Det är första fredagen i maj, och plötsligt kan vi kasta av oss tröjor och jackor. Förra veckan stod vi i vinterjackor och mössa och halsduk. Det är ju härligt ”att släppas ut på grönbete” när våren kommer.
Men det är upp och ner på livets stig. Mest ner, när det gäller klimatpolitiken och miljöpolitiken, där t.ex lantbruksministern nu flaggar för att han vill bura in korna året runt. En ny studie (utförd av LRF) ska undersöka hur 1500 kor mår när de står inne årets alla månader.
Detta är naturligtvis inte för kornas skull, utan för lantbrukarnas plånböckers skull. Det är heller inget som gynnar små ekologiska jordbruk, utan de stora, som kan ha stora utrymmen inomhus. Men de som absolut inte gynnas är ju korna! Varken deras hälsa eller psyke mår bra av att aldrig få vistas ute. Om vi begär något av våra vänner, måste vi också ge något tillbaka.
Om vi vill ha de ”produkter” djuren kan ge oss, måste vi också ge dem ett drägligt liv. Ett kosläpp på våren visar ju tydligt hur korna har längtat efter detta tillfälle hela vintern. Att få komma ut och känna luften, smaka på färskt gräs, och skutta runt fritt i hagarna.
Under denna regering finns ingen barmhärtighet med varken djuren i naturen eller med djuren i fångenskap. Ironiskt nog har just jordbruksministern pläderat för att vi ska ha djur till kött- och mjölkproduktion i jordbruket, för att de ska kunna hålla ängsmarker öppna, vilket ju är bra för den biologiska mångfalden. Och där föll det argumentet!
Det finns egentligen ingenting logiskt eller begripligt med den här regeringens politik överhuvudtaget. Det enda vi kan göra nu är att protestera och rösta på andra politiker i EU-valet – som tänker på alla levande varelsers hälsa och välgång på den här planeten. Politiker som inkluderar och prioriterar inte bara bilister, villaägare och jorden-runt-flygare, utan även alla oss andra. Släpp ut korna – bura in politikerna! Först när utsläppen av växthusgaserna är på noll, blir det politikersläpp.
Hopp & Lek!
Trevlig helg! 💚🐮🐄🌍🐂🐮💚
#FridaysForFuture på Gustaf Adolfs torg 9-12, och
#peopleforfuture vid Sagerska 11-12, på fredagar
#SaturdaysForFuture Lördagar på Medborgarplatsen 12-13
Det är inte demonstranters fel att antalet demokratiska länder blir färre i världen. Vi som demonstrerar för klimatet hyllar demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vi har fortfarande rätt att demonstrera i Sverige, och den rätten tar vi oss när de folkvalda inte gör det de har lovat att göra. När de säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. I synnerhet det parti som klimatministern representerar – Liberalerna – som var tredje bästa klimatparti, enligt både Naturskyddsföreningen och WWF, före valet. Nu utför de det sämsta partiets politik, och är jätteglada att de kan komma överens med dem.
Det är ett svek av de folkvalda, och när de inte håller några löften över huvud taget, har vi inte bara rätt att demonstrera – det är vår plikt att föra naturens och djurens talan. Och barnens – de som ännu inte har rösträtt, men som ska ta hand om den ”smutsiga byk” som dagens politiker lämnar efter sig.
I gårdagens intervju med statsministern i programmet 30 minuter, hävdade han att vi i Sverige skulle bestämma över vår egen skog, och inte EU, som vill att vi ska låta skogen stå, som ”kolsänka”.
”Vi ska inte göra det som är bra för alla andra, men dåligt för oss”, sa han, och gav därmed det egoistiska moderata partiet det ansikte det alltid har haft. Att göra något för någon annan utan självisk baktanke, vore dem främmande. Men det mest beklämmande är att statsministern har inte ens kunskap om att det som är bra för alla andra, faktiskt är bra även för oss. Både på kort och lång sikt. Naturen själv är bäst på att ”läka sig själv”. Det är när den klåfingriga människan kommer och stör balansen, som det går åt pipsvängen!
