Kväll

Det är kväll på landet. Och kväll på landet betyder verkligen kväll på landet. Mörker och tystnad. Men ingen otäck tystnad. Inget otäckt mörker.  Sedan Mozart på spotify spelat klart, hör man endast en katt som kastar sig mot fönsterglaset i sin jakt på nattfjärilar. Huset har glasväggar nästan ända ner till golvet så det är som att befinna sig  ”Mitt i naturen”.  Den andra katten har gått upp till sig.

Efter en viss besvikelse, har lugnet lagt sig. Tidigare ikväll visade det sig att varmvattenberedaren läcker. Och vi som fick en ny vattenkran precis i slutet av förra sommaren och så kan vi ändå inte använda vattnet. Förra sommaren levde vi ju så, utan vatten och även utan att kunna använda avloppet…Men det finns ju fortfarande vatten i två av husen här på tomten. Det är riskfyllt det där med sommarvatten och isiga vintrar. Jo, men nu tappade jag plötsligt orken….
Och samtidigt – tänk på de delar av världen där vatten definitivt inte hör till självklarheterna! Egentligen behöver man bara tänka så och bortskämdheten rinner av en med det rinnande vatten som just nu inte finns i kran. Men besvikelsen…?
Den rinner inte av lika självklart.

Och nu sitter jag bara och småtrivs med en lite naggande surhetsgrad någonstans långt innanför västen, trots att kvällen och dagen har inneburit så mycket lycka och glädje, över att åter få komma ut och se och höra naturen – fåglarna och vinden och vattnet – och delta i katternas euforiska uppgående i alltet. Deras nosande och lyssnande som ger dem full förståelse av helheten.
Äntligen! Efter alla dessa månader av samma spår och samma dofter i en trerummare på söder. Och så, i ett huj, står en hel evighet inför deras ivriga tassar. Sådant, om något, kan göra mig smått religiös. Hur kan de bara veta hur man gör utan att egentligen kunna ha en aning? Vi människor vet och kan ju lite om vi har gått på universitet, eller om vi har en lång livserfarenhet. Hos katter verkar livsvisdomen och erfarenheten följa med i ett litet specialpaket redan från början.

Och så inser jag att detta packande och handlande och fixande för att ta sig ut till landet en långhelg, handlar minst av allt om att allt ska vara precis som det borde ha varit, när man kommer fram. Om man vill att livet alltid ska vara förutsägbart – ja, då kan man ju lika gärna stanna kvar hemma i stan. Handla på ICA och stirra in i alla sina skärmar på kvällarna, innan det är dags att krypa till sängs.

Nej, nu är det kväll på landet och jag sitter här och…stirrar in i …..nej, nu ska jag nog stänga av den här apparaten för att se om det blir en klar natt så att månen kanske kan titta fram. Annars kan jag må bra av att mörkret och tystnaden äter upp mig.
I alla fall tills det blir morgon igen. Imorgon  är en annan dag.