Kategoriarkiv: orka

Var dags kultur…

I mitt facebookflöde dyker gamla minnen upp från år tillbaka. Idag dök denna bild upp….

Och jag känner en liten saknad. Den tiden då ett stycke kultur dyker upp där du minst anar – i en sandlåda på en skolgård, t.ex. Detta lilla ”konstverk” hade en samling barn helt spontant skapat under en förmiddagsrast tillsammans, och ville sen visa mig vad de gjort. Barn som inte kände varann närmare hade tillsammans gjort detta som de ville förmedla till någon.

Kultur kan uppstå lite varstans och när som helst i vardagen när man jobbar med barn. När man dansar tillsammans och hittar på egna steg, eller när man bildar en liten orkester med spadar, hinkar och tunnor. När man gör om texter till kända låtar i matsalen, som handlar om att man ska äta upp maten. För barn är det inte konstigt eller ”onödigt” med kultur. Kultur är en del av leken, som befrämjar samarbete och lyhördhet och fantasi.

Av någon anledning finns inte kulturen kvar i våra vuxna liv i var dags sysslor eller ens nöjen. Det ses inte som något livsviktigt sätt att kommunicera och upplevelsen av kultur verkar vara underordnad alla andra upplevelser. Men om vi ser till hur barn leker och sjunger, dansar och leker rollekar tillsammans för att uppnå förståelse för sig själva, varann och världen, märker vi ju direkt hur viktig vår kultur är för all samhällelig gemenskap. Vi lär oss koderna för hur vi kan agera och göra världen lite roligare och bättre att leva i.

”Man kan inte ha roligt jämt”, försvarade KD-ledaren den så kallade ”servettbudgeten” med när M och KD som vanligt hade skurit ner på anslagen till Kulturskolan, för några år sedan.

Nu, mitt under en pandemi, finns det många som hävdar att ”man inte kan ha roligt jämt”, och försvarar på det sättet nerstängningen av kulturen, som innebär att stor del av kulturlivet helt enkelt dör ut efter hand. De marknadsliberala hävdar väl att det är den ”onödiga” kulturen som dör ut, men det stämmer inte, eftersom i princip all kultur har upphört helt eller delvis, och det är ju inte efterfrågan som har upphört. Tvärtom. Människor törstar mer än någonsin efter kultur. Inte bara att konsumera kultur, utan också att själva delta. I körer, konstkurser, danskurser, amatörorkestrar, filmklubbar och andra sociala sammanhang där man tillsammans kan skapa och uppleva kultur.

Nej, människor kan inte ha roligt jämt. Frågan är vad alternativet blir?

Ska vi ha tråkigt jämt?

En svensk ”folksjukdom” sägs vara att vara depressiv. Att ”gå in i väggen”, när man inte ser något ljus i tunneln, är också vanligt förekommande i ”arbetslinjens Sverige”, där du inte är någon om du inte har ett arbete att gå till. Även för Socialdemokraterna är ju jobben satta högst på dagordningen.

För SD tycks svaret på all världens frågor vara att konsumera sig ur såväl ekonomisk som mental depression, så därför delar de ut pengar till alla i sin vidlyftiga budget. Men pengar till kulturen – dom kan du glömma!

Vad nästan alla glömmer är hur roligt det är att ha roligt när man leker, skapar, sjunger, dansar och spelar teater, går på konserter och… bygger en koja i skogen eller gör ett konstverk i sandlådan. Och allt som är roligt nervärderas, hånas och förlöjligas….

”Sandlåde-politik”, pratar man föraktfullt om, när politiker inte kan komma överens. Jag skulle vilja påstå att väldigt få av nu levande politiker skulle kunna komma överens och skapa ett sådant konstverk i sandlådan på en förmiddagsrast, som barnen gjorde på bilden ovan. Jag tror helt enkelt inte de är mogna för den uppgiften….

De politiker som tillsammans kan skapa något tillsammans, skulle jag däremot vilja se som mina politiska företrädare i en regering. De har visat prov på såväl samarbete som förmåga att se varandras förmågor, fantasi, visioner och kunskap, och inte minst förmåga att ha roligt tillsammans! Kan man inte ha roligt tillsammans, kan man ännu mindre ha tråkigt tillsammans!

Så släpp kulturen loss (på ett sansat coronasäkrat sätt) i sandlådor och konserthus, så blir vi fria, lyckliga människor med lust att både leva och arbeta, och ha roligt samtidigt!

Att leva – inte i ett kulturskymningsland – vore önskvärt!

Men det kanske är för mycket begärt?

🙋 💕 🎶 💃 🎭 📚

Lämna en kommentar

20 oktober, 2020 · 16:36

Hellre sunt rund än fett smal….

