Category Archives: Väder & Vind

Sommartider…

Så här i början – i tidens början – när allting grönskar. Det är nu! Allteftersom tiden går börjar nedräkningen. Nu är fortfarande uppstarten. Vänner seglar förbi. Vädret pendlar mellan himmel och helvete. Men när livet känns så nära inpå spelar det ingen roll om det blåser och haglar. I nästa sekund kan man gå ut eftersom molntäcket  spricker upp. Befriad från balkong hemma i stan, har det här livet på landet alltid haft en sådan tjusning. Man måste inte planera sina promenader eller utevistelser. I år känns det viktigare än någonsin, eftersom jag har haft en sådan höst och vår som har lamslagit mig med alla skador och plågor. Nej, inga dödshotande sjukdomar, men starkt hämmande smärtor. Har inte varit orörlig men har känt mig sådan. Och kanske har min egen förändrade syn på mig vart värst. Inget kroppsligt brukar hämma mig, egentligen. Bara att bita ihop och komma igen. Bara man tränar och håller igång så ordnar sig resten. När jag föll ihop psysiskt för 6 år sedan, var det förstås också chockerande, men eftersom det hade blivit så  vanligt ”att gå in i väggen” då, var det ingen annan som förvånades. Men när jag nu har trillat omkull, bokstavligt talat, under året som gått – känns det lustigt nog ännu mer ”skamligt”. Vet inte varför…Tror att det har med svaghet att göra. Man kan nog erkänna att man har det stressigt på jobbet, men det är i allmänhet någon annans fel. Om man klantar till det för sig och ramlar och slår sig, har man i allmänhet bara sig själv att skylla. Eller? Plus att en gnällig ”knäkärring” aldrig är populär i sociala sammanhang.

Nu ska jag emellertid bara njuta av ledigheten, av att jag har gjort vad jag har har kunnat…har gått till doktorn och röntgat mitt knä på längden och tvären. Idag senast for jag in till stan enkom för en magnetröntgens skull. Nu kan jag bara hoppas och tro att jag får rätt hjälp till självhjälp – sjukgymnastik, etc – och tillsvidare är det bara att vila, vila vila, vila…för det har jag märkt, att när jag är här på landet känns inte smärtan så stor, medan däremot njutningen av att vara i naturen är desto större.

Kanske är det så att naturen i sig har en läkande kraft? Att bara vistas bland tallar och björkar och ekar och att andas samma luft som de….att se ut över vattnet och följa minsta skiftning, och att följa ljus- och skuggspel. En slags naturterapi, precis som det finns musikterapi eller bildterapi…Men det som är intressant med naturen är att ingen mänsklig hand kan påverka skeendet – utom indirekt genom klimatpåvekan och miljökatastrofer, t.ex, men direkt har vi ingenting att säga till om. Visst är det mäktigt att uppleva något som är större än du själv? Det finns nog människor som ogillar naturen av den anledningen. Att inte ha kontroll. I sin egen lilla värld av blommor rår man över allt och alla, men inte i naturen. Minsta myra kan ställa till det för en del.
Jag är i det här fallet inte ute efter att lära mig något av naturen, även om jag är intresserad av det också – läste ju faktisk tillval i biologi på Lärarhögskolan.
Nej, det är den totala bristen på kontroll som attraherar. Att bara låta sig följa med i skeendet. Regnar det går man in eller klär på sig. Blir det varmt går man ut och klär av sig, och är det möjligt svalkar man sig i sjön.
Här finns alla möjligheter. Här är jag närvarande. Utan planeringar och ryggsäckspackande. Bara att ge sig hän. Och just för att livet inte alltid är så, känns möjligheterna så mycket större och ännu möjligare.

Sommartider, hej, hej….;-)

Lämna en kommentar

Filed under Mänskligt, Natur, shape up, Väder & Vind

Fokus

Om att tappa eller inte tappa fokus…

Hade tänkt gå hem och fila på en inledning – en start – på mitt ”stora äventyr”. Det filas inne i min hjärna för fullt och jag behöver i stort sett bara skriva ner det. Köper tidningen ”Skriva” på vägen hem och fastnar lite i konsten att skriva. Så lyfter jag min laptop för att börja dagens jobb. Men …. tiden rinner iväg. Kollar mail och andra nyheter och bestämmer mig för att jag inte hinner börja någon storslagen inledning och start på hela tjidevitten, utan börjar nu istället blogga lite planlöst. Men känner ändå inspiration efter tidningsläsandet. Något vill jag ju skriva.

