Kategoriarkiv: sanningar och lögner

Registrerat partnerskap – en romantisk dröm i rosa?

 

 

Det har sagts mig att de homosexuella gjorde gemensam sak 1979 för att få bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet genom att alla ringde sig sjuka en och samma dag pga sin homosexualitet (ansågs vara en mental rubbning och stämplad som sjukdom). Inte riktigt så det gick till, har jag nu förstått. Några ringde – men inte många tycks ha vågat berätta om orsaken, rädda att bli förföljda och trakasserade på arbetsplatsen – och någon fick också ut sin sjukpeng för den dagen. Med anledning av dagens diskussioner om registrering av romer och judar kan man ju misstänkta att även de homosexuella råkade illa ut om de nämnde något om sin läggning. Än mindre tryggt kanske det var att ”komma ut” för sjukkassan. Istället gick en grupp från RFSL upp till Socialstyrelesens trapp för att demonstrera mot sjukdomsstämpeln. Och när den nytillsatta chefen för Socialstyrelsen, själv gick ut på trappen för att delta i demonstrationen fick hon saker att börja hända. Hon hette Barbro Westerholm, och kom sen att verka för de homosexuellas sak även långt senare, som politiker, och bidrog starkt till att giftermål och adoption skulle kunna genomföras för de homosexuella. En modig och rakryggad politiker. Men för att det hela skulle kunna genomföras, fick man alltså passera den avtändande fasen ”registrerat partnerskap” som kom 1995. Jag minns att jag reagerade. ”Är det för att politikerna ska få mer koll?” undrade jag då, och kanske ännu mer nu. Det var någon KD-politiker som pratade om ”att det kan finnas två äldre systrar som bor ihop och kan tänkas vilja få lite bättre ekonomiska fördelar, men de vill ju inte gifta sig, för det…”


Frågan är om de ville ingå registrerat partnerskap? Jag är skeptisk, milt uttryck. Tänker nu att det var ett svepskäl. Egentligen var det hela en helt genialisk idé ur registreringssynpunkt. Om det någonsin var något syskonpar som registrerade sig, föll de nog bort i felmarginalen. Och nu kunde de homosexuella registrera sig helt frivilligt, praktiskt taget, till allas fromma….de homosexuella var väl så tacksamma över att äntligen få bli nästan ”normala”, och de registrerande var nöjda med sitt påfund. Fast det var ju det där med benämningen…”registrerat partnerskap”skorrade lite illa i allas öron. Inte så romantiskt precis, för dem som ingick partnerskapet, och för dem som ville ha registret verkade det lite för öppet, vad det skulle syfta till.

-”Vilka är de egentligen de där…inte sjuka….men heller inte riktigt friska?
Så praktiskt om de frivilligt går in i fällan!”

Först 2009 fick homosexuella ingå riktigt äktenskap. Det var för bara 4 år sedan, efter 14 års ”registrering”.

Du kanske tror att jag hittar på i det här fallet? Och det gör jag, delvis. 😉
….Men mest för att jag tror att vi alltid ska vara vaksamma. Om vi inte är romer, finns det säkert någon annan ”defekt” hos oss som ska nagelfaras. Och registreras.
Politisk inriktning, sjukdomstillstånd, utomäktenskapliga förbindelser, medlem i annorlunda facebookgrupper, fotbollslag. Inte vet jag…..

Jag vet bara att inget av det här är konstigare att registrera än att man registrerar romer, judar och homosexuella. Det är redan gjort, gång på gång, genom historien.

Kom med ett nytt, modernare tänkesätt, är ni snälla – alla myndighetsutövande personer – annars tappar
vi förtroendet totalt….om det inte redan är gjort.

 

 

Lite Fakta HÄR  och DÄR

Lämna en kommentar

Under Homosexuell, Kärlek och politik, Mänskligt, Registrerat partnerskap, sanningar och lögner, sjukdom, Tid

Back in business!

Så kom jag då in till slut. In bakom skranket…in till det allra heligaste….Min bloggs adminpanel. Men jag blir allt orolig för att allt plötsligt ska försvinna….hade ju sparat så mycket – som jag aldrig hade kommit åt. Men det mest skräckinjagande var väl att jag inte var betrodd som den jag var. Vid svar på kontrollfrågor för att komma åt kontot fick jag inga rätt. Gatan där jag växte upp var visst inte den gata jag växte upp på….enligt wordpress, alltså, och jag kände mig som om jag var med i någon krypande skräckfilm där man försöker ta ifrån huvudpersonen (i det här fallet mig) min identitet.
Men andas man bara djupt och tar det lugnt och läser igenom alltsammans ett par gånger fixar sig allt….peppar, peppar. 😉

Och jag – visst är jag fortfarande densamma Millroll som alltid, om än lite mindre kaxig, och mer ödmjuk inför teknikens lynniga skiftningar.  ”Vem var det jag sa att jag var, sa jag?”
Nej, det var ingen de kände igen. Vare sig ”millroll” eller ”moivoila”. Både Google och WordPress var kallsinniga till min blotta existens.

