Tid i hundra dagar….

Idag börjar den långa skrivkampen mot hundra.

Blogg 100 är en väg att gå om man vill få skrivkramp, prestationsångest, och trötthetssyndrom. Jag har aldrig gjort det tidigare, men eftersom min kära blogg fyller tio år i år, så ska jag kanske fira detta tiofaldigt med att blogga i 100 dagar i sträck.

Den utmätta tiden är förhoppningsvis den bästa, den mest komprimerat kvalitativa tiden.

Tids nog får du vila, kära tidsblogg, såsom du har gjort de senaste 5 åren. Men nu ska vi jobba.

Första inlägget är snart lagt.

Jag ska bara lägga in en bild – dagens bild – från ett besök hos mamma, där min pappa även skymtar på bild i bilden. Han gick bort för tre år sedan på dagen idag. Han skulle ha blivit 100 år på slutet av sommaren 2012, men hann alltså inte det. Men i vårt samtal fanns han ändå med och var närvarande i sin frånvaro.



Även om jag nu aldrig kan uppnå den aktningsvärda åldern så kan jag kanske åtminstone kunna få till hundra bloggar i rad som på ett långt pärlband.