Kategoriarkiv: Underhållning

Back in business!

Så kom jag då in till slut. In bakom skranket…in till det allra heligaste….Min bloggs adminpanel. Men jag blir allt orolig för att allt plötsligt ska försvinna….hade ju sparat så mycket – som jag aldrig hade kommit åt. Men det mest skräckinjagande var väl att jag inte var betrodd som den jag var. Vid svar på kontrollfrågor för att komma åt kontot fick jag inga rätt. Gatan där jag växte upp var visst inte den gata jag växte upp på….enligt wordpress, alltså, och jag kände mig som om jag var med i någon krypande skräckfilm där man försöker ta ifrån huvudpersonen (i det här fallet mig) min identitet.
Men andas man bara djupt och tar det lugnt och läser igenom alltsammans ett par gånger fixar sig allt….peppar, peppar. 😉

Och jag – visst är jag fortfarande densamma Millroll som alltid, om än lite mindre kaxig, och mer ödmjuk inför teknikens lynniga skiftningar.  ”Vem var det jag sa att jag var, sa jag?”
Nej, det var ingen de kände igen. Vare sig ”millroll” eller ”moivoila”. Både Google och WordPress var kallsinniga till min blotta existens.

Men nu efter ett dygn kan jag pusta ut.

Fråga mig inte hur det gick till men bloggen är min, och tiden… och hela härligheten!

Lite ”Halleluja” på det….ha en trevlig måndagkväll! 😉

Lämna en kommentar

Under behörighet, Datorer och Internet, Djur & Natur, Mänskligt, Musik, sanningar och lögner, Tid, Underhållning

Angeläget? Äsch da….

Det finns nog inbyggt i oss lite till mans – och kvinns – att det som för oss själva känns angeläget, för andra kan verka pinsamt pretentiöst…eller ”pretto”, som vi numer säger. Ungefär som ”Mello”. Fast Mello är inte pretentiöst utan just därför en angelägenhet för hela svenska folket. Något som alla vill ta del av. Det är ju så roligt och programledarna så duktiga och trevliga. Musiken? Ja, men den ska ju vara sån….annars platsar den inte i Mellon. Är den för mycket jazz, för lite schlager, för mycket ”egen”….då platsar den inte. Men är den idiotiskt tjatig, skrikig, fylld av massa blinkande ljus och konfetti platsar den alldeles utmärkt. Att Loreen fick vara med förra året måste vara ett undantag som bekräftar regeln. Hon som var en av få artister som talade om något annat än sin egen musik. Fast det var förstås inte tillåtet. Nej, jag tycker inte årets final var sämre än någon annan – inte heller bättre – men större, skrikigare och med fler bländande ljus än någonsin. Jag säger bara – blända av! Jag tar ingen på mer allvar för att jag får en bländande sken i ansiktet.

Och pojken som vann var det inget fel på heller…faktum är att det var den enda catchy refrängen jag kunde hålla i minnet även sen den hade slutat klinga ut, men därifrån till att säga att den var bra – nej, inte tillräckligt angelägen helt enkelt.  Men äsch då…ingen vill väl vara angelägen i Mello-land. Då kan man ju bli pretto.
Men tänk på att det är vi pretentiösa TV-licensbetalare som vill ha angelägna TV-program som betalar även ett Mello-kalas.

Men idag skiner världens största lampa utomhus. Ska nog ta och gå och sticka ut nosen även idag – bländad eller ej, men det är ”på riktigt”! 😉

Lämna en kommentar

Under Musik, Underhållning

Betraktelse över den snö som flytt…våren kom som en nysning.

DSC03317

 

Årets första promenad nere vid vattnet bröt isen vad gäller långa grå innesittardagar vid tidningar och laptop. Nåja…lite annat pyssel har det varit. Liten släktsamling hos mamma på hennes äldreboende på juldagen + en liten tur till svärmors äldreboende före nyår. Och sedan ett nyårsfirande på fem man hand hemmavid. Men inte mycket utevistelse blev det….alltför många gråa dagar och lite sviter efter de förkylningar som var och de som ska komma.