Statsministern urskuldade sig med att han inte haft tid med klimatet, pga Ukraina, mm. Han har heller aldrig haft tid att prata med oss när vi demonstrerar utanför hans bostad. Han visar tydligt att vad som helst är viktigare än klimatet. Jag undrar vilka ursäkter han kommer med när det sen är för sent? -”Vi såg det inte komma”, kanske?
Vi ses fredagar med #FridaysForFuture och #peopleforfuture på Gustaf Adolfs torg och vid Sagerska, från 9-12 och varje lördag med #SaturdayForFuture på Medborgarplatsen, 12-13.
Men att titta ut genom fönstret i morse, och knappt se huset mitt emot, gör en lite motvillig att gå ut. Huruvida det gagnar klimatet om jag går ut eller ej, vet jag ju inte. Kanske inte klimatet, berörs direkt, men jag satt och läste om ”djurens rätt” och ”lagpaket” i EU som inte blev som EU-kommisionen hade lovat. I korthet, alltså. Jag skriver nog mer om det så småningom, men än så länge känner jag mig bara beklämd.
Har djuren någon rätt alls? För inte jättelänge sedan trodde man inte att djur hade känslor. Att de inte kände smärta. Och om de gjorde det, så var det nog inte så farligt, trodde man.
(Precis som man heller inte trodde att barn kände smärta. Därför fick barn inte bedövning hos tandläkaren.)
Det är någonting med det här att ”lägre stående arter” inte kan förstå eller känna något, eftersom de inte kan uttrycka sig i ord, så därför burar vi in dem för att sen äta upp dem, eller gör experiment med dem, eller tar betalt för att visa upp dem i någon djurpark.
Det är människor som gör så. Verkar människor vara särskilt högt stående varelser? Och om så vore – i så fall borde de veta bättre än att behandla andra varelser så illa. Jag vet en hel del människor på den här jorden, som verkar vara helt avtrubbade i sitt känsloliv och som dessutom är bortom allt vett och sans. Som visar sina lägsta sidor utan att skämmas ett skvatt.
Var och en som har haft husdjur, eller barn nära sig hemma, vet hur de kan vara både kloka, känsliga och omhändertagande.
Medan jag funderar över mänsklig idioti, passar jag på att baka lite bröd och koka lite soppa, och genast känns klimatet här hemma lite mer inbjudande. Vi har faktiskt rätt kallt i lägenheten, så en varm ugn och en varm soppa livar upp.
Och så tänker jag vidare på boken ”En jord för alla”, där det finns ganska konkreta råd och riktlinjer för hur vi skulle kunna omfördela jordens resurser så, att vi skulle kunna mätta alla munnar, och alla skulle få en bra plats att bo på utan att egentligen öka produktionen. Det finns lösningar….
Så varför är det så svårt att komma överens?
Ja, säg det? Det är väl bara att göra?
Nej, det finns vissa hinder. Ganska stora. Jag tror några av hindren är just dessa människor, som ser sig som högre stående än alla andra, och därför tycker de sig ha rätt att utnyttja andra och förpesta tillvaron för dem, som de behagar, för egen vinnings skull.
Djur och människor far illa … och djuren har inte ens en egen röst. Ingen rösträtt. 🙄 Vi måste föra deras talan.
Men imorgon är det ”utedag för klimatet”, tillsammans med Fridaysforfuture och people for future. Då blir det andra bullar. Regn och rusk! Eller nåt.
Det här med att blogga lite varje dag kan bli lite krystat. Ibland tänker jag att jag ska återvinna min egen blogg. Många gånger skriver jag om samma saker som jag skrev om för 10 – 15 år sedan, men kanske ur en lite annan synvinkel eller med ett annat fokus.
Men allt jag har skrivit om har handlat om kultur, natur, klimat, skola, samhälle, barn, blandat med mig själv. En slags ”häxbrygd” där jag (och mina tankar och livserfarenheter) kokas ner och kokas om gång på gång.
