Kategoriarkiv: krig

”Kulturtanteri” och ”klimatsynliggörande”

Mitt i denna flod av information om krig, mord på oskyldiga och klimatkrisens effekter på natur och samhällen, händer det att man får rensa hjärnan på allt det fruktansvärda med en kulturhändelse.

Vi hade fått biljetter till en operett på Folkoperan – Vita hästen. Den skrevs i en tid som liknar vår – 1930-tal, och beskriver tiden före första världskriget – som också liknar vår. I en tid av politiska spänningar, ekonomisk oro och militär upprustning, tycks människor behöva ett lustfyllt avbrott i vardagen. För vad skulle vi annars leva för?

Och lustfylld och rolig var föreställningen, med fantastiska sångare och skådespelare, med Jonas Karlsson som den allra mest lysande stjärnan, som fick oss att både skratta och gråta, men utan orkester och ensemble skulle han förstås stå sig slätt också. Som med allt ”grupparbete” är helheten det primära.

Jag tänker på hur det finns ”stjärnor” även inom klimatrörelsen, som drar med sig folk och gör oss alla mer engagerade. Det är de som syns. Men jag skulle också vilja att alla dessa människor som jobbar i det tysta också blev synliggjorda. Alla som gör något för att förbättra och förändra sin livsstil, eller som demonstrerar, eller organiserar olika former av aktioner och skriver brev till politiker och makthavare, till tidningar och organisationer. Människor som ordnar studiecirklar, eller helt enkelt pratar med sina arbetskamrater och sår frön här och var. Det finns tusen sätt att bidra på. Att själv ställa om och sluta flyga, börja åka kollektivt, sätta upp solceller på taket eller gå med i någon miljöorganisation.

Idag tänkte jag, att eftersom inte media synliggör alla dessa människors stora och små steg mot en omställning, måste vi kanske göra det själva. Varje gång vi har valt att demonstrera eller ta tåget i stället för flyget ut i Europa, berättar vi det på våra sociala media, för att sända en signal till andra att de inte är ensamma. Det är ju nämligen det som är problemet. Många människor tror att de är ensamma i sin oro för klimatförändringarna och låter sig antagligen slås ner av detta och känner att det är ingen idé.

Jag blir själv väldigt uppmuntrad av att läsa om andra människors initiativ. Då kan jag också stå ut med enstaka klimatförnekare som vi möter på en del demonstrationer. Och ibland räcker det ju att bara på plats räkna – en förnekare mot 14 demonstranter! 😏

Men ibland kan man behöva känna stödet även på nätet. Om man av olika anledningar inte vill eller har möjlighet att demonstrera med andra utan väljer egna sätt. Kanske behöver man bara läsa en bra bok i ämnet som man sen kan rekommendera. Något som sänder en signal, att ”det här intresserar mig”.

Som att jag har läst En jord för alla, och nu tänker jag läsa ”Tusen och en art”.

Och så kan man lägga till en hashtag, typ #synliggöraklimataktivitet.

Sen kan man gå på Folkoperan och se Vita hästen, eller vad man nu har mest glädje av, för tillfället.

Jag tror vi måste peppa varandra, men för att orka med det måste vi också pigga upp oss själva. Det ena ger det andra.

Ha det!

#AnydayForFuture #kulturtanteri

Lämna en kommentar

7 april, 2024 · 17:26

”Innedag för klimatet”…

Nä, jag bara skämtar lite…😏

Men att titta ut genom fönstret i morse, och knappt se huset mitt emot, gör en lite motvillig att gå ut. Huruvida det gagnar klimatet om jag går ut eller ej, vet jag ju inte. Kanske inte klimatet, berörs direkt, men jag satt och läste om ”djurens rätt” och ”lagpaket” i EU som inte blev som EU-kommisionen hade lovat. I korthet, alltså. Jag skriver nog mer om det så småningom, men än så länge känner jag mig bara beklämd.

Har djuren någon rätt alls? För inte jättelänge sedan trodde man inte att djur hade känslor. Att de inte kände smärta. Och om de gjorde det, så var det nog inte så farligt, trodde man.

