Nu är det gott att leva, på en sommardag…..

 

I hjärtat av Stockholm utspelade sig en kärleksceremoni av sällan skådat slag. Från höger till vänster var nästan alla där…nej, vänsterpartiet var visst inte representerat. Folkfest och yra, vackra människor och fin musik och inte några hårda ord om royalism kunde ens anas, trots mycket gruffande i förväg. T.o.m. en gammal republikan som jag, eller vad jag nu kan kalla mig, lät mig röras av kärleken mellan de unga tu. Viktoria var faktiskt en mycket vacker och självlysande prinsessa denna dag, så som jag aldrig tidigare har sett henne. Det måste väl vara den välsignade kärleken. Och jag har i flera veckor tänkt att all kärlek är möjlig, även den kungliga, så varför har man i år inte flyttat Pride-paraden från augusti till 19:e juni, för att ytterligare hedra och förgylla den stora dagen. Som en pendang till den kungliga kärleken som också så många gånger har tyckts omöjlig (tänk bara på Prins Bertil och Lilian) men som nu segrande fick sin revansch i det soliga Stockholm.

Idag, några dagar efter den stora uppståndelsen, läser jag flera roliga förslag på facebook, bla att man skulle privatisera kungahuset och låta intresserade köpa aktier i det, ungefär som man gjorde med Telia. Fast det tråkiga är ju att om det skulle gå lika dåligt för AB Kungahuset Sverige som för Telia-aktien, skulle det också ge en trist bild av själva Sverige.

Om man lät göra om Viktoria till en Internationell Ambassadör för Sverige och lät henne och Daniel jobba som vanliga dödliga, kungen  och Silvia skulle få ett avgångsvederlag för resten av livet, men resten av Kungahuset fick gå ut och söka vanliga jobb, skulle det vara en ganska bra kompromiss tycker en annan person på facebook. Viktoria är ju ändå upplärd på allt representerande. Det skulle vara synd att slösa bort en sådan utbildning. Så småningom får man sen välja ny ambassadör, men hur det skulle se ut råder delade meningar. Däremot kan inte ämbetet ärvas, men vill man kalla kronprinsessans barn för prinsar och prinsessor så får man göra det internt inom familjen…..alltså, detta är bara lite axplock från funderingar på facebook.

 

Ja, roligt är att detta bröllop väcker debatt, inte bara kunglig yra, och att människor samlas på gator och torg för kärlekens skull. Annars händer väl det bara när något landslag vunnit någon medalj i OS eller VM. När ett land är bra på några andra länders bekostnad.

Men för mig var helgens högtidsstund fredagskonserten i konserthuset. Verkligen fint med många olika inslag och rörande att se den lysande lyckliga Viktoria bejaka alla artister genom sitt engagerade lyssnande. Hon slog alla de folkvalda politikerna med hästlängder i sitt sätt att ta del av musiken och glädjen. Hon var ett sant “lyssnarproffs” och jag satt då och gladde mig åt att det var hon som var tronarvingé och inte en torrboll som Jan Björklund, t.ex, som inte kan skilja en helnot från en bandyklubba. Inte heller hade jag föredragit Maud Olofsson, som mest såg ut att tänka på västerbottenost eller förlorade ägg. Den enda som faktiskt såg riktigt vaken ut av politikerna under konserten var kulturministern, och nästan lika glad som Viktoria var hon. En eloge till henne alltså, i just detta fall, även om jag inte hyllar hennes politik i övrigt. Mona Sahlin såg lite drömmande ut, som om hon längtade efter the Boss, och hennes rödgröna följe verkade välvilliga men utmärkte sig inte åt vare sig det ena eller andra hållet. Det stärker min teori om att politiker har ett så engagerande jobb att de inte fullt ut kan eller orkar engagera sig i något som skulle kunna slå ut deras samhällsengagemang. Jag förstår dem, samtidigt som jag av hela mitt hjärta kommer att stödja den politiker eller det parti som tar kulturen i samhället på fullaste allvar. Att den inte bara ska vara en färgklick på toppen, utan att den ska bygga upp samhället från grunden. Som i Gustavo Dudamels Venezuela där musiken lägger grunden för ett långvarigt lärande i skolan enligt El Sistema, som jag tidigare berättat om.

 

Att tänka på ordets egentliga betydelse….kultur = odling

 

 

Det var nog inte så politikerna hade resonerat när de i fredags hade röstat för vidare utbyggnad av kärnkraften, mot och inte för ett förnyelsebart samhälle, mot ett folkvalt beslut. Sedan satte de sig i Konserthuset för  att visa sin stora godhet genom att bjuda brudparet, och gudskelov också svenska folket, på en skön konsert.

Det var en fin gest men också en undanröjande, döljande gest. Är det också så man tänker smeta bort allt illavarslande tal om avfallshanteringen? Man tänker kanske klä bergen som har inkapslat avfallet med guld och gröna skogar ?

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s