Jag Àr född och uppvuxen i Stockholm och har bott hÀr hela mitt liv. Det Àr nÀstan sÄ att man kan tro att det börjar vÀxa mossa pÄ en. Jag skulle ibland önska att jag hade andra erfarenheter, och var nÀstan pÄ vÀg att flytta till Göteborg för dryga 30 Är sedan, men det blev inte sÄ. Och ju lÀngre man bor pÄ ett stÀlle desto mer ingrodd blir man ju. SlÀkten, vÀnnerna, körer och jobb, lÀgenheter som Àr sÄ svÄra att fÄ tag i. Vi hade sÄdan flax för 23 Är sedan och fick byta en tvÄa i förorten med den vi bor i hÀr inne i stan. Inte byter vi bort den!
Stockholm Ă€r en erkĂ€nt vacker stad men har inte under min ungdomstid varit kĂ€nd för nĂ„gon party-stĂ€mning. Ganska dött pĂ„ gatorna. Inga uteserveringar. Bara nĂ„gra fĂ„ stĂ€llen som var öppna efter ett pĂ„ natten. Den första pizzerian kom pĂ„ 70-talet till Karlaplan. Vi tyckte det var himmelskt gott och dessutom billigt! Sen kom kineskrogarna som var Ă€n mer exotiska inslag. I övrigt var det som sagt ganska dött pĂ„ stan. Om jag ska vara Ă€rlig var jag mer rĂ€dd för att vara ute ensam pĂ„ stan dĂ„ Ă€n jag Ă€r nu. Jag och en dĂ„varande pojkvĂ€n hade kunnat bli nedslagna pĂ„ Fleminggatan en gĂ„ng, för att pojkvĂ€nnen hade en röd mössa pĂ„ sig. DĂ„ skrek nĂ„gra smĂ„ligister pĂ„ andra sidan gatan, ”jĂ€vla kommunist” efter honom, varpĂ„ han svarade nĂ„got alltför kaxigt i deras smak, för de kom Ă„ngande efter oss. Tre ungtuppar. ”SĂ€g ingenting nu”, sa jag till pojkvĂ€nnen. Och han höll klaffen. Och de hotade med att om vi sa sĂ„ mycket som pip nĂ€r de vĂ€nde sig om skulle de göra slarvsylta av oss, typ. Ă tminstone av pojkvĂ€nnen. Vad de skulle göra med mig framgĂ„r inte. Vi bara nickade utan att sĂ€ga nĂ„t och gick Ă„t vĂ„rt hĂ„ll pĂ„ darriga ben. Som tur var bodde vi bara nĂ„gra portar bort och innan vi fick upp nycklarna och hade öppnat porten och stĂ€ngt igen den efter oss, var vi helt skakis. Jag har sĂ€llan varit sĂ„ rĂ€dd för nĂ„gon annan mĂ€nniska.
Ja, dĂ€r ser man hur svenskar kan vara ….
Lita aldrig pĂ„ en svensk! đ
I takt med att Stockholm har blivit en allt mer kontinental stad, tack vare invandrarkulturer som finns hÀr nu, har jag kÀnt mig alltmer trygg och stolt över min stad i vÀrlden.
Nuförtiden Ă€r den bĂ„de vackrast och vĂ€nligast i vĂ€rlden. Och faktum Ă€r att mina svĂ€rförĂ€ldrar brukade sĂ€ga att stockholmare Ă€r snĂ€lla mĂ€nniskor…..
Det var ju mĂ„nga Ă„r sen, men vem vet? Den kanske sitter i vĂ€ggarna – de vĂ€nliga fasadvĂ€ggarna alstrar snĂ€llhet…..
Ja, jag tror pĂ„ ”den snĂ€lla stockholmaren”.
LĂ„t oss fridlysa denna varelse… đ
Time in Stockholm 
Tid 