Kategoriarkiv: Djur & Natur

Inte hemma än – men snart!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sitter kvar i den mörka tysta natten medan min lilla familj har farit in till stan. När katter ska fångas in för resa in till stan är det fråga om tid och tålamod….det har vi lärt oss efter 13 år med katt. Den ena katten är lite osjälvständigt orolig och ”mattig” på landet, medan hon tar för sig och tar plats inne i stan medan den andra – vår första – är i sitt rätta element här på landet…skog och träd och stigar är hennes. Inne i stan tar hon det mycket lugnare. Men hon avskyr att gå in i buren vare sig hon ska ut till landet eller in till stan. Därför håller hon sig undan så länge hon kan när det börjar närma sig avfärd för att möjligtvis kunna undvika det förhatliga resandet. Väl framme är omställningen aldrig något problem. Eftersom vi idag röjde undan på loftet i huset och hällde ut alla gamla madrasser på altan förstod vi att katten inte skulle komma på evigheter – då hon inte är korkad utan vet att när det städas, vankas det hemgång – och därför bestämde vi att jag skulle stanna kvar för att göra den sista putsningen av huset och packandet av pinalerna och plötsligt kändes allt lite lättare.

2014-04-21 13.31.45

Min bror och svägerska är också kvar på tomten vilket gjorde mig lite gladare. På sommaren kan jag sitta ensam här veckovis, men då är det ljust hela nätterna och det finns folk i stugorna runt om i nejden. Nu är det mörkt, förutom att det är stjärnklart. När jag på sommaren hör lite prassel i gräset tror jag att det är nån av katterna, men nu….
Skönt att veta att man inte är ensam. Människor behöver inte sitta i knät för att man ska känna sig trygg. Det är bara vetskapen om att det finns några på ropavstånd, som gör skillnaden.

Egentligen är det samma sak med Facebook. Vill jag uppnå någon slags kontakt med någon vänlig själ kan jag bara gå in på fb. Det är inte mer med det…men det är skönt att veta att möjligheten finns när jag som storstadsmänniska sitter ensam i en stuga på landet…om än i närheten av andra levande människor. Det är inte
i -landsproblem, det är i-landstillgångar. Men nog tär vi på jordens resurser när vi sitter och ”sociala-medier-har-oss”, men om man ska säga att det här webb-livet för med sig något positivt så är det väl just det sociala samverkandet. Att människor samtalar med andra – ibland vilt främmande människor – måste vara en positiv effekt av facebookeriet och kanske även Twitteriet, även om jag tycker att det är mer asocialt än Facebook, ”men för all del, jag kan ha fel…”
Hursomhelst är alla kontaktytor bra. Jag kan inte se det på något annat sätt. När bloggen funkar som den gjorde före Facebooks tid, var den suverän. Men visst har bloggen en nackdel också, och det är att man inte har samma överblick över vad andra håller på med. Detta kan i samma stund kan vara en fördel eftersom man inte behöver vara så uppkopplad och påkopplad och tillgänglig hela tiden, men det var ju ett sjå på den tiden ett 20-tal vänner uppdaterade sina bloggposter samtidigt och man var tvungen att köra runt till alla – kanske inte varje kväll, men ändå väldigt regelbundet. Det går väl an när det är 20 bloggare, men om man har över 300 ”vänner” som på Facebook, blir det ju förstås omöjligt….särskilt om alla skriver så långa blogginlägg som en del av oss gjorde då. Nu tycker jag ju att mycket tid går åt ändå till att hålla sig uppdaterad, men har man tid så är det ju roligt. Och … vad ska tiden annars vara till för om jag inte håller lite koll på mina vänner och släktingar och mitt sociala nätverk? Vad gjorde människan förr?
Gick ner på torget för att träffa grannen, kanske…åkte på släktkalas…gick på bröllop, dop och begravningar….sjöng i kyrkokören, spelade fotboll eller pingis med kompisar…vad vet jag? Men att spendera tid med vänner och bekanta har väl alltid ansetts vara nåt av livets väsentligheter….att det nu görs via sociala medier gör väl inte vänskapen eller släktskapet mindre värt? Nej, nu är det ju snarare lättare när man väl ses, att återuppta bekantskapen…eftersom de där praktiska dagliga angelägenheterna är allom bekant…man behöver inte undra, ”vad var det nu hennes barn hette?” Det är bara att kolla. Ja…det här sistnämnda är särskilt positivt när man har kommit upp i glömskans förlovade ålder…;-)

