Varje fredag står vi utanför statsministerns bostad, vid Sagerska, 11-12, med #peopleforfuture och de unga i #FridaysForFuture står (numera, när det är vägarbete på Mynttorget) på Gustaf Adolfs torg 9-12 i en, av polisen, tillståndsgiven demonstration.
Så att ni vet – så har vi gjort så i fem och ett halvt år. Det är inget som rapporteras om av media, eftersom det inte är spektakulärt eller ger några klick när Greta med vänner demonstrerar laglydigt. Media bryr sig heller inte om att rapportera från de stora globala strejkerna som Fridaysforfuture ordnar, som ändå brukar dra omkring 5-10000 pers i Stockholm och ännu fler runt om i världen.
Det är förståeligt att de unga klimatstrejkarna tröttnar på den så kallade vuxenvärlden, som aldrig tar sitt ansvar och agerar ”vuxna i rummet” och den döva och blinda regeringen, som negligerar inte bara klimataktivisters böner om att de ska lyssna på forskningen. De vägrar även att lyssna på det klimatpolitikiska rådets totalsågning av deras näst intill obefintliga klimatplan. Statsministern säger att det klimatpolitikiska rådet har andra ”åsikter” om vad som är rätt åtgärder.
Det handlar inte om åsikter. Det handlar om kunskaper som stödjer sig på evidensbaserad forskning. Men ”med berått mod” väljer den nuvarande kunskapsföraktande regeringen att bortse från allt vad forskning heter, och riskerar inte bara de ungas framtid, utan även vårt lands säkerhet, vår ekonomi, vår natur, den biologiska mångfalden – och när de utmålar dem som protesterar mot deras politik som terrorister och antidemokrater – riskerar de också vår demokratiska rätt att yttra oss, och visar med all tydlighet hur omoget och ansvarslöst de hanterar det som kommer att bli världens värsta kris, förr eller senare, och ju längre de väntar desto dyrare och mer riskfylld blir krisen.
Men man slipper inte städa om man hoppar över städningen en vecka. Dammet minskar inte av sig självt. Det blir värre om man inte åtgärdar saken. Men vad vet väl högerpopulister om städning? De är vana vid att sopa sanningen under mattan och dölja den väl.
Men ”försök inte lura oss, gossar! Vi inga konster tål.”
Det är inte demonstranters fel att antalet demokratiska länder blir färre i världen. Vi som demonstrerar för klimatet hyllar demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vi har fortfarande rätt att demonstrera i Sverige, och den rätten tar vi oss när de folkvalda inte gör det de har lovat att göra. När de säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. I synnerhet det parti som klimatministern representerar – Liberalerna – som var tredje bästa klimatparti, enligt både Naturskyddsföreningen och WWF, före valet. Nu utför de det sämsta partiets politik, och är jätteglada att de kan komma överens med dem.
Det är ett svek av de folkvalda, och när de inte håller några löften över huvud taget, har vi inte bara rätt att demonstrera – det är vår plikt att föra naturens och djurens talan. Och barnens – de som ännu inte har rösträtt, men som ska ta hand om den ”smutsiga byk” som dagens politiker lämnar efter sig.
I gårdagens intervju med statsministern i programmet 30 minuter, hävdade han att vi i Sverige skulle bestämma över vår egen skog, och inte EU, som vill att vi ska låta skogen stå, som ”kolsänka”.
”Vi ska inte göra det som är bra för alla andra, men dåligt för oss”, sa han, och gav därmed det egoistiska moderata partiet det ansikte det alltid har haft. Att göra något för någon annan utan självisk baktanke, vore dem främmande. Men det mest beklämmande är att statsministern har inte ens kunskap om att det som är bra för alla andra, faktiskt är bra även för oss. Både på kort och lång sikt. Naturen själv är bäst på att ”läka sig själv”. Det är när den klåfingriga människan kommer och stör balansen, som det går åt pipsvängen!
Statsministern urskuldade sig med att han inte haft tid med klimatet, pga Ukraina, mm. Han har heller aldrig haft tid att prata med oss när vi demonstrerar utanför hans bostad. Han visar tydligt att vad som helst är viktigare än klimatet. Jag undrar vilka ursäkter han kommer med när det sen är för sent? -”Vi såg det inte komma”, kanske?
