Ett steg i taget!

En oerhört intensiv period har gått. De första veckorna på läsåret i en skola innehåller så mycket. Särskilt för oss som jobbar i Förskoleklass, som snabbt ska lära känna drygt 25 nya barn, lägga grunden för deras fortsatta skolgång, lära känna föräldrar och skapa en god kontakt och stämning i barngruppen, samt ge dem kunskaper och viktiga förmågor på vägen. 


Allt detta på en och samma gång.                Det är intensivt och ibland stressande. Men jag har ändå alltid tyckt att den här perioden har varit den roligaste sedan jag började jobba med sexåringar i början på nittiotalet. 

Kanske är det det där med att bli ung på nytt. Att få skärpa sin sinnen lite extra och inte bara gå på rutin. Det kan man i och för sig aldrig göra när man jobbar med människor, men när det rent kunskapsmässiga är på ett ganska basalt plan, blir det just de nya barnen som som utmanar en pedagogs förmågor och kreativitet. Det är roligt!

Eftersom jag har ”uppfunnit” och utvecklat ett pedagogiskt material för sexåringar som går ut på att ge barnen förförståelse för matematiken genom att dansa  nio ”entalsdanser” i olika puls och taktarter, så känner jag att jag även fortsättningsvis får anledning att skärpa mina egna sinnen och fortsätta utveckla materialet i takt med barnen och deras frågor och synpunkter. Det är ett sätt att hålla sig vaken och att inte gå på rutin. 

”Jag lär så länge jag har elever”, var det någon som sa. Det stämmer faktiskt. Man lär sig på vilka svar man får, hur man inte ska ställa frågor…..

 Vad finns det på kroppen som vi har bara ett av? 

”Ett halsband!”

Det var ju inte fel, men det var ju inte så jag hade tänkt…. 😉 

Vad jag däremot märker är att i princip alla barn gillar själva danserna och hela ramberättelsen,  men det är presentationen och omkringmaterialet med lite lärarhandledningstips jag ska finslipa i år. Inte långt kvar till pension. Då ska jag vara klar! Men jag säger som Ett sjunger:

”Ett tar ett steg i taget…..” 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

I farten….

Nu rullar det på. I rörelsen händer det mer i min skalle när jag cyklar än när jag bara sitter, står och går. 


När jag cyklar fram och tillbaka till jobbet blir hela jag syresatt, känns det som. Skönt med lite luft under vingarna när sommaren gör sitt återtåg. 


Om hjärnan nu fungerar bättre, vet jag förstås inte, men allt sitter inte stenhårt fast i alla fall. Tankarna flyger lite hipp som happ medan hårtestarna gör detsamma från Västerbrons krön ner mot Hornstull. 

Vad jag tänker, vet jag inte, men jag får lite infall och kommer på saker jag glömde igår, t.ex. Lite roliga låttexter kan poppa upp….


Tar jag bussen hem tänker jag inte lika mycket. Sitter mest och glor på mobilen eller tittar ut genom fönstret eller på några medpassagerare, vilket i och för sig kan vara intressant. 


Men när jag cyklar till jobbet på morgonen får jag liksom en flygande start på dagen. Och när jag ska hem känns det som om jag flyger ännu högre.


Och som en bonus – resan är gratis och motionen likaså. Det är naturligtvis bra att gå på gym och bli stark men det sägs att det är ännu viktigare att få upp flåset och få bra kondition. 

Det tror jag på. 

Jag tror på allt som är gratis.

Det är att förena nytta med nöje. 😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Nu!

Det är nu det börjar. Att ta sats under sommaren. Vila, resa, njuta och må bra, för att med full kraft ta sats inför hösten och ett helt läsår framåt. 

Så brukar det vara och så är det också i år – med ett undantag: För vår fina, älskade katt Miserere – kallad Misse – tog livet slut, när hon för en dryg vecka sedan gick ut i skogen och lade sig där och blev ”ett med naturen”. Vi tog ett gemensamt farväl tillsammans med vår andra katt Hanna, innan vi for in till veterinären i närmsta stad, som tog hand om henne. Det kändes fint och rätt men så oerhört sorgligt.

Att sörja en katt är lite speciellt. Sorgen kommer över en. Lite ordlöst, plötsligt närvarande.  Lite som katten själv.

Sådan var hon, vår katt. Drog sig tillbaka ibland. Hon gick in till sig, brukade vi säga när hon var inne i nåt av smårummen. Men ibland hann man knappt tänka, ”var är min lilla katt?”, förrän hon hade hoppat upp i knät och ville ha lite klapp och klang. Hon var skygg inför främlingar och hoppade upp på garderoben när vi fick besök. På landet kunde hon vara borta flera dygn om det knep. 

