Kategoriarkiv: shape up

Video

Veckobrev om osäker trygghet…

#veckobrevforfuture #vecka212022

Kära Planetskötare!

”Tryggare kan ingen vara….”

Det är meningen att vi ska invaggas i säkerhet. Vi ska rusta upp och bepansra oss mot ”ondskan”, genom att ytterligare förstärka vår försvarsmakt. Vår statsminister manar oss att ”göra vår plikt” för vårt fina land och vår demokrati. Det är vackert så, men säkrare känner jag mig inte av dessa vackra ord. Jag antar att jag ska känna mig trygg och meningen verkar vara att livet ska fortgå alldeles som vanligt.

Nästa vecka blir det en klimatkonferens i Stockholm, till minne av den allra första klimatkonferensen 1972, som Olof Palme tog initiativ till. Nu har regeringen bjudit in all världens potentater till minne av denna konferens och det kommer också att uppmärksammas på olika sätt av olika miljöorganisationer. Det blir evenemang på Sergels torg onsdag 1/6 på eftermiddag/kväll, och #FridaysForFuture kommer att ha en stor demonstration på fredag 3/6 kl 13.00 på Odenplan som går till Norrmalmstorg.

Se mer om aktiviteter på: https://stockholmplus50.se/

Men samtidigt som vår regering ”rustar för fred” och sammankallar världsledare till klimatkonferens – meddelar vår miljö- och klimatminister att Sverige ligger långt fram i omställningen till ett hållbart samhälle, och ”vanligt folk” som undersköterskor ska inte känna skam för att de har sparat ihop till en charterresa till Mallorca. Låt alla stackars ”fattiglappar” flyga och fara! Ingen ska behöva ta ansvar för klimatet. ”Tryggare kan ingen vara, än Guds lilla barnaskara…” Som om det satt en koldioxid-gud i atmosfären, som kunde skilja ”god” koldioxid från ”ond”. Visst ska vi ha klimaträttvisa!
Men alla måste minska sina fossila utsläpp och de rikaste måste minska mest!

Socialdemokrater har ganska framgångsrikt talat om rättvisa. Nu verkar de tro att klimatet kan ”talas till rätta”.
Det räcker inte med bla, bla, bla!
Klimatkrisen kräver ”action”!

Först när våra ledare slutar invagga oss i falsk trygghet, känner jag mig riktigt trygg!

Peace!
💚🌎💚

#peopleforfuture #FightClimateInjustice

Lämna en kommentar

27 maj, 2022 · 15:17

24 juni, 2013 · 22:07

Sommartider…

Så här i början – i tidens början – när allting grönskar. Det är nu! Allteftersom tiden går börjar nedräkningen. Nu är fortfarande uppstarten. Vänner seglar förbi. Vädret pendlar mellan himmel och helvete. Men när livet känns så nära inpå spelar det ingen roll om det blåser och haglar. I nästa sekund kan man gå ut eftersom molntäcket spricker upp. Befriad från balkong hemma i stan, har det här livet på landet alltid haft en sådan tjusning. Man måste inte planera sina promenader eller utevistelser. I år känns det viktigare än någonsin, eftersom jag har haft en sådan höst och vår som har lamslagit mig med alla skador och plågor. Nej, inga dödshotande sjukdomar, men starkt hämmande smärtor. Har inte varit orörlig men har känt mig sådan. Och kanske har min egen förändrade syn på mig vart värst. Inget kroppsligt brukar hämma mig, egentligen. Bara att bita ihop och komma igen. Bara man tränar och håller igång så ordnar sig resten. När jag föll ihop psysiskt för 6 år sedan, var det förstås också chockerande, men eftersom det hade blivit så vanligt ”att gå in i väggen” då, var det ingen annan som förvånades. Men när jag nu har trillat omkull, bokstavligt talat, under året som gått – känns det lustigt nog ännu mer ”skamligt”. Vet inte varför…Tror att det har med svaghet att göra. Man kan nog erkänna att man har det stressigt på jobbet, men det är i allmänhet någon annans fel. Om man klantar till det för sig och ramlar och slår sig, har man i allmänhet bara sig själv att skylla. Eller? Plus att en gnällig ”knäkärring” aldrig är populär i sociala sammanhang.

Nu ska jag emellertid bara njuta av ledigheten, av att jag har gjort vad jag har har kunnat…har gått till doktorn och röntgat mitt knä på längden och tvären. Idag senast for jag in till stan enkom för en magnetröntgens skull. Nu kan jag bara hoppas och tro att jag får rätt hjälp till självhjälp – sjukgymnastik, etc – och tillsvidare är det bara att vila, vila vila, vila…för det har jag märkt, att när jag är här på landet känns inte smärtan så stor, medan däremot njutningen av att vara i naturen är desto större.

Kanske är det så att naturen i sig har en läkande kraft? Att bara vistas bland tallar och björkar och ekar och att andas samma luft som de….att se ut över vattnet och följa minsta skiftning, och att följa ljus- och skuggspel. En slags naturterapi, precis som det finns musikterapi eller bildterapi…Men det som är intressant med naturen är att ingen mänsklig hand kan påverka skeendet – utom indirekt genom klimatpåvekan och miljökatastrofer, t.ex, men direkt har vi ingenting att säga till om. Visst är det mäktigt att uppleva något som är större än du själv? Det finns nog människor som ogillar naturen av den anledningen. Att inte ha kontroll. I sin egen lilla värld av blommor rår man över allt och alla, men inte i naturen. Minsta myra kan ställa till det för en del.
Jag är i det här fallet inte ute efter att lära mig något av naturen, även om jag är intresserad av det också – läste ju faktisk tillval i biologi på Lärarhögskolan.
Nej, det är den totala bristen på kontroll som attraherar. Att bara låta sig följa med i skeendet. Regnar det går man in eller klär på sig. Blir det varmt går man ut och klär av sig, och är det möjligt svalkar man sig i sjön.
Här finns alla möjligheter. Här är jag närvarande. Utan planeringar och ryggsäckspackande. Bara att ge sig hän. Och just för att livet inte alltid är så, känns möjligheterna så mycket större och ännu möjligare.

