Var händer?

Står nu vid mitt mål. Mitt livsprojekt är fullbordat. Jag har publicerat allt material, all musik, allt jag har gjort som hör till mitt pedagogiska projekt på min hemsida http://www.sifferdansa.se – allt paketerat och klart för användning.

Glad och lycklig över att vara i hamn, men vad händer nu?

Ett nytt kapitel? Ett nytt projekt som ska ta ytterligare 13 år att fullborda?Det känns inte helt aktuellt…. 😉

Men vem vet? Nuförtiden vet ingen vad som ska hända. Ingen spåkula kan berätta om framtiden.Nuförtiden finns bara kvalificerade gissningar. Och okvalificerade….

Jag befinner mig i konflikt med mig själv. Ska jag stänga av alla sociala media för hinna fatta vad jag själv tänker innan jag har hunnit läsa vad jag just trodde att jag själv hade kommit på? Men när människor befinner sig på armlängds avstånd från varann, och mer än så, kan det vara skönt att se att de fortfarande existerar, åtminstone på andra sidan en skärm.

Jag har tänkt att när allt med ”Sifferdansa” är klart, då ska jag………

ja, vad var det nu jag skulle göra?

Jo, läsa alla böcker jag inte har kunnat fokusera på. Men vilka böcker var det nu, jag längtade efter, och hur mycket?

Vi har också gått i väntans tider, vad gäller att få besked om att få en kolonilott här nedanför där vi bor. Då hade jag kunnat hänge mig åt gamla odlar-drömmmar. Att riktigt ”känna jorden” hade väl varit perfekt i detta läge? Men alldeles nyss fick vi besked om att det var de med 30 (!) års kö, som var de lyckliga ”lott-dragarna”… Vet inte exakt, men tror att vi har stått dryga 20 år. Vi hinner kanske komma på ”hemmet” innan det är dags…

Så vad finns nu att hoppas på och drömma om?

På det privata planet är det ovisst.På det globala planet ännu mer ovisst!

Hur ska vi klara av denna omställning till ett hållbart samhälle? Hur ska vår planet kunna repa sig innan tillväxt-hjulen börjar snurra på nytt, ”post corona”? Hur ska vi kunna ställa om till ett bättre samhälle?

Det finns fortfarande hopp om att medvetenheten växer om att det som en gång var, inte var ”normalt”. Att vi inte ska tillbaka till det som bidrog till klimatförändringar ”in absurdum”.

Vi måste sikta mot det nya normala.

I corona-tider har tyvärr min ”klimataktivistiska ådra” tappat både riktning och fart. Men det innebär inte att jag har gett upp. Det finns ett hopp, men på sparlåga.

Så vad händer? Vi som brukar klimatdemostrera på fredagar känner oss lite vilsna, men ses ändå i Zoom-samtal på fredagar. Ensamma men tillsammans på ”nätavstånd”. Det är också en tröst att veta att många aktiverar sig även IRL, om än på ett visst avstånd.

Lördag 30/5 kommer det vara en nationell ”Sko-strejk”, där man har chansen att ställa ut sina skor som ett symboliskt litet steg för framtiden – men ett stort för planeten – eftersom vi inte har möjlighet att gå ut och demonstrera och sätta press på politiker att ställa om – att efter corona satsa på det nya normala – ”det förnyelsebara och hållbara sättet att leva”!

Vart är vi på väg?

Det avgör bara du och jag, så länge vi lever. Det är just nu det enda jag är riktigt säker på. Att jag lever.

Det gäller att passa på….

Om vi vet att vi är många, kanske det går lättare? Många par skor på väg åt rätt håll. Men står skorna kvar i farstun och trampar är det svårt att känna pulsen från ett gemensamt ställningstagande och framåtskridande….

Samtidigt…. Att ta hänsyn och inte samlas i stora sällskap….

Att vara lyhörd och engagerad utan att känna vibrationerna av gemenskap i luften.

Vem är människa att klara av det?