Vi ses fredagar med #FridaysForFuture och #peopleforfuture på Gustaf Adolfs torg och vid Sagerska, från 9-12 och varje lördag med #SaturdayForFuture på Medborgarplatsen, 12-13.
Ja, vi står alltid upp för vår svenska natur, beredda att ”beväpna oss” med alla fredliga, till buds stående medel. Vi vill försvara vår demokratiska rätt att demonstrera för vår natur, vår svenska ”flora och fauna”, våra skogar, ängar, sjöar, stränder, fjäll och skärgårdar, våra naturreservat, våra levande arter och de utdöende, och vår allemansrätt.
Vi vill försvara våra mänskliga rättigheter och våra svenska värderingar som innebär att visa solidaritet med dem som förföljs och fördrivs, terroriseras och fängslas för sina åsikter. Vi vill försvara dem som flyr från krig och klimatkatastrofer och social utsatthet. Vi vill också försvara alla dem som bär upp vårt samhälle – som tar hand om oss när vi blir sjuka, och de som tar hand om våra barn och våra äldre, och de som städar våra toaletter och allmänna utrymmen, de som kör våra bussar och tåg, och de som ger oss mening med livet – alla som sjunger våra älsklingssånger, dansar, spelar upp minnesvärda skådespel och de som skriver berättelser som ger stora upplevelser, och som skapar gemenskap i samhället.
Vi vill absolut försvara alla dem med mycket kunskap, som förklarar och ger oss förståelse om hur naturen på hela planeten fungerar, så att vi vet och förstår vad som är viktigt att försvara, och varför. Framför allt vill vi försvara alla barn, som vill ha en framtid att se fram emot, utan skräck och förtvivlan över vuxnas misslyckanden med att skapa en bättre värld i fred och frihet.
Allt detta som vi vill försvara, måste finnas kvar, för att vår vilja att försvara vårt land, ska bestå. Det måste ni förstå – ni som pläderar för att vi ska vara beredda på beväpnad strid – att det är det som krävs för att vi ska vara beredda att dö för vårt land.
Vi är beredda, om vårt land präglas av kärlek till naturen – och allt levande liv på jorden – gemenskap, rättvisa, åsiktsfrihet och medmänsklighet. Värt att dö för. Och vi är beredda att försvara den regeringen som visar samma vilja – att tala samma klarspråk om klimatnödläget, som om kriget – då är vi ”med på tåget” (om tåget nu går..😏🙄🤔).
Vad händer om vi skjuter upp till morgondagen, vad vi kan göra idag? I vissa fall händer ingenting. Men skjuter vi upp omställningen till ett hållbart samhälle till en annan dag, eller ett annat år, kan det bli dyrt och kostsamt för oss. Om det ens är möjligt?
Problemet är att i det fallet blir det förmodligen inte dagens politiker som får stå till svars för konsekvenserna av brist på handling i tid.
Peter Alestig skrev i dagens DN, om hur vi reagerar på alarmism, apropå överbefälhavarens och regeringens skarpa varningar om krig i Sverige. Människor blir inte så ofta sugna på att agera på alarmistiska budskap. Man blir snarare handlingsförlamad och vill helst inte tänka på saken. Han jämförde med när Greta Thunberg sa att hon ville att människor skulle gripas av panik, för att därefter agera adekvat på vad som händer. Jag tror att hon har delvis rätt, trots allt. Om det händer något akut – som att det börjar brinna – brukar många människor handla direkt och instinktivt. Få står kvar och ser på när elden tar sig vid en brand.
Men det är väl svårare att agera när faran är långt borta, och man vet inte riktigt vad som krävs av en. Man kan larma och varna – om man ser att det farliga närmar sig – men vilka kommer att lyssna och agera på det? Och hur många känner sig manade att hjälpa till? ”Vad kan jag göra”, tänker nog många. Och precis som i fallet med varningen om att kriget kan komma till Sverige, är det svårt att veta precis på vilket sätt man själv ska agera. Framför allt om man är ett barn som kanske inte har föräldrar i närheten att resonera med. Att lämnas ensam i sin oro för kriget, är nog det värsta. Sen kan det ju också vara ångestfyllt för de föräldrar som just har flytt sitt hemland pga krig, förföljelse och terror, att lugna ett oroligt barn. Om man är ensamstående förälder kan det också vara svårt att hinna med att lyssna på sina barn och prata med dem när de behöver.
