Vi var vid Gustaf Adolfs torg tillsammans med #FridaysForFuture till att börja med. Där träffade vi några trevliga amerikaner från New York, som har jobbat med ett ”klimatprojekt” tillsammans med Dramaten i Stockholm. De har tagit fram vittnesmål, tankar och känslor om klimatet från 77 personer från hela världen. Dessa berättelser har nu omvandlats till en teaterpjäs som hade premiär igår. Verkar väldigt spännande! Den visas hela maj på teatern, och man kan läsa mer om föreställningen i gårdagens DN (25/4).
Annars finns inte mycket att glädjas åt här i världen. Maskerade nazister anfaller människor på fredliga möten som handlar om högerextremism. Tre fick föras till sjukhus. Man hade slängt några rökbomber och slängt stolar på folk och pucklat på föredragshållaren. Några högerpolitiker jämför det med när klimataktivister har stört deras Moderat-möte i Malmö. (!!!) Man undrar hur många som fördes till sjukhus efter att Rebellmammorna hade sjungit sina sånger, och efter att några ungdomar hade avbrutit statsministern utan att ”vänta på sin tur”?
Nåväl… Statsministern har ändå ringt upp både Vänsterpartiets och Miljöpartiets ledare och beklagat den allvarliga situationen. Det var ju anständigt av honom, men den politik regeringen för tillsammans regeringsunderlaget är sannerligen inte anständig. Det gynnar inte våra demokratiska rättigheter att yttra oss, när ministrar terrorstämplar klimataktivister, och relativiserar och likställer nazister med våldskapital, med fredliga klimataktivister som sjunger en sång. Tidö-laget planerar att drastiskt minska anslagen till public service, i ”bästa värsta” Ungern-stil. Finns det någon ”äkta” liberal kvar i regeringen? 🙄
När statsministern passerade oss idag log han inte lika brett som han brukar. Kanske börjar det kännas jobbigt för honom att inget i hans politik gynnar klimatet, eller planeten. Kan man hoppas på att han har ett dåligt samvete?
Vi står kvar. Kanske kan vi en dag väcka det lilla statsministersamvete som tycks sova alltför gott? Det skulle inge ett minimalt hopp.
God Helg! 💚🌍💚
Varje fredag vid Sagerska 11-12 med #peopleforfuture Lördag 12-13, Medborgarplatsen, #SaturdaysForFuture
Först ”hängde” vi med våra yngre vänner i #FridaysForFuture vid Gustaf Adolfs torg och framför riksdagshuset, när de tog sin gruppbild. Som ni ser på banderollen i mitten, är det STOR ”Global klimatstrejk” nästa fredag, 19/4 – på Odenplan 10.00, närmare bestämt.
Kom då! Alla behövs!
Sen demonstrerade vi som vanligt utanför statsministerns bostad vid Sagerska tillsammans med #peopleforfuture, 11-12.
Regeringen håller på att sumpa alla chanser att nå de redan otillräckliga klimatmålen till 2030, och nu flaggar Naturvårdsverket för att regeringen även kommer att missa alla mål till 2045. Och det säger ju sig själv, att missar man det första målet, blir sannolikheten för att klara det andra minimal. Ju längre vi väntar, desto dyrare och svårare blir det. Men vad bryr sig väl klimatförnekarna i regeringsunderlaget om det?
I dagarna har en klimataktivist förlorat sitt jobb på Energimyndigheten, för att hon anses vara en säkerhetsrisk – inte av SÄPO utan av civilministern – eftersom hon har demonstrerat med rebellmammorna. Något hon hade berättat om redan innan hon fick jobbet. När ministern fick tips av den man som hade hennes jobb före henne – men som han inte fick behålla eftersom SÄPO ansåg att han vara en säkerhetsrisk (!) – gick ministern in och ”styrde upp det hela”, och dagen därpå fick hon sparken. Och regeringen signalerar därmed tydligt att ”du ska passa dig för att demonstrera för klimatet. Då förlorar du jobbet!”. Jag trodde ministerstyre var olagligt.. 🙄
När jag just hade hämtat mig från den nyheten, läste jag om Peter Kullgren, landsbygdsministern, som hade gått in och kampanjat för att Ungern och Sverige skulle rösta nej till Restaureringslagen i EU. Ungern hade tänkt rösta ja, men övertalades alltså av Sverige till detta naturvidriga beslut. Dessutom störde den svenska ministern den demokratiska ordningen i EU-parlamentet.
