Det är första fredagen i maj, och plötsligt kan vi kasta av oss tröjor och jackor. Förra veckan stod vi i vinterjackor och mössa och halsduk. Det är ju härligt ”att släppas ut på grönbete” när våren kommer.
Men det är upp och ner på livets stig. Mest ner, när det gäller klimatpolitiken och miljöpolitiken, där t.ex lantbruksministern nu flaggar för att han vill bura in korna året runt. En ny studie (utförd av LRF) ska undersöka hur 1500 kor mår när de står inne årets alla månader.
Detta är naturligtvis inte för kornas skull, utan för lantbrukarnas plånböckers skull. Det är heller inget som gynnar små ekologiska jordbruk, utan de stora, som kan ha stora utrymmen inomhus. Men de som absolut inte gynnas är ju korna! Varken deras hälsa eller psyke mår bra av att aldrig få vistas ute. Om vi begär något av våra vänner, måste vi också ge något tillbaka.
Om vi vill ha de ”produkter” djuren kan ge oss, måste vi också ge dem ett drägligt liv. Ett kosläpp på våren visar ju tydligt hur korna har längtat efter detta tillfälle hela vintern. Att få komma ut och känna luften, smaka på färskt gräs, och skutta runt fritt i hagarna.
Under denna regering finns ingen barmhärtighet med varken djuren i naturen eller med djuren i fångenskap. Ironiskt nog har just jordbruksministern pläderat för att vi ska ha djur till kött- och mjölkproduktion i jordbruket, för att de ska kunna hålla ängsmarker öppna, vilket ju är bra för den biologiska mångfalden. Och där föll det argumentet!
Det finns egentligen ingenting logiskt eller begripligt med den här regeringens politik överhuvudtaget. Det enda vi kan göra nu är att protestera och rösta på andra politiker i EU-valet – som tänker på alla levande varelsers hälsa och välgång på den här planeten. Politiker som inkluderar och prioriterar inte bara bilister, villaägare och jorden-runt-flygare, utan även alla oss andra. Släpp ut korna – bura in politikerna! Först när utsläppen av växthusgaserna är på noll, blir det politikersläpp.
Hopp & Lek!
Trevlig helg! 💚🐮🐄🌍🐂🐮💚
#FridaysForFuture på Gustaf Adolfs torg 9-12, och
#peopleforfuture vid Sagerska 11-12, på fredagar
#SaturdaysForFuture Lördagar på Medborgarplatsen 12-13
Mitt i denna flod av information om krig, mord på oskyldiga och klimatkrisens effekter på natur och samhällen, händer det att man får rensa hjärnan på allt det fruktansvärda med en kulturhändelse.
Vi hade fått biljetter till en operett på Folkoperan – Vita hästen. Den skrevs i en tid som liknar vår – 1930-tal, och beskriver tiden före första världskriget – som också liknar vår. I en tid av politiska spänningar, ekonomisk oro och militär upprustning, tycks människor behöva ett lustfyllt avbrott i vardagen. För vad skulle vi annars leva för?
Och lustfylld och rolig var föreställningen, med fantastiska sångare och skådespelare, med Jonas Karlsson som den allra mest lysande stjärnan, som fick oss att både skratta och gråta, men utan orkester och ensemble skulle han förstås stå sig slätt också. Som med allt ”grupparbete” är helheten det primära.
Jag tänker på hur det finns ”stjärnor” även inom klimatrörelsen, som drar med sig folk och gör oss alla mer engagerade. Det är de som syns. Men jag skulle också vilja att alla dessa människor som jobbar i det tysta också blev synliggjorda. Alla som gör något för att förbättra och förändra sin livsstil, eller som demonstrerar, eller organiserar olika former av aktioner och skriver brev till politiker och makthavare, till tidningar och organisationer. Människor som ordnar studiecirklar, eller helt enkelt pratar med sina arbetskamrater och sår frön här och var. Det finns tusen sätt att bidra på. Att själv ställa om och sluta flyga, börja åka kollektivt, sätta upp solceller på taket eller gå med i någon miljöorganisation.