Detta bloggande känns beständigt. Mina ord stannar kvar därute i cyberspace och försvinner inte bara utan vidare. Min nya externa hårddisk har däremot inte haft lust att ta kontakt med sin ”huvuddisk” på datorn och kanske är vissa filer förlorade – kanske inte? Men varför fokusera på det jag inte kan nå – varför inte på det som är möjligt?
Min musik och de flesta av min bilder finns kvar på olika datorer och nätverkssidor. Jag kan leva utan dem men jag kan inte leva utan att fortsätta drömma om att förverkliga mina planer. Att bara stänga igen butiken och tänka: That`s it!
Nej men varför då så ofukuserad?
Klart är att jag har ett jobb att fokusera på ”vid sidan av” mitt eget huvudspår…hur konstigt den än kan verka….;-)
Jag har tankar på jobb, familj, en kör, en gammal  mamma,  vänner – och på väder och vind i största allmänhet.

Att fokusera är inte så lätt alla gånger. Ändå har jag inte längre något att skylla på direkt. Ett perfekt schema och allting.
Ändå sitter jag här och ”bloggklagar”….
Nu är det dags att fixa maten före kören….sen blir det just ingen mer tid före helgen med projekteriet. Men vem har sagt att Rom byggdes på en gång?
En tröst är att läsa i tidningen ”Skriva” att Bodil Malmsten minsann tar tid på sig och dessutom har en helvetesperiod någonstans mitt i. Och hon är ändå etablerad. Jag är inte etablerad någonstans utom i stjärnorna…eller i trädtopparna. Där någonstans sitter min idé att vilja något och viftar som en gammal osynlig flagga…

2 kommentarer

Filed under Datorer och Internet, idrott och dans, Klagomål., Mänskligt, Musik, Rytmik-Matte-projekt, skola, Tid, Väder & Vind

Betraktelse över den snö som flytt…våren kom som en nysning.

DSC03317

 

Årets första promenad nere vid vattnet bröt isen vad gäller långa grå innesittardagar vid tidningar och laptop. Nåja…lite annat pyssel har det varit. Liten släktsamling hos mamma på hennes äldreboende på juldagen + en liten tur till svärmors äldreboende före nyår. Och sedan ett nyårsfirande på fem man hand hemmavid. Men inte mycket utevistelse blev det….alltför många gråa dagar och lite sviter efter de förkylningar som var och de som ska komma.

DSC03316

Gårdagens promenad gick i vårens tecken med sol, barmark och fågelkvitter. Underbart att sticka ut näsan då…..men samma näsa nyser alarmerande ofta i dag. Den blev väl helt chockad av den vår som tillfälligt var igår.

DSC03312

För ingen människa kan väl på fullt allvar hävda att våren är här redan? Förra året minns jag att mars blev en vårmånad – för att inte säga sommarmånad. Många utbrast i hurrarop, men jag tillät mig tvivla….och mycket riktigt så spelade vädret spratt.

DSC03304

Tre föregående jullov har jag varit rejält förkyld och har tillfrisknat först till skolstarten. Under dessa lov har jag tittat avundsjukt på alla som har varit ute och åkt skidor och promenerat i det vackra vintervädret.

DSC03314

I år har jag visserligen hostat och nyst en del men i övrigt varit rörlig men då har vädret varit sällsynt ogästvänligt. Regnigt och gråmulet eller/och isiga vindar som inte har inbjudit till utevistelser. Jag förstår om dagens nysande näsa fick spatt av hela härligheten igår.

DSC03322

Men vi har inte varit sysslolösa föstås. En gemensam julklapp var ett program och en ”videograbber” som möjliggör inspelning på datorn från gamla VHS-band, som vi antingen har fått eller spelat in själva under årens lopp. Två dagar tog det att begripa sig på apparaturen och programmet och nu ska vi inte tala om hur många dagar det tar att spela in och välja allt man vill spela in…..

Grey Days – Here we come! 😉

Men frågan är om de gråa dagarna räcker till för sådan verksamhet.

DSC03326

Och livet i backspegeln hamnar plötsligt i blickfånget. När ska vi hinna leva det liv som sen ska dokumenteras?
Det får bli de glada solskensdagarna….om de nu behagar infinna sig……och om de gör……börjar jag väl bara nysa igen.

Nej, de retroaktiva upplevelserna får nog bli det nya livet på gamla dagar….Grått nytt hår! 😉

DSC03319

Lämna en kommentar

Filed under Datorer och Internet, Hälsa, Klagomål., Mänskligt, Tid, Underhållning, Väder & Vind

Självuppdateringar

DSC07825

Som omväxling funderar jag lite på mig själv….;-)

DSC07136

”Skämta bara”…….

DSC02319

Men vem gör inte det? Funderar på mig gör förstås ingen. I alla fall inte så till den milda grad. ”Alla bara tänker på sig – det är bara jag som tänker på mig”, brukade min farmor säga. Och så är det ju.