”Var är föräldrarna?” Så skriver oförstående människor som kommentar till att barn blir oroliga för kriget och ringer till BRIS. Barn som kanske får information från andra barn, som har sett på TikTok att kriget kommer till Sverige imorgon.
Som svar på frågan: – Föräldrar jobbar förmodligen. Inte sitter det en vaksam förälder vid varje barns sida, som läser och förklarar information och budskap från regeringens håll. Eller? Kanske finns om man har tur, en och annan lärare, eller fritidspersonal att tillgå, om man är så ung, men tonåringar är ju ofta utelämnade till varann på eftermiddagarna efter skolan.
När det gäller oro för klimatet, finns det ju föräldragrupper bland klimatorganisationerna, som specifikt engagerar sig i sina barns välmående och i deras framtid, som exempelvis ”Våra barns framtid” eller ”Rebellmammorna”. Det finns också psykologer som särskilt inriktar sig på dessa frågor, och som kan hjälpa föräldrar med att prata om klimat-oron och visa hur de tillsammans med barnen kan ta sig an problematiken. Barn blir ju alltid lugnare, om de vet att de vuxna tar deras oro på allvar.
Om barn ser att vuxna agerar som ”vuxna i rummet” vågar de slappna av och göra det som barn gör mest, utan att behöva dra lasset och ta ansvar för en hel planets framtid.
Låt oss alla visa att vi är just de vuxna, som barn behöver. Det gäller i krig, såväl som i fred. Det gäller i alla konflikter och meningsskiljaktigheter där barn blir offer för vad vuxna ställer till med. Men det handlar inte bara om att släcka bränder och lösa konflikter. Vi måste ju också visa att det finns roliga saker i livet, som är värda att leva och kämpa för. Sådant som vi alla – barn och vuxna – blir glada av. Sådant som inte behöver kosta något, men som ändå känns värdefullt. Det enda som behövs är tid. Att ta sig tid att prata, sjunga, spela spel, se en film eller något vi har kommit överens om är roligt att göra tillsammans.
Och det bästa är, att de roliga sakerna behöver vi inte vänta med till morgondagen.
I hela mitt arbetsliv har jag jobbat med barn – små och stora. Som mellanstadielärare, musiklärare, förskollärare och fritidspedagog. I början av min lärarbana kände jag mig inte riktigt mogen min uppgift. Ibland var jag bara tio år äldre än dem jag skulle utbilda och fostra till ”goda samhällsmedborgare”. Men med erfarenhet av olika stadier och arbetsplatser, kändes det alltmer bekvämt att vara den pedagog jag var utbildad till att vara. Jag var ju själv yngst i en syskonskara på fem barn och var mer van vid att rätta mig efter vuxna. Inte att styra och ställa med andra människor.
Det kan nog ändå vara bra att veta hur det är att bli styrd, och inte bara veta hur man styr, om man ska bli lärare. Men att växa in i lärarrollen tar ju lite längre tid och kraft för en, när det inte faller sig naturligt. Jag trodde nog att man måste vara sträng och bestämd som lärare, för att lyckas riktigt bra. Det stämmer ju delvis, men det är inte hela sanningen. Det räcker ju inte att vara bestämd – man måste ju veta vad man vill bestämma om också. Det är inte så lätt att veta när man är nyutexaminerad lärare.
Det var egentligen när jag gick min andra lärarutbildning – till rytmik och musikpedagog på Musikhögskolan – som jag fick en idé om hur jag ville vara som lärare. En av våra lärare berättade vad själva ordet ”pedagog” betydde – att gå vid din ”fot”/vid din sida. Alltså, inte att gå före och inte efter, men bredvid eleven. Man visar vägen till kunskap, men man lyssnar också in elevens synpunkter och kunskaper.
Då föll det på sin plats – den som jag egentligen alltid hade haft som pedagogisk förebild i mitt liv, var min egen mellanstadielärare – och jag insåg att det var precis som en sådan lärare hon hade varit, som jag själv ville vara. Hon visade vägen till kunskap, och hade ett demokratiskt synsätt på hela undervisningssituationen. Hon kunde dessutom vara bestämd och sträng. Hon kunde bli arg, men vi förstod alltid varför. Det är ju skillnad mot lynniga vredesutbrott över elever som kanske inte förstår vad de har gjort för fel.