Idag tänkte jag, att eftersom inte media synliggör alla dessa människors stora och små steg mot en omställning, måste vi kanske göra det själva. Varje gång vi har valt att demonstrera eller ta tåget i stället för flyget ut i Europa, berättar vi det på våra sociala media, för att sända en signal till andra att de inte är ensamma. Det är ju nämligen det som är problemet. Många människor tror att de är ensamma i sin oro för klimatförändringarna och låter sig antagligen slås ner av detta och känner att det är ingen idé.
Jag blir själv väldigt uppmuntrad av att läsa om andra människors initiativ. Då kan jag också stå ut med enstaka klimatförnekare som vi möter på en del demonstrationer. Och ibland räcker det ju att bara på plats räkna – en förnekare mot 14 demonstranter! 😏
Men ibland kan man behöva känna stödet även på nätet. Om man av olika anledningar inte vill eller har möjlighet att demonstrera med andra utan väljer egna sätt. Kanske behöver man bara läsa en bra bok i ämnet som man sen kan rekommendera. Något som sänder en signal, att ”det här intresserar mig”.
Som att jag har läst En jord för alla, och nu tänker jag läsa ”Tusen och en art”.
Och så kan man lägga till en hashtag, typ #synliggöraklimataktivitet.
Sen kan man gå på Folkoperan och se Vita hästen, eller vad man nu har mest glädje av, för tillfället.
Jag tror vi måste peppa varandra, men för att orka med det måste vi också pigga upp oss själva. Det ena ger det andra.
Det är inte demonstranters fel att antalet demokratiska länder blir färre i världen. Vi som demonstrerar för klimatet hyllar demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Vi har fortfarande rätt att demonstrera i Sverige, och den rätten tar vi oss när de folkvalda inte gör det de har lovat att göra. När de säger en sak före valet och gör en annan sak efter valet. I synnerhet det parti som klimatministern representerar – Liberalerna – som var tredje bästa klimatparti, enligt både Naturskyddsföreningen och WWF, före valet. Nu utför de det sämsta partiets politik, och är jätteglada att de kan komma överens med dem.
Det är ett svek av de folkvalda, och när de inte håller några löften över huvud taget, har vi inte bara rätt att demonstrera – det är vår plikt att föra naturens och djurens talan. Och barnens – de som ännu inte har rösträtt, men som ska ta hand om den ”smutsiga byk” som dagens politiker lämnar efter sig.
I gårdagens intervju med statsministern i programmet 30 minuter, hävdade han att vi i Sverige skulle bestämma över vår egen skog, och inte EU, som vill att vi ska låta skogen stå, som ”kolsänka”.
”Vi ska inte göra det som är bra för alla andra, men dåligt för oss”, sa han, och gav därmed det egoistiska moderata partiet det ansikte det alltid har haft. Att göra något för någon annan utan självisk baktanke, vore dem främmande. Men det mest beklämmande är att statsministern har inte ens kunskap om att det som är bra för alla andra, faktiskt är bra även för oss. Både på kort och lång sikt. Naturen själv är bäst på att ”läka sig själv”. Det är när den klåfingriga människan kommer och stör balansen, som det går åt pipsvängen!
Statsministern urskuldade sig med att han inte haft tid med klimatet, pga Ukraina, mm. Han har heller aldrig haft tid att prata med oss när vi demonstrerar utanför hans bostad. Han visar tydligt att vad som helst är viktigare än klimatet. Jag undrar vilka ursäkter han kommer med när det sen är för sent? -”Vi såg det inte komma”, kanske?
Vi ses fredagar med #FridaysForFuture och #peopleforfuture på Gustaf Adolfs torg och vid Sagerska, från 9-12 och varje lördag med #SaturdayForFuture på Medborgarplatsen, 12-13.
Vi är fler än vi tror, som tycker att det är viktigt med en bra klimatpolitik, och 69 % av jordens befolkning kan tänka sig att ge 1 % av sin inkomst till klimatarbete. 86 procent tycker att politikerna behöver göra mer för att bekämpa klimatkrisen, men bara 43% tror att andra känner likadant.
Vi ska inte låta oss luras av politiker och makthavare som försöker negligera och förminska människors oro för klimatet, så att vi ska tro att vi är ensamma om det, för enligt en internationell undersökning har det alltså visat sig vara precis tvärtom. Majoriteten av jordens befolkning vill att politikerna ska agera mera och inte mindre!