Blir det något kvar att avhandla, kan man fråga sig?
Tydligen… 😏
Det är tur att mina eventuella läsare, antingen har dåligt minne, eller är nytillkomna.
Det här med att ”återvinna mig själv” har jag t.ex skrivit om en gång för ganska länge sen, men jag minns inte riktigt när. Men det är ju som sagt inte som att uppfinna hjulet på nytt, eftersom texten inte blir exakt densamma. Nya händelser kan ha tillkommit.
Nu är det ju väldigt på modet med återvinning. Att spara på det du har och inte överkonsumera. Det kanske också gäller överproduktion. Att fylla nätet med texter som nästan ingen läser, när det redan finns så mycket oläst? Vore det inte att göra alla olästa författare en tjänst om man uppmärksammar deras texter (om de är bra) istället för att ständigt fylla på med nya?
Jag har inget svar på det. För min del gäller nog att, ”skriver jag så tänker jag”, och om jag inte skriver, vet jag inte riktigt vad jag tänker, eller vem jag är. ”Jag gör mig bäst i skrift”, brukar jag ju också hävda, men allt är ju relativt. Bara för att jag uttrycker mig bättre i skrift än muntligt, behöver det ju inte betyda att det är bra. Men jag har i alla fall något att hålla mig till. Det jag har skrivit själv kommer jag bättre ihåg.
Ändå har jag tänkt den sen senaste tiden, att jag ska återpublicera några av mina tidigare blogginlägg. Många är faktiskt bättre än de texter jag publicerar i all hast på kvällen innan jag ska gå och lägga mig, bara för sakens skull. Men varje gång jag tänker att jag ska göra så, kommer jag genast på något nytt skriva om. Och sen är det kört… 😏
Men kanske en vacker dag?
Inte imorgon för då blir det ”rapport” från en fredagsdemonstration för klimatet. Man får hålla på traditionerna.
Medan världen är upp och ner, gäller det att stå stadigt kvar.
Medan vi sparar på el och energi-effektiviserar, tycker näringslivsministern att det är en dålig idé, eftersom det då kan visa sig att alla hennes kärnkraftverk inte kommer att behövas. Däremot vill hela regeringen att vi sparar på skola vård och omsorg, så att de har råd att sponsra alla dessa kärnkraftverk, som de tycker är så bra att det får kosta vad det kosta vill. Jag läste häromdagen att en statssekreterare (tror det var klimatministerns, men ska låta det vara osagt..) hade väldigt mycket aktier placerade i kärnkraftsbolag ….
Det känns nästan som ett samband, men det är kanske bara ”ett lustigt sammanträffande”?
Hur som helst ….
Vi står kvar. Vi sparar och gnetar. Vi biter ihop och härdar ut, tills det visar sig för var och en, att det är det enda rätta, för det kommer att visa sig att ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket” – en gammalt svenskt ordspråk, som de så kallade ”Sverigevännerna”, aldrig verkar ha hört talas om.
Vi äter ekologiskt, planterar blommor i torvfri jord och äter så mycket veganskt och vegetariskt som möjligt. Vi säljer våra bilar och slutar flyga, och slutar leva över våra tillgångar.
Ja, för vilka ska kompensera för de rikas överkonsumtion om inte vi? Några måste ju offra sig för att några andra lyxlirare ska få slösa på jordens tillgångar utan tänka på eftervärlden. Utan att vara det minsta avundsjuk, faktiskt.
”Vad är väl en bal på slottet…?”
Inte ett dugg underbar, egentligen. Du behöver bara läsa några rader om engelska kungahuset, förstår du att det kan vara ett rent helvete. Liksom det påstådda lyxliv som de gängkriminella säger sig leva. Men det är ju också fake och förbannad lögn. Och ett ännu värre helvete. Ständigt jagade. Och polisen kan rapportera om dubbelt så många avhoppare förra året, som förrförra. De har insett att lyxliv inte är mycket värt när man är död.