Jag vet inte, men vi i vår tidsålder, i detta nu, är kanske de första människorna att bevisa vad mänskligheten går för, när det verkligen krävs något extra av oss?

Vi kan i alla fall inte vänta för länge på att se vad som händer. Då kan det vara för sent.

Lite lätt förlamande känsla, att det beror på mig. För en del människor fungerar det nog snarare som ett bränsle till att agera på riktigt.Men kanske kan jag åtminstone bidra till hålla elden vid liv? Inte starta en rörelse kanske, men hjälpa till att hålla farten, när den väl är igång?

Kunde jag hålla tanken på ett projekt levande i 12-13 år, så ….. 😉

Jag är fortfarande kvar i efterdyningarna av mitt eget projekt, och känner mig kanske lite tom av den anledningen, och när man har varit ”på topp” länge, är det nog dags att varva ner…. 😴

Jag hade ingen annan arbetsgivare än mig själv, men i det fallet kan jag vara nog så krävande. Mot mig själv.

Så nu måste jag andas ut en stund.Och en stund till….

Så jobbig var jag!😁

Sen ses vi allihopa……

på armlängds avstånd!

Trevlig helg!

😊 💕 🎶 👟 🌍

Lämna en kommentar

20 maj, 2020 · 16:21

Final-dags!

FINAL idag på mitt evighetsprojekt!

Äntligen i hamn!

Men så mycket roligt jag haft på vägen…😊…
….tack vare alla som har varit med och stöttat och gett goda råd på vägen. Alla gulliga och positiva barn och kollegor i Klastorpsskolan som lät mig testa danserna i deras klasser – Anna Brandberg, i första hand men
även Sara Borrwall och Ulrika Strömbom och Ewa Walstam, Carina Davidsson, och Anne Bergstedt som var med och dansade i flera klasser- och alla som gav mig nya idéer – min mamma Ingrid, inte minst, som gav mig idén med att klappa med höger hand på udda tal och vänster hand på jämna! Hon fick aldrig se danserna, vilket känns lite sorgligt, men hon kanske dansar med någonstans ändå? 💕

Lisa Linder min systerdotter, tyckte att jag skulle ge Entalen varsin karaktär! Mycket framgångsrikt och populärt bland barnen… Skapade stor nyfikenhet bland barnen i de klasser där jag provade ”cliff-hanger”- metoden.

Jag vill också tacka släkt och vänner som har deltagit och tittat och tyckt kloka saker under resans gång, samt varit moraliska stöd – Marie Gauffin, Ulrika Fricker, Eva Hansson och många, många fler!

Till sist – STORT TACK till Gun Zetterström för allt stöd och bistånd på alla plan och nivåer – praktiska, ekonomiska och medmänskliga plan! Hurraaaa! 🙌 💕 🌸

Nu till Final-filmen – Se finalen och sedan… Dansa, förstås!

http://www.sifferdansa.se
😊 💕 🎶 🔢 💃 🚂

Lämna en kommentar

15 maj, 2020 · 12:36

Dans 9 – Nio!

När jag gick på Musikhögsolan i Stockholm, skrev jag (liksom mina kurskamrater på Rytmiklärarutbildningen) en 5-poängsuppsats. Den ligger på min hemsida under fliken ”En bakgrundsbild” och handlade om Rytmik och Skolträning inom Daghem och Förskola. Min lärare och handledare tyckte uppsatsen var bra, men saknade då praktiska exempel.
Nu, så här 35 år senare, kan man säga att jag har tillfogat dessa praktiska exempel i och med ”Sifferdansa”! 😉
Igår skrev hon denna kommentar till mig:

”Hej, Camilla! Så roligt att du skickade alla danserna. Dansade själv med.
Stor kram!🤗😚”

Tack Lena Brodin för ditt stöd och engagemang! Jag känner mig ”välsignad”!

Nu,vidare till Nio!

Sista Entalsdansen!

