Det är första fredagen i maj, och plötsligt kan vi kasta av oss tröjor och jackor. Förra veckan stod vi i vinterjackor och mössa och halsduk. Det är ju härligt ”att släppas ut på grönbete” när våren kommer.
Men det är upp och ner på livets stig. Mest ner, när det gäller klimatpolitiken och miljöpolitiken, där t.ex lantbruksministern nu flaggar för att han vill bura in korna året runt. En ny studie (utförd av LRF) ska undersöka hur 1500 kor mår när de står inne årets alla månader.
Detta är naturligtvis inte för kornas skull, utan för lantbrukarnas plånböckers skull. Det är heller inget som gynnar små ekologiska jordbruk, utan de stora, som kan ha stora utrymmen inomhus. Men de som absolut inte gynnas är ju korna! Varken deras hälsa eller psyke mår bra av att aldrig få vistas ute. Om vi begär något av våra vänner, måste vi också ge något tillbaka.
Om vi vill ha de ”produkter” djuren kan ge oss, måste vi också ge dem ett drägligt liv. Ett kosläpp på våren visar ju tydligt hur korna har längtat efter detta tillfälle hela vintern. Att få komma ut och känna luften, smaka på färskt gräs, och skutta runt fritt i hagarna.
Under denna regering finns ingen barmhärtighet med varken djuren i naturen eller med djuren i fångenskap. Ironiskt nog har just jordbruksministern pläderat för att vi ska ha djur till kött- och mjölkproduktion i jordbruket, för att de ska kunna hålla ängsmarker öppna, vilket ju är bra för den biologiska mångfalden. Och där föll det argumentet!
Det finns egentligen ingenting logiskt eller begripligt med den här regeringens politik överhuvudtaget. Det enda vi kan göra nu är att protestera och rösta på andra politiker i EU-valet – som tänker på alla levande varelsers hälsa och välgång på den här planeten. Politiker som inkluderar och prioriterar inte bara bilister, villaägare och jorden-runt-flygare, utan även alla oss andra. Släpp ut korna – bura in politikerna! Först när utsläppen av växthusgaserna är på noll, blir det politikersläpp.
Hopp & Lek!
Trevlig helg! 💚🐮🐄🌍🐂🐮💚
#FridaysForFuture på Gustaf Adolfs torg 9-12, och
#peopleforfuture vid Sagerska 11-12, på fredagar
#SaturdaysForFuture Lördagar på Medborgarplatsen 12-13
Mitt i denna flod av information om krig, mord på oskyldiga och klimatkrisens effekter på natur och samhällen, händer det att man får rensa hjärnan på allt det fruktansvärda med en kulturhändelse.
Vi hade fått biljetter till en operett på Folkoperan – Vita hästen. Den skrevs i en tid som liknar vår – 1930-tal, och beskriver tiden före första världskriget – som också liknar vår. I en tid av politiska spänningar, ekonomisk oro och militär upprustning, tycks människor behöva ett lustfyllt avbrott i vardagen. För vad skulle vi annars leva för?
Och lustfylld och rolig var föreställningen, med fantastiska sångare och skådespelare, med Jonas Karlsson som den allra mest lysande stjärnan, som fick oss att både skratta och gråta, men utan orkester och ensemble skulle han förstås stå sig slätt också. Som med allt ”grupparbete” är helheten det primära.
Jag tänker på hur det finns ”stjärnor” även inom klimatrörelsen, som drar med sig folk och gör oss alla mer engagerade. Det är de som syns. Men jag skulle också vilja att alla dessa människor som jobbar i det tysta också blev synliggjorda. Alla som gör något för att förbättra och förändra sin livsstil, eller som demonstrerar, eller organiserar olika former av aktioner och skriver brev till politiker och makthavare, till tidningar och organisationer. Människor som ordnar studiecirklar, eller helt enkelt pratar med sina arbetskamrater och sår frön här och var. Det finns tusen sätt att bidra på. Att själv ställa om och sluta flyga, börja åka kollektivt, sätta upp solceller på taket eller gå med i någon miljöorganisation.
Idag tänkte jag, att eftersom inte media synliggör alla dessa människors stora och små steg mot en omställning, måste vi kanske göra det själva. Varje gång vi har valt att demonstrera eller ta tåget i stället för flyget ut i Europa, berättar vi det på våra sociala media, för att sända en signal till andra att de inte är ensamma. Det är ju nämligen det som är problemet. Många människor tror att de är ensamma i sin oro för klimatförändringarna och låter sig antagligen slås ner av detta och känner att det är ingen idé.