Jag har skrivit ett antal blogginlägg om Facebook och webbaktiviteter i allmänhet under årens lopp, men jag märker att jag har lite olika synvinklar och inställning från gång till gång, vilket i sig är intressant. Kanske kan mitt skrivande bli till ett underlag för framtida forskning…”Vad skrev folk om i början av 2000-talet?”

Ja…snart är det passé med ”början av 2000-talet”…..Tiderna förändras ständigt och jag håller inte koll på alla förkortningar och det har jag aldrig gjort och kommer aldrig att göra…min enda tröst är att de som är unga nu kommer att vara lika okunniga som jag är nu, om 30 år. LOL, säger jag då….fast då kommer de att tycka att jag är mossig, eftersom ingen använder den förkortningen då, utan….?

”Jaja”, säger jag då, ”skrattar bäst som skrattar sist….eller… ett gott skratt förlänger käften, som de skrev i Blandaren”, vilket får nutidens framtidens hopp att rynka sina små ögonbryn och undra om jag är vid mina sinnen. För vem har koll på gamla ordspråk och deras förvanskade varianter och hur skulle de kunna ha en aning om hur kul en gammal studentikos blaska från 60-talet kan vara? Jag vet inte om nån har det ens nu, så jag säger bara:
-”Har ni någon mjugg jag kan le i?”

 

2014-04-21 13.31.03

 

 

Lämna en kommentar

Under Datorer och Internet, Djur & Natur, facebook, kultur, Minnen, Tid

Miljö?

Egentligen hade jag tänkt mig ett miljö-inlägg i dagens – min egen lilla – bloggdebatt. Det har känts som om miljön har fått allt mindre betydelse under årens lopp, och trots larmrapporter om både det ena och det andra, så anser sig världens potentater – från öst till väst – göra precis lagom mycket för naturen och miljön. Polar-isar må smälta och gifter rinner ut i  dricksvatten, strålning från havererade  kärnkraftverk ger människor skador i generationer framåt, för att inte tala om alla djur – hela populationer – som stryker med när fartyg läcker olja i våra världshav. Men det som inte syns – det finns inte. Läget är stabilt. ”Vi värnar om miljön…..men kan naturligtvis inte göra mer än nödvändigt”. Och det är inte ”nödvändigare” för oss i Sverige än för andra, snarare tvärtom. Att vi är förträffligast, vet ju alla…..att vår skit hamnar på annat lands territorium är en helt annan sak. Det som inte syns, finns inte.

Jag hade tänkt att skriva om det här med hur lätt det är att glömma miljön när mars-snön faller i ett gråkallt Stockholm. När nordanvinden blir ett med isiga kylan mellan de gråa husfasaderna….då känns inte naturen som någon snäll vän att hålla i hand. Nej då är mobilkontakterna desto mer varmblodiga, trots avståndet, och ett glas ”vitt” i hemmets lugna vrå lyser upp ens fredagkväll.
Men så – mitt i webbflödet nås jag av bilder från en natursida – mest fakta och lite anekdoter om djur och natur runt om i världen….kanske i ett pedagogiskt syfte, men inte nödvändigtvis. Naturen och miljön blir också en naturlig del av min storstadsidyll, och jag tänker – är det inte detta vi lever för? Den stora ekologiska mångfalden, de stora sammanhangen i miljön – att balansen ska finnas så att inga arter ska dö ut på grund av att vi människor förstör deras livsmiljö….och i förlängningen också vår egen? Till slut blir vår planet så utarmad att vi kanske inte kan överleva här……utan att vi vet ordet av och utan att vi vet vad vi ska vara rädda om, och varför.