(Precis som man heller inte trodde att barn kände smärta. Därför fick barn inte bedövning hos tandläkaren.)

Det är någonting med det här att ”lägre stående arter” inte kan förstå eller känna något, eftersom de inte kan uttrycka sig i ord, så därför burar vi in dem för att sen äta upp dem, eller gör experiment med dem, eller tar betalt för att visa upp dem i någon djurpark.

Det är människor som gör så. Verkar människor vara särskilt högt stående varelser? Och om så vore – i så fall borde de veta bättre än att behandla andra varelser så illa. Jag vet en hel del människor på den här jorden, som verkar vara helt avtrubbade i sitt känsloliv och som dessutom är bortom allt vett och sans. Som visar sina lägsta sidor utan att skämmas ett skvatt.

Var och en som har haft husdjur, eller barn nära sig hemma, vet hur de kan vara både kloka, känsliga och omhändertagande.

Medan jag funderar över mänsklig idioti, passar jag på att baka lite bröd och koka lite soppa, och genast känns klimatet här hemma lite mer inbjudande. Vi har faktiskt rätt kallt i lägenheten, så en varm ugn och en varm soppa livar upp.

Och så tänker jag vidare på boken ”En jord för alla”, där det finns ganska konkreta råd och riktlinjer för hur vi skulle kunna omfördela jordens resurser så, att vi skulle kunna mätta alla munnar, och alla skulle få en bra plats att bo på utan att egentligen öka produktionen. Det finns lösningar….

Så varför är det så svårt att komma överens?

Ja, säg det? Det är väl bara att göra?

Nej, det finns vissa hinder. Ganska stora. Jag tror några av hindren är just dessa människor, som ser sig som högre stående än alla andra, och därför tycker de sig ha rätt att utnyttja andra och förpesta tillvaron för dem, som de behagar, för egen vinnings skull.

Djur och människor far illa … och djuren har inte ens en egen röst. Ingen rösträtt. 🙄 Vi måste föra deras talan.

Men imorgon är det ”utedag för klimatet”, tillsammans med Fridaysforfuture och people for future. Då blir det andra bullar. Regn och rusk! Eller nåt.

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

15 februari, 2024 · 23:16

Digital fasta…

Idag börjar fastan för dem som är troende. Men även andra skulle kunna må bra av att ta ett steg tillbaka, inte bara när det gäller näringsintag. T.ex skulle vi vuxna kunna gå före med att inte i varje sekund av dagen vara uppkopplade och scrolla på nätet och sociala media. Det föreslår socialministern, Jacob Forssmed, i ett inlägg i dagens DN. Han är faktiskt en av få ministrar i regeringen som jag har tyckt har varit lite sympatisk. I alla fall inte osympatisk. Och jag tycker att hans text bekräftar det.

Det är inte bara muslimer som fastar. Alla världsreligioner förespråkar det. Att leva ett enkelt liv under en period. Att avstå från omvärldens larm och brus. Man kan begränsa sin egen tid på internet. Hitta på andra saker som man aldrig hinner med annars. Som kan ge mer, inte bara för stunden. Som att läsa en bok. Det är klokt, tycker jag..

Jag är absolut beredd – och har redan börjat lite grann – att avstå från scrollandet på mobilen, för att istället läsa klart en bok jag började på i höstas. Man känner sig nöjd, när man klarar en så ”enkel” sak som att avstå från scrollandet, och det känns lite löjligt att vara nöjd över något sånt, men det är inte alltid så lätt att bryta (dåliga) vanor.

Men nu tänkte jag kanske att socialministern skulle behöva en liten utmaning också. Undrar om han skulle klara av att avstå från att ingå i en regering som indirekt styrs av ett parti som vill riva moskéer och utvisa alla invandrare (helst muslimer), alternativt sätta dem i fängelse, och som manar på sina väljare att bränna koraner och ange papperslösa flyktingar? Och kanske kan hans regering också säga åt Israels regering att avstå från att döda oskyldiga människor och barn i Gaza? Det vore också tacknämligt om regeringen ville avstå från en klimatpolitik som leder till ökade fossila utsläpp.