Sommartider, hej, hej….;-)

Lämna en kommentar

Under Mänskligt, Natur, shape up, Väder & Vind

28 april, 2013 · 15:43

Någonting att äta…

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vintern sakta driver bort ur sikte är det dags att ta fram cyklar ur sina förråd, att ge sig av på stålhästen till jobbet för att sen sätta sig på uteserveringar och äta glass och dricka kaffe.
Min första plågsamma insikt har varit: Min kondition är undermålig och har aldrig varit sämre. Tidigare har jag åtminstone med viss tvekan lyckats ta mig till jobbet på en halvtimme efter en första säsongsvecka. Nu har det tagit 35 minuter under mycket stön och stånk då jag kommer fram till jobbet sjöblöt med tungan hängande långt utanför munnen. Får visserligen ursäkta mig med en exceptionell motvind, men ändå….det har väl blåst förr.
Som om det inte vore nog med detta – vilket naturligtvis hänger ihop med föregående – min kroppsvikt har återigen nått oanade höjder (om än inte lika tungt vägande som de var för 15 år sedan då de var som värst) – och jag brukar inte vara så fixerad vid mitt utseende och min vikt, t.o.m. alltför lite, men när den allvarligt inverkar på mitt välmående känns det inte längre OK.

Jag tror faktiskt att även psyket påverkas av bristande fysiska krafter. Det finns liksom ingen extra ork att ta av. Idag, när jag skulle ta min ”dramatenvagn” för att handla lite mat inför veckan och stod i hallen för att ge mig av till närmsta ICA, ett kvarter bort, kände jag hur all ork jag mobiliserat inför detta lilla kraftprov nästan bokstavligt talat rann ner genom armarna och dunstade därpå utom räckhåll. Jag fick en kort ”deja-vu”-känsla från min sjukskrivning, då alla min ork rann ut på liknande sätt, men då hade jag verkligen ingen annan ork på lager. Nu finns den där om jag orkar locka fram den igen. Men det tar på krafterna även nu. Men hallå….jag menar ….en vanlig matkassehandling ska väl inte kosta på så mycket, säger du kanske? Nej det gör den inte heller, men det är just initialskedet som jag känner igen mig i den totalt utmattade känslan. När jag väl kommer ut känner jag mig som en normalt fungerande människa igen. Men det är som om jag skulle förlösas varje gång jag stiger utanför dörren. Jag vet inte…jag borde nog söka för det där…;-)

Men för att fortsätta på den löst upphängda tråden….
Nu är det alltså krafttag som behövs för att få tillbaka de förlorade krafterna. Fick tips av våra gäster från förra helgen, om den lilla appen ”shape up” som i princip går ut på att det du äter kan du motionera bort. Ganska enkelt om man vill unna sig lite gott att dricka och äta ibland – då är det bara att ge sig av på promenad eller cykla eller göra gymnastik och vips hamnar du på rätt sida om felmariginalen vad gäller kaloriintag, etc. Jag gillar enkla plus och minus att hålla mig till. Man får bestämma själv vilka mål man har – hur mycket man vill gå ner och sen ställer appen in hur lång tid det tar och hur mycket du får äta och träna för att klara av det.
Men det finns förstås ingenting som mäter ditt humör och din ork. Det kanske vore en bra idé?

”Humör-appen tar dig till oanade glädjetoppar och lär dig förflytta berg i pur förtjusning….” Typ. 😉
Eller ….”orka….?”
”Orkar du orka med orka-appen, orkar du vad som helst sen. Tryck på Orka-knappen, ser du vad Orka-appen ger sen!”

Kanske är/blir det tidens melodi att finna en app för alla, att följa i livets svåra skeden, beroende på individuella svårigheter och utmaningar. Det kommer kanske att finnas en app som löser stora världsproblem, miljöförstöring, krigskonflikter, arbetslöshet?
Så enkelt det vore. ”Om jag fäller en bomb om dagen, eller två? Vad får jag, och vad blir effekten? Ah…röd markering..en bomb för mycket”….
Bara att hoppas att den som bestämmer här i världen följer de appar som har en app -görare som är vid sina sinnens fulla bruk, är fredsälskande, miljöhänsynstagande, samt jämlikhetssträvande…

En nåd att stilla bedja om, kanske…;-)

Själv sitter jag kvar hemma efter väl inhandlad mat, utförd morgongympa, men fortfarande utan tillräcklig/tillgänglig ork för att gå på den konsert jag igår blev inbjuden att gå på som pågår just nu. =(
Får kanske skylla på att vi var på lång utflykt till svärmor igår – till och från Linköping – utan minsta tillstymmelse till motion, men å andra sidan inget bilgodis heller. En liten seger för mig, men kanske inte för mänskligheten. Och idag orkar jag bara blogga om brist på ork.
Suck…undrar vad ork-appen skulle säga i det här fallet?