Jag blir själv väldigt uppmuntrad av att läsa om andra människors initiativ. Då kan jag också stå ut med enstaka klimatförnekare som vi möter på en del demonstrationer. Och ibland räcker det ju att bara på plats räkna – en förnekare mot 14 demonstranter! 😏
Men ibland kan man behöva känna stödet även på nätet. Om man av olika anledningar inte vill eller har möjlighet att demonstrera med andra utan väljer egna sätt. Kanske behöver man bara läsa en bra bok i ämnet som man sen kan rekommendera. Något som sänder en signal, att ”det här intresserar mig”.
Som att jag har läst En jord för alla, och nu tänker jag läsa ”Tusen och en art”.
Och så kan man lägga till en hashtag, typ #synliggöraklimataktivitet.
Sen kan man gå på Folkoperan och se Vita hästen, eller vad man nu har mest glädje av, för tillfället.
Jag tror vi måste peppa varandra, men för att orka med det måste vi också pigga upp oss själva. Det ena ger det andra.
Först en tur till Gustav Adolfs torg för att demonstrera med #FridaysForFuture, där vi träffade Nya Zeeländare – dels en familj, och dels en man som var på resande fot, och gör allt för att ställa om till en hållbar livsstil – men de kände inte varandra innan de möttes på denna klimatdemonstration, lustigt nog. Också ett engelskt par hade letat sig hit.
Och så var det vi ”vanliga trofasta” på torget, och vid Sagerska, med #peopleforfuture, utanför statsministerns bostad. Där passerade också en holländare som hade varit på skidtur i Abisko och ytterligare en engelsktalande man (vars nationalitet jag inte uppfattade).
Sannerligen en ”global manifestation” i koncentrerad form. 😏 Men alla har vi den globala uppvärmningen som ett gemensamt problem, och vi har också det gemensamt att inga regeringar har tagit klimatkrisen på allvar, och heller inte dess effekter på våra samhällen.
I veckan har statsministern varit Lund på ett möte med studenterna där, och fick höra några sanningens ord om regeringens politik – både när det gäller Palestina-frågan, och om klimatet. Statsministerns kommentar var att ”det är ju bra med demokrati, men de ropar ju bara rakt ut och väntar inte på sin tur”.
Vi som har demonstrerat utanför hans bostad i fem år – och sedan hans tid vid makten, ungefär 1,5 år – väntar fortfarande på ”vår tur”, att få oss en pratstund med honom. De två tidigare statsministrarna har båda kommit ut för att samtala med oss.
Idag kom Ulf förbi igen, och kanske kunde han ha stannat till en liten stund för att säga mer än ”Hej”? Men, nej…det var inte vår tur idag heller. Trots att vi står alldeles lugna och fina och ”gormar” inte några slagord alls, eller sätter oss i vägen framför hans dörr, utan hälsar bara artigt och trevligt på honom och hans säkerhetsvakter.
Så jag undrar – hur länge ska studenterna i Lund behöva vänta på sin tur? Finns det kölappar? Eller kanske vill han inte tala om den politik han för, eftersom han vet att den leder till en urusel framtid för studenterna i Lund och för all världens studenter? Kanske vill han helt enkelt smita undan sitt uppdrag? Så illa kan det väl inte vara?
God Helg! 💚🌍💚
9-12 varje fredag, på Gustaf Adolfs torg/vid Sagerska
12-13 varje lördag på Medborgarplatsen, med #SaturdaysForFuture
Varje fredag står vi utanför statsministerns bostad, vid Sagerska, 11-12, med #peopleforfuture och de unga i #FridaysForFuture står (numera, när det är vägarbete på Mynttorget) på Gustaf Adolfs torg 9-12 i en, av polisen, tillståndsgiven demonstration.
Så att ni vet – så har vi gjort så i fem och ett halvt år. Det är inget som rapporteras om av media, eftersom det inte är spektakulärt eller ger några klick när Greta med vänner demonstrerar laglydigt. Media bryr sig heller inte om att rapportera från de stora globala strejkerna som Fridaysforfuture ordnar, som ändå brukar dra omkring 5-10000 pers i Stockholm och ännu fler runt om i världen.