År 1998 drabbades jag av en ”fet smäll”, kan man säga – inte bokstavligt, men bildligt. Var ute och seglade en dag med mina bröder med familjer. Bara en dagstur ut till en badstrand vid havet. När vi sedan skulle gå på båten igen märkte jag att jag inte kunde stiga upp på den som jag brukade i min ungdom, utan mina två bröder fick lyfta upp mig bakifrån. Nivåskillnaden var visserligen stor, men det hade aldrig varit problem förut. Det gav mig en tankeställare. Aldrig mer skulle jag utsätta mig för något liknande. I förhållande till min vikt var jag alldeles för svag. Vet inte hur det hade gått till. Tio år tidigare var jag ju väldigt smidig och vältränad efter min rytmikutbildning och allt. Jag vet bara att det kan gå så otroligt snabbt att gå upp i vikt medan motsatsen var desto tyngre väg mot ett lättare liv. Jag hade aldrig bantat eller fastat, men nu bestämde jag mig för ”min väg” till ett smalare jag. ”Hälften” stavades min metod som jag också delvis så småningom involverade i Oprah Winfreys tränares metod, som bla gick ut på att äta flera gånger om dagen, men inte så stora portioner att man blir proppmätt – förbränning av mat sätter igång så fort man börjar äta. ”Low fat” handlade det om både för henne och för mig. Hon rekommenderade träning på morgonen för att sätta igång förbränningen då, eftersom den annars är som lägst på morgonen. Minst 20 minuter. Men även där tänkte jag hälften. Ett tio minuters träningsprogram som ”du ska tänka dig att du kan göra varje dag, resten av ditt liv”….samma sak gällde vad man åt och hur man åt. Inte för mycket, inte för lite…och minimera fettintaget. En viktig sak till: Ät aldrig två timmar innan du går och lägger dig. Förbränningen när man sover är förstås rekordlåg. Allt det där är enkelt att följa och komma ihåg. Jag gick ner 15 kilo på 9 månader. Sen kanske jag gick upp några igen, men i princip höll jag min idealvikt i 7 år utan att anstränga mig. Körde samma policy…träningsprogram eller cykling på morgonen….lite mindre portioner och några mellanmål bestående av frukt, för det mesta. Och jag åt och drack bara det jag tyckte om. Grönsaker, fisk och potatis, ibland kött också, pasta och såser, men inte mycket fett. Men så kom en ”fet smäll” till. Jag gick in i den så kallade väggen, blev sjukskriven och hamnade hemma i soffan, gråtande och tröstande mig med cashewnötter, som råkade finnas hemma. Det blev nästan en drog, det där med nötterna och i kombination med med stillasittandet gick jag raskt upp 5-6 kg på ett par månader. Men då bestämde jag mig för att försöka ta en sak i taget. Att försöka må bra och komma igen psykiskt, ville jag ju prioritera. Hade jag varit riktigt frisk hade jag ju insett att psyke och fysik följs åt. Men jag tyckte att jag visste hur jag skulle bära mig åt när jag väl bestämde mig för att gå ner igen. Det var ju så lätt förra gången. Men hur det nu är….en kropp är en kropp. Den vill inte samma som jag längre, tycks det. De senaste åren har min kropp satt P för samma behandling som tidigare hade funkat. Jag har blivit förkyld efter att jag har börjat mitt träningsprogram….eller jag har haft ont någonstans, som i år i knät, så inte ens promenader har varit möjliga….eller så har jag inte behållit fokus på vad jag vill och måste göra…eller så har jag inte varit tillräckligt motiverad, helt enkelt.
Det är ju ”fett” inne med fett i dessa dagar. Många säger att det är så bra att gå ner i vikt med fett. Jag kan ju bara säga att det går lika bra utan mycket fett. Jag älskade och älskar min metod, för att jag tror på den, delvis, men mest för att jag fick äta den mat jag tyckte om, potatis och dricka både vin och kaffe, i måttliga mängder. Men skulle jag vara tvungen att äta fet mat för att bli smal…då skulle hela jag rygga. Mår lite illa av bara tanken. Är inte speciellt förtjust i varken feta såser eller grädde och ännu mindre fettet i fläsk (fast bacon kan vara gott, för sältans skull). Men framförallt älskar jag medelhavsmaten. Och potatis i alla former. Och pasta med goda tomatsåser. Så även om jag garanterades en slankare kropp med fett-dieten så betackar jag mig. Jag fyller ju jämnt nu i höst, och hade planerat att komma i samma kläder som jag hade förra gången jag fyllde jämnt, men jag får kanske vänta 10 år till.
Hellre lite ”sunt rund” än ”fett smal”, fast helst sunt smal, förstås…;-)

Lämna en kommentar

Under fett smal, Hälften, Hälsa, idrott och dans, Mat och dryck, Mänskligt, Minnen, motion, Oprah Winfrey, orka, Tid