Det är tur att man är pensionär. Man har inget jobb att förlora som klimataktist. Men vem vet? De kanske drar in pensionen? Man kan vänta sig vad som helst av den här opålitliga regeringen.
Först en tur till Gustav Adolfs torg för att demonstrera med #FridaysForFuture, där vi träffade Nya Zeeländare – dels en familj, och dels en man som var på resande fot, och gör allt för att ställa om till en hållbar livsstil – men de kände inte varandra innan de möttes på denna klimatdemonstration, lustigt nog. Också ett engelskt par hade letat sig hit.
Och så var det vi ”vanliga trofasta” på torget, och vid Sagerska, med #peopleforfuture, utanför statsministerns bostad. Där passerade också en holländare som hade varit på skidtur i Abisko och ytterligare en engelsktalande man (vars nationalitet jag inte uppfattade).
Sannerligen en ”global manifestation” i koncentrerad form. 😏 Men alla har vi den globala uppvärmningen som ett gemensamt problem, och vi har också det gemensamt att inga regeringar har tagit klimatkrisen på allvar, och heller inte dess effekter på våra samhällen.
I veckan har statsministern varit Lund på ett möte med studenterna där, och fick höra några sanningens ord om regeringens politik – både när det gäller Palestina-frågan, och om klimatet. Statsministerns kommentar var att ”det är ju bra med demokrati, men de ropar ju bara rakt ut och väntar inte på sin tur”.
Vi som har demonstrerat utanför hans bostad i fem år – och sedan hans tid vid makten, ungefär 1,5 år – väntar fortfarande på ”vår tur”, att få oss en pratstund med honom. De två tidigare statsministrarna har båda kommit ut för att samtala med oss.
Idag kom Ulf förbi igen, och kanske kunde han ha stannat till en liten stund för att säga mer än ”Hej”? Men, nej…det var inte vår tur idag heller. Trots att vi står alldeles lugna och fina och ”gormar” inte några slagord alls, eller sätter oss i vägen framför hans dörr, utan hälsar bara artigt och trevligt på honom och hans säkerhetsvakter.
Så jag undrar – hur länge ska studenterna i Lund behöva vänta på sin tur? Finns det kölappar? Eller kanske vill han inte tala om den politik han för, eftersom han vet att den leder till en urusel framtid för studenterna i Lund och för all världens studenter? Kanske vill han helt enkelt smita undan sitt uppdrag? Så illa kan det väl inte vara?
God Helg! 💚🌍💚
9-12 varje fredag, på Gustaf Adolfs torg/vid Sagerska
12-13 varje lördag på Medborgarplatsen, med #SaturdaysForFuture
Varje fredag står vi utanför statsministerns bostad, vid Sagerska, 11-12, med #peopleforfuture och de unga i #FridaysForFuture står (numera, när det är vägarbete på Mynttorget) på Gustaf Adolfs torg 9-12 i en, av polisen, tillståndsgiven demonstration.
Så att ni vet – så har vi gjort så i fem och ett halvt år. Det är inget som rapporteras om av media, eftersom det inte är spektakulärt eller ger några klick när Greta med vänner demonstrerar laglydigt. Media bryr sig heller inte om att rapportera från de stora globala strejkerna som Fridaysforfuture ordnar, som ändå brukar dra omkring 5-10000 pers i Stockholm och ännu fler runt om i världen.
Det är förståeligt att de unga klimatstrejkarna tröttnar på den så kallade vuxenvärlden, som aldrig tar sitt ansvar och agerar ”vuxna i rummet” och den döva och blinda regeringen, som negligerar inte bara klimataktivisters böner om att de ska lyssna på forskningen. De vägrar även att lyssna på det klimatpolitikiska rådets totalsågning av deras näst intill obefintliga klimatplan. Statsministern säger att det klimatpolitikiska rådet har andra ”åsikter” om vad som är rätt åtgärder.