Jag tycker det börjar bli dags att avglorifiera det lyxiga rikemanslivet, och istället hylla de tappra, stretande och kämpande vardagshjältar som mot alla odds lyckas försörja sig själva och sina familjer på en usel lön, men ändå lyckas skapa en trivsam atmosfär omkring sig, som gör deras omvärld en gnutta lyckligare. De som försöker ge mening åt sina barns vardag och sin egen fritid. De som kan trolla med knäna och koka soppa på en spik. De som blir ständigt misstänkliggjorda av regeringen, bara för att de inte är födda i Sverige, men ändå reser sig för gamla tanter på tunnelbanan och bjuder på goda bakverk på jobbfikat.
Vi står kvar för dem som härdar ut i detta kalla samhällsklimat, för ett bättre klimat i alla bemärkelser!
Se där, vad mycket text det kom, bara för att jag tänkte att jag skulle återvinna mig själv….
Men jag kunde i alla fall återfinna någon slags skrivglädje. Återvinn dig själv, och du ska återfinna något annat! 😏
Klimatrörelsen behöver växa – ”Vi behöver höja våra röster för att höras…” Vi växte i alla fall från 2 till 10 idag. Bra ökning, procentuellt sett. Ännu bättre om vi lägger till några nollor… 😏
En lite äldre man som kom förbi, sa att ”det gläder mig att ni står här”! Sådana kommentarer gläder oss också. Liksom att en annan man ropade: -”Jag är ledsen – jag hinner inte stanna idag, men jag håller med er!” Det behövs uppmuntran ibland, som stärker en när det sen kommer förbi en man som säger att ”det finns ingen klimatkris”.
Det är ju tyvärr så att de som är skeptiska till klimatforskning och kunskap omkring klimatförändringarna är de som hörs mest i media, fast de utgör ändå en mycket liten del av befolkningen. Det är som med allt som är negativt – det får alltför stor uppmärksamhet, relativt sett. Fokus ligger i media på det spektakulära, som får folk att förfasa sig eller ilskna till.
Vi pratade om idag, på demonstrationen, att krig får mycket mer uppmärksamhet än fred, trots att fredstillstånd egentligen är det normala i världen. Gängkriminella ungdomar får mer uppmärksamhet än de fridsamma, som gör läxorna och spelar piano eller fotboll på fritiden, fast de sistnämnda är mycket ”vanligare”. Klimataktivister som kastar soppa på kända konstverk får också mer uppmärksamhet än vi som står helt tyst och fredligt utanför statsministerns bostad varje fredag. Så vi har att välja på att göra spektakulära – inte alltid populära – aktioner, eller fortsätta en till synes hopplös kamp i det tysta.
Med den här regeringen finns inte så många sätt att nå fram med sitt budskap eller få till en dialog. Klimat- och miljöministern vill inte tala med klimataktivister. Hon vill inte ens ställa upp i ”30 minuter” på Svt. Jag såg idag att utrikesministern blockerar journalister och andra på sociala media, som han inte vill ha utbyte med. Ministrarna i regeringen verkar vara rädda för att bli ifrågasatta. Är de rädda för det folk som de ska bestämma över? Inte särskilt förtroendeingivande.
Men, vi står kvar tills det börjar växa mossa på oss, om så krävs! Då blir vi kanske intressanta nog? 😏🙄😏
Vi ses!
Varje fredag c:a 10-13 på Mynttorget/vid Sagerska Varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen
💚🌍💚
#EverydayForFuture
#FridaysForFuture lade upp denna bild på Instagram idag.
Det finns en chans att vi ska kunna undvika att strömmingen utfiskas i Östersjön, men det ser mörkt ut, om inte EU förhindrar det. Dessa trålare som kan totaldöda ekosystemen i Östersjön. Det är så många djur och även människor som är i behov av strömmingen, men i stället går den till stor del till uppfödning av lax i Norge.