Det är förståeligt att de unga klimatstrejkarna tröttnar på den så kallade vuxenvärlden, som aldrig tar sitt ansvar och agerar ”vuxna i rummet” och den döva och blinda regeringen, som negligerar inte bara klimataktivisters böner om att de ska lyssna på forskningen. De vägrar även att lyssna på det klimatpolitikiska rådets totalsågning av deras näst intill obefintliga klimatplan. Statsministern säger att det klimatpolitikiska rådet har andra ”åsikter” om vad som är rätt åtgärder.
Det handlar inte om åsikter. Det handlar om kunskaper som stödjer sig på evidensbaserad forskning. Men ”med berått mod” väljer den nuvarande kunskapsföraktande regeringen att bortse från allt vad forskning heter, och riskerar inte bara de ungas framtid, utan även vårt lands säkerhet, vår ekonomi, vår natur, den biologiska mångfalden – och när de utmålar dem som protesterar mot deras politik som terrorister och antidemokrater – riskerar de också vår demokratiska rätt att yttra oss, och visar med all tydlighet hur omoget och ansvarslöst de hanterar det som kommer att bli världens värsta kris, förr eller senare, och ju längre de väntar desto dyrare och mer riskfylld blir krisen.
Men man slipper inte städa om man hoppar över städningen en vecka. Dammet minskar inte av sig självt. Det blir värre om man inte åtgärdar saken. Men vad vet väl högerpopulister om städning? De är vana vid att sopa sanningen under mattan och dölja den väl.
Men ”försök inte lura oss, gossar! Vi inga konster tål.”
Det är inte demonstranters fel att antalet demokratiska länder blir färre i världen. Vi som demonstrerar för klimatet hyllar demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vi har fortfarande rätt att demonstrera i Sverige, och den rätten tar vi oss när de folkvalda inte gör det de har lovat att göra. När de säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. I synnerhet det parti som klimatministern representerar – Liberalerna – som var tredje bästa klimatparti, enligt både Naturskyddsföreningen och WWF, före valet. Nu utför de det sämsta partiets politik, och är jätteglada att de kan komma överens med dem.
Det är ett svek av de folkvalda, och när de inte håller några löften över huvud taget, har vi inte bara rätt att demonstrera – det är vår plikt att föra naturens och djurens talan. Och barnens – de som ännu inte har rösträtt, men som ska ta hand om den ”smutsiga byk” som dagens politiker lämnar efter sig.
I gårdagens intervju med statsministern i programmet 30 minuter, hävdade han att vi i Sverige skulle bestämma över vår egen skog, och inte EU, som vill att vi ska låta skogen stå, som ”kolsänka”.
”Vi ska inte göra det som är bra för alla andra, men dåligt för oss”, sa han, och gav därmed det egoistiska moderata partiet det ansikte det alltid har haft. Att göra något för någon annan utan självisk baktanke, vore dem främmande. Men det mest beklämmande är att statsministern har inte ens kunskap om att det som är bra för alla andra, faktiskt är bra även för oss. Både på kort och lång sikt. Naturen själv är bäst på att ”läka sig själv”. Det är när den klåfingriga människan kommer och stör balansen, som det går åt pipsvängen!
Statsministern urskuldade sig med att han inte haft tid med klimatet, pga Ukraina, mm. Han har heller aldrig haft tid att prata med oss när vi demonstrerar utanför hans bostad. Han visar tydligt att vad som helst är viktigare än klimatet. Jag undrar vilka ursäkter han kommer med när det sen är för sent? -”Vi såg det inte komma”, kanske?
Vi ses fredagar med #FridaysForFuture och #peopleforfuture på Gustaf Adolfs torg och vid Sagerska, från 9-12 och varje lördag med #SaturdayForFuture på Medborgarplatsen, 12-13.
… med plakat vi står – tills vi får gråa hår – och de bär ut oss på bår – men om vi når målen att rädda klimatet, kan det bli vår i våra sinnen, och vi kan sen fira att den planet som är vår, kan finnas i många år, tack vare tjatet från alla unga, och en och annan senior, om en bättre värld för alla. Då lägger vi ner plakatet, rustar ner, och hatet finns inte mer när alla får en rättvis del av det som läggs på fatet, och alla mår gott, så gott som det går.