När Fredrik Rheinfeldt i dagarna pratar om stabilitet – att han till och med brinner för stabilitet, enligt DN, menar han inte stabilitet i naturens eko-system utan i Sveriges heliga budget.

Nog kan vår statsminister tala sig varm för växthusklimatet – som om det inte skulle kunna hålla värmen på eget håll – men utan att på något sätt tumma på budgeten.
Han kan tänka sig att rynka pannan lite extra och tala allvarligt men sakligt om miljön, men så länge han är statsminister kommer ingenting vidlyftigt att göras.
Ingenting kommer att göras, eftersom han brinner för budgeten, inte miljön.

Har vi tur hinner inte hela budgeten, och allt annat, brinna upp med den och med hela vår planet….höll jag på att skriva…men det här är inte meningen som nån skrämselpropaganda…..jag är bara en smula bekymrad. Om ingen makthavare på jorden anser sig vara mer skyldig än någon annan, att åtminstone börja röja i miljöfrågorna, förrän det faktiskt är försent på riktigt….hur ska det då gå?

Jag tror att det måste börja på gräsrotsnivå. Om var och en av oss som har tillgång till tekniken, kollar på en naturfilm om dan, om det fantastiska som faktiskt finns kvar…den skönhet och spänning som finns i naturen, utan all världens TV- seriedramaturger, så kommer vi alla att undra hur vi som art tar oss rätten att förstöra detta unika liv – djurliv och växtliv – för att vi har som högsta prioritet att vår budget ska vara stabil?

Kultur, Jämlikhet, Skolfrågor, Arbete…allt är avhängigt av om vi överhuvudtaget har en beboelig planet att leva på.

Nu talar inte jag för att alla människor ska rösta på miljöpartiet, utan för att alla partier i alla länder ska bli miljöpartier. Nåt annat kommer vi inte undan med. Kanske till nästa val, och nästa….men inte i längden…..

Och från det ena till det andra….”Arbetskraft”?

Jag skulle nog brinna lite mer för ”arbete” om honnörsordet vore ”Arbetslust”….Men det är nog lite för vågat ord i politiken. Att att känna lust att arbeta? Nej, så roligt ska vi inte ha det. Man kan väl inte tjäna pengar på att ha roligt…..?
Arbetsmiljö borde också vara rätt hett…inte bara för oss vuxna…
Visst har arbetsmiljön betydelse, också för de yngre…alltför många barn och för få vuxna på ett fritidshem kan skapa otrygghet hos barn vilket i sin tur kan leda till att fler blir lågpresterande i skolan. En budget ska räcka även utanför klassrumsväggarna i ”en skola i världsklass”…

Men det är ett nytt tema – det får vänta till en annan dag.

Tjolahopp! 😉

OCH…Från djurens värld: Om vi hjälps åt och väntar på varann, kan vi kanske klara det?

 

 

 

Lämna en kommentar

Under Djur & Natur

Back in business!

Så kom jag då in till slut. In bakom skranket…in till det allra heligaste….Min bloggs adminpanel. Men jag blir allt orolig för att allt plötsligt ska försvinna….hade ju sparat så mycket – som jag aldrig hade kommit åt. Men det mest skräckinjagande var väl att jag inte var betrodd som den jag var. Vid svar på kontrollfrågor för att komma åt kontot fick jag inga rätt. Gatan där jag växte upp var visst inte den gata jag växte upp på….enligt wordpress, alltså, och jag kände mig som om jag var med i någon krypande skräckfilm där man försöker ta ifrån huvudpersonen (i det här fallet mig) min identitet.
Men andas man bara djupt och tar det lugnt och läser igenom alltsammans ett par gånger fixar sig allt….peppar, peppar. 😉

Och jag – visst är jag fortfarande densamma Millroll som alltid, om än lite mindre kaxig, och mer ödmjuk inför teknikens lynniga skiftningar.  ”Vem var det jag sa att jag var, sa jag?”
Nej, det var ingen de kände igen. Vare sig ”millroll” eller ”moivoila”. Både Google och WordPress var kallsinniga till min blotta existens.

