Var positiv! #96

Men idag kan du väl vara lite positiv, tänker jag för mig själv var och varannan dag, när jag ska blogga. 

Och visst kan jag! Jag går ut hårt och tänker bara positiva tankar, men så är det som om någon liten elak rackare smyger sig in i texten och förvandlar den till någon slags domedagspredikan, om än klimateffekten, och än om brist på medmänsklighet bland politiker i synnerhet och gemene man i allmänhet. 

Men för var dag blir jag så trött på att tänka på mänsklig otillräcklighet och dumhet. Jag vill helt enkelt bara stänga igen och lägga locket på och låtsas som om det regnar. I såna lägen är det enda receptet att resa på sig för att ta en promenad och kanske uppleva något nytt.

Sagt och gjort! Vi gick visserligen vår vanliga promenad, men fick ändå uppleva en uppvisning av ”Queer Salsa” på den nya dansbanan, vi såg några nyligen kläckta sothöns-ulltottar nere i Årstaviken och fann en ny skogsväg bland alla kolonistugor. En givande promenad som i all sin enkelhet kan skänka nya, friska tankar åt en bloggare i bryderier över jordens resurser – mänskligt och totalt sett.

Jag ska tänka, att för varje otäck händelse finns det minst två eller tre positiva upplevelser. För varje elak människa finns det en uppsjö av snälla, roliga, kloka och kreativa människor. Jag kanske bara inte letar på de rätta ställena. 

Och för varje litet djur som blir illa behandlat av människor i djurfabriker, ska jag tänka på små ulliga nykläckta sothöns nere i Årsta. 

Vem blir inte uppiggande av sånt? 

Ha en glad kväll! 😊 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Miljö? #95

Vart går vi nu med våra liv tillsammans? 

Vill vi ha en planet, och i så fall – vad ska göra med den?

Ska vi hjälpas åt så att den överlever sig själv, och oss varelser och växter, världshav och polarisar, eller ska vi fullkomligt skita i den?

President Trump har bestämt sig för det sistnämnda, medan President Macron har bestämt sig för det motsatta: ”Make our planet Great again”, säger han. 

Det gäller att göra något negativt till något positivt. 

Och vi då…. vi vanliga dödliga….?  Kan vi göra något som gör skillnad eller kan bara prata om att göra något? Visst är det viktigt att vilja göra skillnad, men det kanske inte räcker. 

Att sluta flyga är en grej. Andra säger att de är villiga att betala flygskatt. Visst är det en bra grej för alla som måste flyga i jobbet, men för oss andra? 

Har två gånger hindrats från att ta tåget ut i Europa de senaste åren på grund av idiotiska tågförbindelser eller inga alls. Ena gången ledde till att jag tog flyget. Tiden var för knapp. Andra gången ledde det till ingen resa alls. Flygskatten höjs en aning men inte mer än att alla normalinkomsttagare ändå tar sig råd att flyga. Men åt resten görs ingenting. Inga bättre tågförbindelser! Och ingen, ingen gör någon skillnad vad gäller klimatet.

Man kan inte med all vilja i världen påstå att några regeringar i Europa bäddar för ett mer klimatsmart val när det gäller resande! Iså fall – upp till bevis!

Enda gången jag gjorde skillnad var när jag stannade hemma istället för att resa. Men flygen går ju ändå…. 😢 

Att rädda klimatet och göra planeten bra igen, borde vara en massiv folkrörelse, för vad är viktigare? 

Tja… Det vet bara den som har prioriterat något annat, alltmedan tiden går….. 

Lämna en kommentar

3 juni, 2017 · 16:56

Jätte-helg med hänryckning och nationalsång! #94

Juni och ledighet! Vi firar Sveriges Nationaldag av någon anledning som ingen riktigt vet. Hur vi än bär oss åt kan vi aldrig bli lika nationalistiska som norrmännen. Vi har inga självklara traditioner kring 6:e juni. Hissa flaggan?  Har man ingen flaggstång så…. Nej, det mesta känns krystat. Vi kan inte vifta med små vimplar iförda folkdräkter, på Skansen. Pinsamt, ju…. Nån kan ju se oss.