I Sverige förlöjligas och hånas klimataktivister för att ”de står med plakat och skriker”, som klimatministern sa i utfrågning i TV igår. Hon tycker hon gör mycket mer nytta som klimatminister. Hon var väldigt nöjd med sig själv och sin egen politik, och att hon fått med till och med SD på sin politik. Men det kan ju inte vara så svårt eftersom den politiken i princip är SDs politik – att gynna bilisterna och att missgynna naturen – den biologiska mångfalden – och ytterligare spä på klimatförändringarna.
Men hon klappade sig själv på axeln – hon behöver nog det eftersom ingen annan utanför regeringen gör det – och verkade allra nöjdast med att det inte var en rödgrön regering som satt vid makten. Att utsläppen ökar tyckte hon var de tidigare regeringarnas fel. Ändå kommer hennes förslag på åtgärder i framtiden vara ungefär desamma som de rödgrönas.
Det är en mycket obehaglig framtid vi går till mötes med regeringens huvudlösa tvärtom-politik. Inte undra på att vi klimataktivister behöver skrika allt högre för att höras, men varför skulle Romina bry sig? Hon är ju ”lagspelare” och samarbetar hellre med sina klimatförnekande kompisar i SD, än de rödgröna partierna. Nu börjar vi förstå att den där ”röda linjen” Johan Persson pratade om före valet – handlade om röd linje mot ett helt annat parti, efter valet – på Liberalernas vis: ”Ty så göra vi när vi ändrar politiken, när vi sitter i regering”
Hej då! 💚🌍💚
#FridaysForFuture vid Gustav Adolfs torg från 9.00
#peopleforfuture vid Sagerska från 11.00, varje fredag
Idag börjar fastan för dem som är troende. Men även andra skulle kunna må bra av att ta ett steg tillbaka, inte bara när det gäller näringsintag. T.ex skulle vi vuxna kunna gå före med att inte i varje sekund av dagen vara uppkopplade och scrolla på nätet och sociala media. Det föreslår socialministern, Jacob Forssmed, i ett inlägg i dagens DN. Han är faktiskt en av få ministrar i regeringen som jag har tyckt har varit lite sympatisk. I alla fall inte osympatisk. Och jag tycker att hans text bekräftar det.
Det är inte bara muslimer som fastar. Alla världsreligioner förespråkar det. Att leva ett enkelt liv under en period. Att avstå från omvärldens larm och brus. Man kan begränsa sin egen tid på internet. Hitta på andra saker som man aldrig hinner med annars. Som kan ge mer, inte bara för stunden. Som att läsa en bok. Det är klokt, tycker jag..
Jag är absolut beredd – och har redan börjat lite grann – att avstå från scrollandet på mobilen, för att istället läsa klart en bok jag började på i höstas. Man känner sig nöjd, när man klarar en så ”enkel” sak som att avstå från scrollandet, och det känns lite löjligt att vara nöjd över något sånt, men det är inte alltid så lätt att bryta (dåliga) vanor.
Men nu tänkte jag kanske att socialministern skulle behöva en liten utmaning också. Undrar om han skulle klara av att avstå från att ingå i en regering som indirekt styrs av ett parti som vill riva moskéer och utvisa alla invandrare (helst muslimer), alternativt sätta dem i fängelse, och som manar på sina väljare att bränna koraner och ange papperslösa flyktingar? Och kanske kan hans regering också säga åt Israels regering att avstå från att döda oskyldiga människor och barn i Gaza? Det vore också tacknämligt om regeringen ville avstå från en klimatpolitik som leder till ökade fossila utsläpp.
Jag tycker ju att han verkar vara en empatisk person, så kanske att man kan vädja till honom att avstå. Jag tänker att en kristen, medmänsklig person borde väl följa den gyllene regeln, att vara mot andra så som man själv vill bli behandlad?
Vad tror ni? Skulle han nappa?
Tyvärr, kanske inte, men….
Någonstans måste man väl börja. Med de snälla, vänliga människorna. De kan komma på bättre tankar, om man har tur… 😏
Vi var på en liten ”konstrunda” idag, här på Södermalm. Vi gick fram och tillbaka till Katarina kyrkogård – till Benhuset, där Gunilla Poignant – som jag känt sen 90-talet, då hennes barn gick i vår skola – hade sin utställning,
”Se tiden an”.
