Njutningar och irritationer… #87

Livet är lugnt på landet. Solen skiner. Vattnet är tillräckligt varmt för att ta ett dopp utan bastu. När allt är sådär optimalt harmoniskt är det läge för att ta fram boken jag har haft med mig många gånger. Men på nåt sätt kommer alltid nåt emellan. Om jag ska kunna läsa en bok måste jag kunna sträckläsa den. Annars blir det liksom inte av. Men idag kunde det ske. Endast avbruten av några dopp i sjön och lite fil till lunch. En disk att diska till lite brasiliansk musik. 
Och nu måste jag ju blogga. Men snart är boken utläst.”Spådomen” av Agneta Pleijel. Mycket bra! Förra gången jag läste något av henne tyckte jag att det gick så trögt. Fick inget flyt alls. Därför blev jag nu så glatt överraskad över att det nu gick så fort och lätt och var så roligt att läsa. 

I ett avbrott från denna läsupplevelse halkade jag in på Facebook, och kände irritationen stiga. Alla människors svårighet att läsa innantill. Att ta första bästa tillfälle till att hacka på någon känd person som förespråkar återhållsamhet vad gäller flygresor och bilresor och annat som påverkar klimatet.

Det värsta är inte vad de säger utan att de säger det. Att hela tiden ifrågasätta det som för de flesta forskare är självklart. Att hela tiden klaga utan att veta något om det de klagar på……

Men så tänker jag…. Varför bry sig om dessa för mig helt ointressanta människor? 

Jag har ju min bok, min katt, min kärlek, mina spotify-artister när jag diskar,  och världens bästa restaurangutsikt, morgon, middag, kväll…. här på landet, alltså. 

Tids nog får jag bråka med de oinsatta, de surmulna, de arga, de illasinnade, som uttalar sig så elakt på olika nätsidor. Genom facebook-gruppen #jagärhär, har jag fått många vänner i nöden – närmare 70000 – som stöttar när jag och någon av oss andra ger svar på tal i utsatta lägen. Men just nu….nej, just nu vill jag inte möta något obehag alls. 

Nu vill jag bara läsa ut min bok.

Så jag lämnar er här i ovisshet.

Hur ska det gå? 😉 

Vi ses imorgon!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Rapport från växtriket…. #86

Sitter i ”spenaten” och kollar växter och småkryp. Livet är både lättsmält och svårsmält. Tänk att vara en fjäril och bara leva en dag exempelvis. Att vara en liten mus och bli jagad av en katt.

Våra livsvillkor är så olika. Är du människa kan du ha ett skyddsnät tack vare en välvillig välfärdsstat. Kanske kan en djurart räddas tack vare en klok miljöpolitik. Men i de flesta fall har naturen sin gång. Livet går vidare. Alla lever i ett ekosystem som går ut på att det finns en balans mellan olika arter i växt- och djurriket. När plötsligt en art får ett övertag över en annan beror det oftast på yttre påverkan. Miljögifter eller avverkning av skog eller  utsläpp i haven som påverkar livet där. 

Idag upptäckte vi en blomma som har funnits på tomten tidigare, men inte har synts till på flera år. Vi hade flera ”Adam och Eva” borta vid sjöstugan för några år sedan och vi har misstänkt att mördarsnigeln har varit boven i dramat. Även tomtens kantareller har varit försvunna under samma tid. 

Men förra året sågs inte de illasinnade sniglarna till. Kanske är det dags för andra att återta sina positioner….  

Men ibland kan man undra hur en art kan ha sån uppgång och fall. En snigel är trots allt ett oskyldigt djur. Den kan kan ju inte rå för att den har smak för samma sak som vi människor. Hur som helst har den varit djupt hatad av människosläktet ett längre tag. Vi som konkurrerar om samma läckerheter har fört en ojämn kamp. Sniglarna har klarat sig för att de har varit många och vi har klarat oss genom diverse illasinnade men sluga knep att bli av med dem. Om det är vi eller det torra klimatet som har vunnit över sniglarna är svårt att säga. 

