Kategoriarkiv: #climatecrisis

När tiden går….

Det händer att man tappar tiden ibland, när man är uppfylld av något man håller på med. Och plötsligt har man glömt bort att man skulle på ett viktigt möte eller något annat inplanerat. Jag vet så väl hur det kan vara. Jag hade en period när jag kom för sent till jobbet alldeles för ofta. Men allt handlade mest om dålig planering och dåliga förberedelser. Dålig ”timing”, helt enkelt. Är du inte förberedd kan du inte börja vid rätt tidpunkt. Har du inte höjt stråken i innan musikstycket ska börja hinner du inte träffa rätt sträng. Har du inte hunnit knyta skosnörena snubblar du på dem när du springer till bussen. Har du inte informerat dig om vart du ska tar du bussen i fel riktning. Men har du en cykel med rätt utrustning kan din färd bli lyckosam…. Om du inte har glömt kartan hemma… 😉

Nu är vi i ett läge när hela världen ”har tappat det”. Vi håller på att missa vår sista chans att rädda situationen.

Om vi inte tar chansen nu att minska utsläppen av koldioxid och fossila bränslen lär vi förlora kampen. Ju längre vi väntar och ju längre vi fokuserar på annat, förhalar, fördröjer och hakar upp oss på detaljer, och inte informerar oss, desto svårare gör vi för oss själva och kommande generationer.

För ett år sedan var det en stor global klimatdemonstration, och i Stockholm var vi minst 50000 och det kändes som om vi var på gång. Vi hade en stor opinion med oss. Även senare på hösten samlades stora massor i Madrid, när Greta Thunberg hade seglat tillbaka till Europa från USA.. Det fanns en global medvetenhet trots en viss president i det stora landet i väster.

Sen kom Coronapandemin, och all världens media vände fokus mot detta dödliga virus. Vi gick alla på en ”klimatstrejk online” och det engagemang som fanns för ett år sedan, och fortfarande finns – drunknade i lock-downs, munskyddsdebatter och olika strategier.

Nu börjar vi simma upp till ytan igen. I fredags var det åter igen en global klimatdemonstration, men nu med lokal anknytning. Alla ombads att stå utanför sina egna kommunhus för att göra demonstrationen ”coronasäkrad”.

På över 150 platser i Sverige och över 3000 (?) i världen fanns det barn, ungdomar och vuxna, redo att ta upp kampen för vår jord igen.

Men nu har media tappat fokus. De visar lite halvhjärtat sist i Aktuellt några skolstrejker från olika håll och sen var det färdigt. Kanske två minuters inslag… högst! 😡

De har inte tid med klimatet. Media verkar ha bestämt sig för att klimatet ska komma sist på agendan – om ens alls. Media har bestämt vår framtid. Allas vår framtid.

Och tiden går….

Medan isarna smälter och skogarna i Amazonas, i USA, i Sibirien och Afrika brinner, och när Preemraff kommer öka koldioxidutsläppen fast de kallar det miljövänligt – diskuterar folk vilka kläder Greta har på sig, eller om hon har blivit för smal eller om hon inte borde gå i skolan i stället.

Och vi tappar tid.

Medan tiden går tappar vi tid och förlorar mark.

Media har bollen. Domaren måste blåsa straff till förmån för klimatet istället för frispark och öppet mål för fossila bränslen.

Lokal strejk i Nynäshamn

”Media är vårt sista hopp om vi ska få med oss opinionen”, sa Greta Thunberg häromdagen när hon riktade sig till DN och övriga media.

Det är nu det gäller.

Snart är tiden ute. Det finns ingen tredje halvlek i fotboll, och vi har bara en planet. Vi är på väg att göra världens värsta självmål. Då gäller det att vi har många bra målvakter som kan fokusera på rätt boll och vid rätt tillfälle. 🏃 ⚽ 🌍 🏃

Nu!

Men vad gör media? De tittar nog på en annan match… Och de kommer för sent till avspark… Bortalaget vann. Vi var inte förberedda och inte informerade om bortalagets styrkor och svagheter.

Förlorar vi nästa match – är spelet förbi. Så låt oss ta chansen! Var redo, informera dig och förbered dig på tidernas viktigaste match!