Om en nyanländ gjorde det skulle jag nog jubla. En människa som äntligen förstår att uppskatta vårt lands förtjänster. Som vet vad det innebär att inte ha demokrati. Att inte ha yttrandefrihet och inte ha fred.

Nu hör vi hur det ylas om ”svenska traditioner” som inte längre får finnas på grund av invandrarna. Det är så idiotiskt så det går inte att säga. 

Att vi inte längre får ha avslutning i kyrkan och att vi inte får sjunga ”Du gamla du fria…” på skolavslutningen, är så fel det kan bli. Vi har aldrig sjungit den sången på avslutningsdagen så länge jag kan minnas och det är länge…. 😉 

Invandrare kan visst gå i kyrkan. Svenska infödda personer går nästan aldrig i kyrkan. Enda gången svenska folket går i kyrkan är när det vankas julkonserter eller andra konserter. Jag vet, eftersom jag har sjungit i kyrkokör hela mitt liv, utan att vara religiös. 

Varför ska vi svenskar plötsligt låtsas vara både heligt religiösa och nationalister bara för att vi har fått in ett stort gäng muslimer i landet? Är inte det lite påklistrat, eller rentav skenheligt?
Spänn av, vetja, och var som folk är mest!

Det blir roligare så.

Själv brukar jag fira mammas födelsedag den sjätte juni. På så sätt kan jag hedra vår moder jord, i alla fall. 

Och i morgon är det Pingst – hänryckningens tid. Den firade vi förr. 

Det var en härlig tid! 😊 

Lämna en kommentar

2 juni, 2017 · 16:57

Perspektiv…  #93

Det finns tider i våra liv när vi har haft det lite jobbigt och tungt, och så finns det andra perioder som har varit ännu värre. Svårigheterna har varit av olika slag, och ibland tar vi åt oss personligen och lägger all skuld på oss själva. Ibland är vi rättvisa mot oss själva och ser att även andra kan ha en del i problemen som uppstått. Om vi tycker att vi själva är helt utan skuld och känner oss orättvist beskylla kan vi  lätt bli bittra och gnälliga. 

För min egen del ställer jag mig oftast lite vid sidan av och försöker se saken från olika håll. 

Jag relaterar till andra som kanske har det mycket värre. Som när jag idag läste om ungdomarna som utvisats till Kabul och möttes av effekterna efter ett terrordåd nästan direkt de kom fram. Otrevliga poliser mötte dem på flygplatsen. Ingen ville veta av dem och representanter från FN visade sig överhuvudtaget inte.

Läs länken här!

Varför har vårt land blivit så ogästvänligt och snålt på det mänskliga planet? Varför? 

När jag tar del av dessa sorgliga berättelser blir jag naturligtvis inte glad för egen del att jag har det så bra jämförelsevis. Men en viss tacksamhet över att jag är född i detta rika, fredliga land som under många långa år har byggt upp en välfärd och möjlighet för mig att yttra mig fritt utan att bli fängslad och torterad. För – trots allt – kommer ingen polis och hämtar mig fastän jag bloggar och klagar på regeringsbeslut gällande barnen som utvisas till Afghanistan. Det är det som skiljer demokratier från andra skurk-stater av olika slag. Fast man tycker olika än regeringsmakten blir man inte avrättad på öppen gata.

Man kan till och med påverka dem som har makten om man engagerar sig och går ihop med andra. Även om det ser hopplöst ut  ibland, vet man att det ändå inte är omöjligt i en demokrati att försöka förändra saker och ting.

Mitt liv är inte meningslöst hur hopplöst det än kan verka för stunden….  

Därför blir jag förtvivlad och glad samtidigt, när jag tänker på hur bra vi ändå har det samtidigt som det slår mig att inte alla har samma möjligheter. Därför känns det rätt att aldrig ge upp, och att aldrig lägga ner det sista hoppet om rättvisa åt alla. 

Att hålla den röda tråden högt – att alla har rätt till ett liv. 

Det kan inte vara omöjligt att påverka våra relativt hyggliga politiker om att avvakta med utvisningarna till Afghanistan. 
Kan Merkel, kan Löfvén! 