Fiske har numera blivit ett enormt överutnyttjande av havens resurser. Ekosystem och hållbart fiske ger man attan i, om det inte är ekonomiskt lönsamt. Alltför fort kommer ”de giriga” fiskarna inse att det ekologiskt hållbara fisket är det enda ekonomiskt hållbara, när strömmingen i haven har tagit slut.
Och…Som av en händelse läste jag idag om hur EU ska reglera fisket, och ett inlägg från Lisa Nilsson, om hur EU ska bestämma om musikströmning på nätet, och om hur musikskapares verk måste skyddas från kopiering och ren stöld. AI räknas in som eventuell bov i dramat.
Men det tycks ändå som om EU kommer att rösta till musikskaparnas fördel, för som man också kan läsa i Lisas inlägg, spelar musikskaparna, likt strömmingen i havet, huvudrollen i musikströmningens ekosystem. Man kan kan inte ta bort grunden i ett ekosystem, av vilken alla andra livnär sig… (Bilder ovan och nedan har jag kopierat och ”lånat” från Lisa Nilssons instagramkonto. Tack och förlåt? 😏)
…och eftersom det tycks vara en lönsam affär att skydda musiker, har de nog goda utsikter att ”vinna” i denna fråga i EU.
Och till skillnad från strömmingen i havet, har ju ”musikströmmarna” en eller flera röster, vi gärna lyssnar till.
Men för att motverka strömmingsdöden, bör vi också ge strömmingen en röst, så vi kan göra en ”strömmingsströmning” om vikten av, ett levande hav innan strömmingen går i kvav…. 🙄❤️🐟
I ung ålder brukar man få växtvärk, på grund av att man växer så fort att kroppen inte riktigt hänger med. Det är ju inget man kan rå för, och värken brukar gå över, men den som drabbas av värken är ju alltid ett oskyldigt ”offer”. Man har inte gjort sig själv illa med flit. Inte heller om man har växt och blivit så lång att man slår huvudet i dörrposten när man går igenom en dörr. Möjligen är man lite glömsk, eftersom man har glömt att ducka, men man skadar ju egentligen bara sig själv, och nästa gång glömmer man nog inte.
Men har du drabbats av ”tillväxtverk” är det nog mer troligt att det är någon annan som har vållat skadan. Den som vill växa gör det ofta på någon annans bekostnad. Tillväxt handlar ju oftast om ekonomisk tillväxt. Om du köper något billigt och sedan säljer det så dyrt att någon annan måste ta ett lån för att kunna köpa det. Den som tog lånet förmådde med nöd och näppe betala medan räntorna var låga, men sen blev det omöjligt att betala och den stackars låntagaren hamnade hos kronofogden. Man kan ju säga att låntagaren tog en för stor risk, men det var ju för att denne hade ett så stort behov av vad den hade lånat till att hen var tvungen att ta lånet. Låt oss säga att det var en lägenhet hen hade köpt. Det fanns inga hyreslägenheter att få och inga nya byggdes heller. För att slippa stå utan bostad var lånet enda möjligheten att få tak över huvudet. Det var rådande omständigheter som tvingade låntagaren att ta denna risk. Och riskabelt var det, eftersom hen till slut hamnade ”på gatan” ändå, då lånet inte kunde betalas.
”Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket”, sägs det ju. Ett påstående som känns orättvist i detta fall. Egentligen var det kanske den som hade sålt den billiga lägenheten dyrt, som skulle ta risken, och sen förlora de pengar hen, på ett ”omoraliskt” sätt hade tillskansat sig. Men lägenhetsförsäljaren framstår snarare som smart i det här sammanhanget.
På samma sätt kan man säga att hela planeten utsätts för ”smarta affärer” när vinstdrivande företag och hela samhällen tar ut jättelån – i form av naturresurser – av jorden, som sedan får betalas av, av dem som inte kommer att ha råd eller möjlighet att betala tillbaka till planeten. Smällen kommer med klimatkrisen – en slags kronofogde som sätter hela samhällen ”på bar backe”. Samhällen som redan innan var fattiga, eftersom de hade blivit bestulna på sina naturtillgångar har nu få möjligheter att komma på fötter igen. De länder och företag som har utnyttjat deras tillgångar, är nu ovilliga att betala tillbaka vad de har tagit. De vill heller inte sluta med sin miljöförstörande verksamhet, eftersom det skulle drabba deras egna länders och företags ekonomi.