”The Climate Team is ready –

Are you?” 😊 💕 💪

PS Jag märker att jag snöar in på lite fotbollsmetaforer här på slutet av mitt inlägg men det händer så lätt när man spanar på en match mellan Rosengård och Umeå emellanåt. Hur det slutade? Inga insläppta mål. ”So far so good”. 😉 DS

Lämna en kommentar

27 september, 2020 · 17:20

Samspelande och samvetsgrann…

Idag började jag fundera på det där med kultur, och vad det är man saknar allra mest nu under pandemin.

För mig är det nog det här med samspelet och samsjungandet. Att lyssna och musicera tillsammans. Musiken i sig är förstås en drivkraft, men det vi kan uppnå tillsammans är större… Att man kan kommunicera utan ord och uppnå en ”samsyn” i hur musiken ska framföras. Det är ju ganska magiskt….

Konstnärer och författare är ju inte beroende av medskapare, men inom teater och dans råder ju liknande förhållanden som i musiken. Man behöver samarbeta och samtala för att resultatet ska bli bra.

Sen började jag fundera på det lilla ordledet ”sam-” som i samkväm, samtycke, samhälle, och som ryms i ordet tillsammans, och finner att allt har ett samband…. ”Något vi kommer överens om”….

Då dyker också ordet ”samvete” upp. Om någon gör något som inte alla har kommit överens om, kan man fråga sig om denne någon har ”samvete” till det… Någon gör något som inte alla vet är till allas bästa…

Men hur är man när man är ”samvetsgrann”? Jag var tvungen att slå upp ordet:

”Samvetsgrannhet är ett begrepp relaterat till samvete och även emotionell intelligenskvot. Begreppet motsvarar förmågan att vara målinriktad, noggrann, och att agera utifrån ens samvetsliga övertygelser. Detta kallas även exekutiv förmåga.” Wikipedia

När man vet att man gör sitt allra bästa och som kanske inte bara gagnar en själv? Så tolkar jag det.

Och så är det väl med allt som har med ”sam”-orden att göra. När man samtalar är det inte bara en som talar och en som lyssnar. När man samspelar är det inte bara en som har solo och alla andra kompar. I ett samhälle är det inte bara en som bestämmer och alla andra lyder. Så bör det i alla fall inte vara i ett demokratiskt samhälle. Även om inte alla är överens, borde det ändå vara eftersträvansvärt att uppnå en viss samsyn. Man bör åtminstone inte skapa konflikter utan försöka lösa problem.

När det gäller problem där alla i samhället är ”drabbade” är samsyn och samarbete extra viktigt, men då krävs något som ”är svårast i världen” – som jag brukade säga till barnen i skolan –

Att lyssna!

Jag talar av egen erfarenhet… 😉… Nog kan jag lyssna, men det är svårt ibland att lyssna samtidigt komma ihåg vad man själv har på hjärtat. Och det är ju just det som är så svårt…att inte tro att det man själv har på hjärtat är dagens sanning, utan lita på att om det faktiskt är dagens sanning så kommer man ändå inte glömma det. Eller så uppstår en ny och ännu bättre sanning under samtalets gång, bara man ger sig till tåls.

Men det där med samtalandets konst kommer vi kanske att glömma bort i coronans och nät-kommunikationens tidevarv? Eller så blir det bara extra tydligt vilka som tar ordet och behåller det, och vilka som saknar den förmågan i ett Zoom-samtal. Eller så synliggörs det för alla och en var, så att de pratsamma inser att de måste lära sig lyssna, och de tysta måste lära sig att ta för sig. Alla kan lära av varandra, bara viljan till samtal finns.

Men har man samvete till att bre ut sig på andras bekostnad och ta över utan att vänta på samtycke är man ju inte särskilt samarbetsvillig….

Är du samvetsgrann, kan du däremot leda och fördela ordet rättvist, ta hänsyn till motparten, leda samtalet lyhört, och bjuda in de sällan hörda. Meningen ska vara att man gemensamt kommer fram till något bättre än det man tyckte från början.

Precis som i ett gott samspel, när alla lyssnar på varann och enas om gemensam ”takt och ton”, solon fördelas rättvist och alla lyssnar in och improviserar vidare på andras teman.

Det är musiken som kan visa vägen till ett bättre samtal….men när nu den samspelande musiken tystnar i det levande livet runt omkring oss, kan det kännas som en monolog utan mottagare, och en radio utan ljud.