Imorgon, Finaaaaal!

http://www.sifferdansa.se

Lämna en kommentar

14 maj, 2020 · 13:52

Sifferdans 8 – Åtta!

Idag fick jag en kommentar på min hemsida från en pedagog som har dansat alla sifferdanser med sin barngrupp under veckorna som gått:

”Tack, nu har vi dansat sexan och de andra danserna den här veckan 7 och 8 barnen tycker det är lika roligt fast det blir svårare men de hänger med. Dagens höjdpunkt är att få sifferdansa.

”Alltså….

”Dagens höjdpunkt är att få sifferdansa”…..

Den meningen är värd all möda och slit med detta projekt under årens lopp!

😊 💕 🎶 🔢 🚂

Men nu! Ingen rast, ingen ro! Vidare….Dags för dans 8 – Åtta!

http://www.sifferdansa.se

Lämna en kommentar

13 maj, 2020 · 13:57

Sifferdans 7 – Sju!

Inte långt kvar! På fredag är det final!

Se http://www.sifferdansa.se

Lämna en kommentar

12 maj, 2020 · 11:01

Om att Dansa med 6 – Sex – den sömniga katten, och om dumma Instagram…

Snusa och busa med Dans Sex på

http://www.sifferdansa.se

Det blev lite fel med uppladdningen av dansen förut men nu funkar det…. 😊

PS Däremot funkar INTE mitt Instagram-konto längre. Kan inte lägga upp några bilder, för en bild från i fredags ligger i vägen och buffrar och hindrar alla andra bilder att läggas upp. Den går heller inte att ta bort! ”Instagram-hjälpen” svarar med idiot-standard-floskel-svar om att ”vi kan inte hjälpa alla…bla, bla, bla….”
(Om jag får problem med min hemsida däremot, får jag direkt omtänksamma och hjälpsamma svar).
När jag försöker logga ut eller starta nytt konto, säger Instagram… ”Du kan inte logga ut medan uppladdning pågår”! Moment 22!

Har aldrig varit vän med Instagram. Nu är jag direkt ovän! 😡 😡 😡

Måste bara få gnälla lite… 😉

Tur att Facebook, hemsidan och bloggen funkar i dessa för mig digitalt kreativa tider!
😊 💕 💃 🎶 🚂 DS

Lämna en kommentar

11 maj, 2020 · 12:34

I döda poeters sällskap….

När jag var ganska ung upptäckte jag Sonja Åkessons poesi. Den var liksom kärvare och inte så högstämd som annan poesi. Det fanns både allvar och svart humor. Något som passade mig. En gång gick jag på en föreläsning om Sonja Åkesson, och Kristina Lugn var en av dem som ”föreläste”… dvs… Det var ingen föreläsning direkt. Det var mer som om hon var Sonja Åkessons förlängda arm. Hon berättade om hur hon i sin ungdom hade suttit och skrivit av alla Sonjas dikter för hand i sin anteckningsbok. Alla! Hon kunde dem utan och innan. Och det var som ett nytt språk som hon tillägnade sig, och gjorde till sitt. Och använde, fast på sitt eget sätt, i sina egna dikter.

Att härma, var inte fult, menade Lugn. Hon utvecklade bara en tradition.

Det är som med musiker som spelar och övar på musik skriven av andra. De tolkar den och gör den till sin. Kompositörer som tolkar Bach på sitt eget sätt. Jag tycker det är väldigt fint, när konstnärer inte bara låtsas att de uppfinner hjulet på nytt, utan utvecklar ett högstående konstnärskap till en annan egen nivå.

När livet går vidare….. ”från den ena till den andra. Låt det gå, låt det gå, låt det aldrig stilla stå!”

Tack Kristina Lugn! Bland allt annat jag fick lära mig av dig, var det just betydelsen av att öva, och att härma, som satte spår i mig. Som att öva ett instrument, att lära sig ett hantverk.

Nej! Det är inte fult att härma – det är att erkänna och respektera en annan människas konstnärskap.