IMG_4159

Nästa år lär bli mitt år. Jag fyller jämnt – och ibland tycker jag att jag fyller jämt, också. Nyss hade jag ett stort kalas på skolan där jag jobbar – i skolmatsalen.

DSC08130

Det känns inte riktigt som om jag och/eller vännerna har hunnit smälta det, så är det igång igen. Nej, det kommer inte bli samma ståhej den här gången, men nånting, förmodligen.

DSC00017_thumb.jpg

Och om jag tänker efter….vad vill jag då göra för mig så att jag ska bli riktigt glad i framtiden? Inte bara när jag fyller år eller firar något annat minst lika viktigt…

DSC08081

Hur ska jag liksom uppfylla mig själv och min framtid med överraskningar, idéer och väl genomförda projekt så att jag ska tro på mig själv och göra mig själv rättvisa?

saved

Det mesta faller förmodligen platt – eller diagonalt snett platt till marken, men några små önskemål om att få visa min egen förträfflighet ska väl lyckas gå i uppfyllelse. Jag borde ha tiden på min sida om jag betänker hur länge min föräldrar ändå har levt.

IMG_0287
Min första 30-årsperiod levde jag fortfarande i mitt trygga familjevacuum, kan man säga…även om det minsann fanns anledning att tveka på mig själv och fundera under den perioden. Men vid 30 började livet, brukade jag säga. En livskris var överstånden och jag hade träffat mitt livs kärlek. Nästa år börjar alltså nästa 30-årsfas. Vad kan hända?

DSC02294

Inga barn eller barnbarn gjorda. Barnbarn brukar annars roa vännerna som har kommit upp i pensionsåldern. Å andra sidan har jag ju nästan inte gjort annat än att ägna hela mitt yrkesverksamma liv åt barnen.

Fönsterkatter

Det är alltså inte det som kommer att prioriteras de nästkommande 30….utom möjligen alla små syskonbarnbarn, förstås…men det kan aldrig bli pliktskyldigt på samma sätt.

6C53585F546C20F6_6950_11
Men eftersom jag egentligen aldrig har gjort en karriär i arbetslivet, är det kanske nåt sånt jag ska ägna mig åt…..”se upp där nere alla små 30-,40-åringar, här kommer jag och sopar banan….”

DSC07833

Nej, usch vad jobbigt….karriärer är då inget för mig. Hur skulle det nånsin kunna bliva? Visserligen är jag en ”slow starter”, men ändå…

DSC03161

Jag tror att jag ska göra det som jag är allra bäst på: Att njuta! Njuta av stunden, av att inta långa frukostar, träffa vänner, få tid med att pula med alla mina projekt och få dem att fortsätta att rulla och att inte sluta tro på dem. Att vara med nära och kära.

DSC07543

Varför skulle jag vilja göra något storskaligt, när jag inte velat det hittills? Men det är klart att man vill göra något bra. Något som känns viktigt för en själv och förhoppningsvis för någon annan….eller för flera.

IMG_1204

Och det här med 30-årsfaser har blivit en grej. Det blir ju också så stort….Varför inte dela upp det i något år i taget…eller några månader?

Fini- Finistère

På en månad ska jag exempelvis spela in en låt. På två månader blir det 2, på ett år blir det 12. Ja, och sen är projektet praktiskt taget klart…bara resten kvar….

IMG_1608

Så får man förstås göra. En sak i taget. En färdighet i taget. Ett stycke konstart åt gången. Till slut blir det en hel cirkus, färdig att dra igång.
Sådär håller det på…

DSC08089

Vi ses vid 90! 😉

IMG_1866

Lämna en kommentar

Filed under Hälsa, Kärlek och politik, Mänskligt, Musik, sanningar och lögner, Tid, Väder & Vind

Barndom, lärdom, mödom, sjukdom, ålderdom…..

Nog kan man dra lärdom av det mesta, men inte förrän idag när jag uttalade dessa ”domar” blev jag nästan lite mörkrädd. Är det bara i svenska språket vi är så dömande över livets alla skeden? Eller kan man kanske tolka det på annat sätt?

”Hennes barndom var alltför lycklig, men hon fick sin dom till slut! Se bara hur det gick med mödomen…..”

Eller….”Han lärde sig en läxa….att inte slarva med sitt liv….sjukdomen tog honom.

”Lev och dra lärdom! Tag hand om dig så du får en lång, skön ålderdom vid livets slut….

Alltihop känns så skuldbelagt, som om vi vore dömda redan från livets början att gå under, om vi inte gör rätt för oss, eller om vi ligger samhället till last på det ena eller andra sättet. Och nu ser jag hur själva språket talar till mig på samma sätt, som vore jag i en språklig rättegång.