Men nu efter ett dygn kan jag pusta ut.

Fråga mig inte hur det gick till men bloggen är min, och tiden… och hela härligheten!

Lite ”Halleluja” på det….ha en trevlig måndagkväll! 😉

Lämna en kommentar

Under behörighet, Datorer och Internet, Djur & Natur, Mänskligt, Musik, sanningar och lögner, Tid, Underhållning

Hur stor volym medkänsla kan utvinnas ur en befolkning?

Om man räknar per capita – hur mycket medkänsla får vi? Kanske vi kan börja räkna rent matematiskt på hur vår mänsklighet ska bli en bättre mänsklighet. Om nu moderater vill ha en mindre volymenhet när det gäller invandring och flyktingar, tänker de då i termen mängd eller storlek på invandrarna. Om man tänker i densitet kanske…?
Om man tar in lika många fast inte lika långa flyktingar kan de nog sova skaföttes på de redan fullbelagda flyktingförläggningarna…då kan de ju hjälpas åt med de dagliga rutinerna, jaga iväg möss och löss, medan sängkamraten går på svenskkurs och arbetsförmedlngen. Det gäller att effektivisera. Och när de nu inte tar så mycket plats längre kanske man kan utvinna lite mer medkänsla ur övriga medborgare. Vi skulle minska risken för att illvilliga och avundsjuka svenska medborgare utan jobb eller ett drägligt liv skulle bränna ner de få flyktingbaracker som finns kvar. Kanske tätheten av medmänsklighet skulle öka hos befolkningen om man såg att flyktingarna hade det sämre än sämst – om de ens fick komma in….fast å andra sidan skulle ju fler komma in och också få stanna i Sverige eftersom de skulle få plats och dessutom känna andra människors stöd och medkännande. Kanske någon svensk storväxt moderat skulle känna för att inhysa någon lite mindre storvuxen familj att hyra ett mindre rum i sin villa eller våning, mot ringa betalning och någon arbetsinsats…..
För handen på hjärtat – vilken svenskfödd person skulle motta ett sådant erbjudande med stor tacksamhet och förhoppning om ett gott liv i Sverige?
Utan invandring skulle Sverige bli ett mycket smutsigt land, såväl på insidan som på utsidan. Vilka skulle städa Sverige ”rent” då?  Ytan skulle krackelera och ge upphov till stora smitthärdar, bokstavligt talat, och i människors inre skulle en liten elak fästing bita sig fast, som påminner dem om deras egen missunnsamhet och girighet som drev dem in i denna situation där huvudet biter svansen av sig själv.

Nu tror inte jag längre att moderaterna pratar längd och vikt på den tilltänkte flyktingen – och det har jag aldrig gjort – men ibland måste jag bara dra allt till sin spets för att själv förstå det befängda i vissa ord och uttryck. Och kan man verkligen räkna medmänsklighet i volymenheter?
Nej, men kan man överhuvudtaget räkna människor i volymenheter?
Ja, eftrsom flyktingar också är människor, hur konstigt det än kan låta.
Men när moderater försöker låta faktiska och inte flummiga, försöker de dra in något begrepp som låter torrt och tråkigt, men samtidigt vetenskapligt riktigt. Kanske vill man i förlängningen sätta betyg på hela befolkningen och sen utvisa alla med lägsta betyg till Norge. Vem som ska sätta betygen? Ja, det får väl nåt bemanningsföretag göra…..Skavlan kan kanske hjälpa till…och Janne Josefsson?

Och förresten har visst Rheinfeldt ångrat sig redan…..inte vill han stå och skämmas i samma bås som Jimmie Åkeson. Åtminstone inte före nästa val….men sen vet vi inte hur stor volymenheten blir vad gäller medmänsklighet  och om det blir någon volymenhet alls i fallet flyktingar. Den som lever får se….

2 kommentarer

Under Kärlek och politik, Mänskligt, Nyheter och politik, sanningar och lögner, Tid

Varför ställer ingen den rätta frågan?