PS Tycker du att jag tjatar om detta får du tänka på att gruppen som jobbar för de ensamkommande barnen heter ”Vi står inte ut, men vi slutar aldrig kämpa”…. 😉 DS 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Vad ska vi göra? #92

Vad ska vi göra? Ta ett par katter och köra?


Nej, tyvärr hjälper inte den gamla ramsan mot all världens ondska. Inte ens kärlek hjälper alla gånger. När inget hopp eller tro hjälper, vad gör vi då?

Vi slutar aldrig kämpa! Hur skulle det se ut? Men när en av världens mäktigaste män drar sig ur ett avtal som hans land har med resten av världen, rörande klimatet, känns världen skoningslöst grym.

Det är som när en del buffliga barn lämnar all städning på förskolan till de något mindre buffliga, snarare försynta barnen. De som smiter har inget att säga till sitt försvar. De tar det bara för självklart. De äger. De har makt över sina jämnåriga. De bryr sig inte, helt enkelt. 

Det städande folket tiger och samtycker. Det blir lugnast så.

Hur ska vi då rädda det som räddas kan?

En hel planet i fara… Kanske kan någon hjälpa till? Eller flera stycken…..  

Eller ska vi bara fortsätta som vi alltid har gjort? 

Var och en får hitta sin egen strategi, men bäst blir det om vi samarbetar… 

Gråt inte – kämpa!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Himlen gråter ikväll…. #91

Ikväll gråter vi med de utvisade, avvisade, icke önskade, de ratade, som inga politiker ville förbarma sig över. Inget migrationsverk tog ansvar för sina felaktiga åldersbestämningar. 

Snart går sista tåget för 20 ungdomar som ska utvisas till Kabul i Afghanistan. Ett av värdens farligaste platser. 

Bara en tapper skara utan makt, stred och kämpade för att ungdomarna skulle få stanna. Att de enligt barnkonventionen skulle få stanna. De barn som har trotsat alla faror redan för att få överleva. För att få komma till ett land utan krig där de i lugn och ro skulle få leva ett liv som alla barn har rätt till. 

Tyvärr bryr sig inte Sveriges största parti! 

Det stolta socialdemokratiska partiet som talar vitt och brett om solidaritet ville inte bry sig. Det skulle kanske kosta några röster i nästa val?
Just det partiet med sådana stolta traditioner fick inte förskjuta just dessa barn!

Men det var just vad de gjorde…..

Detta är spiken i kistan på detta partis ideologi. Allt annat är bara ett polerande av en glättig yta. Bara floskler. Jag har väl trott att det har funnits något bakom flosklerna om jämlikhet och internationell solidaritet, men tyvärr…  

Just för tillfället kvittar det lika om sossarna regerar ihop med alliansen eller ej eftersom människosyn är densamma. Allas lika värde är inget som står högst på listan. Utanförskap handlar bara om dem som är innanför Sveriges gränser, som har tur nog att bli rättvist bedömda åldersmässigt. Det gäller inte dem som snart befinner sig i ett verkligt utanförskap, utan all form av hopp och tro på ett liv överhuvudtaget. 

Tyvärr gråter himlen förgäves ikväll….. 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

10 dagar kvar – #Blogg100…. #90

Tiden går. Nu när jag är inne på det sista 10-talet dagar på #Blogg100, undrar jag vad jag egentligen har gjort. Det är som vilken nedräkning som helst. 

”Nu är det bara en timme tills jag slutar för dagen”, kan jag tänka på jobbet. De tidigare 5 timmarna har gått i ett nafs, precis som ett läsår gå som tåget, och 90 bloggdagar kan rusa fram. Men så var det den där sista lilla tiondelen. De sista veckorna till sommarlovet. Hur trögt kan det vara?

Att blogga är inte trögt eller tråkigt men att alltid komma med något av intresse varje dag…? Tror inte ens en författare eller krönikör grejar det helt och hållet. 

Jag tror att det blir sista #Blogg100 – omgången på några år. Mest för att spara på mig och mina visdomsord lite. 😉 

Det känns ju som om jag upprepar mig en aning. Kanske inte nutida bloggare märker men min ”gamla läsekrets” från forntiden känner nog igen ett och annat guldkorn…. 😉 

Å andra sidan besöker de nog inte min blogg så ofta längre. 

