Och på det elfte…

För elva år sen började jag blogga.

En ny tid, en ny plats, ett nytt sätt att uttrycka sig. Jag har från och till skrivit dagbok hela mitt liv, men inte så här inför publik. Lite som att skriva brev förr i världen, men då visste jag ju vem jag skrev till. 

När jag bloggar kan jag aldrig vara riktigt säker på vem eller vilka som läser.Der är ju lite av tjusningen, det där ovissa. Jag lägger inte upp någon statistik offentligt, eftersom det känns som om jag skulle delta i någon slags tävling. Det är inte därför jag skriver…. 

Men varför skriver du då, undrar den frågvisa?

Det finns säkert kloka svar på den frågan, men..

Jag tror att jag skriver för att det är roligt. Fortfarande roligt, trots att mina fd bloggvänner tycks ha slutat för länge sedan, och trots att jag har så många fler kommentarer och gillande på Facebook och Instagram än här. Men där ser man… Sådan här aktivitet kan man inte mäta på det sättet. Det måste komma inifrån mig – lusten att skriva och formulera mig. Så länge lusten är någorlunda vid liv så fortsätter jag. 

Bara så att ni vet…. 😉 

Det är samma med allt kulturellt och konstnärligt skapande. Känner du inte lust, blir det ganska meningslöst..

Som mitt körsjungande. Jag minns hur jag för ungefär 20 år sedan med stor lust och hängivenhet deltog i alla repetitioner inför konsert då Bachs H-mollmässa skulle framföras. Ibland satt jag ensam i sopranstämman och lyssnade när de andra tragglande på med sina stämmor. Min soprankompisar var vid den tiden så upptagna med tusen andra saker, men trots att jag redan sjungit musiken med min förra kör och därför kunde den väldigt väl jämförelsevis, gick jag på alla repetitioner. Varför? Jag gick på lustprincipen, helt enkelt. Jag älskar Bach, alla stämmor är lika viktiga och roliga att sjunga. Jag kände också att jag hade en uppgift att fylla, eftersom jag kunde verket ganska bra, och jag kunde leda min stämma på rätta vägar, när det var svårt. Dessutom hade jag inte några större problem med infektioner på den tiden, vilket gjorde att min röst lydde mig tämligen obehindrat.

Ok…. Jag kan fortfarande sjunga och känna den där lusten att brista ut i sång, men till skillnad från mitt skrivande, kan inte jag bestämma i kören vad jag ska sjunga och när och hur. Men när jag skriver är det jag som är initiativtagare och som bestämmer hur jag vill ha det.

Att ta tid och plats för mig själv.

Ja, varför ska man inte göra det som är lustfyllt? Ge mig ett bra svar, den som kan!

Och… Grattis till den långa Tid vi har tillbringat tillsammans, kära blogg och tack alla som har läst och deltagit! Nöjet är helt på min sida… 😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

11 år

Dagens jubilaren – min blogg Tid!

Jag har redan bloggat om det men allt har gått upp i rök. 

Bloggen är död, Leve bloggen! 

Ungefär så. 

Hej så länge! 

Men nu har jag hittat den och den går att läsa i nästa inlägg…. 😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Siesta!

Något jag har lärt mig på vår nyligen genomförda semester i Spanien, är att ta siesta. Att tillåta sig att vila mitt på dagen är något mycket rofyllt och människovänligt. Vårt superstressade samhälle tillåter knappast dylika utsvävningar. Inte heller vårt klimat vintertid. Men bara detta att gå och vila sig en stund utan störande element är viktigt för hälsan. Hemma i Sverige igen kan jag förstå att vårt behov av att dra oss in i ett svalt rum när solen äntligen skiner, kanske inte är så stort, men behovet av egen stressfri zon finns ändå. 

