bubblerier

Jag har inte hört Amy Diamond, måste jag tyvärr erkänna. Som svar på Kerstins fråga i kommentaren igår. Eller så har jag dåligt minne för namn. Är alldeles för okunnig i vissa fall för att kunna svara vederhäftigt (heter det så  och i så fall varför?) eller ens svara alls. Men vad tycker du ? Det är jag nyfiken på. Om hon är bra måste jag förstås höra henne…

Igår kväll när jag inte kunde sova, tänkte jag : Varför skriva blogg ? Är det för min skull eller för andras skull ? Naturligtvis är det för min skull. Jaha, men då går det väl lika bra att skriva vanlig dagbok ! Jovisst, men…Jag kom i alla fall fram till att det handlar om att tvinga sig att formulera något för sig själv som man inte skulle göra annars, om man inte publicerade allt på nätet. Jag skulle i alla fall hemfalla åt att grubbla över betydligt mer privata frågor, som "Vad är meningen med mitt liv ?"  eller "Ska jag köpa fiskpinnar eller ett par nya byxor ?", eller "Varför sökte jag inte det där musiklärarjobbet i stället för att gå omkring och dra på samma gamla  jobb år ut och år in ?" Det kan man ju också göra. En del skickliga skribenter kan ju göra underhållning av vilka triviala ämnen som helst.Som ett par gamla strumpor, eller…För mig är det förstås viktiga frågor, på sätt och vis, men jag finner sällan några svar, utan ältar bara vidare i samma gamla tankebanor. Här kommer bloggen in: Den tvingar mig i alla fall att höja mig lite ur mitt eget navelskåderi och mina "typ" lyxproblem (för tänk på dem som inte har jobb överhuvudtaget), upp på en nivå där jag tycker att jag borde befinna mig lite oftare. Jag menar: Se omvärlden, om det så bara är ditt närmsta kvarter ! Apropå: Det stod i DN om tidningen "Situation Stockholm" idag. De skriver ju verkligen bra grejer och har verkligen hjälpt uteliggarna (dvs dem som klarar av jobbet att sälja tidningen). Jag behöver bara titta ut uppifrån mitt fönster (apropå att höja sig…hm.) här hemma så ser jag ibland en kvinna sitta nere på trottoaren tvärs över gatan, i ur och skur.Hon ser inte frisk ut och jag har aldrig sett henne sälja tidningar. Vad gör man med dem som inte klarar av det ? Ett sådant elände. Vi pratar nu om Stockholms innerstad år 2005. Visst är det hemskt och vad kan man göra ?

 Sångerskan Robyn uttalade sig nyligen i en intervju, och hävdade då att man inte kunde bo på Södermalm längre för det har blivit så "yuppiefierat", men jag skulle vilja påstå att hon har då inte rört sig på min del av söder. Kanske att det är annorlunda vid Nytorget på lördagar då alla som var på rockklubb natten innan gnuggar sömnen ur ögonen över en brunch och en latte. Nej, nu var jag allt lite fräck, igen. Jag tror inte Robyn om att vara omedveten om omvärldens problem. Tvärtom ! Men tyvärr räknar hon inrte ens med alla uteliggare, när hon talar om yuppies och… herregud ! Vem gör det ? Ingen, vad det verkar. Och ännu svårare är det naturligtvis om man inte ens rör sig  på de ställen där de syns. Nu tror jag att söder om söder, dit hon skulle flytta, kommer att bli nya jaktmarker för det nya "innefolket" som nu alltså utlokaliserar sig. Se bara på villapriserna i dessa trakter ! Huvaligen. Och det bor faktiskt kvar människor på söder med helt normala (eller under) inkomster på söder. Jag är ett levande exempel på detta. OK. Vad ska vi nu göra ? Köp "Situation Stockholm" så länge, tills du kommer på något bättre och meddela mig sen, när du vet. Tack.

Själv ska jag äta min fil och höra Astrid Assefa på sommar. Förresten..för dig som har läst tidigare bloggar… .Man kan ju inte bli sommarpratare bara av att lyssna på "sommar", man måste ju öva sig att prata också. Jag vet inte om det räcker att öva en kvart om dagen. Jag menar…Dom pratar ju så länge ?! Vi får fundera på det också. Så nu får vi säga: Sluta grubbla, börja bubbla, helst det dubbla, eller…? Men ge dina vänner öronproppar först. Hej, så länge !