DSC03316

Gårdagens promenad gick i vårens tecken med sol, barmark och fågelkvitter. Underbart att sticka ut näsan då…..men samma näsa nyser alarmerande ofta i dag. Den blev väl helt chockad av den vår som tillfälligt var igår.

DSC03312

För ingen människa kan väl på fullt allvar hävda att våren är här redan? Förra året minns jag att mars blev en vårmånad – för att inte säga sommarmånad. Många utbrast i hurrarop, men jag tillät mig tvivla….och mycket riktigt så spelade vädret spratt.

DSC03304

Tre föregående jullov har jag varit rejält förkyld och har tillfrisknat först till skolstarten. Under dessa lov har jag tittat avundsjukt på alla som har varit ute och åkt skidor och promenerat i det vackra vintervädret.

DSC03314

I år har jag visserligen hostat och nyst en del men i övrigt varit rörlig men då har vädret varit sällsynt ogästvänligt. Regnigt och gråmulet eller/och isiga vindar som inte har inbjudit till utevistelser. Jag förstår om dagens nysande näsa fick spatt av hela härligheten igår.

DSC03322

Men vi har inte varit sysslolösa föstås. En gemensam julklapp var ett program och en ”videograbber” som möjliggör inspelning på datorn från gamla VHS-band, som vi antingen har fått eller spelat in själva under årens lopp. Två dagar tog det att begripa sig på apparaturen och programmet och nu ska vi inte tala om hur många dagar det tar att spela in och välja allt man vill spela in…..

Grey Days – Here we come! 😉

Men frågan är om de gråa dagarna räcker till för sådan verksamhet.

DSC03326

Och livet i backspegeln hamnar plötsligt i blickfånget. När ska vi hinna leva det liv som sen ska dokumenteras?
Det får bli de glada solskensdagarna….om de nu behagar infinna sig……och om de gör……börjar jag väl bara nysa igen.

Nej, de retroaktiva upplevelserna får nog bli det nya livet på gamla dagar….Grått nytt hår! 😉

DSC03319

Lämna en kommentar

Under Datorer och Internet, Hälsa, Klagomål., Mänskligt, Tid, Underhållning, Väder & Vind

Söker inspirationsplats på förkyld bas

Det slår aldrig fel!
Om jag ibland undrar vad jag håller på med, vilket händer allt som oftast – i synnerhet hemma i förkylningstider drabbas jag av eftertankens kranka blekhet. Vad var det egentligen som var så viktigt med musik och dans, att sjunga och spela tillsammans? Vem bryr sig ”in the end” om vad jag eller någon annan tycker och känner? Vem bryr sig om jordens överlevnad, om miljökatastrofer och krig så länge som vi här i vårt stelfrusna land får eller inte får resa punktligt, pulsa i snö, få plats på sjukhus och daghem, trängas i tunnebanan, har en bostad tillräckligt centralt? Vem orkar bry sig om hur vi fostrar vår nästa generation så att den kan samarbete, känna och förstå känslor, kan lära sig svåra saker med hjälp av talang och disciplin ?

Inte bara ATT vi fostrar den, men HUR?!

Jag vet svaret:
Gustavo Dudamel kan konsten att förklara dessa svåra ting som plötsligt känns lite enklare i ”hans” skola inspirerad av El Sistema, från Venezuela. Där kan varenda unge från fattiga områden få möjlighet att lära sig något instrument och/eller sjunga i kör. Där är det musiken som inspirerar och utvecklar barnen att gå vidare och lära sig något nytt.

Så är det varje gång jag ser en liten film om det här – jag blir frälst!

Sen när vardagslunken till sist har malt ner inspirationen och jag till och med kan bli förkyld eller sjuk på kuppen då är det bara denna injektion som hjäper…mycket nöje!

Lämna en kommentar

Under Musik, Poesi, Religion eller/och filosofi, Resa, skola, Tid, Underhållning

Det blanka utåt, det bleka inåt

Så ser det ut ibland….