Journalister kan vara hur fräcka som helst – skjutjärnsjounalistik har vi väl alla hört talas om, som var så på modet på 70-talet och som nu lever vidare genom Janne Josefsson, närapå…Ja, inte riktigt då. Den sistnämnde skjuter vitt och brett åt alla håll och kanter och går över lik ganska urskillningslöst. Så skulle man inte ha gjort på 70-talet. Då var alla skjutjärn riktade åt ett håll – mot makthavarna. Kanske väl enkelriktat kan man tycka. Nu känns det å andra sidan inte
riktat  alls – åtminstone inte mot maktens boningar.
Kanske är även journalister livrädda för att bli kallade flummiga 70-talister, eller varför är det aldrig någonsin någon som på allvar har frågat vår utbildningsminister om vilken forskning han grundar sina politiska utspel på. Vilka forskare har kommit fram till att katederundervisning är den bästa, eller vilken forskning kan stödja betyg i låga åldrar. Vem säger att barn automatiskt blir bättre för att en lärare står bakom sin kateder och pekar med hela handen i stället för att öppna upp för dialog med eleverna? – kanske genom att använda sig av de estetiska ämnena? – hur kan man  uppfylla målen om allas lika värde, samtidigt som en lärare rent fysiskt placerar sig bakom en kateder på behörigt avstånd från dem han eller hon ska undervisa eller föra diskussioner med om mänskliga rättigheter?
Jag bara undrar….

Om någon journalist mot förmodan skulle ställa någon av dessa frågor till Jan Björklund och dessutom får adekvata svar (namn på minst en forskare), är jag beredd att äta upp min hatt….om jag hade nån.

 

..;-)

Lämna en kommentar

Under Mänskligt, Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid

Självuppdateringar

DSC07825

Som omväxling funderar jag lite på mig själv….;-)

DSC07136

”Skämta bara”…….

DSC02319

Men vem gör inte det? Funderar på mig gör förstås ingen. I alla fall inte så till den milda grad. ”Alla bara tänker på sig – det är bara jag som tänker på mig”, brukade min farmor säga. Och så är det ju.

IMG_4159

Nästa år lär bli mitt år. Jag fyller jämnt – och ibland tycker jag att jag fyller jämt, också. Nyss hade jag ett stort kalas på skolan där jag jobbar – i skolmatsalen.

DSC08130

Det känns inte riktigt som om jag och/eller vännerna har hunnit smälta det, så är det igång igen. Nej, det kommer inte bli samma ståhej den här gången, men nånting, förmodligen.

DSC00017_thumb.jpg

Och om jag tänker efter….vad vill jag då göra för mig så att jag ska bli riktigt glad i framtiden? Inte bara när jag fyller år eller firar något annat minst lika viktigt…

DSC08081

Hur ska jag liksom uppfylla mig själv och min framtid med överraskningar, idéer och väl genomförda projekt så att jag ska tro på mig själv och göra mig själv rättvisa?

saved

Det mesta faller förmodligen platt – eller diagonalt snett platt till marken, men några små önskemål om att få visa min egen förträfflighet ska väl lyckas gå i uppfyllelse. Jag borde ha tiden på min sida om jag betänker hur länge min föräldrar ändå har levt.

IMG_0287
Min första 30-årsperiod levde jag fortfarande i mitt trygga familjevacuum, kan man säga…även om det minsann fanns anledning att tveka på mig själv och fundera under den perioden. Men vid 30 började livet, brukade jag säga. En livskris var överstånden och jag hade träffat mitt livs kärlek. Nästa år börjar alltså nästa 30-årsfas. Vad kan hända?

DSC02294

Inga barn eller barnbarn gjorda. Barnbarn brukar annars roa vännerna som har kommit upp i pensionsåldern. Å andra sidan har jag ju nästan inte gjort annat än att ägna hela mitt yrkesverksamma liv åt barnen.

Fönsterkatter

Det är alltså inte det som kommer att prioriteras de nästkommande 30….utom möjligen alla små syskonbarnbarn, förstås…men det kan aldrig bli pliktskyldigt på samma sätt.

6C53585F546C20F6_6950_11
Men eftersom jag egentligen aldrig har gjort en karriär i arbetslivet, är det kanske nåt sånt jag ska ägna mig åt…..”se upp där nere alla små 30-,40-åringar, här kommer jag och sopar banan….”

DSC07833

Nej, usch vad jobbigt….karriärer är då inget för mig. Hur skulle det nånsin kunna bliva? Visserligen är jag en ”slow starter”, men ändå…

DSC03161

Jag tror att jag ska göra det som jag är allra bäst på: Att njuta! Njuta av stunden, av att inta långa frukostar, träffa vänner, få tid med att pula med alla mina projekt och få dem att fortsätta att rulla och att inte sluta tro på dem. Att vara med nära och kära.