Någonting att äta…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vintern sakta driver bort ur sikte är det dags att ta fram cyklar ur sina förråd, att ge sig av på stålhästen till jobbet för att sen sätta sig på uteserveringar och äta glass och dricka kaffe.
Min första plågsamma insikt har varit: Min kondition är undermålig och har aldrig varit sämre. Tidigare har jag åtminstone med viss tvekan lyckats ta mig till jobbet på en halvtimme efter en första säsongsvecka.  Nu har det tagit 35 minuter under mycket stön och stånk då jag kommer fram till jobbet sjöblöt med tungan hängande långt utanför munnen. Får visserligen ursäkta mig med en exceptionell motvind, men ändå….det har väl blåst förr.
Som om det inte vore nog med detta – vilket naturligtvis hänger ihop med föregående – min kroppsvikt har återigen nått oanade höjder (om än inte lika tungt vägande som de var för 15 år sedan då de var som värst) – och jag brukar inte vara så fixerad vid mitt utseende och min vikt, t.o.m. alltför lite, men när den allvarligt inverkar på mitt välmående känns det inte längre OK.

Jag tror faktiskt att även psyket påverkas av bristande fysiska krafter. Det finns liksom ingen extra ork att ta av. Idag, när jag skulle ta min ”dramatenvagn” för att handla lite mat inför veckan och stod i hallen för att ge mig av till närmsta ICA, ett kvarter bort, kände jag hur all ork jag mobiliserat inför detta lilla kraftprov nästan bokstavligt talat rann ner genom armarna och dunstade därpå utom räckhåll. Jag fick en kort ”deja-vu”-känsla från min sjukskrivning, då alla min ork rann ut på liknande sätt, men då hade jag verkligen ingen annan ork på lager. Nu finns den där om jag orkar locka fram den igen. Men det tar på krafterna även nu. Men hallå….jag menar ….en vanlig matkassehandling ska väl inte kosta på så mycket, säger du kanske? Nej det gör den inte heller, men det är just initialskedet som jag känner igen mig i den totalt utmattade känslan. När jag väl kommer ut känner jag mig som en normalt fungerande människa igen. Men det är som om jag skulle förlösas varje gång jag stiger utanför dörren. Jag vet inte…jag borde nog söka för det där…;-)

Men för att fortsätta på den löst upphängda tråden….
Nu är det alltså krafttag som behövs för att få tillbaka de förlorade krafterna. Fick tips av våra gäster  från förra helgen, om den lilla appen ”shape up” som i princip går ut på att det du äter kan du motionera bort. Ganska enkelt om man vill unna sig lite gott att dricka och äta ibland – då är det bara att ge sig av på promenad eller cykla eller göra gymnastik och vips hamnar du på rätt sida om felmariginalen vad gäller kaloriintag, etc. Jag gillar enkla plus och minus att hålla mig till. Man får bestämma  själv vilka mål man har – hur mycket man vill gå ner och sen ställer appen in hur lång tid det tar och hur mycket du får äta och träna för att klara av det.
Men det finns förstås ingenting som mäter ditt humör och din ork. Det kanske vore en bra idé?

”Humör-appen tar dig till oanade glädjetoppar och lär dig förflytta berg i pur förtjusning….” Typ. 😉
Eller ….”orka….?”
”Orkar du orka med orka-appen, orkar du vad som helst sen. Tryck på Orka-knappen, ser du vad Orka-appen ger sen!”

Kanske är/blir det tidens melodi att finna en app för alla, att följa i livets svåra skeden, beroende på individuella svårigheter och utmaningar. Det kommer kanske att finnas en app som löser stora världsproblem, miljöförstöring, krigskonflikter, arbetslöshet?
Så enkelt det vore. ”Om jag fäller en bomb om dagen, eller två? Vad får jag, och vad blir effekten? Ah…röd markering..en bomb för mycket”….
Bara att hoppas att den som  bestämmer här i världen följer de appar som har en app -görare som är vid sina sinnens fulla bruk, är fredsälskande, miljöhänsynstagande, samt jämlikhetssträvande…

En nåd att stilla bedja om, kanske…;-)

Själv sitter jag kvar hemma efter väl inhandlad mat, utförd morgongympa, men fortfarande utan tillräcklig/tillgänglig ork för att gå på den konsert jag igår blev inbjuden att gå på som pågår just nu. =(
Får kanske skylla på att vi var på lång utflykt till svärmor igår – till och från Linköping – utan minsta tillstymmelse till motion, men å andra sidan inget bilgodis heller. En liten seger för mig, men kanske inte för mänskligheten. Och idag orkar jag bara blogga om brist på ork.
Suck…undrar vad ork-appen skulle säga i det här fallet?

IMG_8502

Lämna en kommentar

Under Mat och dryck, Mänskligt, motion, orka, shape up, Tid