Jag tycker ju att han verkar vara en empatisk person, så kanske att man kan vädja till honom att avstå. Jag tänker att en kristen, medmänsklig person borde väl följa den gyllene regeln, att vara mot andra så som man själv vill bli behandlad?

Vad tror ni? Skulle han nappa?

Tyvärr, kanske inte, men….

Någonstans måste man väl börja. Med de snälla, vänliga människorna. De kan komma på bättre tankar, om man har tur… 😏

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

14 februari, 2024 · 22:59

Försvar av en planet!

FridaysForFuture kan inte  stå på Mynttorget pga något slags vägarbete (?) där, men till slut hittade vi dem – några stycken, i alla fall – på Gustaf Adolfs torg vid operan.

Där fanns också en journalist och en fotograf utsända från tidningen Vi. De kommer att följa Fridaysforfuture under våren, och även vi blev intervjuade, som representanter för ”de äldre” – från #peopleforfuture . Till sommaren kommer vi kanske i tidningen.
Bra tidning, och ett bra initiativ, av dem att följa denna del av ”klimatkampen”.

Ja, en kamp är det, att stå emot de ekonomiska intressena i världen och i Sverige, som gör allt för att utnyttja så mycket som möjligt av jordens resurser, så fort som möjligt. Den som hittar fyndigheter först blir ”vinnare”, åtminstone kortsiktigt.

Norge ligger i startgroparna för att hitta fyndigheter på havsbotten. Hela EU har idag röstat, och sagt ifrån till Norge. Det går emot alla internationella överenskommelser att röra det outforskade djuphavet, och det kan få ödesdigra konsekvenser för de ekologiska systemen i haven.

Norrmännen är väl oroliga nu när de inte kommer att kunna tömma jorden på olja länge till, och tänker att de nu måste ta för sig allt vad de kan av naturresurserna innan någon annan hinner före. Eller hur tänker de? De tänker med plånboken. Det är starka krafter att stå emot, men skönt ändå att alla ”svenska” ledamöter i EU-parlamentet utom SDs (naturligtvis) röstade för naturen och mot Norge. Norska biologer och havsforskare är också tacksamma, eftersom de säger att de får skämmas inför andra forskare, för vad deras land tänker ställa till med.

Men det är inte bara Norrmän som motarbetar miljö- och klimatarbete. Det svenska försvaret gör allt för att hindra vindkraftsutbyggnad och även solceller på taken, av säkerhetsskäl. Av sekretess-skäl vägrar de också att rapportera sina egna fossila utsläpp, till skillnad från försvaret i våra nordiska grannländer.


Varför har just Sverige gett sitt försvar ”frisedel” i det fallet? Att försvara ”försvaret” känns därför oförsvarligt.
All kraft går åt till att förvara vår planet!

💚🌍💚

Fredagar 10-12, Gustav Adolfs torg/ Sagerska
Lördagar 12-13 Medborgarplatsen

#EverydayForFuture

Några fler bilder från ”minglet” vid Sagerska – inklusive en utrikesminister som hastade förbi…

Lämna en kommentar

9 februari, 2024 · 15:14

Klimatrörelsen behöver växa.

Klimatrörelsen behöver växa – ”Vi behöver höja våra röster för att höras…”
Vi växte i alla fall från 2 till 10 idag. Bra ökning, procentuellt sett. Ännu bättre om vi lägger till några nollor… 😏

En lite äldre man som kom förbi, sa att ”det gläder mig att ni står här”! Sådana kommentarer gläder oss också. Liksom att en annan man ropade: -”Jag är ledsen – jag hinner inte stanna idag, men jag håller med er!” Det behövs uppmuntran ibland, som stärker en när det sen kommer förbi en man som säger att ”det finns ingen klimatkris”.