DSC07543

Varför skulle jag vilja göra något storskaligt, när jag inte velat det hittills? Men det är klart att man vill göra något bra. Något som känns viktigt för en själv och förhoppningsvis för någon annan….eller för flera.

IMG_1204

Och det här med 30-årsfaser har blivit en grej. Det blir ju också så stort….Varför inte dela upp det i något år i taget…eller några månader?

Fini- Finistère

På en månad ska jag exempelvis spela in en låt. På två månader blir det 2, på ett år blir det 12. Ja, och sen är projektet praktiskt taget klart…bara resten kvar….

IMG_1608

Så får man förstås göra. En sak i taget. En färdighet i taget. Ett stycke konstart åt gången. Till slut blir det en hel cirkus, färdig att dra igång.
Sådär håller det på…

DSC08089

Vi ses vid 90! 😉

IMG_1866

Lämna en kommentar

Under Hälsa, Kärlek och politik, Mänskligt, Musik, sanningar och lögner, Tid, Väder & Vind

Lärarlegitimation – kosmetika för okunniga politiker

Här sitter jag och snyter mig och hostar lite försynt i mitt soffhörn, när en tidningsnotis plötsligt anfaller, som från ingenstans. Inte mycket gör mig arg, men ibland känner jag hur ”rosenraseriet” stiger mig åt huvudet. Och i det här fallet är det något huvudlöst som gör mig så bottenlöst ilsk.

Vad, vad?

Jo, det handlar om den omskrutna Lärarlegitimati0nen  som på något mysko vis ska göra lärare bättre än de redan är. Som ska vara en viktigare än ett betyg från en 4-årig högskoleutbildning.
OK, säger jag, men vilka avgör vilka som ska få bli legitimerade, och på vilka grunder?

Dagens notis berättar nu att Musiklärare som har undervisat i Kommunala Musikskolan/Kulturskolan före 2007 ska få legitimation, men inte nyutexaminerade lärare som inte har gjort en ettårig praktik inom grundskolan först.

Detta, mina damer och herrar, kan få håret på min skalle att resa sig. Detta kallar jag ren och skär idioti!!!

En musikpedagog har i allmänhet utbildat sig på sitt instrument från barnsben, har gått förberedande folkhögskola innan han eller hon har kommit in på Musikhögskolan efter svåra prov och stor konkurrens, för att där bli en god musikpedagog. 4 års hårt arbete och övande för att få jobb, i första hand på Kuturskolan. Där utbildar man, inspirerar och entusiasmerar, övar samspel och disciplin, utvecklar barns lyhördhet och känsla för de konstnärliga värdena. Man lär sig även räkna, läsa och förstå de stora sammanhangen genom musiken.
Vad finns i grundskolan som kan vara bättre för ett barn?
Visst kan det vara bra att ha erfarenhet av musikundervisningen i grundskolan, men eftersom förutsättningarna för bra musikundervisning överlag är så usla där, är det inte många musiklärare som stannar länge i grundskolan – om de ens stannar alls? Risken är nog snarare att studenterna lämnar musikläraryrket efter ett praktikår, och så fick vi inga äkta musikpedagoger kvar…knappt. Och legitimerade eller ej, det är inte stämpeln i passet som avgör, det är din identitet som betyder något.

Sen är det också något som inte heller politiker verka känna till – att det finns olika slags musikpedagoger – de som är instrumentpedagoger, som är särskilt skickliga och närapå musiker på ett instrument och så finns det klasslärare, som kanske passar bättre att undervisa stora klasser – de är bra på många instrument, men har inte samma djupa kunskaper inom ett område.
Men vad har då Instrumentpedagogerna i grundskolan att göra?
Jag är rytmiklärare och har enligt mitt BETYG (vilket borde räcka, enligt mig) befogenhet att undervisa i grundskolan, men skulle inte drömma om att ta jobb som trombonlärare i Kulturskolan, om ni fattar vidden?

När vår utbildningsminister talar om skola i världsklass och om att eliten ska premieras – varför struntar han blankt i dem som ägnar hela sitt liv åt att bli förstklassiga musiker? Varför vill han inte ge musikaliska barn en chans i livet?
Det här paragraf-rytteriet kan leda till att de lärare som verkligen kan något inte får vara lärare, medan de som har gått någon kortkurs i musik på en lärarhögskola och gjort sin grundskolepraktik kan bli legitimerad.

Kafka, eller nåt ditåt?

Jag blir i alla fall mörkrädd, ryser och fryser, febern stiger….

Dags för lite varmt honungsvatten. Det kan man bli både frisk och snäll av…;-)

Lämna en kommentar

Under Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid

Barndom, lärdom, mödom, sjukdom, ålderdom…..

