Himlen gråter ikväll…. #91

Ikväll gråter vi med de utvisade, avvisade, icke önskade, de ratade, som inga politiker ville förbarma sig över. Inget migrationsverk tog ansvar för sina felaktiga åldersbestämningar. 

Snart går sista tåget för 20 ungdomar som ska utvisas till Kabul i Afghanistan. Ett av värdens farligaste platser. 

Bara en tapper skara utan makt, stred och kämpade för att ungdomarna skulle få stanna. Att de enligt barnkonventionen skulle få stanna. De barn som har trotsat alla faror redan för att få överleva. För att få komma till ett land utan krig där de i lugn och ro skulle få leva ett liv som alla barn har rätt till. 

Tyvärr bryr sig inte Sveriges största parti! 

Det stolta socialdemokratiska partiet som talar vitt och brett om solidaritet ville inte bry sig. Det skulle kanske kosta några röster i nästa val?
Just det partiet med sådana stolta traditioner fick inte förskjuta just dessa barn!

Men det var just vad de gjorde…..

Detta är spiken i kistan på detta partis ideologi. Allt annat är bara ett polerande av en glättig yta. Bara floskler. Jag har väl trott att det har funnits något bakom flosklerna om jämlikhet och internationell solidaritet, men tyvärr…  

Just för tillfället kvittar det lika om sossarna regerar ihop med alliansen eller ej eftersom människosyn är densamma. Allas lika värde är inget som står högst på listan. Utanförskap handlar bara om dem som är innanför Sveriges gränser, som har tur nog att bli rättvist bedömda åldersmässigt. Det gäller inte dem som snart befinner sig i ett verkligt utanförskap, utan all form av hopp och tro på ett liv överhuvudtaget. 

Tyvärr gråter himlen förgäves ikväll….. 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

10 dagar kvar – #Blogg100…. #90

Tiden går. Nu när jag är inne på det sista 10-talet dagar på #Blogg100, undrar jag vad jag egentligen har gjort. Det är som vilken nedräkning som helst. 

”Nu är det bara en timme tills jag slutar för dagen”, kan jag tänka på jobbet. De tidigare 5 timmarna har gått i ett nafs, precis som ett läsår gå som tåget, och 90 bloggdagar kan rusa fram. Men så var det den där sista lilla tiondelen. De sista veckorna till sommarlovet. Hur trögt kan det vara?

Att blogga är inte trögt eller tråkigt men att alltid komma med något av intresse varje dag…? Tror inte ens en författare eller krönikör grejar det helt och hållet. 

Jag tror att det blir sista #Blogg100 – omgången på några år. Mest för att spara på mig och mina visdomsord lite. 😉 

Det känns ju som om jag upprepar mig en aning. Kanske inte nutida bloggare märker men min ”gamla läsekrets” från forntiden känner nog igen ett och annat guldkorn…. 😉 

Å andra sidan besöker de nog inte min blogg så ofta längre. 

Egentligen förhåller jag mig nog till mitt skrivande ungefär som till matlagning. Man tager vad man haver….. Men använder man samma ingredienser tillräckligt många gånger, tappar de sin lyster och smaken kan bli lite fadd till slut. 

Det kanske inte är så många som har upptäckt mitt evighetsrecept än. Tag en berättelse och vrid om och vrid åt. Först tio varv åt ena hållet och sen 10 varv åt det andra. Se där! I ett nafs 20 bloggdagar.

Fast jag plockar lite här och där ur nutid, dåtid och framtid. Sen är kakan klar! 

Det kallas återanvändning eller recykling. 

Jag kallar det ”hållbar blogging”, med resurssnålt tänkande. Gamla tankar ska räcka hela livet. Ord får återanvändas men inte kastas bort. Ord är guldkorn, att förvalta till nästa generation. 

Tio dagar kvar att slipa på de väl utvalda gamla orden, eller på de nya som trillar in på textraden i ett oväntat skede. 

Om vi inte passar oss kan en helt ny berättelse passera. Vi kommer att glädjas och förvånas trots det nya ordslöseriet.

Men trots allt behöver vi ibland nya ord och nya röster för vi ska bli befriade från vår vanmakt och apati. För att det inte ska gå troll i det hela öppnar vi fönster och dörrar och släpper in frisk luft.