När jag en gång i världen mötte en gammal studiekamrat på bussen på väg till mitt arbete, utbrast hon i ett…”å, du är en sådan där vardagshjälte”….jag sträckte stolt på mig. Kanske, tänkte jag, är jag det. En som håller i och håller ut i med- och motgång, år ut och år in i ett yrke som visserligen är viktigt men aldrig har setts som glamoröst. Inte välbetalt eller med rikliga förmåner eller avgångsvederlag. Men vi är ett gäng som håller ut, och i, fortfarande – trots att det blir än svårare och ges allt mindre resurser till de barn vi ska hjälpa på traven i deras färd ut i världen.
När jag läste om invigningen av Friends Arena som Colin Nutley regisserar, stod allting klart för mig. Han beskriver det märkliga i att ett så litet land som Sverige har lyckats med detta ”musikunder” som bland annat ABBA representerar.
Hur kommer det sig?

Jag minns en intervju med Per Gessle, som jag läste för många år sedan, där han berättade att han aldrig hade haft möjlighet att lära sig spela gitarr om inte Kommunala Musikskolan hade funnits. Kanske hade vi inte sett några ”magiska under” överhuvudtaget utan denna verksamhet.
Nu har Kommunala musikskolan hamnat under Kulturskolans tak – säkert lika bra, men tyvärr har det blivit mycket dyrare att lära sig spela ett instrument ler att hyra ett, vilket gör att vi förlorar en drös av nya musikaliska underbarn som får sätta sitt hopp till Idol, eller någon annan spektakulär tävling. Förlorar du där och blir tillplattad och tillintetgjord, förlorar du förmodligen även ditt musikintresse, och Sverige förlorar en talang.
Nej, nej…alla kan ju inte bli musiker…men alla kan inte bli fotbollsspelare heller, men där sparas inget krut. Det byggs idrottsarenor i parti och minut och till invigningen av dessa arenor duger det bra med artister som har fått sin grundutbildning i kommunala musikskolan.

Ha det så roligt!

I Stockholms kommun råder numera totalt köpstopp, även på kultur.
Se, det är den bleka, lätt groteska baksidan på den skinande nya Arenafasaden!
Men låt oss inte förtvivla…

Spelen upp, ”kamrater”! Bröd och skådespel för folket!

2 kommentarer

Under idrott och dans, Musik, Nyheter och politik, Tid, Underhållning

Tillbakablickar

Efter ett år  som detta, ”i de gamlas tecken” – mina föräldrars – känns det naturligt att titta tillbaka. Dels på mitt eget och min familjs liv under alla dessa deccennier och dels titta tillbaka på hur livet levdes förr i slott och koja. Uppvuxen i en av Stockholms mer borgerliga delar var det naturligtvis lätt att ta till sig berättelser och romaner från liknande miljöer men ftersom det var 60- och 70-tal när jag växte upp var jag nog mer bekant med den så kallade ”rödvinsvänstern”.  Mina äldre syskon hörde nog mer eller mindre till den falangen allihop, vilket ledde till att jag anammade den litteratur som var mer inriktad på arbetares situation än på de rikas situation. Så många arbetarskildringar som jag läste tror jag inte många arbetarbarn någonsin fick i sig. Jag tyckte verkligen om Jan Fridegårds böcker och likaså Per-Anders Fågelströms och Vilhelm Mobergs Utvandrarserie, förstås. Fastnade för Bernadette Devlins sälvbiografi, ”The Price of my soul”, blev väldigt tagen av henne och Irlands historia och läste överhuvudtaget mycket om all världens orättvisor.


Men så var det det där med Forsytesagan. En 26 avsnitt lång serie producerad av BBC som byggde på John Galswortys roman, som han hade fått nobelpriset för.
Den handlade om en mycket rik ”upper class family” i London någon gång i början av förra sekelskiftet. En serie som innehöll både kvalité och ett bra berättande och mycket dramatik och humor, så  som bara engelska tv-serier kan produceras. Kanske var den extra bra just för att den byggde på en bra roman. Nutida serier /såpor skrivs ju för stunden där tillfälliga författare inte riktigt vet vad som har hänt eller vad som ska hända, plus att karaktärerna kan förändras plötsligt och omotiverat från ett avsnitt till ett annat.