Men nu efter ett dygn kan jag pusta ut.

Fråga mig inte hur det gick till men bloggen är min, och tiden… och hela härligheten!

Lite ”Halleluja” på det….ha en trevlig måndagkväll! 😉

Lämna en kommentar

Under behörighet, Datorer och Internet, Djur & Natur, Mänskligt, Musik, sanningar och lögner, Tid, Underhållning

Flummiga intressen och utdöda arter….

Efter att ha levt, förmodligen mer än halva mitt liv – om jag inte tänker bli uppåt 120, förstås – så börjar jag summera mina mer eller mindre tvivelaktiga förehavanden. Det slår mig att allt har varit flummigt från början till slut – musik, natur, djur, miljövård, litteratur, språk, teater, konst, humor och satir, dans och pedagogik….allt som har intresserat mig….

Dessutom har jag alltid varit intresserad av människor, suspekt nog. Jag tycker att det är intressantare att höra hur det går för människorna  än hur det går för ekonomin. Jajaja…det hör ihop, säger många av nutidens allvetare…har vi inga pengar kan vi inte vårda de sjuka. Det hjälper inte med pengar, säger de också…sjukvården ska effektiviseras. Med anledning av mitt förra inlägg om volymen på flyktingströmmen, kanske vi skulle räkna i volymenheter även på sjukhusen….men där kanske man tänker att man ska förkorta livslängden på vårdnadstagarna i stället för längden på dem. Frågan är väl vad som är mest lönsamt i längden. Det mest tidsbesparande för politiker skulle nog  ändå vara att avskaffa hela sjuksköterskekåren, så slapp man sitta och lyssna på deras gnäll hela dagarna. Varför inte kalla in några små smala unga pigga från ett bemanningsföretag istället – för de ska helst få plats på de nya mysiga ”compact living”- akuter som byggs – finns det något de måste lära sig kan de säkert gå någon käck kurs på internet om livräddning eller dylikt? Hur svårt kan det vara?
Hur ska det gå för de sjuka? Tja…de får väl hålla sig friska helt enkelt….Det finns så mycket bra kostråd nuförtiden…

Men som sagt: För min del håller jag mig till de flummiga värdena. Människor ska ha det bra. De ska få leva de liv som är bäst för dem – de ska ha drägliga arbetsförhållanden och en lön de kan överleva på, men inte snuskigt mycket mer, och de ska naturligtvis ha möjlighet att utbilda sig när de behöver det. Människor och natur ska få kosta mer än en pytteliten volymenhet pengar. De ska till och med få kosta mer än enorm volym jättearenor. Låter det inte som en utopi i våra dagar?

Människors yrken ska vara viktiga och välbehövda, inte bara något man måste göra för att inte kosta staten en massa obetald skatt. Är man välbetald anses man vara en bättre människa eftersom man anses ha förtjänat sin lön. Har man en låg lön har man inte gjort sig förtjänt av en högre. Sådana enkla principer tycks råda nuförtiden. Men inte i min lilla, lilla värld av blommor….för hos mig är inga sjuksköterskor, musiklärare, förskollärare, bibliotikarier, danspedagoger, skådespelare eller språkvetare, utrotningshotade arter. Ja, och även om det behövs mer folk i flera av de här yrkena, kommer inte många vara beredda att betala för dem som utför jobbet. Nej, det blir kortkurser på internet för bemanningsföretagen istället – så korta som möjligt, och helst gratis, förstås.

Kom nu ihåg var ni läste detta första gången, den dagen jag dessvärre blir sannspådd – jag vet ännu inte om jag redan är utdöd då…..men tja….så lätt knäcker man aldrig en gammal rödstrumpa från forntiden, även om jag aldrig var en riktig rödstrumpa så har jag ju alltid vurmat för liknande företeelser, och jo – Hellre ”Rödstrumpa” än ”Utdödstrumpa”!