En titel som även passar min blogg, tänker jag.😏
Och konsten passar också synnerligen väl in i ett hus som heter Benhuset. I detta hus förvarade man förr i världen bland annat gamla ben, och också kistor med människor som var ofrälse, som inte kunde begravas på kyrkogården. Huset står kvar, ganska orört, enligt Gunilla, vilket ju också bidrar till stämningen.
Konsten och skuggorna av den bidrog till den tidlösa atmosfär som råder i huset. Vackert!
På promenaden hem passerade vi flera kända personers gravplatser. Personer som Anna Lindh, Cornelis Vreeswijk, Sven-David Sandström, Stefan Nilsson och Gösta Ekman.
Det kändes verkligen som möten med många människor – levande och döda – och olika tidsepoker under mitt liv. Människor och deras konst och liv som har berört på olika plan i olika livsskeden.
Vi var bara hemifrån en timme under eftermiddagen, men så mycket tid som har gått inne i min hjärna! Fantastiskt…som liten resa.
Det var sista dagen för utställningen, men vi hann i tid, lyckligtvis. Det är så det är ibland. Man måste ha en ”dead-line” för att få något gjort. Kanske motsatsen till att bara ”se tiden an”?
Eller så behöver man ha båda tidsperspektiven levande inom sig? Både skynda och reflektera, samtidigt. Ta tid på sig för att förstå och se sammanhang i tiden, för att därpå agera efter det? Inte vänta för länge tills skuggorna blir för långa och till slut försvinner i mörkret.
Det här med att blogga lite varje dag kan bli lite krystat. Ibland tänker jag att jag ska återvinna min egen blogg. Många gånger skriver jag om samma saker som jag skrev om för 10 – 15 år sedan, men kanske ur en lite annan synvinkel eller med ett annat fokus.
Men allt jag har skrivit om har handlat om kultur, natur, klimat, skola, samhälle, barn, blandat med mig själv. En slags ”häxbrygd” där jag (och mina tankar och livserfarenheter) kokas ner och kokas om gång på gång.
Blir det något kvar att avhandla, kan man fråga sig?
Tydligen… 😏
Det är tur att mina eventuella läsare, antingen har dåligt minne, eller är nytillkomna.
Det här med att ”återvinna mig själv” har jag t.ex skrivit om en gång för ganska länge sen, men jag minns inte riktigt när. Men det är ju som sagt inte som att uppfinna hjulet på nytt, eftersom texten inte blir exakt densamma. Nya händelser kan ha tillkommit.
Nu är det ju väldigt på modet med återvinning. Att spara på det du har och inte överkonsumera. Det kanske också gäller överproduktion. Att fylla nätet med texter som nästan ingen läser, när det redan finns så mycket oläst? Vore det inte att göra alla olästa författare en tjänst om man uppmärksammar deras texter (om de är bra) istället för att ständigt fylla på med nya?
Jag har inget svar på det. För min del gäller nog att, ”skriver jag så tänker jag”, och om jag inte skriver, vet jag inte riktigt vad jag tänker, eller vem jag är. ”Jag gör mig bäst i skrift”, brukar jag ju också hävda, men allt är ju relativt. Bara för att jag uttrycker mig bättre i skrift än muntligt, behöver det ju inte betyda att det är bra. Men jag har i alla fall något att hålla mig till. Det jag har skrivit själv kommer jag bättre ihåg.
Ändå har jag tänkt den sen senaste tiden, att jag ska återpublicera några av mina tidigare blogginlägg. Många är faktiskt bättre än de texter jag publicerar i all hast på kvällen innan jag ska gå och lägga mig, bara för sakens skull. Men varje gång jag tänker att jag ska göra så, kommer jag genast på något nytt skriva om. Och sen är det kört… 😏
Men kanske en vacker dag?
Inte imorgon för då blir det ”rapport” från en fredagsdemonstration för klimatet. Man får hålla på traditionerna.
Medan världen är upp och ner, gäller det att stå stadigt kvar.
Medan vi sparar på el och energi-effektiviserar, tycker näringslivsministern att det är en dålig idé, eftersom det då kan visa sig att alla hennes kärnkraftverk inte kommer att behövas. Däremot vill hela regeringen att vi sparar på skola vård och omsorg, så att de har råd att sponsra alla dessa kärnkraftverk, som de tycker är så bra att det får kosta vad det kosta vill. Jag läste häromdagen att en statssekreterare (tror det var klimatministerns, men ska låta det vara osagt..) hade väldigt mycket aktier placerade i kärnkraftsbolag ….