Jag satt alltså där med mina föräldrar (och min mormor som bodde hemma hos oss när serien sändes  en andra omgång ) och såg detta drama som på något sätt växte in i mig. Jag var nog en del av den där familjen i flera år. Mest älskade jag ”young Jolyon” just för att han tog parti för den kvinna han älskade – hans familjs guvernant – trots att han visste att han skulle bli utstött och förnekad av familjen och av sin egen far. Att vara den man är och bli respekterad för det, sa han till sin älskade. Hon kunde aldrig bli respekterad eftersom hon dels var en främling (österrisisk) med enkel bakgrund. Han ställde på det sättet till med en skandal när han valde henne. England har alltid varit mer noga med hierakier i samhället än vi i Sverige. Allrahelst var skillnaden stor på 70-talet.

Och nu i veckan fick jag för mig att gå in i en videobutik på vägen hem, för att fråga om de möjligen hade Forsytesagan till försäljning. Jag såg ju alla repriser de gånger den gick och jag minns att jag satt och drömde om att det skulle finnas någon slags bandspelare fast för TV så att jag kunde spela in alla program och sedan se alltihop i ett enda svep. På något sätt har jag på senare tid tänkt att jag vill ge mig själv som 14-åring den presenten i efterhand. Även om det nu inte funkar riktigt så att jag kan sitta och titta på alla avsnitt i en följd så är känslan ändå lite lik. Det pirrar till på samma sätt när musiken spelar upp till en stillbild där alla medverkandes namn rullar långsamt så man hinner läsa allt! Och när det sen börjar är allt så bekant och samtidigt nytt. Min utgåva har ingen svensk text så jag får alltså börja lyssna på ett annat sätt. Och tolkar också lite annorlunda när jag inte hela tiden kan läsa översättningen. Då blir kroppsspråket ännu viktigare, liksom det nyansrika engelska språket. Det är roligt att liksom få ett nytt perspektiv på en gammal upplevelse. En del scener minns jag för att de är så starka och också för att jag minns kommentarer från mina föräldrar, och en gång spelade jag faktiskt in ljudet direkt i rummet från kasettbandspelare. Det var när Irene sa till Soames: ”I loathe you Soames….I loathe the very sight of you” som min mormor blev alldeles uppbragt och sa: ”Och det var det värsta! Det visste han inte förut!? Tyvärr har det där kasettbandet försvunnet. En tidsskildring i sig av hur kvinnosynen var då, på flera plan och i olika tidsepoker.
För Mormor var det värre att Irene sa så till Soames än att han hade tvingat sig på henne tidigare.

Det fanns så många skiftningar i allt och jag är glad att återupptäcka dem och att dessutom upptäcka nya. Jag förstår också att vissa tankar jag har haft har jag ärvt av någon av mina föräldrar. Nu när jag ser den kan jag inte alls hålla med. Å andra sidan fick jag nog ett och annat förklarat för mig. Det var ju trots allt ingen ungdomsfilm, fast jag tror att jag var den mest besatta Forsyte-anhängaren av alla. Läste böckerna och såg allt jag kom över om skådespelarna. Om jag ser nu vad ungdomar gillar, känns den här serien mossig, förstås. Gamla gubbar och gummor som skvallrar och pratar pengar och skandaler. Fast å andra sidan…när vi pratar kvalité finns det inte mycket som kan mäta sig. Och det där med skvaller om pengar och skandaler kommer vi nog inte undan i någon nutida TV-serie heller. Skillnaden är bara att allt var så mycket bättre förr! 😉