Men kanske kan den ”samvetsgranne” lyssna in sin samtid på ett nytt sätt. Tala med de sällan hörda, se dem som varit osynliga och göra deras röster och närvaro värdefulla för andra, så att nya samtal kan uppstå på nya oväntade ställen och ny ljuv musik kan uppstå… 😉

Kanske kan vi starta om ett nytt samhälle där ingen har samvete att göra sig stor på andras bekostnad, eller utnyttja jordens resurser för egen vinning? För en bättre samtid…

Tänk om vi kunde lära oss att lyssna och ”jamma” lite mer tillsammans!

Hoppas du önskar ”sammalunda”!

Hörde jag ett samfällt ”JA”?

😉 💕 🎶 🎭 🌍

Från en repetition med ”Lilla Kören” och Hasse Alfredsson på Dramaten – kultur i samarbete med politik .. 😉 Det var en anti-kärnkraftsgala inför valet…

Lämna en kommentar

3 augusti, 2020 · 17:08

….inte mer än människa…

Det är mänskligt att fela. Det vet alla. Om någon har tagit fel beslut eller glömt något eller inte gjort det den ska vid visst tillfälle, kan den människan säga att ”man är ju inte mer än människa”, och i de allra flesta fall komma undan med det.

Vi kan väl alla känna igen oss i det att ”nobody’s perfect”. Och otäckt blir det när det inte finns någon som helst förlåtelse för minsta mänskliga felsteg.

Ett annat populärt uttryck är ”good enough”, eller ”jag duger som jag är”. Också detta är förlåtande, men i det här sammanhanget är det nog ett sätt för människan att rättfärdiga sig själv.

Det är användbart för alla ”duktiga människor” som har drivit sig själva så hårt att det är bara utbrändhet som kan stoppa dem. De har ändå svårt att förlika sig med sin nya icke kompletta självbild. Men de får öva sig genom att säga just detta: ”jag duger”. ”Jag är tillräckligt bra”. ”Jag behöver inte driva mig till bristningsgränsen för känna att jag är good enough för det här jobbet eller uppdraget jag har. Det är alltså ett uttryck som kan användas som självläkning för alla högpresterande.

Människan som säger om sig själv att den är ”inte mer än en människa”, kan vara en slarver eller en som tar höga risker för att klara en uppgift. Det kan sägas urskuldande med glimten i ögat, eller lite uppfordrande, som att, personen inte bara förväntar sig utan också kräver att bli förlåten. Oftast är vi människor förlåtande och inte dömande, men om personen i fråga kommer för sent för hundrade gången, eller glömmer att ringa upp eller har tappat nycklarna i tvättstugan och måste invänta låssmed och därför inte hinner till jobbet den dagen, kan det hända att förlåtelsen sitter långt inne…..

Nu skulle man kunna säga att en stor del av mänskligheten skulle behöva urskulda sig väldigt mycket, inför kommande dömande generation…

Alla är vi ju lite egoistiska, lite till kvinns och mans, och det är ju mänskligt….. 😉

Är man för empatisk och självuppoffrande kan man ju drunkna i mängden och får inget gjort. Är man för egoistisk tar man över och låter sina egna intressen styra. Det svåra är att hitta balansen. Hittills tycks det som om egot har tagit över i världen, på andras bekostnad. En obalanserad värld har vi skapat, vi människor och vi kan inte skylla på någon annan art…

I en inte alltför avlägsen framtid kan vi äldre få stå till svars i en dömande domstol….

Kan vi då komma undan med att ”jamen, vi är ju inte mer än människor”, när vi missade tåget att rädda klimatet. När vi förhalade beslut för att vi inte hunnit läsa in oss på all information? Kan vi säga att vi duger när vi har ”glömt” att stänga kolgruvorna, eller att vi inte visste bättre….att vi trodde mer på tillväxt än på hushållning? Att vi hellre trodde på 3% av forskarna än på resten, av ren bekvämlighet? Var det förlåtligt och mänskligt att vi lät människor i fattiga länder fly från sina förstörda och översvämmade bostäder bara för att vi skulle hinna göra bara EN jorden-runt-äventyrsresa till exotiska platser innan vi slutade flyga?