Min pappa hade egen tandläkarpraktik, och när han hade intagit sin lunch gick han in och la sig på sängen och sov i ungefär 20 minuter,  tills nästa patient ringde på. Han behövde ingen väckarklocka – hans inre klocka ringde ändå. Det är som om kroppen vet om vad den behöver. För oss är det bara att lära oss att lyssna till dess signaler.               Lätt som en plätt! 😊 


Det är något mänskligheten behöver lyssna till överlag. Att lyssna till egna och andras signaler. Men kan vi inte lyssna till våra egna signaler, blir det ännu svårare att lyssna till andras.

Kan vi inte lyssna på varandra – hur ska det då gå? 


Ett bra sätt att träna lyhördheten är att sätta sig i en skogsbacke och lyssna på alla naturljud. Eller kanske något vackert stycke av Mozart. Kanske kan man sjunga i kör eller spela i orkester, för att träna samspel. Det kommer lite högre upp på träningsstegen. Börja med att bara njuta av att lyssna till tystnaden.

Den är nog så värdefull….  

Hade jag tänkt efter hade jag inte behövt åka till Spanien för att lära mig det där med siesta. Jag behöver bara kolla in mina katter för att fatta…


Ta det med ro 🚣… Och simma lugnt! 😊 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Bara en liten lort….

Under detta år har miljöpartiet kölhalats från både vänster och höger. Vissa fel har begåtts, men… Hallå! Ett litet parti med ganska liten möjlighet att bestämma i regeringen. Varför sådan slakt på detta enda parti?
De har svikit sina väljare, sägs det.

O C H?

Vilket parti har inte det?

image

Socialdemokraterna, med över hundra år på nacken, vars hedersord var fred och rättvisa, solidarisk skattepolitik, internationella kontakter och bistånd till s.k. U-länder. Öppenhet…Samförstånd och välfärd. Saltsjöbandsanda och kollektivavtal. Skolan sågs som en spjutspets in i framtiden. Vård till alla. Jämlikhet.

De politiska ledarna bars fram av idéer och hade planer för hur de skulle genomföras och visioner om hur det skulle bli. De ledde opinionen, i bästa fall, i den riktningen deras politiska vilja förde dem.
Inte alltid fick de rätt, eller fick med sig folket. I vissa fall drog de igång studiecirklar när det skulle bli folkomröstning om kärnkraft eller om EU. Inte alltid populärt det heller, men det fanns i alla fall en vilja och en idé om att visa rätt väg.

Nu saknas den viljan. Nu leder ingen opinionen, utan låter sig ledas av den.

image

En nöjd socialdemokrat konstaterade igår efter riksdagsvalet om det nya lagförslaget, angående immigranters rätt och möjlighet att ta hit anhöriga,  bla:
-”Det var bra att det blev en stadig och stabil majoritet för förslaget!”

Och varför var det bra?

Jag har aldrig röstat på S, men trots det har jag känt att partiet har varit stabilt och stadigt, för när vi har kommit till värdegrunden, om människors lika värde, oavsett kön, sexuell tillhörighet, etnicitet eller religion, skulle aldrig S gå från gård och grund och lämna sina grundläggande värderingar för att säkerställa att man får fortsätta regera på osäkra grunder genom att få en stabil majoritet tillsammans med dem man säger sig stå längst ifrån värderingsmässigt. Och sticka upp sitt oroliga finger för att känna vartåt det blåser.

Så trodde jag.

Vad var gårdagens knapptryckning värd?
För alla dem som röstade med sin inre övertygelse om människors lika värde över hela jorden, var det en manifestation att trycka nej. De var inga vindflöjlar som följer opinionen – allra minst de som röstade mot den egna partilinjen.

image

Röstade man ja – kunde man sova gott om natten då?
Eller var man bara en liten lort, som Astrid sa….?

Kanske det….

image

De som drabbas är i alla fall inga av knapptryckarna. De får snart högre lön oavsett hur de tryckte, eller inte…

Men kanske kommer de knapptryckande att straffas i sinom tid, när såväl kärnväljarna som de åtråvärda nyvunna väljarna har blåst bort med husvillheten….