Det enda som känns säkert är att ett djur äter och jagar för att överleva utan onda avsikter. Det kan också vara godhjärtat och omhändertagande utan att räkna med att få pluspoäng i form av godis av något slag. Det är naturligt. 

Om man tillskriver djur onda eller goda sidor handlar det mer om en själv än om djuret som beskrivs. Jag önskar att vi människor kunde likna djuren mer på det viset. Eller tänk på växterna som bara är där utan att kunna göra så mycket åt det. Om vi och omgivningen ger dem förutsättningar för att leva, kanske de trivs. Precis så ska vi behandla barn och varann och andra djur, så att samspelet kan bli mer harmoniskt mellan olika arter på jorden.  

Inget flum! Det är ren och skär ekologi… 😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

På riktigt nu…. #85

Vi sänder live nu…. Från den riktiga,  enda sanna naturen.  Den som är runtomkring oss hela tiden fast vi inte märker av den. 

I alla fall märker inte vi stadsbor av den. Vi märker av den när Naturskyddsföreningen lägger upp nåt på Facebook. Någon oegentlighet som de vill uppmärksamma oss på. Vi märker av den när vi gör utflykter i skogen för att plocka svamp eller bär. Vi märker av den när någonting går snett. Det kommer en storm eller det blir översvämning eller det blir så hett på sommaren så våra brunnar sinar i sommarstugorna. 

Men naturligtvis är de flesta av oss lyckligt omedvetna om alla faror som lurar om vi inte sköter vår eget jordklot rätt.

Vi åker till landet och njuter av all skir grönska och skön fågelsång. 

Om vi bara hade vetat hur allt egentligen ligger till…. Nu vet vi inte det, så nu passar vi bara på att njuta av all skönhet.

Trevlig helg! 😊 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Vatten…. #84

Sitter och småsneglar på Trädgådsdags på Tv. Det slår mig hur många olika perspektiv det finns på tillvaron. Det finns alltid flera olika val vi kan göra. 

Oberoende av all världens hemska olyckor – inklusive den terrorattack som drabbade Manchester igår – finns det ett element som binder alla världsdelar samman, och det är vatten. Brist på vatten eller överflöd av vatten påverkar våra liv. Vi i Sverige och i Norden har för det mesta haft god tillgång på vatten. Vi har kunnat duscha och vattna gräsmattor och låta kranen stå och rinna tills det blir lagom temperatur.  

När jag var barn var det viktigt att snåla på vattnet. Den gamla brunnen på landet hade inte tillräcklig kapacitet. Men de senaste 20 -30 åren har tillgången varit god. Och vi börjar genast slösa. Så onödigt egentligen. Lite bortskämda är vi nog i det här landet. Och otacksamma. Förmår inte förstå att vara tacksamma förrän det är försent. 

Nu säger man i dagens nyheter att årets regnbrist innebär att det kommer att råda vattenbrist i sommar vilket påverkar grundvattennivån så att alla med egen borrade brunn kan få problem… 

Och jag skulle nog påstå att det fortfarande är lyxproblem, om man jämför. I stora delar av världen får man fortfarande gå flera kilometer för att hämta vatten. Vi får bara lära oss att snåla lite så kommer ändå vatten ur kran. Dessutom har vi ju gott om rinnande varmt och kallt kommunalt vatten inne i stan. Vi behöver inte snåla, men frågan är om vi borde, av solidariska skäl? 

Kanske har det ingen betydelse i vår del av världen, men när jag var på körresa i Israel för 17 år sedan och reste genom det torra landskapet, kunde vi konstatera att man konstbevattnade trädgårdar och blommor – och även annan växtlighet. 

Bra för odlingarna, naturligtvis ……

Men varifrån kom vattnet?

Vilka var det som gick miste om vatten i det varma, torra klimatet på grund av dessa bevattningsanordningar?

Undrar om det finns någon miljörganisation som jobbar med att solidariskt dela och omfördela jordens vattentillgångar. Eller är det ens möjligt? 