Människor som leder barn behöver vara både inkännande och inlyssnande och samtidigt tydliga med vad de vill. Men också tydliga med att de står på barnens sida. Att inte svika dem. För vilka förebilder är de då?
Det är något man önskar att våra politiker också klarade av. Att lyssna på sina medborgare. Att vara tydliga med att de står på medborgarnas sida. Inte utnyttja sin ställning, och köra över vissa och premiera andra.
Barn känner ju väldigt tydligt av när en lärare uppträder orättvist mot vissa elever och bannar dem för något de inte rår för. En sådan lärare hade jag på lågstadiet. Hon skällde ut en flicka under en hel lektion, för att hon inte kunde räkna ut några enkla tal med hjälp av en kulram. Vi andra satt och led med flickan, men vågade inte säga något till den arga fröken. Däremot sprang vi fram efter lektionen och tröstade henne. Långt senare visade det sig att flickan var nästan döv, vilket inte läraren hade koll på. Oavsett det, så ska aldrig en vuxen skälla ut ett barn inför en hel klass, för att barnet inte kan räkna ett enkelt tal (vilket hon ju hade kunnat om hon bara hade förstått och hört frågan). Jag blev också utskälld en gång för att jag inte visste var vi befann oss i högläsningsboken. Eftersom jag kunde läsa redan innan jag började skolan, läste jag ut boken medan andra barn satt och stakade sig på första sidan. Det var ju plågsamt för alla parter – både den som kunde läsa, och den som inte kunde. Den läraren gick aldrig bredvid och visade vägen, och inte heller tog hon hänsyn till våra förmågor, eller brist på förmågor. Hon visade aldrig förståelse för hur vi hade det eller ville veta vad vi tänkte på.
Hur vi behandlar våra barn, visar också hur vi behandlar varandra i samhället. Om politiker inte tycker att barnen är det viktigaste i världen, visar det tydligt att de inte är intresserade av hur människor har, överhuvudtaget. Om de inte vill lyssna på barnen som är oroliga för sin framtid, har de heller inget intresse för att skapa ett gott och rättvist samhälle för alla. För ett samhälle är aldrig starkare än sin svagaste länk. Om du slår ifrån dig, och säger att barnen skriker, och att de inte kan uppföra sig, visar det bara att du inte har lyssnat i tid. För barn som aldrig har blivit lyssnade på, blir allt mer frustrerade och allt mer högljudda.
Jag har som sagt, jobbat med barn länge – sen 70-talet. Då var personaltätheten hög och barngrupperna rätt små. Det var lugnt och trivsamt på avdelningarna. Barnen kanske skrattade och pratade högt i lekar, men behövde sällan skrika för att någon i personalen, eller de andra barnen, skulle höra dem.
Men i takt – eller otakt – med tidens gång har förhållandena blivit de motsatta. Stora barngrupper med få i personalgruppen. Särskilt på fritidshemmen, där det blev allt oftare ovanligt med en utbildad fritidspedagog på avdelningarna. Och ljudnivån blev därefter. Lokalerna var inte anpassade efter gruppstorlekar, heller. För att märkas och höras över mängden, behövde barnen höja sina röster. Det är naturligt. Det är inte barnens fel. Det är vi vuxna som bäddar fel för våra barn när vi vi inte lyssnar till deras behov. Då ska vi inte skälla på barnen om de skriker istället för att prata.
Har vi inte odlat och vattnat en planta rätt, är det inte plantans fel, att den inte växer som den ska.
Igår skrev jag ju om att vi måste visa förståelse för varandra, men förståelse kommer inte av sig själv. Förståelse får man om man har kunskap. Har man inte kunskap bygger man sina åsikter på lösa antaganden eller fördomar. Fördomar har bara de som inte har kunskap.
En lärare som skäller på ett barn som hör illa, har ju fördomar om det barnet. Hade hon brytt sig om barnet och försökt förstå hennes problem hade hon inte varit så elak.