Tillväxtverk drabbar alltid de oskyldiga, men gynnar dem som har utnyttjat det ekonomiska systemet som råder på planeten. Det råder även i de samhällen som tidigare har kallats kommunistiska, eftersom det ekonomiska system som råder över alla andra system. Det gäller att vara på toppen, annars går man under. Det gäller att vara först med att göra de smarta affärerna, annars förlorar man. Det gäller att så fort som möjligt bli först och störst inom sitt område. Ingen annan har råd eller möjlighet att överleva.
Som i ett pyramidspel…
Men till skillnad mot alla naturlagar, är det ekonomiska systemet ingen naturlag, utan det är något människor har hittat på. Och det människor har hittat på, kan människor också ändra på, om de finner det nödvändigt. Och det är ju nödvändigt att ändra ett system som inte är ändamålsenligt, vilket ett system som leder till klimatkris och naturkatastrofer, inte är.
Så det är bara för mänskligheten att erkänna illa kvickt, att ekonomisk tillväxt leder till tillväxtvärk för såväl mänskligt liv, som allt liv på vår enda planet.
Erkänn, gör om, och din tillväxtvärk kommer att förvandlas till ett ”underverk”!
Den här bilden på vår katt Hanna, är tagen för 20 år sedan. Den tionde januari 2004. Så länge vi hade katt hemma, envisades jag med att vi också måste ha gran….för katternas skull. Fast det var kanske mest för min egen skull, men jag föreställde mig hur de skulle bli glada av att få hem en liten bit skog i hemmet, som de kunde dofta på och spana in i. Kanske skulle det finnas några små kryp att jaga eller utforska? Kanske skulle till och med en ekorre följa med på köpet? Eller så kunde de bara drömma sig iväg till sommarskogen på landet, för en liten stund.
Men i år har vi alltså ingen katt längre, att skaffa gran till, och till och med jag fick ge mig. Men för mig var det ändå ett lätt beslut, för om vi hade haft en gran, men ingen katt som satt och kikade på den, hade sorgen och förlusten av katten känts ännu större.
Istället tog vi våra små tomtar, glitter och julgranskulor och åkte ut i Nacka-reservatet på julafton, och klädde en tall istället – eftersom lämplig gran inte stod att finna – samt fikade och drack glögg. Lämpligt att fira träden där de här hemma – i skogen – och mysigt med nya traditioner. Och klimatvänligt till på köpet! Och man kan julpynta och göra det hemtrevligt även utan gran.
Men så hemtrevligt blir det aldrig mer, som när vi hade katter här hemma. Djuret ger liksom hemmet en mening och fyller det med sin lilla själ. Sedan vi fick katt, för 22 år sedan, har jag förstått betydelsen av den där ordlösa kontakten med djur. Och också med spädbarn. Jag tyckte förut att det inte var så spännande med små barn, som inte kunde prata, men katterna gav mig en annan insikt, och jag tyckte plötsligt att det var spännande och intressant att försöka förstå vad de ville uttrycka, utan ord.
Även andra djur – fåglar och rådjur och andra vilda djur – som man kunde stöta på i naturen. Men även andras hundar, som man kunde få ögonkontakt med på bussar och tunnelbanor. ”Vad tänker de på, egentligen?”