Det känns nästan som ett samband, men det är kanske bara ”ett lustigt sammanträffande”?
Hur som helst ….
Vi står kvar. Vi sparar och gnetar. Vi biter ihop och härdar ut, tills det visar sig för var och en, att det är det enda rätta, för det kommer att visa sig att ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket” – en gammalt svenskt ordspråk, som de så kallade ”Sverigevännerna”, aldrig verkar ha hört talas om.
Vi äter ekologiskt, planterar blommor i torvfri jord och äter så mycket veganskt och vegetariskt som möjligt. Vi säljer våra bilar och slutar flyga, och slutar leva över våra tillgångar.
Ja, för vilka ska kompensera för de rikas överkonsumtion om inte vi? Några måste ju offra sig för att några andra lyxlirare ska få slösa på jordens tillgångar utan tänka på eftervärlden. Utan att vara det minsta avundsjuk, faktiskt.
”Vad är väl en bal på slottet…?”
Inte ett dugg underbar, egentligen. Du behöver bara läsa några rader om engelska kungahuset, förstår du att det kan vara ett rent helvete. Liksom det påstådda lyxliv som de gängkriminella säger sig leva. Men det är ju också fake och förbannad lögn. Och ett ännu värre helvete. Ständigt jagade. Och polisen kan rapportera om dubbelt så många avhoppare förra året, som förrförra. De har insett att lyxliv inte är mycket värt när man är död.
Jag tycker det börjar bli dags att avglorifiera det lyxiga rikemanslivet, och istället hylla de tappra, stretande och kämpande vardagshjältar som mot alla odds lyckas försörja sig själva och sina familjer på en usel lön, men ändå lyckas skapa en trivsam atmosfär omkring sig, som gör deras omvärld en gnutta lyckligare. De som försöker ge mening åt sina barns vardag och sin egen fritid. De som kan trolla med knäna och koka soppa på en spik. De som blir ständigt misstänkliggjorda av regeringen, bara för att de inte är födda i Sverige, men ändå reser sig för gamla tanter på tunnelbanan och bjuder på goda bakverk på jobbfikat.
Vi står kvar för dem som härdar ut i detta kalla samhällsklimat, för ett bättre klimat i alla bemärkelser!
Se där, vad mycket text det kom, bara för att jag tänkte att jag skulle återvinna mig själv….
Men jag kunde i alla fall återfinna någon slags skrivglädje. Återvinn dig själv, och du ska återfinna något annat! 😏
”Om högerpartierna får makten har vi inte en chans”, skrev jag för en vecka sen. Då hade vi fortfarande en chans, om än minimal, att klara klimatmålen för att kunna följa Paris-avtatalet.
Men människan är ett märkligt djur. Hur mörk omvärlden än ter sig, försöker vi alltid finna en strimma av ljus i mörkret. Den värld som väntar när vi inte gör något är så obegripligt svår att förstå sig på, att vi helt enkelt väljer att famla i mörkret efter det vi trots allt begriper. Jag gläds alltså åt att Rebecka LeMoine, som jag kryssade för i riksdagsvalet, kom in igen. Hon skriver klokt om biologisk mångfald och om det omöjliga i att alltid ha evig ekonomisk tillväxt.
Jag gläder mig åt att Miljöpartiet inte åkte ur riksdagen, trots att de kommer få mycket lite att säga till om. Och även om det rödgröna regeringsalternativet hade vunnit, hade Mp förmodligen fått alltför lite att säga till om. Och även om de hade fått bestämma hela klimatpolitiken efter sin klimatplan, hade det förmodligen ändå inte ”räddat klimatet”. För det som måste göras, måste göras så häftigt och omvälvande och hastigt, att inget parti i världen kommer att få med sig en majoritet för att kunna fatta sådana omvälvande beslut, så hastigt. Och det värsta är att ju längre vi väntar med att fatta sådana beslut, desto snabbare behöver förändringen ske.
I Sverige är vi definitivt inte beredda på någon förändring alls. Åtminstone inte våra politiker, och särskilt inte våra högerpolitiker.