Grunden är jämnad med marken.

Var blev ni av?

Monicas ord förmedlar det mesta i sången..

Lämna en kommentar

22 juni, 2016 · 14:34

Han kom, han såg, han segrade!

Vi har inte haft varmvatten på landet i huset där vi bor på flera år. Den förra, med tillbehör, frös sönder en isig vinter.

image

Men i år var det dags.
Ny varmvattenberedare med nya blandare och annat var införskaffat och stod bara här vecka in och vecka ut och väntade på att ”den rätte” skulle komma och installera den.

image

Och så kom han då, vår hjälte från Stockholms södra förorter – fast ursprungligen Göteborg – iklädd sitt bästa rörmokarställ, verktyg, rör och rörböjarmojänger.

Ja, för han är inte bara skådespelare, elektriker, altanbyggare, dokumentärfilmare – han är rörmokare också….. Och dessutom pappa…. 😉 samt min systerdotters man.

image

Efter en videoinspektion per telefon kunde han ta med sig de rätta attiraljerna ut till landet för att börja jobba. Tyvärr hade det inte synts att en gammal anslutning, eller kanske var det en ventil, läckte och måste bytas ut. Han fick fara halvvägs in till stan för att skaffa ny. Sen ut igen för att ”rörmoka” på riktigt.

image

Blev bjuden på middag i solskenet på västsidan av stora huset, för att sen ihärdigt jobba vidare. Men i en ganska sen timme var han tvungen att ge upp. Rören han hade skaffat var lite för mjuka för att böjas på rätt sätt…

image

Nu skulle vi få vänta till slutet av sommaren då han och hans familj skulle komma hit på semester. Jag tror det var mer snopet för honom än för oss. Vi har ju liksom vant oss vid kallvatten, men ändå…. Andra barnfamiljer ska också vistas i vårt hus i sommar. Men vi var så klart glada för allt jobb han redan hade gjort.

Efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Irland dagen därpå, stiger han åter in i vårt hus med de rätta rören, för göra klart det han påbörjade. En sån överraskning!

image

Och så bra det blev, med rinnande varmt och kallt vatten!

image

Han kom, han såg, han segrade…
En hjälte i rör – det är vi alla rörande ense om! 😊
Och som min pappa skulle ha sagt…
”Han är fantastisk – han kan ju allt!”

Och ändå har pappa inte sett detta…. 😉

image

Tack Janne!
Vi ser fram emot en skön, omväxlande sommar, tack vare dig!

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Ljudtjuv.

image

Sitter på pendeln ut till landet. Det är skönt.  Flippar runt lite på Facebook och tänker på just ingenting. Vi hade avslutning på jobbet med mycket god mat och tal och sånger, men också
väldigt många som slutar på vår ”syskonskola” i rektorsområdet. På vår skola skedde samma sak förra året. Tankarna flyger vidare, men jag märker att de hela tiden fastnar. En tjej på sätet bredvid har sedan hon satte sig bredvid pratat i sin mobil hela tiden. Vånlig och trevlig. Ingen gapig typ. Borde inte vara något fel, men jag märker hur det tär på mitt nervsystem. Hon kom för nära helt enkelt. Som om hon hade lagt sin handväska och sin hårborste i mitt knä medan hon bytte strumpor eller borstade tänderna.

Det är för mig något intimt med telefonsamtal. Om jag absolut måste prata i telefon på pendeln ser jag till att inte sitta så nära någon annan. Tar man plats med ett mobilsamtal under en halvtimme är man en ljudtjuv. Så känner jag.

Däremot störs jag inte av ett gäng glade resenärer längre bort som pratar och skrattar och har roligt tillsammans, konstigt nog. 

Antingen har jag en antik världsuppfattning eller så behöver jag vara ledig.
Det lutar åt det senare…. Jag blir lätt ljudallergiker mot slutet av terminen.

Men nu är det helg och en vecka kvar till lånngledighet.
Kanske tål jag ”telefonsamtal av tredje graden” efter det….

