Kategoriarkiv: ClimateStrikeOnline

”Kulturtanteri” och ”klimatsynliggörande”

Mitt i denna flod av information om krig, mord på oskyldiga och klimatkrisens effekter på natur och samhällen, händer det att man får rensa hjärnan på allt det fruktansvärda med en kulturhändelse.

Vi hade fått biljetter till en operett på Folkoperan – Vita hästen. Den skrevs i en tid som liknar vår – 1930-tal, och beskriver tiden före första världskriget – som också liknar vår. I en tid av politiska spänningar, ekonomisk oro och militär upprustning, tycks människor behöva ett lustfyllt avbrott i vardagen. För vad skulle vi annars leva för?

Och lustfylld och rolig var föreställningen, med fantastiska sångare och skådespelare, med Jonas Karlsson som den allra mest lysande stjärnan, som fick oss att både skratta och gråta, men utan orkester och ensemble skulle han förstås stå sig slätt också. Som med allt ”grupparbete” är helheten det primära.

Jag tänker på hur det finns ”stjärnor” även inom klimatrörelsen, som drar med sig folk och gör oss alla mer engagerade. Det är de som syns. Men jag skulle också vilja att alla dessa människor som jobbar i det tysta också blev synliggjorda. Alla som gör något för att förbättra och förändra sin livsstil, eller som demonstrerar, eller organiserar olika former av aktioner och skriver brev till politiker och makthavare, till tidningar och organisationer. Människor som ordnar studiecirklar, eller helt enkelt pratar med sina arbetskamrater och sår frön här och var. Det finns tusen sätt att bidra på. Att själv ställa om och sluta flyga, börja åka kollektivt, sätta upp solceller på taket eller gå med i någon miljöorganisation.

Idag tänkte jag, att eftersom inte media synliggör alla dessa människors stora och små steg mot en omställning, måste vi kanske göra det själva. Varje gång vi har valt att demonstrera eller ta tåget i stället för flyget ut i Europa, berättar vi det på våra sociala media, för att sända en signal till andra att de inte är ensamma. Det är ju nämligen det som är problemet. Många människor tror att de är ensamma i sin oro för klimatförändringarna och låter sig antagligen slås ner av detta och känner att det är ingen idé.

Jag blir själv väldigt uppmuntrad av att läsa om andra människors initiativ. Då kan jag också stå ut med enstaka klimatförnekare som vi möter på en del demonstrationer. Och ibland räcker det ju att bara på plats räkna – en förnekare mot 14 demonstranter! 😏

Men ibland kan man behöva känna stödet även på nätet. Om man av olika anledningar inte vill eller har möjlighet att demonstrera med andra utan väljer egna sätt. Kanske behöver man bara läsa en bra bok i ämnet som man sen kan rekommendera. Något som sänder en signal, att ”det här intresserar mig”.

Som att jag har läst En jord för alla, och nu tänker jag läsa ”Tusen och en art”.

Och så kan man lägga till en hashtag, typ #synliggöraklimataktivitet.

Sen kan man gå på Folkoperan och se Vita hästen, eller vad man nu har mest glädje av, för tillfället.

Jag tror vi måste peppa varandra, men för att orka med det måste vi också pigga upp oss själva. Det ena ger det andra.

Ha det!

#AnydayForFuture #kulturtanteri

Lämna en kommentar

7 april, 2024 · 17:26

Återvinn dig själv!

Det här med att blogga lite varje dag kan bli lite krystat. Ibland tänker jag att jag ska återvinna min egen blogg. Många gånger skriver jag om samma saker som jag skrev om för 10 – 15 år sedan, men kanske ur en lite annan synvinkel eller med ett annat fokus.

Men allt jag har skrivit om har handlat om kultur, natur, klimat, skola, samhälle, barn, blandat med mig själv. En slags ”häxbrygd” där jag (och mina tankar och livserfarenheter) kokas ner och kokas om gång på gång.

Blir det något kvar att avhandla, kan man fråga sig?

Tydligen… 😏

Det är tur att mina eventuella läsare, antingen har dåligt minne, eller är nytillkomna.

Det här med att ”återvinna mig själv” har jag t.ex skrivit om en gång för ganska länge sen, men jag minns inte riktigt när. Men det är ju som sagt inte som att uppfinna hjulet på nytt, eftersom texten inte blir exakt densamma. Nya händelser kan ha tillkommit.

Nu är det ju väldigt på modet med återvinning. Att spara på det du har och inte överkonsumera. Det kanske också gäller överproduktion. Att fylla nätet med texter som nästan ingen läser, när det redan finns så mycket oläst? Vore det inte att göra alla olästa författare en tjänst om man uppmärksammar deras texter (om de är bra) istället för att ständigt fylla på med nya?

Jag har inget svar på det. För min del gäller nog att, ”skriver jag så tänker jag”, och om jag inte skriver, vet jag inte riktigt vad jag tänker, eller vem jag är. ”Jag gör mig bäst i skrift”, brukar jag ju också hävda, men allt är ju relativt. Bara för att jag uttrycker mig bättre i skrift än muntligt, behöver det ju inte betyda att det är bra. Men jag har i alla fall något att hålla mig till. Det jag har skrivit själv kommer jag bättre ihåg.