Nog kan man dra lärdom av det mesta, men inte förrän idag när jag uttalade dessa ”domar” blev jag nästan lite mörkrädd. Är det bara i svenska språket vi är så dömande över livets alla skeden? Eller kan man kanske tolka det på annat sätt?

”Hennes barndom var alltför lycklig, men hon fick sin dom till slut! Se bara hur det gick med mödomen…..”

Eller….”Han lärde sig en läxa….att inte slarva med sitt liv….sjukdomen tog honom.

”Lev och dra lärdom! Tag hand om dig så du får en lång, skön ålderdom vid livets slut….

Alltihop känns så skuldbelagt, som om vi vore dömda redan från livets början att gå under, om vi inte gör rätt för oss, eller om vi ligger samhället till last på det ena eller andra sättet. Och nu ser jag hur själva språket talar till mig på samma sätt, som vore jag i en språklig rättegång.

Det känns som lidandets historia i fem dömande ord.

Finn fem fel, typ….

Nu ska jag gå på jakt efter några ”fördomsfria” livsbejakande, ickedömande ord som handlar om samma sak. Dvs, om  livet vi lever och leker och om döden….som befriare, kanske?

Trevlig helg! 😉

Lämna en kommentar

Under Hälsa, Mänskligt, Religion eller/och filosofi, sanningar och lögner, Tid, Väder & Vind

Finlands sak är vår….?

Jag kom på något riktigt genialiskt!

Vi flyttar svenska skolan till Finland.

I Finland lyssnar politikerna på lärarna
Lärarna får en hyfsad lön
Alla lärare får möjlighet att forska vidare efter viss tid…
Undervisningen prioriteras
Lärarna behöver inte dokumentera vartenda andetag barnen drar
Elever blir inte utsatta för allehanda prov – inte ens de nationella, men någon gång genomförs stickprov på kunskaperna, men inte över hela landet samtidigt -utan bara för att kolla av nivån.
Trots denna brist på prov har de finska eleverna bäst kunskaper i världen, eller åtminstone bland de bästa, och bättre än svenska elever.

Jan Björklund tror att det enda botemedlet mot dåliga resultat i skolan stavas prov och betyg. Vad tror ni?

Men det största problemet som jag ser det är nog språket. Ska svenska språket övergå från att vara Finlands största minoritetsspråk till att bli största majoritetsspråk?
Och vad säger Finland då?
Det lär inte de svenska barnen förstå förrän de har lärt sig finska och då är det säkert inte längre aktuellt.

Ännu enklare vore det att importera de finska skolpolitikerna till Sverige, men återigen skulle språkproblem uppstå. Jan Björklund skulle förstå dem ännu sämre än han försår de svenska lärarna och skulle istället låtsasförstå, precis som när han kom hem från skolbesök i Finland, full av entusiasm, för han hade tagit intryck av Finland, sa han.
Säkert…och sen gjorde han tvärtom. ”Det är ju ändå ingen som kan det där språket, så ingen kan kolla”, verkade han ha tänkt.

Ja, hur man än vrider och vänder på saken står där en outbildad skolminister i vägen.

Heja Finland!

Lämna en kommentar

Under Nyheter och politik, sanningar och lögner, skola, Tid

Minne

image

Tid tar plats.
Styrkan är att sitta ner
och känna igen sig. . .

2 kommentarer

Under Poesi, Resa, sanningar och lögner, Tid

Är det ljusa alltid vackert ?

 
Är det ljusa alltid vackert och står för positiva värden ?
Nej, sannerligen säger jag er, att så inte är fallet. Jag har bildbevis !
 
Det finns något skrämmande i allt naket och bart som syns och uppdagas i all sin fulhet också.
Hellre vill man ibland ha ett litet döljande halvskumt mörker där skönhet endast kan anas och fulhet inte syns.
 "Du är vackrast när det skymmer", typ….
Fast ibland kan det finnas något skönt även i det fula. Medljus är nästan alltid fulare än motljus. Å andra sidan har romantiskt motljus numera blivit så exploaterat, typ "hötorgskonst", att det inte längre kan kännas vackert utan snarare förljuget.
Jag tror på motstånd och motrörelse.
Endast där kan sanningen i lögnen finnas. Fast ibland är medrörelse också skön…i takt med musik, exempelvis.
Men också ful, när alla marscherar åt samma håll mot bättre vetande.
Så ingen regel utan undantag, vilket bara bekräftar regeln "det finns en lögn i varje sanning" (min egen lilla regel). Fast tvärtom….
 
 
Ha en god helg !

7 kommentarer

Under sanningar och lögner