Det har sagts mig att de homosexuella gjorde gemensam sak 1979 för att få bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet genom att alla ringde sig sjuka en och samma dag pga sin homosexualitet (ansågs vara en mental rubbning och stämplad som sjukdom). Inte riktigt så det gick till, har jag nu förstått. Några ringde – men inte många tycks ha vågat berätta om orsaken, rädda att bli förföljda och trakasserade på arbetsplatsen – och någon fick också ut sin sjukpeng för den dagen. Med anledning av dagens diskussioner om registrering av romer och judar kan man ju misstänkta att även de homosexuella råkade illa ut om de nämnde något om sin läggning. Än mindre tryggt kanske det var att ”komma ut” för sjukkassan. Istället gick en grupp från RFSL upp till Socialstyrelesens trapp för att demonstrera mot sjukdomsstämpeln. Och när den nytillsatta chefen för Socialstyrelsen, själv gick ut på trappen för att delta i demonstrationen fick hon saker att börja hända. Hon hette Barbro Westerholm, och kom sen att verka för de homosexuellas sak även långt senare, som politiker, och bidrog starkt till att giftermål och adoption skulle kunna genomföras för de homosexuella. En modig och rakryggad politiker. Men för att det hela skulle kunna genomföras, fick man alltså passera den avtändande fasen ”registrerat partnerskap” som kom 1995. Jag minns att jag reagerade. ”Är det för att politikerna ska få mer koll?” undrade jag då, och kanske ännu mer nu. Det var någon KD-politiker som pratade om ”att det kan finnas två äldre systrar som bor ihop och kan tänkas vilja få lite bättre ekonomiska fördelar, men de vill ju inte gifta sig, för det…”
Frågan är om de ville ingå registrerat partnerskap? Jag är skeptisk, milt uttryck. Tänker nu att det var ett svepskäl. Egentligen var det hela en helt genialisk idé ur registreringssynpunkt. Om det någonsin var något syskonpar som registrerade sig, föll de nog bort i felmarginalen. Och nu kunde de homosexuella registrera sig helt frivilligt, praktiskt taget, till allas fromma….de homosexuella var väl så tacksamma över att äntligen få bli nästan ”normala”, och de registrerande var nöjda med sitt påfund. Fast det var ju det där med benämningen…”registrerat partnerskap”skorrade lite illa i allas öron. Inte så romantiskt precis, för dem som ingick partnerskapet, och för dem som ville ha registret verkade det lite för öppet, vad det skulle syfta till.
-”Vilka är de egentligen de där…inte sjuka….men heller inte riktigt friska?
Så praktiskt om de frivilligt går in i fällan!”
Först 2009 fick homosexuella ingå riktigt äktenskap. Det var för bara 4 år sedan, efter 14 års ”registrering”.
Du kanske tror att jag hittar på i det här fallet? Och det gör jag, delvis. 😉
….Men mest för att jag tror att vi alltid ska vara vaksamma. Om vi inte är romer, finns det säkert någon annan ”defekt” hos oss som ska nagelfaras. Och registreras.
Politisk inriktning, sjukdomstillstånd, utomäktenskapliga förbindelser, medlem i annorlunda facebookgrupper, fotbollslag. Inte vet jag…..
Jag vet bara att inget av det här är konstigare att registrera än att man registrerar romer, judar och homosexuella. Det är redan gjort, gång på gång, genom historien.
Kom med ett nytt, modernare tänkesätt, är ni snälla – alla myndighetsutövande personer – annars tappar
vi förtroendet totalt….om det inte redan är gjort.
Time in Stockholm 
Tid 