Det finns ju alltid något gott i allt ont. Nöden är uppfinningarna moder, sägs det. Kanske någon snilleblixt i framtiden kommer att lösa jordens vattenproblem. Kanske får vi ta emot all världens klimatflyktingar i fortsättningen. Då gäller det att vi redan är tränade att både snåla på vårt  vatten men är påhittiga i sättet att återanvända och bruka det på bästa sätt. 

Även om det nu kan kännas som en droppe i havet att försöka spara på bästa sätt kan det visa sig vara guld värt när nöden är som störst. 

För ni vet… ”vatten, vatten, bara vanligt vatten”, kan snart vara ovanligt vatten… 

…….”dripp, dropp, dripp, dropp”…..

Kom ihåg att, om du ska vattna, ska du göra det i gryningen eller i skymningen. 

Annars dunstar vattnet i solvärmen.

Men nu dunstar jag….. 😉    Tjingeling!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Världen och vi…. #83

Tänk vad fokus kan pendla mellan långt borta och nära, stort och smått, du och jag, eller vi och världen. 

Så många intryck jag får på jobbet under en dag. Så många små och stora händelser som lagrar sig innanför pannbenet. Så mycket småsaker man minns och så många viktiga saker jag ständigt glömmer. Nästan aldrig glömmer jag de oviktiga sakerna. Men jag tröstar mig med att de kan komma till användning i ett senare skede. Det som för mig verkar viktigt, men som jag glömmer fort, tänker jag att de var nog inte så viktiga, eftersom jag redan har glömt. 

Men ibland står man inför ett beslut. Vad ska jag välja? Ska jag välja världen eller mig?

Ska jag välja miljövänliga transporter eller det snabba och billiga, miljöovänliga sättet att ta mig fram?

Ska jag jobba för något som gynnar oss alla eller ska ta mer plats själv? Ska min egen kreativitet få blomma för att bli glad och positiv så att jag orkar bidra med något till alla andra?

Tja… 😉 Det var några enkla frågor. 

Kanske någon kan hjälpa mig med svaren imorgon? 

Hej då! 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Snopet! #82

Om man tänker sig att ta tåget ut i Europa numera får man vara beredd på att byta 6-9 gånger innan man är framme och ska man till Spanien är man där på två, tre dygn. 

Det känns ju väldigt snopet för några gamla interrail-farare som har upplevt några av ungdomens och även medelålderns lyckligare stunder under tågresors gång. 

Vi måste sova på saken. Men att politiken i hela Europa och i världen främjar flygtrafiken så och negligerar tågtrafikanterna med så urbota usla tågtabeller så att till och med jag avstår från att åka tåg, gör mig vansinnig. Jag vill aldrig mer flyga och gynna de där idioterna som gnäller över en flygskatt på några spänn, tänker jag då.

Fy Fabian, vad besviken jag blir! 

I fredags var vi överlyckliga när vi kläckte idén att ta tåget till Alicante tillsammans med en god vän. Ikväll var vi inte lika muntra efter att ha kollat alla möjliga och omöjliga varianter. 

Visst… Problem är till för att lösas, och det är ju delikata problem,  men mest är jag besviken och arg på det omöjliga i att ta tåget på semestern. 
Jag vill verkligen inte flyga! 

Varje gång som jag ska flyga tänker jag flera veckor i förväg att jag kommer aldrig att komma hem mer. Mina katter får aldrig mer se mig. 

Jag vet att det inte är rationellt.  Det finns tusen andra farliga sätt att dö på, men det spelar ingen roll för mig. Jag vet ändå att det blir min sista flygresa. Bara ett antal glas öl på Arlanda kan få mig på andra tankar. Och själva flygresan brukar gå bra. Det är bara den där oron i förväg.

Och sen är det ju det där med miljön och klimatet. Det gör ju inte det hela mer försvarbart, precis…  😡 

Men mest sörjer jag den där härliga känslan när tåget rullar ut från perrongen och alla äventyr väntar bak nästa krök.