Lämna en kommentar

Under Mänskligt, Tid, Underhållning

Utan musiken skulle inte livet vara värt att leva…

Musiken har bestämt mitt liv. Hade jag varit född i ett annat sammanhang hade det kanske inte varit samma musik, men ändå musik…Jag är säker.
Har lyssnat på en av skivorna som vi ”prenumererar” på, genom DN. En utmärkt idé egentligen. Att få kulturen skickad till sig från århundraden tillbaka. Borde komma motsvarande litteraturserier eller konstserier. Och det som är så roligt är att källan är outsinlig. Dessutom är den återvinningsbar, vilket man inte kan säga om den musik som fabriceras idag. Jag säger ”fabriceras”, eftersom en del av dagens musik känns som gjord i fabrik. Det gäller säkert inte den moderna ”konstmusiken”, men tyvärr rätt vanligt inom populärmusiken. Den moderna populärmusiken känns hörd redan innan den föddes. Samtidigt var ju även den gamla tidens kompositörer tvungna att komponera nytt hela tiden. Om det skulle vara någon ny festmusik till slottet eller någon mässmusik till söndagens mässa. Ibland hann de inte utan stal från sig själva och gjorde om lite…ny text eller nytt solistinstrument. Men nöden är ju uppfinningarnas moder och en gammal musik kändes fräsch i en ny kostym.  Särskilt som den var bra redan från början.
Det är inte riktigt samma sak som att man kan göra 1000 olika låtar på samma ackordsföljd, bestående av 4 ackord, fast det är ju roligt att variationsrikedomen är så stor inom en så liten ram.
Sen finns det nyare musik som jag lovar kommer att höra till klassikerna om 100 år. En låt  och en artist  som känns, och kändes nyskapande redan från början, och som fortfarande är ny varje gång man hör den är ”Purple Haze” av och med Jimi Hendrix, t.ex.
Jag är övertygad om att mina gamla barndoms- och ungdomsidoler kommer att leva  länge än, dvs deras musik, men man kan ju inte lova.

Jag har ju ingen aning om hur dagens musik kommer att överleva decennier och sekler och t.o.m. millenier, men man kan ju ändå spekulera, eftersom det finns så fantastiskt mycket musik som fortfarande spelas och älskas av så många trots att den borde vara i mossigaste laget.

Men musik av det eviga slaget överlever inte på grund av sin trendighet utan tvärtom, av sin återvinnande karaktär…..den tål att höras igen, och igen, och igen och igen….
och jag är övertygad om att det beror på både ett visst mått av komplexitet som gör att man alltid måste höra den en gång till för att förstå, och på själva skönheten och njutningen i att höra en vackert och skickligt framförd musik. Skönhetsaspekten är alltid nummer 1, tror jag. Det gäller all konstutövning i allmänhet, och musik i synnerhet.
Är ljudet ansträngande blir det förr eller senare en belastning för musiken som ska framföras. Det må vara hur häftigt och intressant som helst, men ska man stå ut mer än ett dygn i streck (och nu blirjag osäker över stavningen för ovanlighetens skull…handlar det om ett streck eller om att vara utsträckt ? ) måste det finnas en skönhetsupplevelse att falla tillbaka på.  Varför jag börjar orda om detta ? Utanför mitt fönster pågår en pop- och rockfestival. Hette den Popagenda kanske ?
Spelar ingen roll…inne på 8:e timmen finns ingen av denna musik kvar i musikhistorien imorgon ens en gång, enligt mina öron.
Men öron kan nog bedra…vi lär få dras med dessa ljud minst ett dygn till. Hoppas att det finns någon som har glädje av det för annars vore det ju för dystert…..
Trots allt.
Utan musik hade mitt liv inte varit värt att leva. Jo, på kort sikt…inom de närmsta 50 åren (knappt) sådär…men sen är det bara musiken kvar, av värde. Det musiken förmedlar och det musik kan göra med oss människor är i långa loppet det viktiga i livet.. I mitt liv, och jag är glad att den finns kvar när jag dör, för även om hela jorden går under så finns ju där sfärernas musik och den kanske kan medverka till nytt liv i sinom tid.
Håll musiken igång….
Och här hålls den igång med en stråkkvartett och ett dragspel på Marcusplatsen i Venedig och musiken är urTristan & Isolde av Wagner,.
Det är ju i möten som den ljuvaste musik uppstår! 😉
Och så tystnade musiken utanför fönstret. Då kanske den överlever även morgondagen ?

3 kommentarer

Under kultur, Mänskligt, Musik, Nyheter och politik, Tid, Underhållning

nu igen…

 
Nu har hon gjort det igen…..ja, och i samarbete med Nadal, då. Typ..Läs Här! 