Det är ju tyvärr så att de som är skeptiska till klimatforskning och kunskap omkring klimatförändringarna är de som hörs mest i media, fast de utgör ändå en mycket liten del av befolkningen. Det är som med allt som är negativt – det får alltför stor uppmärksamhet, relativt sett. Fokus ligger i media på det spektakulära, som får folk att förfasa sig eller ilskna till.

Vi pratade om idag, på demonstrationen, att krig får mycket mer uppmärksamhet än fred, trots att fredstillstånd egentligen är det normala i världen. Gängkriminella ungdomar får mer uppmärksamhet än de fridsamma, som gör läxorna och spelar piano eller fotboll på fritiden, fast de sistnämnda är mycket ”vanligare”. Klimataktivister som kastar soppa på kända konstverk får också mer uppmärksamhet än vi som står helt tyst och fredligt utanför statsministerns bostad varje fredag. Så vi har att välja på att göra spektakulära – inte alltid populära – aktioner, eller fortsätta en till synes hopplös kamp i det tysta.

Med den här regeringen finns inte så många sätt att nå fram med sitt budskap eller få till en dialog. Klimat- och miljöministern vill inte tala med klimataktivister. Hon vill inte ens ställa upp i ”30 minuter” på Svt. Jag såg idag att utrikesministern blockerar journalister och andra på sociala media, som han inte vill ha utbyte med. Ministrarna i regeringen verkar vara rädda för att bli ifrågasatta. Är de rädda för det folk som de ska bestämma över? Inte särskilt förtroendeingivande.

Men, vi står kvar tills det börjar växa mossa på oss, om så krävs! Då blir vi kanske intressanta nog? 😏🙄😏

Vi ses!

Varje fredag c:a 10-13 på Mynttorget/vid Sagerska
Varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen

💚🌍💚

#EverydayForFuture

#FridaysForFuture lade upp denna bild på Instagram idag.

Lämna en kommentar

2 februari, 2024 · 15:33

Solo-strejk för klimatet…

Idag fick jag ”klimatstrejka online” på egen hand hemma med mina skyltar. Mitt artrosknä behövde lite vila. Bara en demonstrant, men många skyltar… 😏

Jag hann då läsa i DN om hur Putin för krig – inte bara mot Ukraina – utan också mot alla väst-staters ambitioner med att göra en ”grön omställning” utan fossila bränslen. Det är precis vad Putin inte gillar – det hotar ju i långa loppet Rysslands ekonomi, så han allierar sig med andra oljestater och utmålar västs dekadenta levnadsstil – HBTQi-rörelsen inkluderas förstås i detta – som Rysslands värsta fiende.

Det är en otäck tid vi lever i! Det värsta är att det kan bli ännu värre, om inte vi alla som står upp för mänskliga rättigheter och en levande jord utan krig och orättfärdigheter, samlar oss och säger ifrån!
Just idag var det ju lite svårt för just mig att samla fler än mig, då… 🤔🙄😏

Men annars…
Varje fredag 10-13 på Mynttorget och vid Sagerska
och
Varje lördag 12-13 på Mynttorget, samlas vi för att försvara vår planet och stå upp mot kriget mot naturen, djuren, och för mänskliga rättigheter!

Kom! 💚🌍💚

Med #FridaysForFuture #peopleforfuture och #SaturdaysForFuture

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

26 januari, 2024 · 15:00

Dagarna går…

Dagarna går så fort ibland… Glömde helt bort att skriva något här igår. Men vi demonstrerade som vanligt på lördagar på Medborgarplatsen. ”Same procedure”…

Några nya fina skyltar dök upp, som beskriver tillståndet i landet….

Det här med ”beredskap”… Är vi beredda?

Men vi hade en trivsam stund i solen, och trevliga människor som tog kontakt med oss.

Och idag – vår vanliga älsklingspromenad vid vattnet nere vid Årstaviken. Det såg ut som om änderna hade släktkalas. Sällan man ser så många på samma plats. En demonstration på gång?