Men annars så när och kär, och tillgiven. 

Hon kom alltid tillbaka när man gick ut morgon eller kväll och ropade: ”Var är min lilla katt?” 

Alla gånger utom den sista kom hon tillbaka. 

Här slutar ett liv och börjar ett nytt.

… Eller… 

 ”Mitt i mitt, slut tittar en ny början ut!”

Det kan vara nu det händer om jag bara passar på tillfället. På jobbet har vi fått ny rektor, liksom biträdande rektor, med stark musikanknytning. Det känns som om det nästan finns en mening med det, efter att ha haft ett antal år med chefer med mindre intresse för musik i allmänhet, och för mitt musikprojekt i synnerhet. Jag drar inga växlar på det men för mig personligen känns det som om taket har höjts och mina steg blir lättare och bär mig vidare rakt in i höstmörkret…  😉 

Det bör tilläggas att hösten är min favoritårstid, förutom sommaren förstås. 

Men nu har vi haft rast och vila. 

Nu börjar det! 

Vad? Det återstår att se…. 

Vi minns Misse så länge. 💘 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Och på det elfte…

För elva år sen började jag blogga.

En ny tid, en ny plats, ett nytt sätt att uttrycka sig. Jag har från och till skrivit dagbok hela mitt liv, men inte så här inför publik. Lite som att skriva brev förr i världen, men då visste jag ju vem jag skrev till. 

När jag bloggar kan jag aldrig vara riktigt säker på vem eller vilka som läser.Der är ju lite av tjusningen, det där ovissa. Jag lägger inte upp någon statistik offentligt, eftersom det känns som om jag skulle delta i någon slags tävling. Det är inte därför jag skriver…. 

Men varför skriver du då, undrar den frågvisa?

Det finns säkert kloka svar på den frågan, men..

Jag tror att jag skriver för att det är roligt. Fortfarande roligt, trots att mina fd bloggvänner tycks ha slutat för länge sedan, och trots att jag har så många fler kommentarer och gillande på Facebook och Instagram än här. Men där ser man… Sådan här aktivitet kan man inte mäta på det sättet. Det måste komma inifrån mig – lusten att skriva och formulera mig. Så länge lusten är någorlunda vid liv så fortsätter jag. 

Bara så att ni vet…. 😉 

Det är samma med allt kulturellt och konstnärligt skapande. Känner du inte lust, blir det ganska meningslöst..

Som mitt körsjungande. Jag minns hur jag för ungefär 20 år sedan med stor lust och hängivenhet deltog i alla repetitioner inför konsert då Bachs H-mollmässa skulle framföras. Ibland satt jag ensam i sopranstämman och lyssnade när de andra tragglande på med sina stämmor. Min soprankompisar var vid den tiden så upptagna med tusen andra saker, men trots att jag redan sjungit musiken med min förra kör och därför kunde den väldigt väl jämförelsevis, gick jag på alla repetitioner. Varför? Jag gick på lustprincipen, helt enkelt. Jag älskar Bach, alla stämmor är lika viktiga och roliga att sjunga. Jag kände också att jag hade en uppgift att fylla, eftersom jag kunde verket ganska bra, och jag kunde leda min stämma på rätta vägar, när det var svårt. Dessutom hade jag inte några större problem med infektioner på den tiden, vilket gjorde att min röst lydde mig tämligen obehindrat.

Ok…. Jag kan fortfarande sjunga och känna den där lusten att brista ut i sång, men till skillnad från mitt skrivande, kan inte jag bestämma i kören vad jag ska sjunga och när och hur. Men när jag skriver är det jag som är initiativtagare och som bestämmer hur jag vill ha det.

Att ta tid och plats för mig själv.

Ja, varför ska man inte göra det som är lustfyllt? Ge mig ett bra svar, den som kan!

Och… Grattis till den långa Tid vi har tillbringat tillsammans, kära blogg och tack alla som har läst och deltagit! Nöjet är helt på min sida… 😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

11 år

Dagens jubilaren – min blogg Tid!

Jag har redan bloggat om det men allt har gått upp i rök. 

Bloggen är död, Leve bloggen! 

Ungefär så. 

Hej så länge! 

Men nu har jag hittat den och den går att läsa i nästa inlägg…. 😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Siesta!

Något jag har lärt mig på vår nyligen genomförda semester i Spanien, är att ta siesta. Att tillåta sig att vila mitt på dagen är något mycket rofyllt och människovänligt. Vårt superstressade samhälle tillåter knappast dylika utsvävningar. Inte heller vårt klimat vintertid. Men bara detta att gå och vila sig en stund utan störande element är viktigt för hälsan. Hemma i Sverige igen kan jag förstå att vårt behov av att dra oss in i ett svalt rum när solen äntligen skiner, kanske inte är så stort, men behovet av egen stressfri zon finns ändå. 