3 kommentarer

Under Underhållning

Vart tog jag vägen ?

 
 
 
 
Facebook äter upp min tid och kanske mitt liv ?  Hade ju inte tänkt logga in där alls, men en vän från min msn-blogg bjöd in mig och sen var det ju kört. Fast jag är tillräckligt gammal för att tycka att det hela är skräckartat med alla dessa jämförelser hit och dit, är jag tillräckligt ung för att “leka” på den där bakgården med andra likasinnade, såväl bloggvänner som släktingar och övriga vänner. Att kasta får och pussla och rekrytera andra vampyrer känns rätt oskyldigt och skojigt, men i förlängningen…vart tog mitt liv vägen? Och mina vänner är ju visserligen lika lekfulla som jag, men kanske att vi tröttar ut varann med den ena absurda utmaningen efter den andra.  Å andra sidan blir umgänget där rätt prestigelöst och faktiskt rätt fantasifullt, fast inte många vettiga ord sägs. Ändå känner jag mig ganska hemma i denna “tillgjorda” gemenskap. Kanske för att det är så tydligt att det faktiskt handlar om just lek och spel, till skillnad från bloggeriet, som ju hittills har svalt mycket av min vakna tid. I synnerhet sen jag blev sjukskriven. Det här är emellertid inget som jag planerar att jag ska ägna mig åt, att kasta får och drinkar på mina vänner, till skillnad från när jag går och grunnar på en bloggtext jag vill skriva. Kanske är vi människor aldrig färdiga med leken i våra liv ? För visst var det så att barndomen gick åt till mycket lektid, till synes bortspilld, men om man har läst Matti Bergströms bok om hjärnans behov av kaos och ordning, för att kunna utvecklas, förstår jag att “facebook” är den vuxna motsvarigheten till ett slags kaos för det finns liksom inga spärrar inbyggda. Man kan skicka hur knäppa saker som helst till sina vänner och det mottas med ett smile eller en ”growing gift” som efter ett tag visar sig utvecklas till en självvattnande växt i form av vattenkran.  Alltså, det finns en hel del oväntade, fantasifulla inslag i detta kaos som inspirerar. Bloggandet närmar jag mig från ett annat håll. Där är det jag själv som står för “underhållningen”.  Inte mycket kommer gratis där. Det kan bli intressanta diskussioner och ibland kan många ha vänligheten att kommentera och tycka om både mina bilder och min text men, som sagt…allt beror på mig, vad jag gör det till. Inte alls så som med Facebook, där det känns som om nästan inget beror på mig. Jag bara gör som jag blir uppmanad och skickar en massa gratisgåvor och drinkar till folk och så får jag fler poäng och fler knasigheter att skicka. Hur ytligt som helst. Det är ju egentligen så långt ifrån min vision av hur ett idealt utbyte mellan människor ska eller borde se ut. Och kanske just därför rätt charmigt.

Men jag aktar mig för bjuda in någon som inte har bett om det direkt. Vill ju inte gärna vara upphov till någon annans nedgång och fall. Var och en får stå för sin egen undergång. Typ.

Och jag har för säkerhets skull gått med i en grupp på Facebook som heter “Hata Facebook”. Den är till för alla som just upplever att deras tid blir uppäten av Facebook. Typ AA för Facebookare…Inbillar mig att jag rätt snart kan behöva den typen av stöd och hjälp.

Peace ! 

 

 

 

 

7 kommentarer

Under Underhållning

Tillbaka till Gruvan ?

 
 HÅLL I ER NU FÖR….
FärgRadion goes MoVie
 
 
 
 ..AGAIN…..Skönt att koppla av lite efter en hård veckas slit…
 
              Lördags-matiné ! 
                 
 
PoP-Corn.. ..  Och läsk
                  är på väg !
 
 
          Sådärja ! Ser du bra ?
          Nähä…Sträck på dig !
          Filmen kan börja…….
 
 
 
 
                 
 
 
 
 
 

8 kommentarer

Under Underhållning