Nu är vi mitt i sommaren. Det är lätt att glömma att tiden går, när vi ständigt lever i nutid. Inga stora planer för dagen men samma upplägg från dag till dag. En båtutflykt blir ett välkommet avbrott i ett fridfullt ickeplanerat liv.
Men i den på ytan händelsefattiga tillvaron rör det sig desto snabbare inne i min hjärna. Mina tankar har ännu inte tagit semester. Särskilt om jag vaknar på natten händer det saker där inne i hjärnvindlingarna, fast jag kan knappast redogöra för något morgonen därpå.
Det bästa är när jag rör på mig eller läser en tidning eller bok eller lyssnar på radio eller musik, eller …… Men allt sånt leder förstås till nya tankar. Och så snurrar maskinen igång igen.
Mest och bäst blir det när jag först har lättat ankar, dvs rest mig ur sittande ställning för att gå iväg eller göra något lustfyllt. Något som kickar igång hjärnan. Sen tänker den på egen hand i efterhand. Lätta tankar återvinns på bättre sätt och blir till något matnyttigt så småningom.
Förr hade jag som en slags devis i min profil här på bloggen – ”Jag tänker, alltså står jag still”, men det stämmer bara delvis, för goda tankar föds ju inte i stiltje. Det behövs ju syre. Finns det för mycket syre kanske man å andra sidan hamnar i en luftbubblor, svår att ta sig ur. Som när jag ligger och snurrar på natten. Utan syre blir det unket, och gnälliga tankar föds därur.
Jag läste en artikel om att gnälliga tankar försämrar hjärnans kapacitet. Samma gäller för människor i maktposition, läste jag i en annan artikel. Det finns forskning på att maktmänniskors hjärnor fungerar sämre.
Om du befinner dig någonstans mellan maktgalningar och gnällspikar bör du klara dig hyfsat.
Det slår mig att de gnälligaste människorna man stöter på i kommentarsfälten på nätet är ofta de som väljer ett populistiskt parti. Och de maktgalnaste politikerna brukar också finnas bland populistpartierna……
En händelse som ser ut som en tanke bara. Jag har inte gjort någon egen forskning i ämnet…. 😉
Jag vill helst inte forska vidare i ämnet, men i Almedalens efterdyningar och inför nästa val, kan det vara bra att hålla huvudet kallt och försöka rannsaka sitt minne….
Vad har egentligen blivit sagt och vilka har stått upp för sina ideal och ståndpunkter sen förra valet?
Inte många, tror jag. Mitt minne sviker mig ibland men en sak minns jag: Det parti som nu ska satsa på vård och välfärd har konstant satsat allt på att rösta ner alla regeringens budgetar som innebär satsningar på välfärden och sen skyller de på att regeringen inte har fått något gjort den senaste mandatperioden. De litar inte bara på att deras gnälliga väljare har lite otur när de tänker, de vet också att sämre hjärnkapacitet ger ett sämre minne. Eller så har de tappat minnet själva, maktgalna som de är? 😉
Nej, nu ska jag inte fördjupa mig mer i det. Risken är att jag halkar ner i gnället själv, och då vet man inte hur det går…..
Maktgalning lär jag däremot inte bli. Jag tror inte min hjärna är utbildad för att ha en bestämd profil som pekar med hela handen, som tycker sig veta allt om allt jag inte vet. Ibland skulle jag vilja kunna säga ”hur svårt kan det vara?” i ett läge när jag egentligen inget kan och vet. Jag hade nog kommit betydligt högre då på karriärsstegen. Men, so what…? Varför klaga och gnälla om hjärnan tar skada?
En lärare på lärarhögskolan sa till mig att ”ju mer man kan, desto mer begriper man hur mycket man ännu inte vet”.
Det låter som en gammaldags visdom, inte alls uppdaterad. Hon sa också det ännu mer förlegade, att ”kunskap är makt”. Det gällde kanske då på 70-talet, när hon sa det, och även 80, 90-tal. Men sen tunnades det ut.
Inför förra valet visade det sig att det parti med flest politiker med flest högskolepoäng var Miljöpartiet. Inte maktgalnast men smartast. Kanske inte tillräckligt dock, för i nästa val ville de bra gärna ta makten. Det är en ständig balansakt, det där….
När jag berättar att jag har si och så många högskolepoäng lyfts inte många ögonbryn. Men om jag säger att jag ska starta egen firma blir det ett annat, försiktigt men intresserat gensvar.
Min ”makt” – eller brist på – har inte så mycket med min bildning och kunskap att göra. Jag känner inte att vi lever i ett kunskapssamhälle. Jag känner heller inte att bildning är intressant för nutidsmänniskan.
Vi behöver inte bilda oss – vi har ju Google, eller Wikipedia…. Förr var ju uppslagsverken på riktigt. De var otroligt seriösa och omfattande. Men Wikipedia? Människor får ju själva gå in och skriva egna artiklar där utan någon särskild koll på fakta eller forskning….
Men, nej, nej, nej! Nu slank jag nästan ner i diket igen. Om jag inte aktar mig, hamnar jag väl i ”de- och dem-träsket” också, och då tar jag mig aldrig upp igen….. om jag inte flyter upp som en kork förstås… 😉
Time in Stockholm 
Tid 