”Var kommer barnen in”, fanns det en låt som hette för många år sedan. Det verkar inte finnas någon plats för barnen att leka och lära på, där de blir respektfullt behandlade och där de får lära sig att visa respekt för andra. Har vi gått 100 år tillbaka i tiden, när barn skulle synas men inte höras? Är barnen inte viktiga att bry sig om förrän de får rösträtt, eller förrän de skaffar jobb och betalar skatt, eller förrän de gör sin värnplikt – tar till vapen och försvarar vårt land?
Ett land, som vid det laget kanske inte är värt att försvara längre, med en urlakad demokrati, en underminerad välfärd och en överutnyttjad och förgiftad natur.
Och…
Apropå att politikerna borde skämmas för vad de har gjort fel, som var temat igår… 😏 …
Det verkar snarare som om politikerna har tagit till ett hårdare ”artilleri”. Istället för skämmas, har man börjat skrämmas. 🙄
Jag läste om en 14-årig flicka som hade sett på TikTok att det kan bli krig i Sverige, och hon hade blivit livrädd, precis som hennes kompis, som hade berättat om det. Föräldrarna fick prata och lugna ner flickan som i sin tur lugnade ner kompisen.
Och som ”lök på laxen”: Idag kunde man läsa i DN om att Försvaret har underlåtit att polisanmäla sexuella övergrepp i över 20 olika fall. Enda straffet var lite lägre lön, och en del blev till och med befordrade, eftersom ledningen fortfarande hade förtroende för männen som hade utfört övergreppen, trots att de hade erkänt. En av kvinnorna vågade berätta för tidningen utan att vara anonym, men det var för att hon till slut hade sagt upp sig. Man baxnar.
Flickor har alltså dubbel anledning att vara rädda för krig och att ”göra lumpen”, för vem ska försvara dem när det kniper?
Men är man svensk medborgare ska man slåss för sitt land! Det var gårdagens budskap till svenska folket.
Att slåss och skrämma små barn, är det ”nya svarta” nu.
”Bara så att ni vet det, barn – ni ska inte skrika, inte hävda era mänskliga rättigheter att uttrycka er, inte drömma om en bättre värld utan krig, inte hoppas på en ljusnande framtid – ni ska bära vapen och lära er döda för att försvara ert land. Det är där ni kommer in.”
Jag fasar för nästa ”påbud” från regeringen.
Ska jag huka mig? Nej, jag måste resa mig.
För barnens skull!
PS Och sen ska man ju inte komma och klaga på klimataktivister, och säga att de är alarmister! 😡 DS
Medan vi rör oss mot undergången, gör vi det till musik. Vi vill gärna bli underhållna, tröstade och uppmuntrade. ”Det här ska gå bra… ingen fara på taket…de stora, svåra frågorna ska du inte behöva bekymra dig om… Det fixar vi!”
Om läskunnigheten hos svenska politiker kan man undra, men än mer om läsförståelsen. Redan i åk 3 på lågstadiet testas läskunnighet och läsförståelse. De flesta kan läsa när de är nio år, men har de förstått vad de läser och kan de analysera och ta konsekvenserna av det de har läst och agera efter det? Det är ganska högt ställda krav vi har på barn och ungdomar enligt grundskolans läroplan. Att kunna läsa och förstå, analysera och utifrån det kunna diskutera en text, ska man kunna i ganska unga år.
Frågan är vilka krav vi ställer på dagens politiker, när det gäller att läsa och förstå en text om klimatförändringarna. Och i sin politik agera efter vad de har förstått. Som jag ser det, finns det just nu bara ett parti som har brytt sig om att läsa och förstå IPCC-rapporterna. Vad innehållet betyder och innebär för vårt samhälle. Och svenska folket låter sig nöja med det. Hur kan vi ställa högre krav på en grundskoleelev, än på en politiker som säger sig vilja styra vårt land?