Var vi också ursäktade trots att vi hade sett till att de flyende inte hade en trygg plats att fly till?

Var vi verkligen ”good enough”, vi som behövde läka våra utbrända själar och kroppar? Kanske var vi tillräckligt bra för att rädda oss själva? Men räckte det, tyckte vi?

”….. Vi kan väl inte rädda hela världen”, försökte vi nog urskulda oss själva med. Men i detta fall kunde vi inte komma undan, för det krävs mer än en fattig syndare för att rädda det vi hade ställt till med.

Det krävs mer än en människa – det krävs att alla gör mer än tillräckligt för att vi ska vara ”good enough”!

Det krävs ”mermänsklighet” av alla!

”Ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt!”

🙋 💕 🌍

Lämna en kommentar

14 juli, 2020 · 17:17

Under åren 1990 – 1994 ledde jag en lesbisk kvinnokör i Stockholm. Det var en omvälvande upplevelse för mig. Dels för att kören inte var notkunnig på det sättet som jag var och alltid hade varit i de körer jag hade deltagit i och dels för att – och framförallt – det var en mycket demokratisk kör där alla fick vara delaktiga i repertoaren och i texter som skulle kännas bra och sant för kören att sjunga.

Detta var inte jag van vid precis. Visst har det funnits repertoar-råd i de flesta körer jag hade varit med i, men i ”vanliga” körer finns det ganska mycket repertoar att välja mellan. Visst finns det damkörsarr också, men det var varken den typ av musik eller texter som passade min kör. Det gällde alltså att ”uppfinna hjulet” lite på nytt. Det innebar att jag fick skriva om texter på låtar som fanns och skriva nya arr eller helt enkelt skriva helt nya låtar och texter, och sen, efter jag hade presenterat det nya materialet fick kören säga sitt. Det var ju inte alltid till min fördel….. 😉

Men övning ger färdighet! Så småningom hittade jag ”min grej”, och genombrottet för min del kom i och med den låt jag har lagt upp här.

Den blev som en slags bön om att vårda vår ”Moder jord”. Att inte skövla och trampa på jorden, utan vi måste ”fräsa ifrån”. Att vårda det kvinnliga. Jag är fortfarande glad och stolt över låten och att den ”passerade det demokratiska nålsögat”, men när jag lyssnar på den såhär 26-27 år senare får ju texten en ytterligare dimension i ljuset av ”metoo-rörelsen” och klimateffekten.

Det känns som den sammanfattar det allt har handlat om det senaste året i synnerhet, men också i hela kvinnohistorien i allmänhet.

Det du gör mot min kropp, gör du också mot hela min planet jorden – Moder Jord.

Hur kunde jag veta att detta ”högriskläge” för såväl kvinnokroppen som för ”jordkroppen” skulle uppstå några decennier senare?

Tja… Inget nytt under solen, eller hur? Denna kamp för den egna existensen och välmåendet har alltid varit högaktuellt för varje kvinna i världshistorien, och att bli respekterad för just den man är har ingen kvinna någonsin kunnat ta för givet. Denna kamp för vår överlevnad och rätt till vår egen kropp och själ, ligger inkapslad i var kvinnas dna, medvetet eller omedvetet. Och när tiden är mogen för det plockar vi fram den ur vårt kollektiva minne. Så blev det nog för mig tror jag, för när jag väl fick idén om att skriva en låt på temat ”bön till Moder Vår”, så blev det *poff* en låt. Inte för att häda en gud, men för att skydda en jord – en kropp som är vår.

Inspelningen är gjord med en enkel kassettbandspelare vid ett framträdande på Alla Kvinnors Hus i Stockholm någon gång i början av 90-talet. Och applåderna efteråt vittnar om en viss succé. 😉 Det var i alla fall roligt, och på kvinnohuset ville de ha texten, men eftersom jag inte hade ”stimmat” den, sa jag Nej. Kanske hade jag sagt ja, idag? Jag vet inte. Men här är den i alla fall. Mitt bidrag till Metoo och Klimatet, i ett enda paket. Varsågoda!

Och Tack Kvinnohuskören / Sapphonia för vad ni lärde mig, och för framförandet av denna låt och alla andra låtar – alltid med värme och engagemang och utan noter, tog ni publiken med storm! 😊 💕 🎶

”Moder Vår”

Moder Vår, är jorden,

Vår jord. Helga var ju ditt namn,

vill komma i ditt rike – skilja din vilja från honom, i himmelen.

