Jag står inför ett av de mest speciella åren i mitt liv, tror jag. Åtminstone om jag får leva och ha hälsan. Efter sommaren tänker jag gå i pension. Jag ”fyller pension” först i oktober men det känns lagom att sluta innan ett nytt läsår börjar. Nu tror du förstås att jag kommer ge mig ut och resa, och ge mig av på äventyrligheter…
Nej, troligen inte. Långresor blir det inga så länge vi har en liten katt i livet. Och dessutom, efter bara en kort resa till Göteborg, njuter jag i fulla drag av att vara hemma och bara inte göra någonting.
Jag kommer nog att ge sysslolösheten ett ansikte. Jag har alltid varit en ”home-sweat-homer”, och även om de resor jag har gjort på egen hand eller med kören har varit fantastiska, blir jag aldrig så lycklig som när jag sitter hemma igen, välbehållen, glad och förnöjd, och många minnen rikare.
Kanske är det just den där förhöjda känslan av absolut närvaro som infinner sig när man kommer hem igen efter en rolig resa, som är det bästa med resandet? Jag som dessutom har blivit alltmer flygrädd under årens lopp, känner en stor lättnad över att överhuvudtaget finnas till varje gång på hemmaplan igen.
När även klimateffekten läggs till övriga omständigheter har vi i min familj tagit ställning mot flygresor. Jag kan inte lova att jag aldrig mer ska flyga men jag kan lova att jag ska undvika flyg i möjligaste mån. Det kommer att bli lätt för mig med tanke på min flygrädsla, och med tanke på syftet, att rädda planeten jorden, men om jag skull vilja göra en tågresa till södra Europa någon mer gång, kommer det att bli svårt eftersom man har gjort tågresandet i Europa såååå mycket svårare än när jag var ung. Det kan ta mer än dubbla tiden att åka tåg till exempelvis Rom mot för 40 år sedan. Kan någon begripa varför utvecklingen går bakåt i just detta fall när den påstås gå framåt i alla andra? Macron, Löfvén och alla som skrev på Paris-avtalet – det är ett hån mot allt miljötänk att försvåra och fördyra alla resor som inte går med flyg. Upp till bevis!
Gör om och gör rätt!
Tills det är fixat tänker jag sitta hemma och klappa katten och känna närvaro och balans med mig själv och mitt liv.
När min mamma en gång gick in i sitt stora skafferi därhemma, var hon tyst en stund, inte helt fokuserad på varför hon hade gått in i skafferiet över huvud taget. Så för att liksom positionera sig, fällde hon de berömda orden, ”här är jag”. Jag hörde henne och tyckte att det lät lustigt, men för mammas skull var det ett sätt att fokusera, först på sig själv, och sen på det hon skulle hämta.
”Här är jag”, är en mening som har visat sig gångbar även för mig. Om jag ska skriva eller säga något, kan ibland behöva stanna upp och tänka… Här är jag, och vad hade jag på hjärtat egentligen?
Och när jag skriver händer det alltför lätt att jag spårar ur, så att jag tappar tråden. Men idag tror jag att mitt skrivspår är någorlunda rakt.
Närvarande kan man också vara när man reser, och särskilt med tåg, medan bekvämligheten hemma kan göra en disträ och frånvarande. Jag tror att jag mår bäst hemma, men hade jag aldrig rest någonstans hade mina tankar kanske längtat bort någon annanstans och gjort mig rastlös och otillfredsställd?
Nåväl…. Nu till kvällens klo….. 😉
Det finns ett resmål som jag tänker att jag har kvar, om möjligt, men det skulle verkligen krävas en evig restid om resan skulle vara klimatvänlig. Å andra sidan… tids nog och ganska snart är det just tid jag kommer att vara rik på, så en vacker dag…? 😉
Vart? Ja, om vindarna blåser åt rätt håll och tågen går i tid, skulle jag vilja komma till Brasilien en vacker dag. Inte för sandsträndernas eller värmen skull, utan för musikens skull, förstås.
Kanske det kan bli riktigt inne med klimatvänliga resebyråer lagom till det blir dags för mig att dra iväg? Om vi fortfarande har en planet värd namnet, förstås?
Vi får jobba på det!
Om vi blir många får ”reserörelsen” heta #härärvi…. Från jag till vi! Från ”far och flyg” till ”på spår i år”! 😊
✈ 🚂
Gott Nytt År! 🎆 😊 😻 😊 🎉
Time in Stockholm 
Tid 