Då går det som på räls! 😊 

Tomorrow is anothee Day! 🚂 😎 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Min lott här i livet? #81

Dags igen för lott-dragning… 😉 

Två lotter med olika fördelar. På tisdag är den officiella visningen då vi får skriva upp oss på intresselista. Vi får väl se. I förmiddags gjorde vi en egen informell förhandsvisning. Då träffade vi av en slump en av ägarna som var på språng till Arlanda för att flyga vidare till Portugal och var på lotten för att hämta det sista. Tunga grejer på en pirra som vi hjälpte honom med, en bit uppför backen. Sen kom en kolonigranne och hjälpte honom den sista biten. Han var tacksam, samtidigt som han ropade förtvivlat…. ”Jävlar! Flyget går om två timmar!” 

Undrar just om han hann. 

Vi spanade in båda lotterna och fann att den närmast vattnet verkade mest välordnad och trivsam medan den övre låg lugnare till och kanske inte var lika utsatt för kreti och pleti som passerar förbi. Men å andra sidan var den inte lika mysig.

Det blir nog ingen av dem….. Men det är kul att kolla och fantisera. Efter att på eftermiddagen ha deltagit i ett namngivningskalas i en bostadsrättsförenings trädgård, känns ju behovet av en liten uteplats i närheten onekligen lite större. Särskilt när solen skiner och livet leker, känns också brist på egen balkong stor. 

Men varför klaga när man kan dela med sig av sina trädgårdar och bli bortbjuden att delta i  trädgårdsfester helt hjärtligt och generöst?

Godkväll! 😊 

 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

”Jag har en cykel…” #80

En sång jag brukar sjunga med barnen börjar just som i rubriken.  Och den fortsätter… ”en cykel som är blank….”

”….kanske du också har, en cykel som är blank?”

”…. om alla hade en cykel som jag, skulle det bli renare i luften….. ”

”….. vardå, nånstans? I luften…. ”

”…Jaha….. i luften…”

Texten är både lite skojig och lite klurig och samtidigt lite ”smyg-PK” om ni förstår vad jag menar. Att få in att luften blir renare om man cyklar med en blank cykel, är ganska genialt i all sin enkelhet. 

Oavsett detta blev denna dag en succé redan från början. En klar och stilla morgon och en klockren cykeltur till jobbet. Jag kom i tid och allt flöt på helt enligt planerna. Värmen steg och barnen ville nästan hellre vara inne än ute. Vi med, men man måste ju njuta av värmen, sägs det. 

Men när jag cyklade hem igen var det ändå skönare än att gå, eftersom det fläktar alltid lite i fartvinden. Men det blev några vattenpauser när fågelsången blev nästan öronbedövande skön.

Och vid sista anhalten före hemfärd, kunde jag inte motstå….. 

Å, Lejonet & Björnen vid Medborgarplatsen är  bästa glassen, och såvitt jag vet finns den bara där. Bäst att passa på att njuta! Bra för humöret, men mindre bra för figuren. 

”Men det är en världslig sak”, som Karlsson på Taket sa. 

Huvudsaken att luften är ren och humöret är på topp!

Trevlig helg! 

PS Och jag har en katt som är skön också… DS

….Om alla hade en katt som jag,  skulle det bli skönare i världen.. 😉 

1 kommentar

Filed under Tid

Då kom värmen… #79

Som vi har väntat på värmen. Ända fram till igår har jag hasat omkring i vinterjacka och halsduk och muddar. 

Idag gjorde jag slag i saken och tog vårjackan. Men jag litar inte riktigt på värmen. Inte på vädret över huvud taget. 

Jag tog med en halsduk och muddar och en extratröja, för säkerhets skull. När jag for hem på eftermiddagen var min ryggsäck proppad men alla extrakläder, men en sak hade jag packat rätt på morgonen. Ett linne kom till pass! Jag välsignade mig själv till detta, eftersom jag höll på att smälta bort i solen. 

Jag är nog onödigt förutseende. Packar för alla eventualiteter, om jag så bara ska ta en kortare promenad. 