Trevlig helg! 😊

image

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Den sista dagen. Dag 100, #Blogg100

Det sista de hörde henne säga var:

image

”Nu har jag bloggat i hundra dagar i sträck – Låt aldrig detta ske igen”!

Därpå vände hon om, med blicken i fjärran, på ett majestätiskt vis, och utan ett enda litet knyst gick hon upp i rök….

Så kunde det ha gått….

image

Men livet ville annorlunda. Så fort hon vände blicken åt ett nytt håll, blev livet så mycket roligare. Så roligt att hon åter fann en ny mening med bloggandet. Och hon började nynna på Arja Sajonmaas stora hit….

”Jag vill tacka livet,  som har gett mig så mycket… ”

image

Och det blev sensmoralen.  Ju mer du lever, desto större chans att bloggen lever vidare.

Blogg100 är död – Leve bloggen!

Lev väl…. Vi ses i nästa blogg!  😊

image

Det tornar upp sig… 😉

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Vi sjunger på sista versen… Dag 99, #Blogg100

In i det sista tillät jag mig att blogga med mer och dyrare mediautrymme än någonsin. Som om bloggen blir bättre av det…. 😉

image

Men jag är nöjd i alla fall. Det finns  fler möjligheter och jag kan fortsätta i ungefär samma fotspår.  När jag inte medgavs att publicera mera på den ”fria, kostnadsfria bloggen, tänkte jag att jag skulle ta det som ett tecken att sluta. Vad har jag mer att erbjuda, typ? 😉

Men är man seg så är man…
Jag kan ha svårt att börja med saker och ting, men när jag väl har börjat kan det kännas ännu svårare att avsluta.

Men det känns skönt att någon annan sätter ramarna. Som det här med hundra dagars blogg. När jag själv sätter igång med nåt projekt, har jag mycket svårt att strama upp det och sätta punkt i rätt tid.

Skulle nog behöva en personlig ”slutasägare”, fast sådana personliga coacher är aldrig billiga.

En som inte ville sluta säga ja till att vara på landet igår, var vår katt Miserere, som sprang till skogs redan igår morse och vägrade komma fram när vi skulle in till stan för att gratulera Mamma, så jag bestämde mig för att jobbpendla de här dagarna istället. När vi väl kom ut igen igår kväll kom hon fram lagom till middagen… Nöjd som ett spjut. Och samma för oss andra. Så skönt att bara delta i försommaren där den befinner sig och inte bredvid och alldeles för sent.

image

Det blev en okristligt tidig men fin morgon.
All sömnbrist i världen uppvägs av detta.

Att det sedan kom värmeåskväder lagom till jag kom ut igen hör till bilden. Men jag hann ändå bada innan det brakade loss. Ingenting är beständigt och allt är oberäkneligt men om man bara kan lära sig att balansera på den sköra tråden ”lagom”, kan man ändå få ut det bästa av det mesta….  tror jag, trallalá! 😊

image

Imorgon är det den sista bloggdagen. Det känns inte direkt lagom, men det känns definitivt!

…..svårsmält….

See ya! 😊

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Mammas födelsedag. Dag 98, #Blogg100

image

Bloggdag 98 fyller Mamma 97, och vi for in från landet för att fira henne på hennes äldreboende. Ett toppenfint ställe och dagen till ära bjöds det på tårta. Att det dessutom var nationaldag spelade in, förstås.
Vi var några släktingar där och gratulerade – barn och barnbarn – men det kändes fint att de på boendet också verkligen gjorde det så gott och trevligt för mamma. Och de andra boende på hemmet deltog också glatt. Temperaturen steg när vi sjöng tillsammans ”uti vår hage” och det blev stämsång. Några farbröder blev blanka i ögonen när de sjöng med i ”Kom liljor och akvileja, kom rosor och saliveja…”
Då fattas inte orden och minnet. Det är bara i en ganska obegriplig nutid som man inte finner sammanhangen och meningen med orden.

image

Min mamma har alltid varit fena på att hitta omskrivningar när hon inte finner de rätta orden, även innan hon blev gammal och dement. Man kunde ibland skratta åt det men också beundra hennes kreativitet.
Jag har själv kommit till det stadiet att jag inte hittar rätt ord, men är inte lika snabb på att uppfinna nya….