Lämna en kommentar

Under Böcker, Bild, Djur & Natur, Hälsa, idrott och dans, Kärlek och politik, Klagomål., Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, Tid

Katter på vift

De två kattdjuren Hanna och Misse har nu börjat göra långa utflykter även här hemma i stan. Fast inte utomhus. En trappa upp ligger en stor och härlig vind dit bara katter kan gå, eftersom det är en gallergrind för, men de tunga dörrarna mellan de olika trapphusen är öppna numera. Vi brukar kunna öppna åt dem i lugn och ro och vet att de kommer tillbaka om ett tag när hungern blir för stor eller när det tränger på åt andra hållet. Då kommer de lyckligt ner, och på Hannas i vanliga fall kritvita tassar ser man att de har haft ett smutsigt men härligt liv däruppe.

Och även i ljuset blir alla tassar grå!

 

 
Imorse blev det lite läskigt för Misse. En massa bullriga karlar som hojtade och skrek och skulle hämta prylar från det nyss avslutade hissrenoveringsjobbet var uppe och röjde i hennes domäner. Hanna kom nerrusande som ett spjut men Misse som inte tål främmande karlar överhuvudtaget var och är som uppslukad av vindsmörkret. Jag fick komma upp och kika lite men såg ingen katt. Kanske sprang hon i pur förskräckelse ner i nästa trapp ? De bullriga männen lovade att inte låsa några dörrar. Och här sitter även jag med öppen dörr två timmar senare och känner mig en aning låst trots det. Kan ju inte gå nånstans. Min kära medboende här hemma har en förmåga att släppa ut två ömkligt bedjande katter på morgonen, vars stora troskyldiga ögon man inte kan motstå, för att sedan dra till jobbet med ett gott kattsamvete, lämnande mig åt mitt öde med två katter på vift.  Och jo; för de är allt bra lyckliga över denna nyfunna frihet.
Men jag då ? Hmmm…är ju bara tvungen att sitta hemma och planera veckans lektioner, göra lite bedömningsarbeten (som jag skrev om i "förra numret") och förbereda den 100-årsvecka som skolan ska ha om en dryg månad, med anledning av att den helt enkelt fyller 100 år. Jo, nog har jag lite att göra hemmavid. Men ändå. Det känns lite ofritt att vara bunden av en öppen dörr. Men frågan är hur mycket mer bunden jag känner mig av en öppen dörr än katterna känner sig ofria av en stängd ?
 
 
Det är deras tur nu…får bestämma mig för det. Och så fick jag ju anledning att blogga lite också. Inte så illa det heller, kanske….;-)
 
(men av Misses smutsiga tassar syns ännu i skrivande stund inte ett spår……)

Lämna en kommentar

Under Djur & Natur

naturen tar över

 
I morse kom Hanna springande med en fågel i mun. Hanna, vår minsta katt, alltså och ingen släkting här på landet. Vi vägrade släppa in henne och hennes lilla fågel trots enträget gnyende från kattens sida. Hon ville ju föra hem det lilla bytet för att få njuta av vår beundran. Visa att hon också kunde bidra till hushållet. Vi ropade till henne genom glasrutorna och bedyrade hur duktiga vi tyckte att hon var, så att hon till slut gick ner i gräset och lekte vidare med den redan avlidna stackaren. Till slut kom katten in utan fågel i mun och kräktes på golvet. Sen gick hon ut igen.
Så trängde sig naturen på. Ett första tecken på att naturen tar över även på det personliga planet, kanske. Annars har ju väder och vind i största allmänhet inte varit särskilt nådiga mot oss de senaste dagarna. Lite polarkyla och isvindar därtill, men det kanske inte direkt tyder på att växthuseffekten har nått maximal styrka än. Nej, jag får nog bestämma mig för att man får tänka globalt vad det gäller väder också. Kanske en slags balansräkning räknat på hela klotet. Och summan blir…..? Oberäkneligt. Det är visst det som är ett av tecknen på växthuseffekten. Att plötsliga orkaner och översvämningar drabbar djur och människor på oväntade ställen. Fast just nu skulle jag faktiskt önska att lite oväntad värme skulle drabba just mig, just här och nu.
 