Kors i taket – då blir det drag. 

Korsdrag!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Tillbaka till verkligheten… #89

Från den ljumma kvällen igår till soligt blåsig förmiddag och iskallt bad från ilagd brygga till städning och stängning av sommarstället går allt som smort. Kunde sova ut imorse ovanligt länge. Har vaknat vid sex-sju-tiden varje morgon men i morse vaknade jag 9 först.

Att det inte var lika ljuvligt väder som igår underlättade hemfärden och Hanna-katten fann sig i att stiga in i buren. 

Nu är vi hemma och tillbaka i verkligheten. TV-verkligheten, vill säga. Tänk att jag kan bli så trött på dessa partiledare, debatter av olika slag, kongresser och partimedlemmar som uppmanas att inrätta sig i leden. Miljöpartister är de senaste som ska foga sig. Nu ska hela miljöpartiet prata miljö! Hela tiden! Och bara det! 

När en stor del vill prata om ensamkommande barn, om omänsklig behandling och om amnesti för dessa unga människor. Men mänskligt lidande vinner antagligen inga val. 

Empati är utrotningshotat, läste jag någonstans. 

Det stämme nog  Tyvärr, vill jag säga, har partier som inte värnar mänskliga rättigheter förlorat min röst på grund av det. Frågan är bara vilka partier som skulle ställa upp på amnesti för dessa stackars pojkar….Och även flickor,  som annars skickas till Afghanistan, ett av världens farligaste länder just nu. 

Jag är egentligen mest besviken på socialdemokraterna. Det största partiet som har haft så höga ideal, i alla fall till en början. Om de skulle bry sig om dessa barn och ge dem amnesti lovar jag att jag skulle rösta på dem för första gången i mitt liv. 

Men det kommer förmodligen inte att ske. Därför blir jag så trött. Vem kan man lita på i amnestifrågan? Vänsterpartiet, förstås. Fi. Och visst…. Miljöpartistiet, men vad har de att sätta emot? Jo, men inget av dessa partier kommer väl få så stor inverkan även om de båda skulle kunna få många röster. Men inga mittenpolitiker vill ta i vänsterpolitiker, och andra ”extrema” partier…. Jo, jag tror att många av dem tycker att även feminister hör dit. Kanske inte av elakhet men på grund av brist på kunskap… 😉 

Jaja…. Nu pågår ett program om Carl Bildt. Intressant och så här i efterhand verkar han ändå sympatisk, fastän jag då tyckte att han verkade dryg. Men allt är ju relativt. Jämfört med nutidens politiker känns det ganska vänligt. Hela klimatet var annorlunda trots de hade stora konflikter. Några uttryckte sig kanske lite mindre trevligt, men språket var hövligt. Och dessa enkla slogans som partier nu kör med hade inte sin motsvarighet. 

Förenklade sanningar har blivit allt vanligare och i takt med detta tröttar det politiska livet ut mig mer och mer. Fast jag samtidigt  beundrar alla dessa ihärdigt engagerade politiker som aldrig ger upp. Heder åt dem. 

Men ett år kvar till valet…. Hur ska jag orka? Känner mig redan sänkt.  Kanske behövs en svensk Macron?  Fast det är nog ändå inte riktigt en svensk modell. Nej, vi gillar nog mer den gnetige, envisa.

Men det bästa vore om samtliga befintliga partier tog sitt förnuft tillfånga och förbarmade sig över de ensamkommande, och eventuellt ensamfarande barnen.

 Hoppas det! 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Återigen en av dessa dagar… #88

Det händer ibland att en dag innehåller nästan allt. Idag var en sån dag. 

En utläst bok,  en lagd katt, en ilagd brygga samt en föreställning att njuta av. 

Louise Hoffsten,  Magnus ”Mankan” Nilsson och Niklas Román gjorde en mycket känslosam och stämningsfull föreställning på Stadsteatern idag. Vi var inbjudna så vi for in och ut till landet. Ingenting vi ångrar. Det var fantastiskt! 

