandet närmar jag mig från ett annat håll. Där är det jag själv som står för “underhållningen”. Inte mycket kommer gratis där. Det kan bli intressanta diskussioner och ibland kan många ha vänligheten att kommentera och tycka om både mina bilder och min text men, som sagt…allt beror på mig, vad jag gör det till. Inte alls så som med Facebook, där det känns som om nästan inget beror på mig. Jag bara gör som jag blir uppmanad och skickar en massa gratisgåvor och drinkar till folk och så får jag fler poäng och fler knasigheter att skicka. Hur ytligt som helst. Det är ju egentligen så långt ifrån min vision av hur ett idealt utbyte mellan människor ska eller borde se ut. Och kanske just därför rätt charmigt.
Men jag aktar mig för bjuda in någon som inte har bett om det direkt. Vill ju inte gärna vara upphov till någon annans nedgång och fall. Var och en får stå för sin egen undergång. Typ.
Och jag har för säkerhets skull gått med i en grupp på Facebook som heter “Hata Facebook”. Den är till för alla som just upplever att deras tid blir uppäten av Facebook. Typ AA för Facebookare…Inbillar mig att jag rätt snart kan behöva den typen av stöd och hjälp.
Peace !
Time in Stockholm 
Tid 
Men hallå – har jag missat nåt??
Jag vill också ha lite kul!
Får jag vara med?
Hur ska man göra för att bli bjuden på kalaset?
GillaGilla
Hej hej …Som du vet så främjar leken kreativiteten … så lek på.Resultatet ska bli spännande … så länge man kan återfinna Dig på någon blogg!(( kram ))< Anna-Lys > eller en bland flera på < MuseArt >
GillaGilla
Njaaaa, tror inte att jag skulle kunna bli biten av Facebook. Den sortens lekar passar nog inte mig. Tycker bättre om kärlekar hi hi.
Min sida har strulat så förfärligt så jag har haft jobb med den.
Hoppas att du snart kryar på dig från ditt Face-äventyr och skriver en liten kommentar i mitt Muse-art-inlägg.
Önskar dig en fin helg.
GillaGilla
Har svarat dig på min sida. 🙂
GillaGilla
Halloj!Jag har inte engagerat mig särskilt mycket i fårkastandet och vamp-yrerierna på Facebook. Men jag förstår mycket väl att det finns en tjusning i att leka lite grand. Själv ägnar jag mest min begränsade tid i cybern åt Betapet (Alfapet on-line). Som allt annat gäller det att inte bli alltför "hooked" på en specifik företeelse. Nåväl, hoppas du mår oki doki.Kramen/Robban
GillaGilla
Jag tror facebook är en sån där grej man tröttnar på rätt fort. Det går ju liksom inte prata där, jag vill fylla alla utrymmen med ord, det har jag ingen möjlighet med där, även om det är kul att kasta får och få och skicka drinkar, roliga ägg som innehåller allt från kattungar till drakar och växter där det växer upp allt möjligt konstigt… Fast för mig är det pusslandet som jag fastnat värst i.
Men som sagt, det är nog en grej man tröttnar på. Och dina monster slår alltid ner mina när jag försöker slåss med dig…
Jag hade missat att det fanns ettt \’Hata facebook\’ kanske skulle gå med där…
GillaGilla
Var rädd om Dig. Har du hört på nyheterna eller läst Metro om Facebook? Har du verkligen skrivit över dina kontakter, foton och skapande text på ett 13-sidigt kontrakt till Facebooks ägo på livstid? Vilket innebär att du får betala dem om de skulle finna att du använt samma text, bild etc här eller annorstädes utanför Facebook! Fy vad trist om detta är sant.(( Kram hela dan ))
GillaGilla