En liten ”önske-tänkar-vers”, denna fredag, när så många mörka moln skymmer sikten för det som ändå sker som är ljust. 😏
EU-parlamentet har t.ex röstat igenom en restaurerings-lag för naturen, som visserligen vår regering kan sätta sig emot, men om naturen får chansen att jobba som den ska, med att fånga in och hålla koldioxid och andra växthusgaser på plats, på naturlig väg, är det mycket vunnet. Om vi inte motarbetar naturen gör den mycket av klimatarbetet helt gratis. Att träffa unga klimataktivister från Grekland, som letade efter Greta (vi kunde visa vägen), för att prata om sin kamp i Grekland, känns också som en ljuspunkt. Vi är inte ensamma. Klimatkrisen är global och vi måste samarbeta.
Om regeringen – och världens makthavare – gör sitt jobb på rätt sätt, slipper statsministern se oss varje fredag utanför sitt fönster. Men vi ger oss inte förrän då!
Varje fredag från 9.00 med #FridaysForFuture på Gustaf Adolfs torg, och från 11.00 vid Sagerska med #peopleforfuture
Varje lördag 12-13 på Medborgarplatsen med #SaturdayForFuture
Vi var många idag som demonstrerade för klimatet, och flera ”återvändare” som inte har kunnat delta på ett tag. Roligt!
Nu går vi mot ljusa tider och ett EU-val. Extra viktigt att göra klimatfrågan synlig. Även Liberalerna var ute och kampanjande inför valet. En av dem tog emot vårt flygblad, och tog ett extra till Romina, på uppmaning från oss. Det gjorde hon gärna. Bra!
En Hammarbyare lät sig villigt fotograferas (fast jag fick tyvärr ingen bra bild på honom) med klimataktion-skylten, och tyckte det var en viktig sak. Däremot hade han inte tid att stå kvar. Han skulle på match… 😏
Och en man med en ”elarmcykel med rullstol” stannade också gärna till och pratade. Han hade en fiffig cykel, som han med ett enkelt handgrepp kunde lossa från sin rullstol, och sätta på igen. Roligt med nya tekniska innovationer, som dessutom är bra för klimatet. Han berättade att han körde mest utan el, så det var även bra för hans egen träning och motion också. Att förena nytta med nöje! 🚲➕👩🦼= 💚
Varje lördag hittar ni oss på Medborgarplatsen, 12-13.
Men att titta ut genom fönstret i morse, och knappt se huset mitt emot, gör en lite motvillig att gå ut. Huruvida det gagnar klimatet om jag går ut eller ej, vet jag ju inte. Kanske inte klimatet, berörs direkt, men jag satt och läste om ”djurens rätt” och ”lagpaket” i EU som inte blev som EU-kommisionen hade lovat. I korthet, alltså. Jag skriver nog mer om det så småningom, men än så länge känner jag mig bara beklämd.
Har djuren någon rätt alls? För inte jättelänge sedan trodde man inte att djur hade känslor. Att de inte kände smärta. Och om de gjorde det, så var det nog inte så farligt, trodde man.
(Precis som man heller inte trodde att barn kände smärta. Därför fick barn inte bedövning hos tandläkaren.)
Det är någonting med det här att ”lägre stående arter” inte kan förstå eller känna något, eftersom de inte kan uttrycka sig i ord, så därför burar vi in dem för att sen äta upp dem, eller gör experiment med dem, eller tar betalt för att visa upp dem i någon djurpark.
Det är människor som gör så. Verkar människor vara särskilt högt stående varelser? Och om så vore – i så fall borde de veta bättre än att behandla andra varelser så illa. Jag vet en hel del människor på den här jorden, som verkar vara helt avtrubbade i sitt känsloliv och som dessutom är bortom allt vett och sans. Som visar sina lägsta sidor utan att skämmas ett skvatt.
Var och en som har haft husdjur, eller barn nära sig hemma, vet hur de kan vara både kloka, känsliga och omhändertagande.
Medan jag funderar över mänsklig idioti, passar jag på att baka lite bröd och koka lite soppa, och genast känns klimatet här hemma lite mer inbjudande. Vi har faktiskt rätt kallt i lägenheten, så en varm ugn och en varm soppa livar upp.
Och så tänker jag vidare på boken ”En jord för alla”, där det finns ganska konkreta råd och riktlinjer för hur vi skulle kunna omfördela jordens resurser så, att vi skulle kunna mätta alla munnar, och alla skulle få en bra plats att bo på utan att egentligen öka produktionen. Det finns lösningar….