Miljöpartiet var det parti med flest och högst utbildade politiker i riksdagen, för några år sedan. Just nu känns det som om det är det enda partiet som har politiker med bildning, över huvud taget. Men bevisa gärna motsatsen, ni andra! Annars kan man ju tro att ni ”har hål i huvudet” på riktigt…. 😏
Hoppas ni mår bra, mitt i sommaren! Hälsoläget för mig och för vår planet har det tyvärr varit sämre ställt med. Den feberhetta min kropp har genomlidit under veckan som gått, har jag i alla fall kunnat lindra med febernedsättande medicin, och jag har tackat min tur i livet, att jag föddes på en plats på jorden där man kan få rinnande vatten ur kran, för törstig blir man. Men också medveten om att grundvattennivån är ovanlig låg i sommar. Mellan feberattackerna läser jag om den fd SD-politiker som greps, anklagad för mord och brott mot griftefriden, och som nu dömts till 16 års fängelse. Det anmärkningsvärda är att den anklagade, nu med hjälp av sin advokat, vill överklaga. Det var inte hans uppsåt att mörda. Han ”trodde” inte vapnet han hade i handen var laddat. ”Varför skulle han vilja skjuta sin nära vän?”
Det här är en efterförklaring, och inget den anklagade hade nämnt vid första förhören. Dagens ”spaning” handlar inte om den fruktansvärda mordet i sig, utan om mördarens beteende efteråt och hela taktiken att spela dumt ovetande och sen komma med osannolika bortförklaringar, som jag inte helt osökt liknar vid SDs förhållande till kunskap och forskning. De använder mycket sällan just de orden. Istället ”tror” de inte att människan påverkar klimatet, och framförallt ”tycker” de att de själva inte har något ansvar för att ta reda på det. De ”chansar på att vapnet inte är laddat, och skjuter sin nära vän”. De vill helst inte veta hur det egentligen förhåller sig. Då skulle någon komma på dem med att dölja sanningen. De ”tror” att svenskarna hellre vill ha billig bensin och äta kött än att göra rätt för sig. De vill ha kärnkraft och ”tror” att framtida generationer ska klara avfallshanteringen förutom att de ska lösa effekterna av klimatförändringarna. De ”tror” att de själva ska hinna leva livets glada dagar innan katastrofen kommer.
Vill du lägga ditt liv i dessa risktagares händer? De riskerar inte bara sina egna liv, utan hela planetens. ”Äsch! Det är en världslig sak”, som Karlsson på taket skulle ha sagt. SD gör en ”vitbok”, säger förlåt och flyger vidare.
Jag läste i dagens DN om hur vi människor påverkas av kriser – pandemier och krig i ”närområden” – men någon klimatkris nämns inte.
Igår läste jag å andra sidan i The Guardian, om hur unga klimataktivister i Bangladesh hjälper översvämningsdrabbade med förnödenheter. Särskilt en tjejs berättelse drabbade mig. Hon var själv livrädd för vatten, och hon kunde inte simma, men ville ändå bidra med vad hon kunde, trots att en båt hon hade färdats i höll på att ta in vatten, men hon räddades i sista stund. Hon tyckte ändå att hon behövdes. Hon kunde särskilt hjälpa kvinnor med sanitära angelägenheter, när de hade mens, t.ex. I flyktinganläggningar kan det vara svårt. Samtidigt förberedde hon och hennes vänner klimataktioner med plakat och arrangemang.
Vi svenskar flyger, eller försöker oförtrutet flyga ut i världen till våra semestermål, och det närmaste en översvämning jag kommer i mitt sommarparadis är en o-öst roddbåt, efter några dagsregn.
Det känns som om vi svenskar lever i en skyddad verkstad, när det kommer till klimatkrisen. Men är vi särskilt dåliga människor för det? Jag tror inte det. Vi har vuxit upp i ett bra samhälle och vi är vana vid att kunna lita på att staten är på vår sida. Att den ska skydda oss från allt ont. När vår statsminister säger att hon ska fixa klimatet med en grön omställning, litar de flesta på att hon och regeringen vet vad de talar om.
När vi som har läst på om klimatet, om skogen, om havet, om biologiska mångfalden, påtalar att regeringens politik inte räcker, kallas vi extremister och alarmister, och avfärdas därmed.