Ändå har jag tänkt den sen senaste tiden, att jag ska återpublicera några av mina tidigare blogginlägg. Många är faktiskt bättre än de texter jag publicerar i all hast på kvällen innan jag ska gå och lägga mig, bara för sakens skull. Men varje gång jag tänker att jag ska göra så, kommer jag genast på något nytt skriva om. Och sen är det kört… 😏

Men kanske en vacker dag?

Inte imorgon för då blir det ”rapport” från en fredagsdemonstration för klimatet. Man får hålla på traditionerna.

Medan världen är upp och ner, gäller det att stå stadigt kvar.

Medan vi sparar på el och energi-effektiviserar, tycker näringslivsministern att det är en dålig idé, eftersom det då kan visa sig att alla hennes kärnkraftverk inte kommer att behövas. Däremot vill hela regeringen att vi sparar på skola vård och omsorg, så att de har råd att sponsra alla dessa kärnkraftverk, som de tycker är så bra att det får kosta vad det kosta vill. Jag läste häromdagen att en statssekreterare (tror det var klimatministerns, men ska låta det vara osagt..) hade väldigt mycket aktier placerade i kärnkraftsbolag ….

Det känns nästan som ett samband, men det är kanske bara ”ett lustigt sammanträffande”?

Hur som helst ….

Vi står kvar. Vi sparar och gnetar. Vi biter ihop och härdar ut, tills det visar sig för var och en, att det är det enda rätta, för det kommer att visa sig att ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket” – en gammalt svenskt ordspråk, som de så kallade ”Sverigevännerna”, aldrig verkar ha hört talas om.

Vi äter ekologiskt, planterar blommor i torvfri jord och äter så mycket veganskt och vegetariskt som möjligt. Vi säljer våra bilar och slutar flyga, och slutar leva över våra tillgångar.

Ja, för vilka ska kompensera för de rikas överkonsumtion om inte vi? Några måste ju offra sig för att några andra lyxlirare ska få slösa på jordens tillgångar utan tänka på eftervärlden. Utan att vara det minsta avundsjuk, faktiskt.

”Vad är väl en bal på slottet…?”

Inte ett dugg underbar, egentligen. Du behöver bara läsa några rader om engelska kungahuset, förstår du att det kan vara ett rent helvete. Liksom det påstådda lyxliv som de gängkriminella säger sig leva. Men det är ju också fake och förbannad lögn. Och ett ännu värre helvete. Ständigt jagade. Och polisen kan rapportera om dubbelt så många avhoppare förra året, som förrförra. De har insett att lyxliv inte är mycket värt när man är död.

Jag tycker det börjar bli dags att avglorifiera det lyxiga rikemanslivet, och istället hylla de tappra, stretande och kämpande vardagshjältar som mot alla odds lyckas försörja sig själva och sina familjer på en usel lön, men ändå lyckas skapa en trivsam atmosfär omkring sig, som gör deras omvärld en gnutta lyckligare. De som försöker ge mening åt sina barns vardag och sin egen fritid. De som kan trolla med knäna och koka soppa på en spik. De som blir ständigt misstänkliggjorda av regeringen, bara för att de inte är födda i Sverige, men ändå reser sig för gamla tanter på tunnelbanan och bjuder på goda bakverk på jobbfikat.

Vi står kvar för dem som härdar ut i detta kalla samhällsklimat, för ett bättre klimat i alla bemärkelser!

Se där, vad mycket text det kom, bara för att jag tänkte att jag skulle återvinna mig själv….

Men jag kunde i alla fall återfinna någon slags skrivglädje. Återvinn dig själv, och du ska återfinna något annat! 😏

Jag återfann en och annan kattbild, bland annat…

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

8 februari, 2024 · 19:59

Solo-strejk för klimatet…

Idag fick jag ”klimatstrejka online” på egen hand hemma med mina skyltar. Mitt artrosknä behövde lite vila. Bara en demonstrant, men många skyltar… 😏

Jag hann då läsa i DN om hur Putin för krig – inte bara mot Ukraina – utan också mot alla väst-staters ambitioner med att göra en ”grön omställning” utan fossila bränslen. Det är precis vad Putin inte gillar – det hotar ju i långa loppet Rysslands ekonomi, så han allierar sig med andra oljestater och utmålar västs dekadenta levnadsstil – HBTQi-rörelsen inkluderas förstås i detta – som Rysslands värsta fiende.

Det är en otäck tid vi lever i! Det värsta är att det kan bli ännu värre, om inte vi alla som står upp för mänskliga rättigheter och en levande jord utan krig och orättfärdigheter, samlar oss och säger ifrån!
Just idag var det ju lite svårt för just mig att samla fler än mig, då… 🤔🙄😏

Men annars…
Varje fredag 10-13 på Mynttorget och vid Sagerska
och
Varje lördag 12-13 på Mynttorget, samlas vi för att försvara vår planet och stå upp mot kriget mot naturen, djuren, och för mänskliga rättigheter!

Kom! 💚🌍💚

Med #FridaysForFuture #peopleforfuture och #SaturdaysForFuture

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

26 januari, 2024 · 15:00