Man vill ju gärna veta vad som diskuteras…😏

Modiga vinterbadare kunde också beskådas på vägen. Det har ju visat sig att det inte är särskilt hälsofrämjande med vinterbad, men det är inget som hindrar en vinterbadare. Så länge det inte är skadligt, så drabbar det ju ingen fattig … 😏

Det finns ju väldigt mycket saker vissa människor gör mot sig själva och andra, som är direkt livsfarligt på kort och lång sikt, utan att de verkar bry sig nämnvärt. Ni vet det där med rökning, användning av fossila bränslen i bilar och flygplan, åka för fort på isiga vägar med dåliga däck. Då känns ett litet vinterbad som betydligt mer skonsamt för mänskligheten.

Men som ni ser, är det några människor lite längre ut från bryggan, som står och hackar flera hål i isen. Vi fick aldrig klart för oss varför?

”Den som hackar hål åt andra, faller ofta själv däri…” Nej, hoppas inte. Kanske tänkte de fiska? Det får vi kanske aldrig veta. Men det verkade i alla fall inte vara någon direkt skadligt de höll på med.

Att promenera känns också som en fridsam och hälsosam verksamhet, som också kan skingra tankarna från allt som händer i världen, som är svårt att tänka på. Varje dag, nya händelser att förskräckas över.

Men det är söndag. Vilar blicken och tanken i ett snöigt vinterlandskap, så länge. Så får man försöka anamma vinterbadarens mod, i de stunder då stort mod kommer att krävas av oss alla. Mod att försvara våra mänskliga rättigheter, mod att försvara vår demokrati, vår kultur och vår yttrandefrihet, och – sist men inte minst – mod att försvara vår natur och livet på vår planet.

#EverydayForFuture – dagarna 20 och 21

Lämna en kommentar

21 januari, 2024 · 18:34

Försvarsviljan är god!

Försvarsviljan är god!

Ja, vi står alltid upp för vår svenska natur, beredda att ”beväpna oss” med alla fredliga, till buds stående medel.
Vi vill försvara vår demokratiska rätt att demonstrera för vår natur, vår svenska ”flora och fauna”, våra skogar, ängar, sjöar, stränder, fjäll och skärgårdar, våra naturreservat, våra levande arter och de utdöende, och vår allemansrätt.


Vi vill försvara våra mänskliga rättigheter och våra svenska värderingar som innebär att visa solidaritet med dem som förföljs och fördrivs, terroriseras och fängslas för sina åsikter. Vi vill försvara dem som flyr från krig och klimatkatastrofer och social utsatthet. Vi vill också försvara alla dem som bär upp vårt samhälle – som tar hand om oss när vi blir sjuka, och de som tar hand om våra barn och våra äldre, och de som städar våra toaletter och allmänna utrymmen, de som kör våra bussar och tåg, och de som ger oss mening med livet – alla som sjunger våra älsklingssånger, dansar, spelar upp minnesvärda skådespel och de som skriver berättelser som ger stora upplevelser, och som skapar gemenskap i samhället.

Vi vill absolut försvara alla dem med mycket kunskap, som förklarar och ger oss förståelse om hur naturen på hela planeten fungerar, så att vi vet och förstår vad som är viktigt att försvara, och varför.
Framför allt vill vi försvara alla barn, som vill ha en framtid att se fram emot, utan skräck och förtvivlan över vuxnas misslyckanden med att skapa en bättre värld i fred och frihet.

Allt detta som vi vill försvara, måste finnas kvar, för att vår vilja att försvara vårt land, ska bestå. Det måste ni förstå – ni som pläderar för att vi ska vara beredda på beväpnad strid – att det är det som krävs för att vi ska vara beredda att dö för vårt land.

Vi är beredda, om vårt land präglas av kärlek till naturen – och allt levande liv på jorden – gemenskap, rättvisa, åsiktsfrihet och medmänsklighet. Värt att dö för.
Och vi är beredda att försvara den regeringen som visar samma vilja – att tala samma klarspråk om klimatnödläget, som om kriget – då är vi ”med på tåget”
(om tåget nu går..😏🙄🤔).

Peace! 💚🌍💚

#FridaysForFuture #peopleforfuture #SaturdayForFuture

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

12 januari, 2024 · 15:36

Nu!