Det känns som lidandets historia i fem dömande ord.

Finn fem fel, typ….

Nu ska jag gå på jakt efter några ”fördomsfria” livsbejakande, ickedömande ord som handlar om samma sak. Dvs, om  livet vi lever och leker och om döden….som befriare, kanske?

Trevlig helg! 😉

Lämna en kommentar

Filed under Hälsa, Mänskligt, Religion eller/och filosofi, sanningar och lögner, Tid, Väder & Vind

Att fånga något. .

https://rolltid.wordpress.com

Lämna en kommentar

Filed under Väder & Vind

I huvudsak bra. .

image

image

Vädermässigt vått.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade, Väder & Vind

Regn i Stockholm

 
Länge, länge har jag haft svårt att bryta förtrollningen från Nice-resan. Har varit inne flera gånger för att skriva något nytt och….nej, det ville sig inte….stannade på tröskeln redan, och gled vidare. Låtsades som det regnade. Musiken och allt här som hör ihop med Nice känns som om det satt ihop med mitt skinn. Vem vill fläka sin egen hud? Speciellt som jag verkligen inte hade något vettigt att tillägga. Att skriva om vardagens små förtretligheter eller om världshändelser. Förr i världen kunde jag glatt bita i allt för stora bitar, eller för all del, vilket ni vill, alltför små, och ge mig hän i världspolitiken eller bara beskriva en kaffestund på stan. Nu känns bägge delar lite futtiga, fast jag vet att det inte behöver vara så. Men tänk bara på allt det hemska som händer/har hänt nyss i Burma och Kina…..
 
 
Bara tralla vidare som om inget hade hänt ? Nej, men oavsett om man skänker pengar eller inte, är det svårt att förlika sig med orättvisorna i världen. Mellan världsdelar och inom världsdelar. Idag hade Stockholms skolor "Operation dagsverke", så jag mötte ett antal ungdomar som med stor entusiasm kom och skramlade bössorna, medan så många vuxna skakade på huvudena och såg sura ut.
 
 
Några skänkte för all del pengar men några av tjejerna såg på varann och sa "Nähä" och suckade efter att ha stött på motstånd sjuttioelfte gången. "Pengarna går till barn i Bolivia så att de ska kunna gå i skola, som alla vi i Sverige kan", sa de. "Bra kämpat", tänkte några av oss och la ner några slantar. Och hoppas därmed att de inte ger upp tron på mänskligheten…..och vuxenvärlden.
 
Men av någon anledning bröts förtrollningen idag när regnet kom till Stockholm. Även futtigheter känns angelägna och alls inte så futtiga längre. Behöver inte ens låtsas att det regnar, längre…..fast det är klart….det är ju skillnad på regn och regn….. 
 
                                                                           

8 kommentarer

Filed under Väder & Vind

Stad i ljus

 
Står i solljuset på Odenplan och kisar efter en vän. Trots mina nya solglasögon är det svårt att se. Så starkt är ljuset att det nästan är obarmhärtigt. Sådant är vårt klimat och vår del av världen att det antingen är outhärdligt mörkt eller obarmhärtigt ljust och så tåliga är vi människor att vi anpassar oss efter just dessa förhållanden. När jag står på Odenplan och kisar mot solen och fotograferar förbipasserande kan jag få en förnimmelse av att vara någon helt annanstans, i alla fall i en annan stad. Visst känner jag till gatorna i Wasastan, men jag känner mig inte hemma där. Förut har jag nästan tyckt att det har varit fult och grått och ödsligt där, och ett ställe som man bara byter buss på. Men, kanske tack vare Bodil Malmsten som skriver så kärleksfullt om denna plats, så förändras min syn. Egentligen är platsen speciell och vacker i all sin ödslighet. Dessutom sitter jag där vid lunchtid och ser många människor mötas, passera, prata och bara sitta och sola. Så inte är det ödsligt inte. Kanske är det solljuset som förändrar seendet. Eller så är det vetskapen om att jag om bara några dagar sitter på ett café i Nice som gör att jag ser alla platser i ett nytt förmildrande ljus.
 
Ha det! =)

8 kommentarer

Filed under Väder & Vind

vi siktar mot fyren…eh ?

 
Och snart kanske vi får se hur de gick för de seglande  tu….?
Ett skakande  reportage filmat direkt från verkligheten…
..ja en blandning av dokusåpa och Ingmar Bergman kanske man kan säga….
 
 
men först måste vi se om vi kan se nåt överhuvudtaget….
 
 
 
 
Vi siktar mot vadå ?
 
 
snart kommer ljuset
 
 
och kanske vi kan sikta mot land snart ?
 
Spännande fortsättning följer…..förhoppningsvis 😉

4 kommentarer

Filed under Väder & Vind