Egentligen förhåller jag mig nog till mitt skrivande ungefär som till matlagning. Man tager vad man haver….. Men använder man samma ingredienser tillräckligt många gånger, tappar de sin lyster och smaken kan bli lite fadd till slut. 

Det kanske inte är så många som har upptäckt mitt evighetsrecept än. Tag en berättelse och vrid om och vrid åt. Först tio varv åt ena hållet och sen 10 varv åt det andra. Se där! I ett nafs 20 bloggdagar.

Fast jag plockar lite här och där ur nutid, dåtid och framtid. Sen är kakan klar! 

Det kallas återanvändning eller recykling. 

Jag kallar det ”hållbar blogging”, med resurssnålt tänkande. Gamla tankar ska räcka hela livet. Ord får återanvändas men inte kastas bort. Ord är guldkorn, att förvalta till nästa generation. 

Tio dagar kvar att slipa på de väl utvalda gamla orden, eller på de nya som trillar in på textraden i ett oväntat skede. 

Om vi inte passar oss kan en helt ny berättelse passera. Vi kommer att glädjas och förvånas trots det nya ordslöseriet.

Men trots allt behöver vi ibland nya ord och nya röster för vi ska bli befriade från vår vanmakt och apati. För att det inte ska gå troll i det hela öppnar vi fönster och dörrar och släpper in frisk luft.

Kors i taket – då blir det drag. 

Korsdrag!

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Tillbaka till verkligheten… #89

Från den ljumma kvällen igår till soligt blåsig förmiddag och iskallt bad från ilagd brygga till städning och stängning av sommarstället går allt som smort. Kunde sova ut imorse ovanligt länge. Har vaknat vid sex-sju-tiden varje morgon men i morse vaknade jag 9 först.

Att det inte var lika ljuvligt väder som igår underlättade hemfärden och Hanna-katten fann sig i att stiga in i buren. 

Nu är vi hemma och tillbaka i verkligheten. TV-verkligheten, vill säga. Tänk att jag kan bli så trött på dessa partiledare, debatter av olika slag, kongresser och partimedlemmar som uppmanas att inrätta sig i leden. Miljöpartister är de senaste som ska foga sig. Nu ska hela miljöpartiet prata miljö! Hela tiden! Och bara det! 

När en stor del vill prata om ensamkommande barn, om omänsklig behandling och om amnesti för dessa unga människor. Men mänskligt lidande vinner antagligen inga val. 

Empati är utrotningshotat, läste jag någonstans. 

Det stämme nog  Tyvärr, vill jag säga, har partier som inte värnar mänskliga rättigheter förlorat min röst på grund av det. Frågan är bara vilka partier som skulle ställa upp på amnesti för dessa stackars pojkar….Och även flickor,  som annars skickas till Afghanistan, ett av världens farligaste länder just nu. 

Jag är egentligen mest besviken på socialdemokraterna. Det största partiet som har haft så höga ideal, i alla fall till en början. Om de skulle bry sig om dessa barn och ge dem amnesti lovar jag att jag skulle rösta på dem för första gången i mitt liv. 

Men det kommer förmodligen inte att ske. Därför blir jag så trött. Vem kan man lita på i amnestifrågan? Vänsterpartiet, förstås. Fi. Och visst…. Miljöpartistiet, men vad har de att sätta emot? Jo, men inget av dessa partier kommer väl få så stor inverkan även om de båda skulle kunna få många röster. Men inga mittenpolitiker vill ta i vänsterpolitiker, och andra ”extrema” partier…. Jo, jag tror att många av dem tycker att även feminister hör dit. Kanske inte av elakhet men på grund av brist på kunskap… 😉 

Jaja…. Nu pågår ett program om Carl Bildt. Intressant och så här i efterhand verkar han ändå sympatisk, fastän jag då tyckte att han verkade dryg. Men allt är ju relativt. Jämfört med nutidens politiker känns det ganska vänligt. Hela klimatet var annorlunda trots de hade stora konflikter. Några uttryckte sig kanske lite mindre trevligt, men språket var hövligt. Och dessa enkla slogans som partier nu kör med hade inte sin motsvarighet. 