Det är bra att vi har ett starkt samhälle, men när tilliten till makthavarna blir så stark att vi själva passiviseras blir det farligt för oss alla. Redan bakom nästa krök lurar sådana makthavare som rentav tänker motarbeta allt som främjar natur, djur och hållbarhet i skogsbruk och fiske i havet. Ska vi fortsätta känna tillit trots att vi vet att de har sämsta möjliga lösningar på problemen? Ska de få vår tillåtelse att förstöra vår planet? Det är upp till oss! God helg! 💚🌍💚
Det kan innebära livsfara att försvara vår natur. I hela världen blir miljöaktivister hotade och utsatta för våld. (Se bild 1 och 2) Här hemma i Sverige blir miljöpartister och klimataktivister hånade och bespottade, och en majoritet av partierna till höger (även C) vill t.o.m. begränsa deras demokratiska rätt att yttra sig och demonstrera.
Inte bara vår planet, och livet på den, är i fara, utan även demokratin och yttrandefriheten är i fara, som så många säger sig vilja gå i döden för att försvara. Det är inte längre lite ”gulligt” med klarsynta och vältaliga flickor i flätor som utmanar den vuxna befolkningen. Nu ska dessa miljökämpar till varje pris och med alla medel bekämpas och slås ner vid skoskaften, eftersom de utmanar hela vårt tillväxt-dyrkande samhälle, som aldrig får ifrågasättas eller kritiseras.
För om vi ”miljömuppar” ifrågasätter vårt samhälles uppbyggnad kring jobb, överkonsumtion och bilism, ifrågasätter vi ju den ”heliga tre-enigheten” som bygger på ett överutnyttjande av jordens resurser för att uppnå det idealiska välfärdssamhället där alla har rätt att leva ett tryggt och välordnat liv, fritt från flyg- och köttskam och besvärliga miljöpartister som talar om en oviss och till och med katstrofal framtid.
I ett sådant samhälle kan man lugnt och tryggt avsluta sin kvällsbön med….
”…i Jobbens, Bilens och den heliga Tillväxtens namn, Audi…”
Lite hädiskt, men…Ibland när verkligheten känns för absurd måste man kanske skoja om den. Men klimatkrisen kan man inte skämta bort, dessvärre. Heller inte dem som krigar mot miljöaktivister.
Även om vi måste värna om vår natur, ska vi nog akta oss för att se den som svag – som ett offer. När den slår tillbaka i form av naturkatastrofer står vi oss slätt. Det är bättre om vi agerar preventivt, för alla parter.
Det är meningen att vi ska invaggas i säkerhet. Vi ska rusta upp och bepansra oss mot ”ondskan”, genom att ytterligare förstärka vår försvarsmakt. Vår statsminister manar oss att ”göra vår plikt” för vårt fina land och vår demokrati. Det är vackert så, men säkrare känner jag mig inte av dessa vackra ord. Jag antar att jag ska känna mig trygg och meningen verkar vara att livet ska fortgå alldeles som vanligt.
Nästa vecka blir det en klimatkonferens i Stockholm, till minne av den allra första klimatkonferensen 1972, som Olof Palme tog initiativ till. Nu har regeringen bjudit in all världens potentater till minne av denna konferens och det kommer också att uppmärksammas på olika sätt av olika miljöorganisationer. Det blir evenemang på Sergels torg onsdag 1/6 på eftermiddag/kväll, och #FridaysForFuture kommer att ha en stor demonstration på fredag 3/6 kl 13.00 på Odenplan som går till Norrmalmstorg.
Men samtidigt som vår regering ”rustar för fred” och sammankallar världsledare till klimatkonferens – meddelar vår miljö- och klimatminister att Sverige ligger långt fram i omställningen till ett hållbart samhälle, och ”vanligt folk” som undersköterskor ska inte känna skam för att de har sparat ihop till en charterresa till Mallorca. Låt alla stackars ”fattiglappar” flyga och fara! Ingen ska behöva ta ansvar för klimatet. ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara…” Som om det satt en koldioxid-gud i atmosfären, som kunde skilja ”god” koldioxid från ”ond”. Visst ska vi ha klimaträttvisa! Men alla måste minska sina fossila utsläpp och de rikaste måste minska mest!
Socialdemokrater har ganska framgångsrikt talat om rättvisa. Nu verkar de tro att klimatet kan ”talas till rätta”. Det räcker inte med bla, bla, bla! Klimatkrisen kräver ”action”!
Först när våra ledare slutar invagga oss i falsk trygghet, känner jag mig riktigt trygg!
Time in Stockholm 
Tid 