millroll

Efter ett helt, nästan halvt, långt liv blev jag ”millroll” med mig själv. Det var år 2005. En nytt rum skapades på Spaces, dit jag kunde söka mig när jag ville uttrycka mig på alla de sätt jag hade möjlighet att uttrycka mig på. Det kändes tillfredsställande!

Att komma till ett nytt land och utan skyddsnät ge sig ut i det stora ovissa landskapet därute var en hisnande upplevelse för  millroll, som aldrig tidigare.

Det var länge sen. Tiden går och den kommer tillbaka. Många resor senare fick *millroll* resa sig ur sin position, där hon ägde sitt nu och sin dåtid, sitt rum och sitt space. I ljud och ljus fanns starka minnen av både glädje och en del sorg. När hon hade behövt dra sig tillbaka för en stunds kontemplation i avskildhet, fann hon ett tillfälligt skrymsle dit hon kunde gå för att inte bara upptäcka omvärlden, utan även sitt eget inre. Efter en period av inre rannsakan fann hon att hon inte hade det behovet längre utan tog tillbaka sin vanliga position i ytterskärgården, lämnande det inre spelrummet åt sitt öde.

Ödet skulle efter ytterligare några år föra de två parallella ”personakterna” samman och in under samma tak. Den vidlyftiga, producerande och i många sammanhang utåtriktade *millroll* fick under stora protester ducka, buga sig och tränga sig in under samma tak som *moivoila*, den på ytan numera lika glada och lättsamma, men som i mångt och mycket tar sig mer tid att tänka, och framförallt känna efter före, istället för att sprätta iväg först och känna oro i efterhand.

Nu saknar jag millroll, som vore hon min syster. Millroll är inte längre ledaren inom denna duo. Millroll måste kalla sig Moivoila i alla hälsningar hos andra ”grannar”, och får finna sig i att vara en lillasyster igen. Som det alltid var förr, innan hon blev *millroll*.  Inte att räkna med. Inte lika klok och eftersinnande, eller rolig och lättsinnig, som den spontana *millroll* hon en gång tillät sig att vara. Nu får hon finna sig i att finna sig. Hon har förlorat  initiativet. Moivoila kommer nu att lugnt och tryggt visa *millroll* runt på de nya ägorna, och sitter så nära att hon kan vara strängt tillrättavisande mot *millroll*, eller vänligt uppmuntrande.

Millroll tror inte att hon kommer att trivas med det. Moivoila låter henne hållas så länge…

Rättelse:

Nu, i efterhand, har millroll kommit på bättre fot med WordPress, och har lyckats bli ”dam på täppan” igen. Men det är lite synd att moivoila och millroll inte kan få vara lika storheter samtidigt, dvs, de kan fortfarande inte få ha varsin inloggning eller visas som två olika bloggar på samma gång.

Nåväl…Nu vet jag hur man gör för att byta profilvisning. Det var lätt, men jag vill inte behöva göra det varje gång jag vill kommentera från ”den andra bloggen”…..

Well. So far, so good! =)