Idag hade min bror kommit på att våra föräldrars medelålder är 98 för närvarande. Jag kan ha missuppfattat det, men jag tyckte att mamma sa att den – medelåldern – kan bara bli högre.
Det har hon ju rätt i. Om någon i vår släkt har vinnarskalle så är det min mamma. Hon ville inte gärna låta sig besegras av någon,  och framförallt inte sina barn.
När jag för några tiotal år sedan hade lärt mig windsurfa, gav sig inte mamma förrän hon också kunde.
När vi for in från landet förr i världen i fler bilar ville hon ogärna att min bror med familj skulle komma ifatt och framförallt inte köra om oss. Om hon i backspegeln såg honom komma, trampade hon på gasen för att inte bli omkörd. Min bror hade ingen aning om det där, så han trodde inte att hon hade sett honom och försökte därför komma ikapp. Så höll de på….
Pappa hade varken körkort eller vinnarskalle på det sättet. ”Nämen, hörru,”  sa han bara när hon tittade mer bakåt än framåt.
Det gick ju bra i alla fall. 😉

image

Hon är nog ganska barnslig, min mamma.  Det är nog det som har hållit henne vid liv, och trots att minnet är ganska så dåligt är hon ändå kvick och munter i stunden. Om man inte minns att man har haft blödande magsår och proppar i lungan och extremt låga blodvärden, vet man inte om att man har legat för döden några gånger de senaste åren.
Då är det självklart att man tror sig kunna höja medelåldern från 98 till… kanske 100?

Ja, må hon leva!  😊

3 kommentarer

Filed under Tid

Klart tanten ska blogga! Dag 97, #Blogg100

Tre dagar kvar på #Blogg100 och utrymmet tog slut. Kändes snopet. Men inte bara för utmaningen med 100 inlägg, utan för fortsättningen… Ska jag fortsätta blogga utan bilder? Det blir svårt för mig som har använt mig av bilder ända sedan starten 2005. Kanske inte lika flitigt som nu, men….

 

På Spaces där jag höll till först – och många med mig – kunde jag dessutom lägga till en mediaplayer där jag kunde spela upp lite egen och annan musik och videos.

När sedan Spaces lades ner och våra bloggar fick överföras till hit till WordPress, var det med stor sorg eftersom jag konstaterade att mediaplayern inte ingick i gratisbloggandet.

Jag har hittat andra vägar att via Youtube och Spotify spela upp vad jag vill förmedla. Men en krångligt har det ibland varit.

Men nu ska det bli kul att upptäcka vad uppgradering, kostnadsmässigt, kan ge.

En bra grej är att min blogg slipper oönskade annonser. Bara det känns bra för mig som ogillar sånt som har med shopping att göra.

Och så kan jag ladda upp musik och videos.

Det kanske kan bli en riktig ”Färgradio” till slut?  En sån som jag startade 2006 på Kvinnodagen och som skulle handla om kvinnors musik.

 

sommarradio - Kopia

Färgradio anno 2006

(design bloggvännen ”Aniara Trast”)

Senare anordnade jag också en serie med ”sommarpratare”. Vänner bland mina bloggare fick spela in egna sommarprogram som jag sedan spelade upp i mediaplayern på min blogg, om jag inte minns fel. Det var också lite krångligt, men det gick och det var roligt.

Jag kom att tänka på det eftersom det står här att mediaplayern på WordPress ska funka fint som poddradio…. Måste undersökas. Jag som knappt fattar vad poddradio är.

Nya utmaningar… 😉

Klart tanten ska blogga, som sagt….

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lämna en kommentar

Filed under Tid