Och Här är musiken som spelas till dagen epistel….Såja, såja…den lugnar! 😉

2 kommentarer

Under Djur & Natur

Pica Pica

 
 
 
 
Roligt när man går hem och får korn på en ögonblicklig naturupplevelse, även om det bara är två vanliga skator på en gren! =)
 
 
 
 
Men så var det inget mer…"tja rå" nu drar jag….ta det inte som en pik 😉

9 kommentarer

Under Djur & Natur

Kroppsspråk

 
Det sägs att katter inte alls kommunicerar "ljudligt" med varann. Bara med kroppsspråk. Möjligen för att skrämma sin motståndare, genom att väsa eller spinna lite hotfullt. När Hanna var liten lät hon som ett helt mudderverk så fort Misse visade sig hotfull. Ett skydd alltså och sen hon har vuxit upp har vi aldrig hört det stora ljudet från från den lilla katten.
Katters enda anledning att jama är annars att kommunicera med människor och tala om när de vill gå ut och ha mat och sånt. Och sen förstås…marskatter, ja. He…Höll på att glömma det. Vi människor har ju ett ganska väl utvecklat språk, även om det inte alltid uttrycker våra känslor. Katters känslor uttrycker de nästan bara med sin kropp och det är inte tal om förställning.
Tänk, det måtte vara specifikt för den mänskliga naturen att kunna säga ett och mena ett annat. En begåvning i sig, faktiskt. Det är ju sånt man njuter av när man ser skickliga skådespelare. Och när det gäller humor är det ju också det mest komiska när människor som ser fullkomligt gravallvarliga ut gör saker som är helt uppåt väggarna tokigt. Konsten är att kunna dölja sina känslor. Ju mer överdrivet man gör det, desto mer komiskt blir det ju. Samma sak om man gör tvärtom. Låtsas som om livet är toppen, trots att man lever i en ruin.
Det finns några som lyckas fånga de där typiska maneren och göra liksom konst av stereotyper. Att inte överdriva mäskliga beteenden utan att liksom med små medel göra stor komik. Ibland tycker jag "Klara och Mia" lyckas nästan för bra. Man skrattar nästan inte utan kvider och lider med dem och deras intill försköning pinsamma figurer. Kommer ikväll igen 21.30 i "vanlig" TV, typ i Ettan eller Tvåan. Titta på det om ni inte har gjort det, får vi se om vi är överens. Fast …hmm…nej, se lär vi inte göra. Inte om vi på typiskt mänskligt vis kan dölja våra tankar och känslor och låter munnen tala ett annat språk än kroppens.
 
 
Och enda sättet för en katt att dölja vad hon känner lär vara att göra så här !

5 kommentarer

Under Djur & Natur

Solen glimmar natt och dag, vattnet likt en spegel

 
Det finns en sak man inte får missa i norr….midnattssolen….och den glimmade i vattnet lika fint mitt i natten som på dan. Och så håller den på i ett par månader på sommaren. Människor går ut och klipper gräsmattan vid elvatiden på kvällen, eller går på visiter. I gengäld på vintern…mörker i två månader förutom några timmar på dagen då skymning råder. Å andra sidan får man se norrsken dygnet runt bara vädret är klart.
Vad jag inte visste var att det var en sådan växtlighet och på sina ställen mycket frodig till och med. Vår generösa guide och tillika värdinna hade tillsammans med sin lika generösa syster ett digert program för oss i Tromsö. Speciellt som det visade sig att vi inte skulle stanna så många dagar som de trott. Bland annat skulle vi gå i den botaniska trädgården fylld med allehanda växter, företrädelsevis polarväxter. Och så vackert de gjorde sig i förgrunden med de ständigt förekommande bergen i bakgrunden. Och vad många de var.
 