Så varför är det så svårt att komma överens?
Ja, säg det? Det är väl bara att göra?
Nej, det finns vissa hinder. Ganska stora. Jag tror några av hindren är just dessa människor, som ser sig som högre stående än alla andra, och därför tycker de sig ha rätt att utnyttja andra och förpesta tillvaron för dem, som de behagar, för egen vinnings skull.
Djur och människor far illa … och djuren har inte ens en egen röst. Ingen rösträtt. 🙄 Vi måste föra deras talan.
Men imorgon är det ”utedag för klimatet”, tillsammans med Fridaysforfuture och people for future. Då blir det andra bullar. Regn och rusk! Eller nåt.
FridaysForFuture kan inte stå på Mynttorget pga något slags vägarbete (?) där, men till slut hittade vi dem – några stycken, i alla fall – på Gustaf Adolfs torg vid operan.
Där fanns också en journalist och en fotograf utsända från tidningen Vi. De kommer att följa Fridaysforfuture under våren, och även vi blev intervjuade, som representanter för ”de äldre” – från #peopleforfuture . Till sommaren kommer vi kanske i tidningen. Bra tidning, och ett bra initiativ, av dem att följa denna del av ”klimatkampen”.
Ja, en kamp är det, att stå emot de ekonomiska intressena i världen och i Sverige, som gör allt för att utnyttja så mycket som möjligt av jordens resurser, så fort som möjligt. Den som hittar fyndigheter först blir ”vinnare”, åtminstone kortsiktigt.
Norge ligger i startgroparna för att hitta fyndigheter på havsbotten. Hela EU har idag röstat, och sagt ifrån till Norge. Det går emot alla internationella överenskommelser att röra det outforskade djuphavet, och det kan få ödesdigra konsekvenser för de ekologiska systemen i haven.
Norrmännen är väl oroliga nu när de inte kommer att kunna tömma jorden på olja länge till, och tänker att de nu måste ta för sig allt vad de kan av naturresurserna innan någon annan hinner före. Eller hur tänker de? De tänker med plånboken. Det är starka krafter att stå emot, men skönt ändå att alla ”svenska” ledamöter i EU-parlamentet utom SDs (naturligtvis) röstade för naturen och mot Norge. Norska biologer och havsforskare är också tacksamma, eftersom de säger att de får skämmas inför andra forskare, för vad deras land tänker ställa till med.
Men det är inte bara Norrmän som motarbetar miljö- och klimatarbete. Det svenska försvaret gör allt för att hindra vindkraftsutbyggnad och även solceller på taken, av säkerhetsskäl. Av sekretess-skäl vägrar de också att rapportera sina egna fossila utsläpp, till skillnad från försvaret i våra nordiska grannländer.
Varför har just Sverige gett sitt försvar ”frisedel” i det fallet? Att försvara ”försvaret” känns därför oförsvarligt. All kraft går åt till att förvara vår planet!
💚🌍💚
Fredagar 10-12, Gustav Adolfs torg/ Sagerska Lördagar 12-13 Medborgarplatsen
#EverydayForFuture
Några fler bilder från ”minglet” vid Sagerska – inklusive en utrikesminister som hastade förbi…
Det här med att blogga lite varje dag kan bli lite krystat. Ibland tänker jag att jag ska återvinna min egen blogg. Många gånger skriver jag om samma saker som jag skrev om för 10 – 15 år sedan, men kanske ur en lite annan synvinkel eller med ett annat fokus.
Men allt jag har skrivit om har handlat om kultur, natur, klimat, skola, samhälle, barn, blandat med mig själv. En slags ”häxbrygd” där jag (och mina tankar och livserfarenheter) kokas ner och kokas om gång på gång.
Blir det något kvar att avhandla, kan man fråga sig?
Tydligen… 😏
Det är tur att mina eventuella läsare, antingen har dåligt minne, eller är nytillkomna.
Det här med att ”återvinna mig själv” har jag t.ex skrivit om en gång för ganska länge sen, men jag minns inte riktigt när. Men det är ju som sagt inte som att uppfinna hjulet på nytt, eftersom texten inte blir exakt densamma. Nya händelser kan ha tillkommit.