Säkert mycket mer att njuta av, en dag som denna.  Men nu var det nästan så att det räcker. Somnar mitt i en mening när jag skriver och tappar mobilen. En så kompakt innehållsrik dag inbjuder till det…. 😉 

Och när vi är ute på landet igen, kommer en katt och möter oss. Hon har vaktat ägorna åt oss. Nu vill hon ha sällskap! 

Fast bilden är från morgonen, men passar ändå en sällskapskatt…. 😉 

Vi njuter tillsammans av den milda kvällen och fågellivet. Vi ses imorgon!  😊 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Njutningar och irritationer… #87

Livet är lugnt på landet. Solen skiner. Vattnet är tillräckligt varmt för att ta ett dopp utan bastu. När allt är sådär optimalt harmoniskt är det läge för att ta fram boken jag har haft med mig många gånger. Men på nåt sätt kommer alltid nåt emellan. Om jag ska kunna läsa en bok måste jag kunna sträckläsa den. Annars blir det liksom inte av. Men idag kunde det ske. Endast avbruten av några dopp i sjön och lite fil till lunch. En disk att diska till lite brasiliansk musik. 
Och nu måste jag ju blogga. Men snart är boken utläst.”Spådomen” av Agneta Pleijel. Mycket bra! Förra gången jag läste något av henne tyckte jag att det gick så trögt. Fick inget flyt alls. Därför blev jag nu så glatt överraskad över att det nu gick så fort och lätt och var så roligt att läsa. 

I ett avbrott från denna läsupplevelse halkade jag in på Facebook, och kände irritationen stiga. Alla människors svårighet att läsa innantill. Att ta första bästa tillfälle till att hacka på någon känd person som förespråkar återhållsamhet vad gäller flygresor och bilresor och annat som påverkar klimatet.

Det värsta är inte vad de säger utan att de säger det. Att hela tiden ifrågasätta det som för de flesta forskare är självklart. Att hela tiden klaga utan att veta något om det de klagar på……

Men så tänker jag…. Varför bry sig om dessa för mig helt ointressanta människor? 

Jag har ju min bok, min katt, min kärlek, mina spotify-artister när jag diskar,  och världens bästa restaurangutsikt, morgon, middag, kväll…. här på landet, alltså. 

Tids nog får jag bråka med de oinsatta, de surmulna, de arga, de illasinnade, som uttalar sig så elakt på olika nätsidor. Genom facebook-gruppen #jagärhär, har jag fått många vänner i nöden – närmare 70000 – som stöttar när jag och någon av oss andra ger svar på tal i utsatta lägen. Men just nu….nej, just nu vill jag inte möta något obehag alls. 

Nu vill jag bara läsa ut min bok.

Så jag lämnar er här i ovisshet.

Hur ska det gå? 😉 

Vi ses imorgon!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Rapport från växtriket…. #86

Sitter i ”spenaten” och kollar växter och småkryp. Livet är både lättsmält och svårsmält. Tänk att vara en fjäril och bara leva en dag exempelvis. Att vara en liten mus och bli jagad av en katt.

Våra livsvillkor är så olika. Är du människa kan du ha ett skyddsnät tack vare en välvillig välfärdsstat. Kanske kan en djurart räddas tack vare en klok miljöpolitik. Men i de flesta fall har naturen sin gång. Livet går vidare. Alla lever i ett ekosystem som går ut på att det finns en balans mellan olika arter i växt- och djurriket. När plötsligt en art får ett övertag över en annan beror det oftast på yttre påverkan. Miljögifter eller avverkning av skog eller  utsläpp i haven som påverkar livet där. 

Idag upptäckte vi en blomma som har funnits på tomten tidigare, men inte har synts till på flera år. Vi hade flera ”Adam och Eva” borta vid sjöstugan för några år sedan och vi har misstänkt att mördarsnigeln har varit boven i dramat. Även tomtens kantareller har varit försvunna under samma tid. 

Men förra året sågs inte de illasinnade sniglarna till. Kanske är det dags för andra att återta sina positioner….  

Men ibland kan man undra hur en art kan ha sån uppgång och fall. En snigel är trots allt ett oskyldigt djur. Den kan kan ju inte rå för att den har smak för samma sak som vi människor. Hur som helst har den varit djupt hatad av människosläktet ett längre tag. Vi som konkurrerar om samma läckerheter har fört en ojämn kamp. Sniglarna har klarat sig för att de har varit många och vi har klarat oss genom diverse illasinnade men sluga knep att bli av med dem. Om det är vi eller det torra klimatet som har vunnit över sniglarna är svårt att säga. 