Nu har det äntligen tagits beslut på att man inte får äta hundkött i Syd-Korea. Bra, tycker ju naturligtvis vi i de länder som brukar se hunden som människans bästa vän. Men varför stanna där? Jag förstår inte denna skillnad på olika djurarter. En del djur hålls instängda i burar eller på mycket få kvadratmetrar under hela sina liv, för att sedan slaktas. För att ätas av dem som har fött upp dem, och ibland också varit deras vänner. Vad är det som avgör om vi människor tycker att det är etiskt försvarbart att föda upp djur för att sedan äta dem? Är det djurens intelligens? Grisar är väldigt smarta, sägs det…
Det var en gång någon som sa att, man ska inte äta ett djur som man själv inte klarar av att döda. Det blev enkelt för mig. Jag har haft svårt att döda en mygga, till och med, sedan jag läste att inom alla djurarter är alla individer. Ingen mygga är lik den andra. Det känns svårt att döda något litet kryp, om man tänker att det är unikt och skiljer sig från alla andra kryp. Men så tänker inte de ultrareaktionära ministrarna i Israels regering. Några av dem kallar palestinier för ”ohyra”, och därför tycker de att de har rätt att döda dem eller fördriva dem.
Jag kan inte förstå vissa människors brist på respekt för andras liv.
Att förstå att andra också har rätt att leva, även om de inte lever som jag. Det borde vara självklart, tycker jag. Inte bara för mig, utan för alla. Men mänskligheten har en del att jobba på, tyvärr. Ingen annan art bär sig så illa åt, mot sin egen art, eller andra. Vi måste skärpa oss!
Ta hand om varandra, så länge!
Och ät gärna vegetariskt eller veganskt, för säkerhets skull!
Igår kände jag mig lite skamsen efter att ha grottat ner mig i ”mina hår som gått”. Det kändes ju väldigt självupptaget och egoistiskt att prata om ”mina” frisörer – eller brist på – och mina frisyrer – eller brist på – genom alla decennier jag levt. Och till på köpet lägga ut en massa bilder från alla decennier jag har levt. 🙄😏🙄
Men idag hämtar jag mod och styrka från sonen till en god vän. När sonen tillfrågades om han skämdes över sin fars tal på ett stort kalas, sa sonen helt vänligt, att ”var och en skäms för sig”. Och jag inser, att jag inte har så värst mycket att skämmas över, trots allt. Visst borde jag skriva om klimatförändringarna och det katastrofala världsläget varje dag i veckan, men å andra sidan skriver jag ju om det betydligt fler gånger i veckan än många andra. Jag borde göra betydligt mer än jag gör, överhuvudtaget. Men vem borde inte det?
På sätt och vis är jag trots allt lite nöjd med att jag fortfarande orkar bry mig alls. Att jag inte har låtit mig avtrubbas helt, efter ständigt nya rapporter från regeringen om nya naturvidriga beslut varje dag, eller förslag på nya människofientliga lagar som ständigt riktar sig mot samhällets mest utsatta. Eller besked om indragna bidrag till kulturinstititioner och folkbildning. För det är det de vill – regeringen med dess underlag – att vi ska avtrubbas. Inte bry oss. Inte vara aktiva samhällsmedborgare som inhämtar kunskap om världsläget. De vill ha avtrubbade och okunniga samhällsmedborgare som inte orkar bry sig eller hinner ta ställning till det ena befängda förslaget efter det andra, så att de ska kunna lura i oss att de gör allt detta för vår skull.
Det känns faktiskt lite revolutionärt att fortfarande hävda att man vill ha fred på jorden, och vill ha klimaträttvisa, och att man vill känna solidaritet med dem som har det sämre. Man får snart akta sig för att inte bli kallad kommunist….eller ännu värre…terrorist, om man vågar framföra sådana åsikter.
”Love, peace and understanding” är inte precis mainstream, nuförtiden. Eller ”politiskt korrekt”.
Men det är faktiskt det enda som kan rädda världen. Förståelse för andra människor, kulturer, och förståelse för naturen, växterna och djuren.
Jag läste i dagens DN, ett reportage om en israelisk jude och en palestinier, som hade öppnat en restaurang tillsammans i Berlin. Där har man haft matlagningskurser i såväl israelisk som palestinsk matlagning. Där får man förståelse för varandra, helt enkelt genom att träffas och samtala. Det finns ingen annan väg. Men det är en svår väg. Och det blir inte lättare av att samhällen agerar precis tvärtom. Sätter upp stängsel, bygger murar och misstänkliggör varandras sätt att vara och tänka.