Min pappa hade egen tandläkarpraktik, och när han hade intagit sin lunch gick han in och la sig på sängen och sov i ungefär 20 minuter,  tills nästa patient ringde på. Han behövde ingen väckarklocka – hans inre klocka ringde ändå. Det är som om kroppen vet om vad den behöver. För oss är det bara att lära oss att lyssna till dess signaler.               Lätt som en plätt! 😊 


Det är något mänskligheten behöver lyssna till överlag. Att lyssna till egna och andras signaler. Men kan vi inte lyssna till våra egna signaler, blir det ännu svårare att lyssna till andras.

Kan vi inte lyssna på varandra – hur ska det då gå? 


Ett bra sätt att träna lyhördheten är att sätta sig i en skogsbacke och lyssna på alla naturljud. Eller kanske något vackert stycke av Mozart. Kanske kan man sjunga i kör eller spela i orkester, för att träna samspel. Det kommer lite högre upp på träningsstegen. Börja med att bara njuta av att lyssna till tystnaden.

Den är nog så värdefull….  

Hade jag tänkt efter hade jag inte behövt åka till Spanien för att lära mig det där med siesta. Jag behöver bara kolla in mina katter för att fatta…


Ta det med ro 🚣… Och simma lugnt! 😊 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Bara en liten lort….

Under detta år har miljöpartiet kölhalats från både vänster och höger. Vissa fel har begåtts, men… Hallå! Ett litet parti med ganska liten möjlighet att bestämma i regeringen. Varför sådan slakt på detta enda parti?
De har svikit sina väljare, sägs det.

O C H?

Vilket parti har inte det?

image

Socialdemokraterna, med över hundra år på nacken, vars hedersord var fred och rättvisa, solidarisk skattepolitik, internationella kontakter och bistånd till s.k. U-länder. Öppenhet…Samförstånd och välfärd. Saltsjöbandsanda och kollektivavtal. Skolan sågs som en spjutspets in i framtiden. Vård till alla. Jämlikhet.

De politiska ledarna bars fram av idéer och hade planer för hur de skulle genomföras och visioner om hur det skulle bli. De ledde opinionen, i bästa fall, i den riktningen deras politiska vilja förde dem.
Inte alltid fick de rätt, eller fick med sig folket. I vissa fall drog de igång studiecirklar när det skulle bli folkomröstning om kärnkraft eller om EU. Inte alltid populärt det heller, men det fanns i alla fall en vilja och en idé om att visa rätt väg.

Nu saknas den viljan. Nu leder ingen opinionen, utan låter sig ledas av den.

image

En nöjd socialdemokrat konstaterade igår efter riksdagsvalet om det nya lagförslaget, angående immigranters rätt och möjlighet att ta hit anhöriga,  bla:
-”Det var bra att det blev en stadig och stabil majoritet för förslaget!”

Och varför var det bra?

Jag har aldrig röstat på S, men trots det har jag känt att partiet har varit stabilt och stadigt, för när vi har kommit till värdegrunden, om människors lika värde, oavsett kön, sexuell tillhörighet, etnicitet eller religion, skulle aldrig S gå från gård och grund och lämna sina grundläggande värderingar för att säkerställa att man får fortsätta regera på osäkra grunder genom att få en stabil majoritet tillsammans med dem man säger sig stå längst ifrån värderingsmässigt. Och sticka upp sitt oroliga finger för att känna vartåt det blåser.

Så trodde jag.

Vad var gårdagens knapptryckning värd?
För alla dem som röstade med sin inre övertygelse om människors lika värde över hela jorden, var det en manifestation att trycka nej. De var inga vindflöjlar som följer opinionen – allra minst de som röstade mot den egna partilinjen.

image

Röstade man ja – kunde man sova gott om natten då?
Eller var man bara en liten lort, som Astrid sa….?

Kanske det….

image

De som drabbas är i alla fall inga av knapptryckarna. De får snart högre lön oavsett hur de tryckte, eller inte…

Men kanske kommer de knapptryckande att straffas i sinom tid, när såväl kärnväljarna som de åtråvärda nyvunna väljarna har blåst bort med husvillheten….

Grunden är jämnad med marken.

Var blev ni av?

Monicas ord förmedlar det mesta i sången..

Lämna en kommentar

22 juni, 2016 · 14:34

Han kom, han såg, han segrade!