Jag tror jag ska börja skriva av Kristina Lugns dikter. För hand.

Så bra var hon! 💕

Lämna en kommentar

9 maj, 2020 · 20:36

Tid för sifferdans…

I nästan 13 år har jag burit på idén till mitt pedagogiska projekt.

Sedan 2014 har jag haft det färdigt att tas i bruk och jag har använt det i 8 klasser i min skola där jag jobbade nästan 30 år.

År ut och år innan har jag filat på detaljer, lagt till händelser i ramberättelsen, ändrat och fixat, med tanke på att till slut göra det säljbart och klart. I mars blev alla danser filmade, och sen har jag ytterligare finslipat det hela för att ha en release nu i vår eller möjligen i höst….

Så kom Corona!

I kombination med att mina artrosknän har gjort sig påminda, och att Corona medför att jag inte vill resa ut i landet och hålla danskurser, bestämde jag mig för att göra en digital gratisrelease, och den började igår på min hemsida – en dans om dagen, utom på helgen, och allt inleds och avslutas med ramberättelsefilmer. Plus en festlig final-avslutning nästa fredag, hade jag tänkt… Kanske på ”zoom”…?

I förrgår gjorde jag lite reklam i diverse pedagog-grupper på Facebook – musiklärargrupper, rytmikare, matematik-grupper, estetiska lärargrupper och grundskollärargrupper. Det tog skruv!

Oerhört många gillanden och flera lärare som nappade direkt och skrev att de tänkte hoppa på direkt och göra danserna med sina grupper. Många var fyllda av tacksamhet! Jag blir nästan euforisk av bara tanken på att hundratals nya små barn ska dansa mina danser… Och ännu mer upplivad när jag går in på hemsidan och kollar hur många besökare jag har haft…. Från noll till 180 i förrgår… Och igår 450 besökare! Det är ju fantastiskt! Det kan ju bli hur många små dansanta barn som helst, runt om i landets skolor… dansande mina danser! 😉 Det har rapporterats från de grupper som började igår, att barnen tyckte det var jätteroligt och kunde knappt vänta till de skulle få lära sig Dans Två. Det fick de idag, och snart ska jag lägga upp dans Tre, inför morgondagen.

Det var något jag lärde mig sista året med projektet – att inte avslöja vilken karaktär nästa ental ska ha. Det skapade stor nyfikenhet och förväntan… En pojke tvingade iväg sin stackars mamma en måndagsmorgon, trots att han hade feber, för att han ville inte missa vilken karaktär 4 hade…och när de kom fram visade det sig att jag var sjuk, också. Då fick mamma och barn gå hem, lyckligtvis. Så det får ju naturligtvis inte gå till överdrift det där med ”cliff-hangers”… 😉

Men nu i coronatider passar det ju bra att barnen kan stilla sin nyfikenhet genom att gå in på hemsidan, om de skulle råka bli sjuka. Inget ont som inte har något gott med sig. 😊

Och ja…. Det känns väldigt fint för mig att kunna bjuda på det här. Att göra folk glada är inte att förakta, och det är ju dessutom tillfredsställande för mig att verkligen kunna visa vad jag har gjort och hur kul det kan vara, för så många som möjligt. Jag hade med största säkerhet inte fått så många intresserade om det inte hade varit gratis. Eftersom jag inte konkurrerar ut någon annan, eftersom det inte finns något annat liknande koncept, känner jag mig heller inte illojal med andra stackars kulturarbetare som måste leva på sin konst.

Visst är det kul med pengar, men… Uppmärksamhet för något jag är stolt över, och tacksamhet från dem som får chansen att prova mitt ”program”, är också värt sin vikt i guld!

Tjolahopp så länge! 😊 💕 🎶 🚂

Vi ses på http://www.sifferdansa.se

Lämna en kommentar

5 maj, 2020 · 15:54

Att vara en ”home-sweet-homer”….