 
 
Vad man heller inte får missa är restaurangen eller puben "Skarven" som ligger nere vid kajen. Byns mötesplats och startpunkt för vidare kvällsäventyr. Ja, det var inte dumt att sitta där när solen tittade fram. Blickande upp mot berget med "fjällheis´n" (fjälliften). Det var planerat att vi skulle åka upp dit för att se omgivningar och midnattssol samtidigt, men vädret hade inte varit så pålitligt på kvällarna så vi fick i stället se den berömda solen vid en insjö som låg på promenadavstånd från var vi bodde. Och kan ni tänka er ? Batteriet i kameran tog slut precis före tolvslaget. Men skam den som ger sig 😉
 
 
Jag lyckades sparka igång kameran i alla fall precis när det var dags och fick till några bilder innan den laddade ner för gott. Kanske fick den extra solkraft ?
 
 
 
"Canon så kan jag" 😀 !

4 kommentarer

Under Djur & Natur

Biten på torrfisk och biten katt

 
Norgehistorier om fisk har fått stå tillbaka några dagar för vår lilla katt som har blivit biten i benet (och det var inte jag !) av något djur, vi vet inte vilket men misstänker en mink, som har setts lura i vassen här några år. Så en mycket hängig haltande katt har fått åka först på  in till stan för undersökning och sen en gång till för att operera in en liten slang för dränage, där var och vätska ska rinna ut, och sen blir det en tur till nästa vecka när slangen ska tas bort. Efter operation igår fick hon en tratt på huvudet för att inte slicka såret och med tratt på och instängd i bur fick hon fullkomlig fnatt och lyckades med konststycket att dra av sig tratten på tjugo minuter. Ett sådant lidande inte bara för henne utan även de människor som såg henne i hennes våndor. Dvs jag och sambon som blev något störd i sin bilkörning.
 
 
Men nu går det bättre med tratten när hon slapp att sitta i bur….Men inte får hon gå ut. Enda nöjet för henne är att se på när Misse jagar en mus utanför eller att käka lite tonfisk, fast den fastnar i tratten…
 
Men apropå fisk och Norge….vi reste alltså ut till ett särskilt ställe där fisken torkades för vidarebefodran till hågade norrmän och en och annan nyfiken turist. Ja, för den torkade fisken (jo det kan vara alla möjliga sorters fisk, t.ex långa som man gör lutfisk av, och torsk och…klippfisk, så hittills inkomna förslag är rätt) anses i sitt torkade tillstånd vara delikat i Tromsökretsar och särskilt med vitt vin till.
 
 
 
Som tilltugg liksom. Det lät spännande, men en aning torrt….Vi var alltså mycket förväntansfulla men sambobrodern som var den enda svensken som hade smakat det förr tyckte inte att det var något att hänga i julgran precis. Och varför skulle man ? 😉
Så vad skulle man tro…? Ingenting…det var bara att smaka. Och tja…sanningen låg väl nånstans mittemellan. Inte alls illa men heller inget att dö för, direkt. Hur som helst köpte vi med en, att smaka på hemma och om den inte är till belåtenhet så kanske det finns en och annan katt med tratt som kanske är hugad…Hon kanske till och med får fnatt på torrfisk ? Men fisken är så väl inpackad för att inte doften av densamma skulle skrämma bort alla medtrafikanter på tåget.
 
Det finns andra delar av världen som är intresserade av de torra fiskarna, bla Portugal, som gör sin nationalrätt Bacalau på den (fast då är fisken uppblött) och till Afrika skickar man huvudena (som ingen annan vill ha) och delar ut gratis till de allra fattigaste där, att koka soppa på…för det finns mycket näring i huvudet…Hmm….
 
 
Så är det med rättvisan här i världen…..

2 kommentarer

Under Djur & Natur