Vi har inte haft varmvatten på landet i huset där vi bor på flera år. Den förra, med tillbehör, frös sönder en isig vinter.

image

Men i år var det dags.
Ny varmvattenberedare med nya blandare och annat var införskaffat och stod bara här vecka in och vecka ut och väntade på att ”den rätte” skulle komma och installera den.

image

Och så kom han då, vår hjälte från Stockholms södra förorter – fast ursprungligen Göteborg – iklädd sitt bästa rörmokarställ, verktyg, rör och rörböjarmojänger.

Ja, för han är inte bara skådespelare, elektriker, altanbyggare, dokumentärfilmare – han är rörmokare också….. Och dessutom pappa…. 😉 samt min systerdotters man.

image

Efter en videoinspektion per telefon kunde han ta med sig de rätta attiraljerna ut till landet för att börja jobba. Tyvärr hade det inte synts att en gammal anslutning, eller kanske var det en ventil, läckte och måste bytas ut. Han fick fara halvvägs in till stan för att skaffa ny. Sen ut igen för att ”rörmoka” på riktigt.

image

Blev bjuden på middag i solskenet på västsidan av stora huset, för att sen ihärdigt jobba vidare. Men i en ganska sen timme var han tvungen att ge upp. Rören han hade skaffat var lite för mjuka för att böjas på rätt sätt…

image

Nu skulle vi få vänta till slutet av sommaren då han och hans familj skulle komma hit på semester. Jag tror det var mer snopet för honom än för oss. Vi har ju liksom vant oss vid kallvatten, men ändå…. Andra barnfamiljer ska också vistas i vårt hus i sommar. Men vi var så klart glada för allt jobb han redan hade gjort.

Efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Irland dagen därpå, stiger han åter in i vårt hus med de rätta rören, för göra klart det han påbörjade. En sån överraskning!

image

Och så bra det blev, med rinnande varmt och kallt vatten!

image

Han kom, han såg, han segrade…
En hjälte i rör – det är vi alla rörande ense om! 😊
Och som min pappa skulle ha sagt…
”Han är fantastisk – han kan ju allt!”

Och ändå har pappa inte sett detta…. 😉

image

Tack Janne!
Vi ser fram emot en skön, omväxlande sommar, tack vare dig!

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Ljudtjuv.

image

Sitter på pendeln ut till landet. Det är skönt.  Flippar runt lite på Facebook och tänker på just ingenting. Vi hade avslutning på jobbet med mycket god mat och tal och sånger, men också
väldigt många som slutar på vår ”syskonskola” i rektorsområdet. På vår skola skedde samma sak förra året. Tankarna flyger vidare, men jag märker att de hela tiden fastnar. En tjej på sätet bredvid har sedan hon satte sig bredvid pratat i sin mobil hela tiden. Vånlig och trevlig. Ingen gapig typ. Borde inte vara något fel, men jag märker hur det tär på mitt nervsystem. Hon kom för nära helt enkelt. Som om hon hade lagt sin handväska och sin hårborste i mitt knä medan hon bytte strumpor eller borstade tänderna.

Det är för mig något intimt med telefonsamtal. Om jag absolut måste prata i telefon på pendeln ser jag till att inte sitta så nära någon annan. Tar man plats med ett mobilsamtal under en halvtimme är man en ljudtjuv. Så känner jag.

Däremot störs jag inte av ett gäng glade resenärer längre bort som pratar och skrattar och har roligt tillsammans, konstigt nog. 

Antingen har jag en antik världsuppfattning eller så behöver jag vara ledig.
Det lutar åt det senare…. Jag blir lätt ljudallergiker mot slutet av terminen.

Men nu är det helg och en vecka kvar till lånngledighet.
Kanske tål jag ”telefonsamtal av tredje graden” efter det….

Trevlig helg! 😊

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Den sista dagen. Dag 100, #Blogg100

Det sista de hörde henne säga var:

image

”Nu har jag bloggat i hundra dagar i sträck – Låt aldrig detta ske igen”!

Därpå vände hon om, med blicken i fjärran, på ett majestätiskt vis, och utan ett enda litet knyst gick hon upp i rök….

Så kunde det ha gått….

image

Men livet ville annorlunda. Så fort hon vände blicken åt ett nytt håll, blev livet så mycket roligare. Så roligt att hon åter fann en ny mening med bloggandet. Och hon började nynna på Arja Sajonmaas stora hit….

”Jag vill tacka livet,  som har gett mig så mycket… ”

image

Och det blev sensmoralen.  Ju mer du lever, desto större chans att bloggen lever vidare.

Blogg100 är död – Leve bloggen!

Lev väl…. Vi ses i nästa blogg!  😊

image

Det tornar upp sig… 😉

Lämna en kommentar

Filed under Tid