Att komma ut som en ”home-sweet-homer” i dessa corona-isoleringstider är nog inte speciellt provokativt. Hade det varit för några år sedan hade mina vänner visat rätt stor skepsis. Jag menar…att trivas med att vara hemma till vardags går väl an, men även när man blir ledig? När jag gick i pension för två år sedan frågade många om jag inte skulle ut och resa. Eftersom jag då redan hade bestämt mig för att sluta flyga, var det skönt att ha katten att skylla på, för om man vill åka tåg kräver det ju att man är borta längre från katten…. Men egentligen hade jag inte behov av annat än att rå min egen tid. Att äntligen få vara hemma så mycket eller lite jag ville, och då var inte att resa bort högsta prioritet.

En gång i världen, för sisådär 20-30 år sedan, var jag mer rastlös och ville gärna ut och resa, och gjorde det också, men numer känns inte behovet så stort. Det började kanske med att vi fick vår första katt. Plötsligt kändes det viktigt att komma hem istället för att fika på stan, när jag slutade tidigt. Att det satt en katt hemma och väntade innanför dörren när jag kom hem, skapade en obeskrivlig hem-känsla.

Men, nej… Jag har alltid älskat att vara hemma…. och trivas. Att ha ett eget rum att rå över, kanske? Jag har väl aldrig varit pysslig och pyntat mina hem, där jag har bott. Jag har väl mest läst eller skrivit eller kanske spelat nåt instrument, men mest har jag nog varit bra på att sitta och dagdrömma eller planera något jag skulle vilja göra i jobbet, eller…? Jag vet faktiskt inte vad som har gjort mig så hemkär. Att jag trivs med de jag bor/har bott med, är förstås en förutsättning, men det är inte bara det.

Mina kollegor på jobbet brukade säga att de blev galna av att gå hemma om de hade varit hemma och sjukskrivna en längre tid. Att de ”klättrade på väggarna…”

Så har jag aldrig känt… 😉

Men det var ju det här med klimatförändringarna som blev allt mer alarmerande och sommaren 2018 när jag precis hade gått i pension, tog det ju skruv ordentligt… Visst kan det vara skönt med värme och att få uppleva den någon gång om året, men värmen det året kändes väl snarast skrämmande efter ett tag. Då kändes det bara ännu mindre befogat att längta till varmt land någon annanstans i världen.

Mitt i denna kris vi befinner oss i, är det väl det lyxigaste man kan ha? Ett eget hem. Där man trivs. Vi är nog många som har drabbats av den insikten, att det är inte alla förunnat. Och för de tappra hjältar som visserligen har har ett hem, är det en lyx att få vara hemma och inte jobba halvt ihjäl sig på ett sjukhus eller äldreboende, i skolan eller förskolan eller som städare eller busschaufför, eller något annat samhällsviktigt arbete, där det fattas folk och resurser sen gammalt, och ännu mera nu…

För en stor del av världens befolkning som befinner sig på flykt, finns inte ens möjlighet att tvätta sina händer.

Jag har nog aldrig känt mig så lyckligt lottad som just nu.

Att behöva isolera mig i hemmet känns just nu som den minsta möjliga uppoffring jag kan tänka mig, för egen del. Men så är jag ju en ”home sweet homer”, också…. 💕

Lämna en kommentar

26 april, 2020 · 23:26

Växtvärk med tiden…

Det börjar närma sig final i mitt eget ”musik/matte/dans-projekt” som numera bär namnet #Sifferdansa”.

Många människor har ju målbilder, och det har ju även jag haft. Nästan redan från början tänkte jag mig hur jag skulle ha en release-fest när allt var klart, och alla som på olika sätt har varit involverade i projektet skulle vara där och skåla med mig och jag skulle kanske ha startat egen firma, ha gett ut en ”lärobok” och skaffat ”kunder” inom skolvärlden. Och sen skulle jag som pensionär ge mig ut i skolor och lära ut mitt koncept och mina danser och dessutom tjäna en liten slant på det kanske…? Men det sistnämnda hade inte varit det viktigaste, utan just det där att bli klar med något som jag har gjort själv, och som förhoppningsvis skulle glädja andra lärare, men framförallt barn.