Det handlar inte om åsikter. Det handlar om kunskaper som stödjer sig på evidensbaserad forskning. Men ”med berått mod” väljer den nuvarande kunskapsföraktande regeringen att bortse från allt vad forskning heter, och riskerar inte bara de ungas framtid, utan även vårt lands säkerhet, vår ekonomi, vår natur, den biologiska mångfalden – och när de utmålar dem som protesterar mot deras politik som terrorister och antidemokrater – riskerar de också vår demokratiska rätt att yttra oss, och visar med all tydlighet hur omoget och ansvarslöst de hanterar det som kommer att bli världens värsta kris, förr eller senare, och ju längre de väntar desto dyrare och mer riskfylld blir krisen.
Men man slipper inte städa om man hoppar över städningen en vecka. Dammet minskar inte av sig självt. Det blir värre om man inte åtgärdar saken. Men vad vet väl högerpopulister om städning? De är vana vid att sopa sanningen under mattan och dölja den väl.
Men ”försök inte lura oss, gossar! Vi inga konster tål.”
Det är inte demonstranters fel att antalet demokratiska länder blir färre i världen. Vi som demonstrerar för klimatet hyllar demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vi har fortfarande rätt att demonstrera i Sverige, och den rätten tar vi oss när de folkvalda inte gör det de har lovat att göra. När de säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. I synnerhet det parti som klimatministern representerar – Liberalerna – som var tredje bästa klimatparti, enligt både Naturskyddsföreningen och WWF, före valet. Nu utför de det sämsta partiets politik, och är jätteglada att de kan komma överens med dem.
Det är ett svek av de folkvalda, och när de inte håller några löften över huvud taget, har vi inte bara rätt att demonstrera – det är vår plikt att föra naturens och djurens talan. Och barnens – de som ännu inte har rösträtt, men som ska ta hand om den ”smutsiga byk” som dagens politiker lämnar efter sig.
I gårdagens intervju med statsministern i programmet 30 minuter, hävdade han att vi i Sverige skulle bestämma över vår egen skog, och inte EU, som vill att vi ska låta skogen stå, som ”kolsänka”.
”Vi ska inte göra det som är bra för alla andra, men dåligt för oss”, sa han, och gav därmed det egoistiska moderata partiet det ansikte det alltid har haft. Att göra något för någon annan utan självisk baktanke, vore dem främmande. Men det mest beklämmande är att statsministern har inte ens kunskap om att det som är bra för alla andra, faktiskt är bra även för oss. Både på kort och lång sikt. Naturen själv är bäst på att ”läka sig själv”. Det är när den klåfingriga människan kommer och stör balansen, som det går åt pipsvängen!
Statsministern urskuldade sig med att han inte haft tid med klimatet, pga Ukraina, mm. Han har heller aldrig haft tid att prata med oss när vi demonstrerar utanför hans bostad. Han visar tydligt att vad som helst är viktigare än klimatet. Jag undrar vilka ursäkter han kommer med när det sen är för sent? -”Vi såg det inte komma”, kanske?
Vi ses fredagar med #FridaysForFuture och #peopleforfuture på Gustaf Adolfs torg och vid Sagerska, från 9-12 och varje lördag med #SaturdayForFuture på Medborgarplatsen, 12-13.
Jag tänkte att jag kanske skulle hålla ut i 100 dagar, fast egentligen är det redan kört. En eller två dagar har jag inte hunnit, fast… Vad gör det egentligen om hundra år? Man blir sällan ihågkommen för det man inte gör. Oftast minns vi ju människor för deras bedrifter. Vår nuvarande regering kommer inte bli ihågkommen för sitt snabba agerande för en bättre klimatpolitik. Eftersom de inte har gjort något positivt i det fallet. Vad kommer de bli ihågkomna för? Kanske att de ändrade flest lagar på kortast tid. För att de fängslade flest kriminella? För att de har struntat i klimatlagen? För att de har möjliggjort största utfisket av Östersjön eller dödandet av svenska rovdjur? För att de har underminerat demokratin och yttrandefriheten?
Vi har ännu inte facit. För egen del, är det den regering jag helst vill glömma på kortast möjliga tid. Vilket tyvärr är omöjligt så länge de fortfarande regerar.
Men om jag tänker tillräckligt mycket på bra saker andra har gjort, kan jag förvilla mina tankar.
