Idag känns det lite gnälligt igen. Många sömnlösa timmar inatt utan anledning. Kanske har den nya månskärvan något att säga till om. I alla fall kan jag påverkas av den ibland.
Idag var det en lång dag – en studiedag som på många sätt var matnyttig, men på sluttampen började jag känna mig väldigt trött och glömsk och lätt irriterad. Är ju inte van vid att jobba långa dagar. Sen avslutades dagen med att jag for till Telenorbutiken för att äntligen få mina mobilaffärer gjorda. Såg framför mig att jag skulle liksom dansa hem med en ny fin, med alla gamla kontakter och allt överfört, men tji, vad jag bedrog mig. Eftersom jag har en försäkring, vilket var bra, var jag tvungen att gå hem och göra en skadeanmälan först, innan den nya skulle skickas hem till mig. Någon hjälp med överföring av filer och annat viktigt kunde de inte ordna åt mig. Då skulle jag behöva gå till en mobildoktor i Skrapan, och sen skicka tillbaka den gamla mobilen inom en viss tid. Visst är det bra att det kanske ordnar sig i sinom tid, men efter en sådan sömnlös natt och låååång arbetsdag är jag inte mottaglig för någon enda motgång eller krångel.
Krångel gör mig helt enkelt gråtfärdig.
Och allt handlar om en liten pryl. Visserligen en mycket innehållsrik pryl för att vara pryl. Men ändå…..
Idag passade jag istället på att träna mindfulness när jag satt där på tunnelbanan fram och tillbaka till jobbet. Inte för att jag har riktig koll på vad det är, men det ska ju vara så populärt….. Hade till och med glömt att plocka åt mig en Metro. Så alldeles lugnt och avspänt satt jag där och betraktade livet, medpassagerare, min egen andning och ett och annat som verkade intressant. Det var faktiskt rogivande.
Kan rekommenderas! 😉
Det säger jag faktiskt inte för att vara ironisk eller lustig, utan för att jag insåg hur mycket tid jag vanligtvis ägnar åt allt annat än att bara vara. Att bara stirra fläck och låta tankarna gå utan någon som helst krav på resultat. Det var något jag var specialist på förr i världen, men nu kändes det som om den ädla konsten var försvunnen för länge sen. Men eftersom jag inte hade något annat val idag, utan mobil och tidning, fick jag hänge mig åt ingenting och allting. Nästan som att cykla, men då gör man ju ändå något under tiden. Något aktivt som kräver något av en.
Allt har ju sin tjusning, förstås…… Men jag kände att det totalt kravlösa sittandet och tänkandet utan mål och mening, vill jag ägna mig mer åt. Det känns nyttigt för mig, och kanske för samhället. Alla behöver nog titta upp ibland och upptäcka en ny skön värld. Eller åtminstone upptäcka nånting….. 😉
Time in Stockholm 
Tid 