Det enda som känns säkert är att ett djur äter och jagar för att överleva utan onda avsikter. Det kan också vara godhjärtat och omhändertagande utan att räkna med att få pluspoäng i form av godis av något slag. Det är naturligt. 

Om man tillskriver djur onda eller goda sidor handlar det mer om en själv än om djuret som beskrivs. Jag önskar att vi människor kunde likna djuren mer på det viset. Eller tänk på växterna som bara är där utan att kunna göra så mycket åt det. Om vi och omgivningen ger dem förutsättningar för att leva, kanske de trivs. Precis så ska vi behandla barn och varann och andra djur, så att samspelet kan bli mer harmoniskt mellan olika arter på jorden.  

Inget flum! Det är ren och skär ekologi… 😉 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

På riktigt nu…. #85

Vi sänder live nu…. Från den riktiga,  enda sanna naturen.  Den som är runtomkring oss hela tiden fast vi inte märker av den. 

I alla fall märker inte vi stadsbor av den. Vi märker av den när Naturskyddsföreningen lägger upp nåt på Facebook. Någon oegentlighet som de vill uppmärksamma oss på. Vi märker av den när vi gör utflykter i skogen för att plocka svamp eller bär. Vi märker av den när någonting går snett. Det kommer en storm eller det blir översvämning eller det blir så hett på sommaren så våra brunnar sinar i sommarstugorna. 

Men naturligtvis är de flesta av oss lyckligt omedvetna om alla faror som lurar om vi inte sköter vår eget jordklot rätt.

Vi åker till landet och njuter av all skir grönska och skön fågelsång. 

Om vi bara hade vetat hur allt egentligen ligger till…. Nu vet vi inte det, så nu passar vi bara på att njuta av all skönhet.

Trevlig helg! 😊 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Vatten…. #84

Sitter och småsneglar på Trädgådsdags på Tv. Det slår mig hur många olika perspektiv det finns på tillvaron. Det finns alltid flera olika val vi kan göra. 

Oberoende av all världens hemska olyckor – inklusive den terrorattack som drabbade Manchester igår – finns det ett element som binder alla världsdelar samman, och det är vatten. Brist på vatten eller överflöd av vatten påverkar våra liv. Vi i Sverige och i Norden har för det mesta haft god tillgång på vatten. Vi har kunnat duscha och vattna gräsmattor och låta kranen stå och rinna tills det blir lagom temperatur.  

När jag var barn var det viktigt att snåla på vattnet. Den gamla brunnen på landet hade inte tillräcklig kapacitet. Men de senaste 20 -30 åren har tillgången varit god. Och vi börjar genast slösa. Så onödigt egentligen. Lite bortskämda är vi nog i det här landet. Och otacksamma. Förmår inte förstå att vara tacksamma förrän det är försent. 

Nu säger man i dagens nyheter att årets regnbrist innebär att det kommer att råda vattenbrist i sommar vilket påverkar grundvattennivån så att alla med egen borrade brunn kan få problem… 

Och jag skulle nog påstå att det fortfarande är lyxproblem, om man jämför. I stora delar av världen får man fortfarande gå flera kilometer för att hämta vatten. Vi får bara lära oss att snåla lite så kommer ändå vatten ur kran. Dessutom har vi ju gott om rinnande varmt och kallt kommunalt vatten inne i stan. Vi behöver inte snåla, men frågan är om vi borde, av solidariska skäl? 

Kanske har det ingen betydelse i vår del av världen, men när jag var på körresa i Israel för 17 år sedan och reste genom det torra landskapet, kunde vi konstatera att man konstbevattnade trädgårdar och blommor – och även annan växtlighet. 

Bra för odlingarna, naturligtvis ……

Men varifrån kom vattnet?

Vilka var det som gick miste om vatten i det varma, torra klimatet på grund av dessa bevattningsanordningar?