Idag tänkte jag frångå mina föresatser att hålla ut med bloggandet ”för framtiden” varje dag. Det kommer ingen komma ihåg mig för, men jag kommer att tacka mig själv för att jag hade förståndet att sluta i tid, till skillnad från Tidö-regeringen, som inte har förstånd att göra något vettigt av någonting.
Tack ska jag ha! 😏
Hädanefter blir det #vilkendagsomhelstförframtiden
Dagarna går så fort ibland… Glömde helt bort att skriva något här igår. Men vi demonstrerade som vanligt på lördagar på Medborgarplatsen. ”Same procedure”…
Några nya fina skyltar dök upp, som beskriver tillståndet i landet….
Det här med ”beredskap”… Är vi beredda?
Men vi hade en trivsam stund i solen, och trevliga människor som tog kontakt med oss.
Och idag – vår vanliga älsklingspromenad vid vattnet nere vid Årstaviken. Det såg ut som om änderna hade släktkalas. Sällan man ser så många på samma plats. En demonstration på gång?
Man vill ju gärna veta vad som diskuteras…😏
Modiga vinterbadare kunde också beskådas på vägen. Det har ju visat sig att det inte är särskilt hälsofrämjande med vinterbad, men det är inget som hindrar en vinterbadare. Så länge det inte är skadligt, så drabbar det ju ingen fattig … 😏
Det finns ju väldigt mycket saker vissa människor gör mot sig själva och andra, som är direkt livsfarligt på kort och lång sikt, utan att de verkar bry sig nämnvärt. Ni vet det där med rökning, användning av fossila bränslen i bilar och flygplan, åka för fort på isiga vägar med dåliga däck. Då känns ett litet vinterbad som betydligt mer skonsamt för mänskligheten.
Men som ni ser, är det några människor lite längre ut från bryggan, som står och hackar flera hål i isen. Vi fick aldrig klart för oss varför?
”Den som hackar hål åt andra, faller ofta själv däri…” Nej, hoppas inte. Kanske tänkte de fiska? Det får vi kanske aldrig veta. Men det verkade i alla fall inte vara någon direkt skadligt de höll på med.
Att promenera känns också som en fridsam och hälsosam verksamhet, som också kan skingra tankarna från allt som händer i världen, som är svårt att tänka på. Varje dag, nya händelser att förskräckas över.
Men det är söndag. Vilar blicken och tanken i ett snöigt vinterlandskap, så länge. Så får man försöka anamma vinterbadarens mod, i de stunder då stort mod kommer att krävas av oss alla. Mod att försvara våra mänskliga rättigheter, mod att försvara vår demokrati, vår kultur och vår yttrandefrihet, och – sist men inte minst – mod att försvara vår natur och livet på vår planet.
Ja, vi står alltid upp för vår svenska natur, beredda att ”beväpna oss” med alla fredliga, till buds stående medel. Vi vill försvara vår demokratiska rätt att demonstrera för vår natur, vår svenska ”flora och fauna”, våra skogar, ängar, sjöar, stränder, fjäll och skärgårdar, våra naturreservat, våra levande arter och de utdöende, och vår allemansrätt.
Vi vill försvara våra mänskliga rättigheter och våra svenska värderingar som innebär att visa solidaritet med dem som förföljs och fördrivs, terroriseras och fängslas för sina åsikter. Vi vill försvara dem som flyr från krig och klimatkatastrofer och social utsatthet. Vi vill också försvara alla dem som bär upp vårt samhälle – som tar hand om oss när vi blir sjuka, och de som tar hand om våra barn och våra äldre, och de som städar våra toaletter och allmänna utrymmen, de som kör våra bussar och tåg, och de som ger oss mening med livet – alla som sjunger våra älsklingssånger, dansar, spelar upp minnesvärda skådespel och de som skriver berättelser som ger stora upplevelser, och som skapar gemenskap i samhället.
Vi vill absolut försvara alla dem med mycket kunskap, som förklarar och ger oss förståelse om hur naturen på hela planeten fungerar, så att vi vet och förstår vad som är viktigt att försvara, och varför. Framför allt vill vi försvara alla barn, som vill ha en framtid att se fram emot, utan skräck och förtvivlan över vuxnas misslyckanden med att skapa en bättre värld i fred och frihet.
Allt detta som vi vill försvara, måste finnas kvar, för att vår vilja att försvara vårt land, ska bestå. Det måste ni förstå – ni som pläderar för att vi ska vara beredda på beväpnad strid – att det är det som krävs för att vi ska vara beredda att dö för vårt land.