Vad händer om vi skjuter upp till morgondagen, vad vi kan göra idag? I vissa fall händer ingenting. Men skjuter vi upp omställningen till ett hållbart samhälle till en annan dag, eller ett annat år, kan det bli dyrt och kostsamt för oss. Om det ens är möjligt?

Problemet är att i det fallet blir det förmodligen inte dagens politiker som får stå till svars för konsekvenserna av brist på handling i tid.

Peter Alestig skrev i dagens DN, om hur vi reagerar på alarmism, apropå överbefälhavarens och regeringens skarpa varningar om krig i Sverige. Människor blir inte så ofta sugna på att agera på alarmistiska budskap. Man blir snarare handlingsförlamad och vill helst inte tänka på saken. Han jämförde med när Greta Thunberg sa att hon ville att människor skulle gripas av panik, för att därefter agera adekvat på vad som händer. Jag tror att hon har delvis rätt, trots allt. Om det händer något akut – som att det börjar brinna – brukar många människor handla direkt och instinktivt. Få står kvar och ser på när elden tar sig vid en brand.

Men det är väl svårare att agera när faran är långt borta, och man vet inte riktigt vad som krävs av en. Man kan larma och varna – om man ser att det farliga närmar sig – men vilka kommer att lyssna och agera på det? Och hur många känner sig manade att hjälpa till? ”Vad kan jag göra”, tänker nog många. Och precis som i fallet med varningen om att kriget kan komma till Sverige, är det svårt att veta precis på vilket sätt man själv ska agera. Framför allt om man är ett barn som kanske inte har föräldrar i närheten att resonera med. Att lämnas ensam i sin oro för kriget, är nog det värsta. Sen kan det ju också vara ångestfyllt för de föräldrar som just har flytt sitt hemland pga krig, förföljelse och terror, att lugna ett oroligt barn. Om man är ensamstående förälder kan det också vara svårt att hinna med att lyssna på sina barn och prata med dem när de behöver.

”Var är föräldrarna?” Så skriver oförstående människor som kommentar till att barn blir oroliga för kriget och ringer till BRIS. Barn som kanske får information från andra barn, som har sett på TikTok att kriget kommer till Sverige imorgon.

Som svar på frågan: – Föräldrar jobbar förmodligen. Inte sitter det en vaksam förälder vid varje barns sida, som läser och förklarar information och budskap från regeringens håll. Eller? Kanske finns om man har tur, en och annan lärare, eller fritidspersonal att tillgå, om man är så ung, men tonåringar är ju ofta utelämnade till varann på eftermiddagarna efter skolan.

När det gäller oro för klimatet, finns det ju föräldragrupper bland klimatorganisationerna, som specifikt engagerar sig i sina barns välmående och i deras framtid, som exempelvis ”Våra barns framtid” eller ”Rebellmammorna”. Det finns också psykologer som särskilt inriktar sig på dessa frågor, och som kan hjälpa föräldrar med att prata om klimat-oron och visa hur de tillsammans med barnen kan ta sig an problematiken. Barn blir ju alltid lugnare, om de vet att de vuxna tar deras oro på allvar.

Om barn ser att vuxna agerar som ”vuxna i rummet” vågar de slappna av och göra det som barn gör mest, utan att behöva dra lasset och ta ansvar för en hel planets framtid.

Låt oss alla visa att vi är just de vuxna, som barn behöver. Det gäller i krig, såväl som i fred. Det gäller i alla konflikter och meningsskiljaktigheter där barn blir offer för vad vuxna ställer till med. Men det handlar inte bara om att släcka bränder och lösa konflikter. Vi måste ju också visa att det finns roliga saker i livet, som är värda att leva och kämpa för. Sådant som vi alla – barn och vuxna – blir glada av. Sådant som inte behöver kosta något, men som ändå känns värdefullt. Det enda som behövs är tid. Att ta sig tid att prata, sjunga, spela spel, se en film eller något vi har kommit överens om är roligt att göra tillsammans.

Och det bästa är, att de roliga sakerna behöver vi inte vänta med till morgondagen.