Vad ska vi göra? Ska vi organisera oss i partipolitik eller miljöorganisationer? Ska vi delta i skolstrejker för klimatet? Inget alternativ tycks vara särskilt vägvinnande. I det mediebrus som råder, når inte kloka ord från 17-årig klimataktivist ut, utan hånas och förlöjligas av en moderat riksdagsledamot.
Vad ska vi göra? Och hur?
Ska vi klä oss i svart och sörja i 4 år, eller ska vi sätta på oss färgstarka kläder, slå oss för bröstet och stå upp för livet på vår planet? …😏
På plats igen utanför statsministerns bostad för att demonstrera för klimatet. Många intresserade passerade och nickade och log och en hel del intresserade och peppande kommentarer. Kanske det börjar trilla ner en och annan polett nu, att klimatkrisen kommer allt närmare samtidigt som det blir allt tydligare att Sveriges politiker – överlag – har ringa, eller inga åtgärder alls för att kunna följa Paris-avtatalet eller att anpassa våra samhällen efter ett annat klimat.
Turister från Italien var särskilt engagerade och glada åt att vi stod där och uppmärksammade vår tids ödesfråga, och ville fotografera oss och lägga upp på Instagram, vilket de förstås fick tillåtelse att göra. Italien hör ju till de länder som har drabbats hårt av värmeböljor och torka och en sinande Po-flod. Vid riksdagshuset satt ett gäng italienska scouter och sjöng och spelade för klimatet bredvid sin fina Fridaysforfuture-banderoll.
På onsdag 31/8 arrangeras en ”sorgmarsch” för vår planet av #grandparentsforfuture och #klimataktion, bl.a. Samling på Nybroplan i Stockholm 18.30.
FridaysForFuture arrangerar en ”uppstart” för klimatet 2/9 på Mynttorget 13.00 och stor demonstration 9/9 på Sergels torg 13.00.
Det är vi äldre och de yngre som har tid och möjlighet att demonstrera och ”klimataktivera” oss, men egentligen är det ingen som borde ha tid att vänta längre på att agera och behandla klimatkrisen som den kris den är. Vi har redan kommit försent! Alla borde få en ”anmärkning för sen ankomst”…. Och bakläxa – gör om, gör rätt!
Nu!
”Och över alltihopa lyser moder sol”…och där svävar också vår statsminister Magdalena Andersson på plakat där hon säger att ”tillsammans kan vi göra vårt Sverige bättre…. ” 😏
Katten Hanna har tröttnat på att vara mitt foto-objekt, när jag ska skriva mina veckobrev, och vänder mig ryggen. ”Ni människor gör ju ändå ingenting åt klimatet. Bara en massa bla-bla-bla medan utsläppen ökar och värmen stiger i världen. Upp till bevis, matte! Jag orkar inte med fler tropiska nätter nu”, tycks hon tänka.
Det som djur och växter känner av (och inte bara tamdjuren, förstås), har vi människor väldigt svårt att ta in, om vi inte själva direkt drabbas. Inte ens om vi får fakta på bordet från all världens forskare, vill vi se sanningen i vitögat. Tvärtom! Vårt förnuft kan förstå faror som kan komma på sikt, men vår reptilhjärna bryr sig föga. Den reagerar bara på akut fara.
Den fria forskningen är i fara om Sverigedemokraterna får bestämma, om det skulle bli en högernationalistisk regering efter valet, skriver Anna Ekström, som är utbildningsminister för högskolorna. SD kommer motarbeta sådan forskning som handlar om klimat, brottslighet, jämställdhet, genus och rasism, och har lagt fram förslag om att stoppa finansiering i dessa ämnen.
”Lyssna på forskarna”, säger miljö- och klimatrörelsen med Greta Thunberg i spetsen. Högerns svar på detta är fullkomligt tondövt. Inget parti till höger om Centerpartiet hänvisar någonsin till någon forskning när de vill rädda klimatet med kärnkraft eller språktesta 2-åringar, eller ADHD-testa 5-åringar, eftersom det inte finns någon forskning som styrker deras teser. Så klart de vill strypa anslag till forskning som avslöjar deras brist på kunskap.
De är rädda för sanningen!
Rösta inte på fega politiker i valet, är ni snälla. Lyssna på forskarna istället, och rösta sen!
Time in Stockholm 
Tid 