Vi är beredda, om vårt land präglas av kärlek till naturen – och allt levande liv på jorden – gemenskap, rättvisa, åsiktsfrihet och medmänsklighet. Värt att dö för. Och vi är beredda att försvara den regeringen som visar samma vilja – att tala samma klarspråk om klimatnödläget, som om kriget – då är vi ”med på tåget” (om tåget nu går..😏🙄🤔).
I hela mitt arbetsliv har jag jobbat med barn – små och stora. Som mellanstadielärare, musiklärare, förskollärare och fritidspedagog. I början av min lärarbana kände jag mig inte riktigt mogen min uppgift. Ibland var jag bara tio år äldre än dem jag skulle utbilda och fostra till ”goda samhällsmedborgare”. Men med erfarenhet av olika stadier och arbetsplatser, kändes det alltmer bekvämt att vara den pedagog jag var utbildad till att vara. Jag var ju själv yngst i en syskonskara på fem barn och var mer van vid att rätta mig efter vuxna. Inte att styra och ställa med andra människor.
Det kan nog ändå vara bra att veta hur det är att bli styrd, och inte bara veta hur man styr, om man ska bli lärare. Men att växa in i lärarrollen tar ju lite längre tid och kraft för en, när det inte faller sig naturligt. Jag trodde nog att man måste vara sträng och bestämd som lärare, för att lyckas riktigt bra. Det stämmer ju delvis, men det är inte hela sanningen. Det räcker ju inte att vara bestämd – man måste ju veta vad man vill bestämma om också. Det är inte så lätt att veta när man är nyutexaminerad lärare.
Det var egentligen när jag gick min andra lärarutbildning – till rytmik och musikpedagog på Musikhögskolan – som jag fick en idé om hur jag ville vara som lärare. En av våra lärare berättade vad själva ordet ”pedagog” betydde – att gå vid din ”fot”/vid din sida. Alltså, inte att gå före och inte efter, men bredvid eleven. Man visar vägen till kunskap, men man lyssnar också in elevens synpunkter och kunskaper.
Då föll det på sin plats – den som jag egentligen alltid hade haft som pedagogisk förebild i mitt liv, var min egen mellanstadielärare – och jag insåg att det var precis som en sådan lärare hon hade varit, som jag själv ville vara. Hon visade vägen till kunskap, och hade ett demokratiskt synsätt på hela undervisningssituationen. Hon kunde dessutom vara bestämd och sträng. Hon kunde bli arg, men vi förstod alltid varför. Det är ju skillnad mot lynniga vredesutbrott över elever som kanske inte förstår vad de har gjort för fel.
Människor som leder barn behöver vara både inkännande och inlyssnande och samtidigt tydliga med vad de vill. Men också tydliga med att de står på barnens sida. Att inte svika dem. För vilka förebilder är de då?
Det är något man önskar att våra politiker också klarade av. Att lyssna på sina medborgare. Att vara tydliga med att de står på medborgarnas sida. Inte utnyttja sin ställning, och köra över vissa och premiera andra.
Barn känner ju väldigt tydligt av när en lärare uppträder orättvist mot vissa elever och bannar dem för något de inte rår för. En sådan lärare hade jag på lågstadiet. Hon skällde ut en flicka under en hel lektion, för att hon inte kunde räkna ut några enkla tal med hjälp av en kulram. Vi andra satt och led med flickan, men vågade inte säga något till den arga fröken. Däremot sprang vi fram efter lektionen och tröstade henne. Långt senare visade det sig att flickan var nästan döv, vilket inte läraren hade koll på. Oavsett det, så ska aldrig en vuxen skälla ut ett barn inför en hel klass, för att barnet inte kan räkna ett enkelt tal (vilket hon ju hade kunnat om hon bara hade förstått och hört frågan). Jag blev också utskälld en gång för att jag inte visste var vi befann oss i högläsningsboken. Eftersom jag kunde läsa redan innan jag började skolan, läste jag ut boken medan andra barn satt och stakade sig på första sidan. Det var ju plågsamt för alla parter – både den som kunde läsa, och den som inte kunde. Den läraren gick aldrig bredvid och visade vägen, och inte heller tog hon hänsyn till våra förmågor, eller brist på förmågor. Hon visade aldrig förståelse för hur vi hade det eller ville veta vad vi tänkte på.