I den bästa av världar, borde det ju förhålla sig så, att de som förhindrar fred och medmänsklighet, borde skämmas ihjäl. De har aldrig hört uttrycket ”var och en skäms för sig”. De vet bara att skuldbelägga andra, som inget ont gjort. De har helt enkelt ingen skam i kroppen. Men kanske beror det på att de inte vet bättre? De har inte haft några goda förebilder som har lärt dem goda vanor och lite hyfs. Nej, jag tar dem inte i försvar. Men det kan finnas förklaringar till nästan allt. Om alla människor hade blivit sedda och förstådda från barnsben, hade nog världen sett mycket bättre ut.
Så vi börjar helt enkelt om från början. Med barnen och med deras rättigheter till trygghet, skolgång och en framtid att hoppas på. Om vi bygger samhällen utifrån barnens perspektiv, kanske vi har lättare att få och ge förståelse.
Många människor är nog egentligen bara missförstådda och oälskade barn, som inte har fått rätt förutsättningar här i livet. Kanske reagerar de med aggressioner, depressioner eller med att bli sjuka. De blir symptom på ett samhälle som har visat för lite förståelse för sina medmänniskor.
Några av oss som har levt ett gott liv, och som nu vill ge något gott vidare till nästa generation, behöver väl inte skämmas nämnvärt. Vi har gjort så gott vi har kunnat. Felet är att vi inte har kunnat tillräckligt om vad som är rätt. Ännu mer fel är, om vi har kunnat, men ändå inte velat göra vårt bästa för barnen, deras framtid och för framtida samhällen. Men alla borde få en chans att bättra sig. Om de inte tar den chansen – det är då de får skämmas.
Men i grunden tror jag att människor som har förmågan att skämmas över något dumt de har gjort, också har förmågan att bättra sig. Vet man om att man har varit dum mot en medmänniska, och skäms för det, har man alla chanser att bli en bättre människa!
Så skäms inte för att du skäms, utan be om ursäkt, och lova bättring! Då kan vi gå vidare tillsammans …
På plats igen utanför statsministerns bostad för att demonstrera för klimatet. Många intresserade passerade och nickade och log och en hel del intresserade och peppande kommentarer. Kanske det börjar trilla ner en och annan polett nu, att klimatkrisen kommer allt närmare samtidigt som det blir allt tydligare att Sveriges politiker – överlag – har ringa, eller inga åtgärder alls för att kunna följa Paris-avtatalet eller att anpassa våra samhällen efter ett annat klimat.
Turister från Italien var särskilt engagerade och glada åt att vi stod där och uppmärksammade vår tids ödesfråga, och ville fotografera oss och lägga upp på Instagram, vilket de förstås fick tillåtelse att göra. Italien hör ju till de länder som har drabbats hårt av värmeböljor och torka och en sinande Po-flod. Vid riksdagshuset satt ett gäng italienska scouter och sjöng och spelade för klimatet bredvid sin fina Fridaysforfuture-banderoll.
På onsdag 31/8 arrangeras en ”sorgmarsch” för vår planet av #grandparentsforfuture och #klimataktion, bl.a. Samling på Nybroplan i Stockholm 18.30.
FridaysForFuture arrangerar en ”uppstart” för klimatet 2/9 på Mynttorget 13.00 och stor demonstration 9/9 på Sergels torg 13.00.
Det är vi äldre och de yngre som har tid och möjlighet att demonstrera och ”klimataktivera” oss, men egentligen är det ingen som borde ha tid att vänta längre på att agera och behandla klimatkrisen som den kris den är. Vi har redan kommit försent! Alla borde få en ”anmärkning för sen ankomst”…. Och bakläxa – gör om, gör rätt!
Nu!
”Och över alltihopa lyser moder sol”…och där svävar också vår statsminister Magdalena Andersson på plakat där hon säger att ”tillsammans kan vi göra vårt Sverige bättre…. ” 😏
Time in Stockholm 
Tid 