”Tänk om det är blåsigt. Det blir kanske kallt. Om det blir svettigt behöver jag en ryggsäck att lägga varna kläder i. Och då kan jag ta med lite vatten ifall jag blir törstig….” 

Sådär kan jag hålla på. Och eftersom jag ofta får huvudvärk innan jag kommer iväg, springer jag in och hämtar en ipren. Ifall….

Det kan vara bra att vara väl förberedd…. Jovisst! Men det finns måtta på allt.

Man kan inte skydda sig mot allt. Om olyckan väl är framme så händer alltid nåt som man inte har tänkt på att skydda sig mot. Idag var det en petitess. Välutrustad och klar sprang jag iväg ner till tunnelbanan och upptäckte att jag hade glömt plånboken hemma. Det var jag som skulle laga mat idag och skulle handla. Men då inträffar något lustigt. Att laga mat är lustfyllt för mig. Allrahelst om jag får laga enligt principen ”Här har du ditt kylskåp!”

Plötsligt är det roligt med det oförutsägbara. Finns inte tillräckligt med kikärter får jag fylla på med sojabönor. Lite alternativa kryddor som inte fanns i kikärtsbiffreceptet, som jag hittade på nätet. 

Simsalabim!  Maten är klar!

Jag klarade dagens match med väl godkänt. Bara en och annan detalj som felade. Jag tror jag ska börja slarva med packningen. Vem vet hur dagen då skulle se ut. Kanske skulle jag få en helt annan hållning och resning utan min tunga ryggsäck…? 

Att släppa förnuftet och bara ge sig hän åt det tyngdlösa livet. Ska prova…..snart….. 

Jag ska bara…..  😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

170517…. #78

För att vara lite hednisk tänkte jag spela upp den gamla Norgelåten från Mosebacke Monarki, men upptäckte att den inte var så kul längre. Äh… Då får jag väl ta den lika gamla ”…bunta ihop dem och slå ihjäl dem….” fast den var inte tillgänglig längre på Youtube. Dessutom tänkte jag att den gav kanske en unken smak i munnen redan på 60-tale? Fast det var ju just det att man skulle sätta skrattet i halsen halsen som var meningen. Det ”förbjudna skrattet” har alltid varit lite extra kittlande. Hasse & Tage satte oss ju alltid på prov, och eftersom det då var så nytt att skämta så, lockade det till skratt extra mycket. Det var ju före Stand-up-tiden. Sen dess bygger ju nästan all humor på provokationer och elakheter. 
Men jag tror att nutida komiker inte skulle kunna vara så provocerande och vågade som i sketchen om att ”bunta ihop dem och slå ihjäl dem”. Då skulle de nog bli stämda för förtal. Vilka man skulle bunta ihop med vilka kommer jag inte ihåg…. Men det där med att dra alla över en kam, kan ju lätt missförstås av personer utan förståelse för humor. Och misstolkas och vantolkas!

Om det nu är humor vet jag inte, men när sketchen kom blev det ju ett talesätt som alla gick och sa ett tag. Till slut kom man inte ihåg sketchens innehåll, bara uttrycket… Men vi flinade när vi hörde det varje gång.

Det finns många såna uttryck som lever vidare fastän kanske inte humorn håller sådär 30-40 år senare. Men minnet av när vi skrattade åt det första gången lever vidare. 

Många gånger är nog minnet av humor-ögonblicket större än själva humorn. 

Minnet och sammanhanget och tidsandan avgör. För det gick an att skratta åt en så osannolikt fördomsfull människa på den tiden eftersom det egentligen inte existerade såna ”på riktigt” då…. 

Nu är de tyvärr inte så sällsynta längre…

Och dessutom lär inte dessa figurer ens fatta att det är dem som Hasse & Tage driver med egentligen. Tyvärr är självinsikten alltför låg…. 

Och säga vad man vill om norrmän, men trevliga är de, trots att landet lär vara lite ruttet. 😉 

Kan ändå inte hålla mig från det gamla klippet….. även om det är tråkigt. 

PS Bilderna är från Tromsö DS

Lämna en kommentar

17 maj, 2017 · 17:19