Hur vi behandlar våra barn, visar också hur vi behandlar varandra i samhället. Om politiker inte tycker att barnen är det viktigaste i världen, visar det tydligt att de inte är intresserade av hur människor har, överhuvudtaget. Om de inte vill lyssna på barnen som är oroliga för sin framtid, har de heller inget intresse för att skapa ett gott och rättvist samhälle för alla. För ett samhälle är aldrig starkare än sin svagaste länk. Om du slår ifrån dig, och säger att barnen skriker, och att de inte kan uppföra sig, visar det bara att du inte har lyssnat i tid. För barn som aldrig har blivit lyssnade på, blir allt mer frustrerade och allt mer högljudda.
Jag har som sagt, jobbat med barn länge – sen 70-talet. Då var personaltätheten hög och barngrupperna rätt små. Det var lugnt och trivsamt på avdelningarna. Barnen kanske skrattade och pratade högt i lekar, men behövde sällan skrika för att någon i personalen, eller de andra barnen, skulle höra dem.
Men i takt – eller otakt – med tidens gång har förhållandena blivit de motsatta. Stora barngrupper med få i personalgruppen. Särskilt på fritidshemmen, där det blev allt oftare ovanligt med en utbildad fritidspedagog på avdelningarna. Och ljudnivån blev därefter. Lokalerna var inte anpassade efter gruppstorlekar, heller. För att märkas och höras över mängden, behövde barnen höja sina röster. Det är naturligt. Det är inte barnens fel. Det är vi vuxna som bäddar fel för våra barn när vi vi inte lyssnar till deras behov. Då ska vi inte skälla på barnen om de skriker istället för att prata.
Har vi inte odlat och vattnat en planta rätt, är det inte plantans fel, att den inte växer som den ska.
Igår skrev jag ju om att vi måste visa förståelse för varandra, men förståelse kommer inte av sig själv. Förståelse får man om man har kunskap. Har man inte kunskap bygger man sina åsikter på lösa antaganden eller fördomar. Fördomar har bara de som inte har kunskap.
En lärare som skäller på ett barn som hör illa, har ju fördomar om det barnet. Hade hon brytt sig om barnet och försökt förstå hennes problem hade hon inte varit så elak.
”Var kommer barnen in”, fanns det en låt som hette för många år sedan. Det verkar inte finnas någon plats för barnen att leka och lära på, där de blir respektfullt behandlade och där de får lära sig att visa respekt för andra. Har vi gått 100 år tillbaka i tiden, när barn skulle synas men inte höras? Är barnen inte viktiga att bry sig om förrän de får rösträtt, eller förrän de skaffar jobb och betalar skatt, eller förrän de gör sin värnplikt – tar till vapen och försvarar vårt land?
Ett land, som vid det laget kanske inte är värt att försvara längre, med en urlakad demokrati, en underminerad välfärd och en överutnyttjad och förgiftad natur.
Och…
Apropå att politikerna borde skämmas för vad de har gjort fel, som var temat igår… 😏 …
Det verkar snarare som om politikerna har tagit till ett hårdare ”artilleri”. Istället för skämmas, har man börjat skrämmas. 🙄
Jag läste om en 14-årig flicka som hade sett på TikTok att det kan bli krig i Sverige, och hon hade blivit livrädd, precis som hennes kompis, som hade berättat om det. Föräldrarna fick prata och lugna ner flickan som i sin tur lugnade ner kompisen.
Och som ”lök på laxen”: Idag kunde man läsa i DN om att Försvaret har underlåtit att polisanmäla sexuella övergrepp i över 20 olika fall. Enda straffet var lite lägre lön, och en del blev till och med befordrade, eftersom ledningen fortfarande hade förtroende för männen som hade utfört övergreppen, trots att de hade erkänt. En av kvinnorna vågade berätta för tidningen utan att vara anonym, men det var för att hon till slut hade sagt upp sig. Man baxnar.
Flickor har alltså dubbel anledning att vara rädda för krig och att ”göra lumpen”, för vem ska försvara dem när det kniper?
Men är man svensk medborgare ska man slåss för sitt land! Det var gårdagens budskap till svenska folket.