Så dock – i jorden, vårt dagliga bröd,

Ge oss idag!

Styrka, att att förlossa –

Såsom ock vi förlösas, av dem oss styrka ger…

Inled ingen – att trampa på jorden

Utan fräs ifrån – åt ondo!

I moderns, dotterns, och den heliga ammans famn – amen (ej män)….

Text och musik, Camilla Roll

Listen to Moder Vår by millroll #np on #SoundCloud

2 kommentarer

8 oktober, 2018 · 11:08

Du kanske äger marken där du står, men luften är fri….

Luften är fri. Att andas är gratis, än så länge… Men jag ger mig sjutton på att om det gick att köpa luft skulle det inte finnas mycket syre kvar för kreti och pleti.

Precis som en del marknadsinriktade liberaler hävdar, att det är kommunistiskt att sätta upp vattenfontäner som människor kan dricka fritt ur, men det skulle förstås inte gynna den fria marknaden, som vill sälja vattenflaskor i plastflaskor, och därmed stämplas fontänförslaget som kommunistiskt. Tänk så bra det vore även miljömässigt! Men människor med pengar har alltid lite mer makt än andra och får de tillfälle vill de också utnyttja naturtillgångar genom att köpa dem för att sen kunna sälja dem dyrt. Vi lever ju i ett fritt land och kan vara i naturen hur mycket vi vill, tack vare Allemansrätten.

Att ha tillgång till friskt vatten varje dag är ju oslagbart. Vi har också tillgång till mycket frisk luft att andas och leva i länge. Om vi bor i en storstad i Sverige är luften visserligen sämre men jämfört med stora städer i Kina och Indien, t.ex, har vi ett försprång. Men att luften är fri innebär ju också att vi har ett ansvar. Vi kanske inte bara ska ta för givet att vi kan bruka den och slösa med den hur som helst och förgifta den på olika sätt. Dessutom är den ju fri att lämna oss när som helst. En liten vindpust, så…. *poff*….. borta! Och där står vi kanske med en nypa luft från ett kolbälte i Polen… Och den koldioxid vi släpper ut på andra sidan jordklotet när vi flyger är fortfarande vår fastän vi inte kan fånga in den och plocka hem den.

”Luften är fri”, säger man när man menar att det är högt i tak, men om vi överutnyttjar luften så att vi slår huvudet i taket, känns det ju orättvist om det är på andra sidan jorden man får ”andnöd” och inte här hemma på vår egen bakgård.

”Var fick du luft ifrån”, brukar man ju säga lite skämtsamt till nån som plötsligt uttalar sig lite väl kaxigt och tar alltför stor plats. Kanske kommer framtida forskare fråga oss det när de ser hur vi har ”spenderat” alltför mycket luftutrymme i relation till våra medmänniskor. Kanske kan de ifrågasätta att vi använder luften helt fritt, som om vi ägde den, bara för att den är gratis. Men allt som är gratis är också till för alla. Inte bara de snygga eller rika eller smartaste. Ingen äger och alla äger. Det är vårt gemensamma kapital.

Om någon ser till att förstöra detta gemensamma kapital borde den få böta. Eller kanske göra en gentjänst. På något sätt borde det finnas ett straff eller en åtgärd som förhindrar fortsatt förstörelse. För det som är gratis är ju egentligen det dyrbaraste vi har. Fritt att använda, men också med skyldigheter att återställa….

…. för återanvändning, i evighet, amen… 😉

Nu är det helg och det är fritt fram att andas ut efter en arbetsvecka. Att tanka ny luft inför kommande vecka och att njuta av den frihet du fortfarande har att yttra dig fritt och ge luft åt nya tankar och idéer…

Vädra ny morgonluft och känna luft under vingarna när du ger luft åt dina drömmar och visioner!

Själv andas jag lantluft alltjämt och lånar lite frisk luft av det gemensamma luftutrymmet, för att sen försöka lämna den efter mig på bästa sätt.

Men först!

Andas lugnt… Det är dags för fredagsmys!

Trevlig helg! 😉

Lämna en kommentar

Under #BloggaFörFramtiden, #climatecrisis, Djur & Natur, Tid