Att vara glad har vÀl aldrig stÄtt sÄ högt i kurs pÄ trendskalan. Att vara glad och snÀll har vÀl allmÀnt ansetts vara lite töntigt och nÀstan korkat. Precis som att vara god, nuförtiden har förvanskats till sin motsats.
Jag har vĂ€l alltid haft nĂ€ra till skratt och har haft ett ganska gott humör och jag tycker om att visa min gladaste sida för nya mĂ€nniskor. Det tror jag inte uppfattas som instĂ€llsamt, men av vissa har jag kunnat fĂ„ lite halvspydiga kommentar om att jag alltid Ă€r sĂ„ glad. ”Varför skrattar du sĂ„ mycket? Varför Ă€r du alltid sĂ„ glad?” Andra mĂ€nniskor kan sĂ€ga samma sak, men pĂ„ ett helt annat, kĂ€rleksfullt sĂ€tt. Det Ă€r mĂ€rkligt, men det Ă€r sĂ€llan jag tar Ă„t mig. Jag blir mest konfunderad. TĂ€nk om jag skulle frĂ„ga folk varför de Ă€r sĂ„ sura jĂ€mt….
Men det gör jag förstĂ„s inte. Jag tycker var och en fĂ„r skĂ€mmas för sig. Om jag skrattar lite för mycket fĂ„r de vĂ€l gĂ„ nĂ„n annanstans om de inte orkar med för mycket glĂ€dje…. Men sĂ„ hĂ€r till pĂ„sk kan det ju bli jobbigt nĂ€r alla ska vara sĂ„ himla glada hela tiden.
Allvarligt talat… Det var evigheter sedan nĂ„gon klagade pĂ„ mitt skratt, men Ă€r man lĂ„ngsint sĂ„ Ă€r man. Bara senaste veckan har jag fĂ„tt beröm för att jag sprider glĂ€dje omkring mig, vid tvĂ„ olika tillfĂ€llen, och Ă€ndĂ„ drar jag mig till minnes gammalt groll frĂ„n förra seklet, typ …. DĂ€r ser man…. Jag kanske Ă€r en riktig surkĂ€rring under ytan, trots allt.
Men det passar ju bra sĂ„ hĂ€r till pĂ„sk. Jag kan simsalabim förvandlas till en pĂ„skkĂ€rring. Hokus Pokus! đ
Glad PĂ„sk! SĂ„ glad som du orkar med…. đŁ
…. sa hon med ett hest hĂ€xskratt…..
Time in Stockholm 
Tid 