Undrar om det finns någon miljörganisation som jobbar med att solidariskt dela och omfördela jordens vattentillgångar. Eller är det ens möjligt? 

Det finns ju alltid något gott i allt ont. Nöden är uppfinningarna moder, sägs det. Kanske någon snilleblixt i framtiden kommer att lösa jordens vattenproblem. Kanske får vi ta emot all världens klimatflyktingar i fortsättningen. Då gäller det att vi redan är tränade att både snåla på vårt  vatten men är påhittiga i sättet att återanvända och bruka det på bästa sätt. 

Även om det nu kan kännas som en droppe i havet att försöka spara på bästa sätt kan det visa sig vara guld värt när nöden är som störst. 

För ni vet… ”vatten, vatten, bara vanligt vatten”, kan snart vara ovanligt vatten… 

…….”dripp, dropp, dripp, dropp”…..

Kom ihåg att, om du ska vattna, ska du göra det i gryningen eller i skymningen. 

Annars dunstar vattnet i solvärmen.

Men nu dunstar jag….. 😉    Tjingeling!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Världen och vi…. #83

Tänk vad fokus kan pendla mellan långt borta och nära, stort och smått, du och jag, eller vi och världen. 

Så många intryck jag får på jobbet under en dag. Så många små och stora händelser som lagrar sig innanför pannbenet. Så mycket småsaker man minns och så många viktiga saker jag ständigt glömmer. Nästan aldrig glömmer jag de oviktiga sakerna. Men jag tröstar mig med att de kan komma till användning i ett senare skede. Det som för mig verkar viktigt, men som jag glömmer fort, tänker jag att de var nog inte så viktiga, eftersom jag redan har glömt. 

Men ibland står man inför ett beslut. Vad ska jag välja? Ska jag välja världen eller mig?

Ska jag välja miljövänliga transporter eller det snabba och billiga, miljöovänliga sättet att ta mig fram?

Ska jag jobba för något som gynnar oss alla eller ska ta mer plats själv? Ska min egen kreativitet få blomma för att bli glad och positiv så att jag orkar bidra med något till alla andra?

Tja… 😉 Det var några enkla frågor. 

Kanske någon kan hjälpa mig med svaren imorgon? 

Hej då! 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Snopet! #82

Om man tänker sig att ta tåget ut i Europa numera får man vara beredd på att byta 6-9 gånger innan man är framme och ska man till Spanien är man där på två, tre dygn. 

Det känns ju väldigt snopet för några gamla interrail-farare som har upplevt några av ungdomens och även medelålderns lyckligare stunder under tågresors gång. 

Vi måste sova på saken. Men att politiken i hela Europa och i världen främjar flygtrafiken så och negligerar tågtrafikanterna med så urbota usla tågtabeller så att till och med jag avstår från att åka tåg, gör mig vansinnig. Jag vill aldrig mer flyga och gynna de där idioterna som gnäller över en flygskatt på några spänn, tänker jag då.

Fy Fabian, vad besviken jag blir! 

I fredags var vi överlyckliga när vi kläckte idén att ta tåget till Alicante tillsammans med en god vän. Ikväll var vi inte lika muntra efter att ha kollat alla möjliga och omöjliga varianter. 

Visst… Problem är till för att lösas, och det är ju delikata problem,  men mest är jag besviken och arg på det omöjliga i att ta tåget på semestern. 
Jag vill verkligen inte flyga! 

Varje gång som jag ska flyga tänker jag flera veckor i förväg att jag kommer aldrig att komma hem mer. Mina katter får aldrig mer se mig. 

Jag vet att det inte är rationellt.  Det finns tusen andra farliga sätt att dö på, men det spelar ingen roll för mig. Jag vet ändå att det blir min sista flygresa. Bara ett antal glas öl på Arlanda kan få mig på andra tankar. Och själva flygresan brukar gå bra. Det är bara den där oron i förväg.

Och sen är det ju det där med miljön och klimatet. Det gör ju inte det hela mer försvarbart, precis…  😡 

Men mest sörjer jag den där härliga känslan när tåget rullar ut från perrongen och alla äventyr väntar bak nästa krök.

Då går det som på räls! 😊 

Tomorrow is anothee Day! 🚂 😎 

Lämna en kommentar

Filed under Tid