Jag hade en ”mission” redan från början, att använda mig av rörelse och musik för att kunna förmedla kunskap och förståelse för matematik och musik i första hand, men också för att helt enkelt förmedla glädjen i själva dansen och rörelsen.

Men sen fick projektet ”växtvärk”….

Funderingar födde nya tankar och nya tankar födde nya funderingar. Det blev så mycket mer än bara 9 lättdansade danser för 6-åringar. Jag tror inte det finns något jag har ägnat så mycket tid åt som detta projekt. Tid till att göra musiken, texterna, koreografierna, men också bilderna till berättelserna och till varje sång om varje ental. Jag skrev också texter till en ”lärarhandledning” och jag gjorde små filmer – innan jag hade gjort danserna – till låtarna. Ju mer jag gjorde, desto mer kom jag på som fattades. Jag funderade också på hur jag skulle lägga upp studiedagar för lärare som skulle lära sig danserna och ta del av lärarhandledningen.

Det finns väldigt mycket jag har gjort och tänkt som sen inte har följt med i hela processen, men som ändå har tagit tid.

Men det jag hade tänkt skulle bli klart först är ”Boken” innehållande berättelsen om entalen som ville bli tiotal, och som tog Taktfartståget X10 som drevs av deras egen rörelse-energi som alstrades när de dansade sina danser.

Nu har det inte blivit någon bok, men berättelsen är i det närmaste färdig. Och jag har inte startat någon firma, eller gett mig ut på konsultuppdrag, men musiken finns på Spotify och alla danser finns filmade, och de redigerade filmerna har jag lagt upp på Youtube (men än så länge är bara Ett-dansen officiell). En spellista med 9 danser som kan visas direkt för barnen, och en spellista med danserna i spegelvänd version för de pedagoger som vill lära sig för att sen själva lära ut. Jag kommer också att lägga upp berättelsen på min hemsida med tips på en ”första lektion” hur man kan presentera materialet för barnen.

Sen är det bara att köra….

Och mitt i allt kom Corona-viruset. Min planerade release blir inte som tänkt, med bubbel och vänner. Om jag hade tänkt ge mig ut i skolorna, blir inte heller det av inom överskådlig tid. Men som av en händelse spelade jag alltså in alla danser andra mars i år, innan så mycket fick stänga igen i samhället och medan man fortfarande kunde hyra lokalen i vårt hus, så att inspelning blev möjlig.Som av en händelse hade jag börjat få ont i mina artrosknän igen, så att åka ut och ”konsulta” började kännas osäkert…Som av en händelse hade jag redan tänkt att jag inte skulle ”sälja mig själv” utan att det roligaste vore om fler barn än de 8 klasser som redan har tagit del av projektet, fick lära sig mina danser. För det är ju på något sätt ett ”bruks-material” som ska användas och inte ett konstverk att hänga på väggen. Det vore verkligen så roligt om fler barn fick glädjas åt Hackspetten, Svanen, Roboten, Spöket och Boxaren, mfl av entals-karaktärerna. Så därför tänker jag lägga upp material gratis för användning i Corona-tider. Fritt att använda så länge vi är i kris! Sen får man se om och hur intresset växer….?

Om inte. får jag hänga upp alltsammans på väggen och döpa det till ”Växt-verket”… 😉

Men nu ska jag bara tänka ut ett lämpligt premiärdatum och hur allt ska presenteras på bästa sätt…. Det kan ta tid… 😁…. Men så här knappt 13 års växtvärk senare – man växer med uppgiften!

Och det här med bubbel? Tja…det finns ju Zoom och andra sätt att nätverka i grupp, fast på avstånd…

Tjingeling! 😊 💕 🏃 🎶 🚂

Lämna en kommentar

15 april, 2020 · 14:48