De roliga sakerna kan vi göra här och NU!

Vänta inte! Imorgon kan vara för sent!

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

11 januari, 2024 · 17:19

Ingen katt – ingen gran …

Den här bilden på vår katt Hanna, är tagen för 20 år sedan. Den tionde januari 2004. Så länge vi hade katt hemma, envisades jag med att vi också måste ha gran….för katternas skull. Fast det var kanske mest för min egen skull, men jag föreställde mig hur de skulle bli glada av att få hem en liten bit skog i hemmet, som de kunde dofta på och spana in i. Kanske skulle det finnas några små kryp att jaga eller utforska? Kanske skulle till och med en ekorre följa med på köpet? Eller så kunde de bara drömma sig iväg till sommarskogen på landet, för en liten stund.

Men i år har vi alltså ingen katt längre, att skaffa gran till, och till och med jag fick ge mig. Men för mig var det ändå ett lätt beslut, för om vi hade haft en gran, men ingen katt som satt och kikade på den, hade sorgen och förlusten av katten känts ännu större.

Istället tog vi våra små tomtar, glitter och julgranskulor och åkte ut i Nacka-reservatet på julafton, och klädde en tall istället – eftersom lämplig gran inte stod att finna – samt fikade och drack glögg. Lämpligt att fira träden där de här hemma – i skogen – och mysigt med nya traditioner. Och klimatvänligt till på köpet! Och man kan julpynta och göra det hemtrevligt även utan gran.

Men så hemtrevligt blir det aldrig mer, som när vi hade katter här hemma. Djuret ger liksom hemmet en mening och fyller det med sin lilla själ. Sedan vi fick katt, för 22 år sedan, har jag förstått betydelsen av den där ordlösa kontakten med djur. Och också med spädbarn. Jag tyckte förut att det inte var så spännande med små barn, som inte kunde prata, men katterna gav mig en annan insikt, och jag tyckte plötsligt att det var spännande och intressant att försöka förstå vad de ville uttrycka, utan ord.

Även andra djur – fåglar och rådjur och andra vilda djur – som man kunde stöta på i naturen. Men även andras hundar, som man kunde få ögonkontakt med på bussar och tunnelbanor. ”Vad tänker de på, egentligen?”

Nu har det äntligen tagits beslut på att man inte får äta hundkött i Syd-Korea. Bra, tycker ju naturligtvis vi i de länder som brukar se hunden som människans bästa vän. Men varför stanna där? Jag förstår inte denna skillnad på olika djurarter. En del djur hålls instängda i burar eller på mycket få kvadratmetrar under hela sina liv, för att sedan slaktas. För att ätas av dem som har fött upp dem, och ibland också varit deras vänner. Vad är det som avgör om vi människor tycker att det är etiskt försvarbart att föda upp djur för att sedan äta dem? Är det djurens intelligens? Grisar är väldigt smarta, sägs det…

Det var en gång någon som sa att, man ska inte äta ett djur som man själv inte klarar av att döda. Det blev enkelt för mig. Jag har haft svårt att döda en mygga, till och med, sedan jag läste att inom alla djurarter är alla individer. Ingen mygga är lik den andra. Det känns svårt att döda något litet kryp, om man tänker att det är unikt och skiljer sig från alla andra kryp. Men så tänker inte de ultrareaktionära ministrarna i Israels regering. Några av dem kallar palestinier för ”ohyra”, och därför tycker de att de har rätt att döda dem eller fördriva dem.

Jag kan inte förstå vissa människors brist på respekt för andras liv.

Att förstå att andra också har rätt att leva, även om de inte lever som jag. Det borde vara självklart, tycker jag. Inte bara för mig, utan för alla. Men mänskligheten har en del att jobba på, tyvärr. Ingen annan art bär sig så illa åt, mot sin egen art, eller andra. Vi måste skärpa oss!

Ta hand om varandra, så länge!

Och ät gärna vegetariskt eller veganskt, för säkerhets skull!

#EverydayForFuture

Lämna en kommentar

10 januari, 2024 · 17:11