Nu är det ju väldigt på modet med återvinning. Att spara på det du har och inte överkonsumera. Det kanske också gäller överproduktion. Att fylla nätet med texter som nästan ingen läser, när det redan finns så mycket oläst? Vore det inte att göra alla olästa författare en tjänst om man uppmärksammar deras texter (om de är bra) istället för att ständigt fylla på med nya?
Jag har inget svar på det. För min del gäller nog att, ”skriver jag så tänker jag”, och om jag inte skriver, vet jag inte riktigt vad jag tänker, eller vem jag är. ”Jag gör mig bäst i skrift”, brukar jag ju också hävda, men allt är ju relativt. Bara för att jag uttrycker mig bättre i skrift än muntligt, behöver det ju inte betyda att det är bra. Men jag har i alla fall något att hålla mig till. Det jag har skrivit själv kommer jag bättre ihåg.
Ändå har jag tänkt den sen senaste tiden, att jag ska återpublicera några av mina tidigare blogginlägg. Många är faktiskt bättre än de texter jag publicerar i all hast på kvällen innan jag ska gå och lägga mig, bara för sakens skull. Men varje gång jag tänker att jag ska göra så, kommer jag genast på något nytt skriva om. Och sen är det kört… 😏
Men kanske en vacker dag?
Inte imorgon för då blir det ”rapport” från en fredagsdemonstration för klimatet. Man får hålla på traditionerna.
Medan världen är upp och ner, gäller det att stå stadigt kvar.
Medan vi sparar på el och energi-effektiviserar, tycker näringslivsministern att det är en dålig idé, eftersom det då kan visa sig att alla hennes kärnkraftverk inte kommer att behövas. Däremot vill hela regeringen att vi sparar på skola vård och omsorg, så att de har råd att sponsra alla dessa kärnkraftverk, som de tycker är så bra att det får kosta vad det kosta vill. Jag läste häromdagen att en statssekreterare (tror det var klimatministerns, men ska låta det vara osagt..) hade väldigt mycket aktier placerade i kärnkraftsbolag ….
Det känns nästan som ett samband, men det är kanske bara ”ett lustigt sammanträffande”?
Hur som helst ….
Vi står kvar. Vi sparar och gnetar. Vi biter ihop och härdar ut, tills det visar sig för var och en, att det är det enda rätta, för det kommer att visa sig att ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket” – en gammalt svenskt ordspråk, som de så kallade ”Sverigevännerna”, aldrig verkar ha hört talas om.
Vi äter ekologiskt, planterar blommor i torvfri jord och äter så mycket veganskt och vegetariskt som möjligt. Vi säljer våra bilar och slutar flyga, och slutar leva över våra tillgångar.
Ja, för vilka ska kompensera för de rikas överkonsumtion om inte vi? Några måste ju offra sig för att några andra lyxlirare ska få slösa på jordens tillgångar utan tänka på eftervärlden. Utan att vara det minsta avundsjuk, faktiskt.
”Vad är väl en bal på slottet…?”
Inte ett dugg underbar, egentligen. Du behöver bara läsa några rader om engelska kungahuset, förstår du att det kan vara ett rent helvete. Liksom det påstådda lyxliv som de gängkriminella säger sig leva. Men det är ju också fake och förbannad lögn. Och ett ännu värre helvete. Ständigt jagade. Och polisen kan rapportera om dubbelt så många avhoppare förra året, som förrförra. De har insett att lyxliv inte är mycket värt när man är död.
Jag tycker det börjar bli dags att avglorifiera det lyxiga rikemanslivet, och istället hylla de tappra, stretande och kämpande vardagshjältar som mot alla odds lyckas försörja sig själva och sina familjer på en usel lön, men ändå lyckas skapa en trivsam atmosfär omkring sig, som gör deras omvärld en gnutta lyckligare. De som försöker ge mening åt sina barns vardag och sin egen fritid. De som kan trolla med knäna och koka soppa på en spik. De som blir ständigt misstänkliggjorda av regeringen, bara för att de inte är födda i Sverige, men ändå reser sig för gamla tanter på tunnelbanan och bjuder på goda bakverk på jobbfikat.
Vi står kvar för dem som härdar ut i detta kalla samhällsklimat, för ett bättre klimat i alla bemärkelser!
Se där, vad mycket text det kom, bara för att jag tänkte att jag skulle återvinna mig själv….
Men jag kunde i alla fall återfinna någon slags skrivglädje. Återvinn dig själv, och du ska återfinna något annat! 😏
Time in Stockholm 
Tid 