Förenklade sanningar har blivit allt vanligare och i takt med detta tröttar det politiska livet ut mig mer och mer. Fast jag samtidigt  beundrar alla dessa ihärdigt engagerade politiker som aldrig ger upp. Heder åt dem. 

Men ett år kvar till valet…. Hur ska jag orka? Känner mig redan sänkt.  Kanske behövs en svensk Macron?  Fast det är nog ändå inte riktigt en svensk modell. Nej, vi gillar nog mer den gnetige, envisa.

Men det bästa vore om samtliga befintliga partier tog sitt förnuft tillfånga och förbarmade sig över de ensamkommande, och eventuellt ensamfarande barnen.

 Hoppas det! 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Återigen en av dessa dagar… #88

Det händer ibland att en dag innehåller nästan allt. Idag var en sån dag. 

En utläst bok,  en lagd katt, en ilagd brygga samt en föreställning att njuta av. 

Louise Hoffsten,  Magnus ”Mankan” Nilsson och Niklas Román gjorde en mycket känslosam och stämningsfull föreställning på Stadsteatern idag. Vi var inbjudna så vi for in och ut till landet. Ingenting vi ångrar. Det var fantastiskt! 

Säkert mycket mer att njuta av, en dag som denna.  Men nu var det nästan så att det räcker. Somnar mitt i en mening när jag skriver och tappar mobilen. En så kompakt innehållsrik dag inbjuder till det…. 😉 

Och när vi är ute på landet igen, kommer en katt och möter oss. Hon har vaktat ägorna åt oss. Nu vill hon ha sällskap! 

Fast bilden är från morgonen, men passar ändå en sällskapskatt…. 😉 

Vi njuter tillsammans av den milda kvällen och fågellivet. Vi ses imorgon!  😊 

Lämna en kommentar

Filed under Tid

Njutningar och irritationer… #87

Livet är lugnt på landet. Solen skiner. Vattnet är tillräckligt varmt för att ta ett dopp utan bastu. När allt är sådär optimalt harmoniskt är det läge för att ta fram boken jag har haft med mig många gånger. Men på nåt sätt kommer alltid nåt emellan. Om jag ska kunna läsa en bok måste jag kunna sträckläsa den. Annars blir det liksom inte av. Men idag kunde det ske. Endast avbruten av några dopp i sjön och lite fil till lunch. En disk att diska till lite brasiliansk musik. 
Och nu måste jag ju blogga. Men snart är boken utläst.”Spådomen” av Agneta Pleijel. Mycket bra! Förra gången jag läste något av henne tyckte jag att det gick så trögt. Fick inget flyt alls. Därför blev jag nu så glatt överraskad över att det nu gick så fort och lätt och var så roligt att läsa. 

I ett avbrott från denna läsupplevelse halkade jag in på Facebook, och kände irritationen stiga. Alla människors svårighet att läsa innantill. Att ta första bästa tillfälle till att hacka på någon känd person som förespråkar återhållsamhet vad gäller flygresor och bilresor och annat som påverkar klimatet.

Det värsta är inte vad de säger utan att de säger det. Att hela tiden ifrågasätta det som för de flesta forskare är självklart. Att hela tiden klaga utan att veta något om det de klagar på……

Men så tänker jag…. Varför bry sig om dessa för mig helt ointressanta människor? 

Jag har ju min bok, min katt, min kärlek, mina spotify-artister när jag diskar,  och världens bästa restaurangutsikt, morgon, middag, kväll…. här på landet, alltså. 

Tids nog får jag bråka med de oinsatta, de surmulna, de arga, de illasinnade, som uttalar sig så elakt på olika nätsidor. Genom facebook-gruppen #jagärhär, har jag fått många vänner i nöden – närmare 70000 – som stöttar när jag och någon av oss andra ger svar på tal i utsatta lägen. Men just nu….nej, just nu vill jag inte möta något obehag alls. 

Nu vill jag bara läsa ut min bok.

Så jag lämnar er här i ovisshet.

Hur ska det gå? 😉 

Vi ses imorgon!

Lämna en kommentar

Filed under Tid