Kategoriarkiv: Poesi

Söker inspirationsplats på förkyld bas

Det slår aldrig fel!
Om jag ibland undrar vad jag håller på med, vilket händer allt som oftast – i synnerhet hemma i förkylningstider drabbas jag av eftertankens kranka blekhet. Vad var det egentligen som var så viktigt med musik och dans, att sjunga och spela tillsammans? Vem bryr sig ”in the end” om vad jag eller någon annan tycker och känner? Vem bryr sig om jordens överlevnad, om miljökatastrofer och krig så länge som vi här i vårt stelfrusna land får eller inte får resa punktligt, pulsa i snö, få plats på sjukhus och daghem, trängas i tunnebanan, har en bostad tillräckligt centralt? Vem orkar bry sig om hur vi fostrar vår nästa generation så att den kan samarbete, känna och förstå känslor, kan lära sig svåra saker med hjälp av talang och disciplin ?

Inte bara ATT vi fostrar den, men HUR?!

Jag vet svaret:
Gustavo Dudamel kan konsten att förklara dessa svåra ting som plötsligt känns lite enklare i ”hans” skola inspirerad av El Sistema, från Venezuela. Där kan varenda unge från fattiga områden få möjlighet att lära sig något instrument och/eller sjunga i kör. Där är det musiken som inspirerar och utvecklar barnen att gå vidare och lära sig något nytt.

Så är det varje gång jag ser en liten film om det här – jag blir frälst!

Sen när vardagslunken till sist har malt ner inspirationen och jag till och med kan bli förkyld eller sjuk på kuppen då är det bara denna injektion som hjäper…mycket nöje!

Lämna en kommentar

Under Musik, Poesi, Religion eller/och filosofi, Resa, skola, Tid, Underhållning

Minne

image

Tid tar plats.
Styrkan är att sitta ner
och känna igen sig. . .

2 kommentarer

Under Poesi, Resa, sanningar och lögner, Tid

Avstickare

Kryp
Kryp,
kryp upp ur mig,
du lilla avstickare
och gör mig möjlig…
 
Dikten ovan hade jag med mig till några kurser i att skriva poesi, för ett antal år sedan. Det var varken fel på kursen, lärararna, grupperna, eller ens mig och min dikt. Det var bara det att den lilla avstickaren, "lilla a" aldrig kände sig riktigt hemma i sammanhanget. "För litterärt", sa "Lilla a". Efter mycket musicerande, pratande och skrivande, hittade hon till slut ett hem i millrolls blogg. "Lagom pretentiöst", sa "lilla a" och förvandlades i ett nu till "lilla b" (Lilla bofast).
 "Här kan jag få min infall i lugn och ro och skriva och tycka när det behagar mig !"
Men, ack ! Vart tog då "lilla a" vägen ? Kanske kryper en ny "lilla a" upp ur "lilla b" ?
Som en rysk docka…
 
Låt oss hoppas det, för utan "lilla a" ser jag inga möjligheter….
 
Trevlig helg !

5 kommentarer

Under Poesi