Att slåss och skrämma små barn, är det ”nya svarta” nu.
”Bara så att ni vet det, barn – ni ska inte skrika, inte hävda era mänskliga rättigheter att uttrycka er, inte drömma om en bättre värld utan krig, inte hoppas på en ljusnande framtid – ni ska bära vapen och lära er döda för att försvara ert land. Det är där ni kommer in.”
Jag fasar för nästa ”påbud” från regeringen.
Ska jag huka mig? Nej, jag måste resa mig.
För barnens skull!
PS Och sen ska man ju inte komma och klaga på klimataktivister, och säga att de är alarmister! 😡 DS
Om jag nu inte kan vara kreativ varje dag, kan jag i alla fall försöka återanvända det jag redan har gjort.
Idag var dagen kommen då jag skulle redigera min hemsida för sifferdanserna. Det stod nämligen fel år i ingressen – att det är dags att ladda om 2023 – och så kan man ju inte ha det… 😏
Problemet är att det verkar inte fungera att redigera i hemsidesprogrammet från min mobil, och min dator är fullspäckad med filer och program som jag inte kan få bort, vilket leder till att datorn har minimalt minne. Dessutom verkar det vara problem med nätanslutningen, så när jag efter ett oräkneligt antal försök lyckats ändra och spara och publicera så att det stod 2024 och inte 2023, bröts kontakten med nätet när 45% var sparat, så datorn stannade och gick inte att få kontakt med.
Men!
Jag gick in och kollade min hemsida från mobilen, och där var det redan uppdaterat. Det var bara min dator som inte fattat vad som hade hänt…
Byt dator, säger ni säkert… Jo, men det var ju det här med resursslöseri… 🙄 … Så länge det (nästan) funkar, så kör jag på mina gamla fälgar…
Det pratas ju mycket om att tekniken, som genom ett under, ska lösa all världens kriser och problem. Jag har haft en konversation med en moderat på nätet, som menade att framtida teknik ska lösa problemet med den radioaktiva strålningen från kärnkraftsavfallet, som inte avklingar förrän om minst 100000 år. Han såg ingen risk med att överlåta detta ”lilla” problem till framtida generationer.
Och samma risk tar man med klimatet. Det finns en förhoppning om att det ska lösa sig med hjälp av att AI räknar ut alltsammans på något snillrikt sätt. Hur det nu ska gå till, är man mer osäker på. Likaså tidsaspekten… Men har vi tur hinner AI räkna ut alltsammans innan det är försent. Men om inte…?
Kanske blir det något minnesfel så att hela processen stannar upp vid 45 %? Då kan man kanske inte hoppas på att det ändå löser sig med mobilen… 🫣
Nåväl… Det var inte bara min dator som hade problem med minnet. Även min skalle och mitt kroppsminne strejkade delvis, när jag kom på att jag skulle röra på mig och dansa, så jag återanvände mina sifferdanser för att få lite motion (istället för att halka omkull utomhus på hala vintervägar).
Det gick sådär.
Jag vet ju att man måste använda sig av det man har lärt sig, och öva och påminna minnet om vad man kan, hela tiden, men ändå blev jag förvånad över hur mycket som hade hunnit falla bort.
Men som tur är kan jag ju kolla på mina inspelade filmer, som finns både på nätet och i ”externa” minnen i någon gömma här hemma. Och det är ju bara att be till någon högre makt att det finns en fungerande apparat tillgänglig, som gör det möjligt för mig att se dessa dansfilmer. 😏
Livet är fullt av utmaningar, men ibland känns det som om mänskligheten krånglar till det för sig i onödan. Vi hittar på en massa hjälpmedel som faktiskt kan vara bra att ha, men ibland blir det många krångliga omvägar för att nå de resultat man vill ha.
Hade jag bara övat på dessa danser lite oftare, hade de ju fortfarande suttit som en smäck i såväl kropp som knopp. Och hade mänskligheten inte överproducerat en massa prylar och mat och andra lyxartiklar, hade vi inte behövt all denna teknik för att rädda livet på vår planet.
Jaja … vad hjälper det att vara efterklok?
Inte mycket, verkar det som.
Jag fortsätter med återanvändning så gott det går, så länge.
Time in Stockholm 
Tid 