Det händer att jag vaknar upp en måndag morgon och känner mig ganska pigg, och känner lust att uträtta saker.
Varför inte skriva en bok? Eller förändra världen? Ja, eller något annat storstilat… 😏
Men det brukar sluta med att jag frampå kvällskvisten kommer på att, jag har ju inte bloggat idag. Eller gjort något annat jag hade föresatt mig.
(Fast jag har faktiskt både spelat fiol och gjort gymnastik och lagat mat och köpt en blodtrycksmätare. Men inget storstilat… 😏)
Ja, men Rom byggdes ju inte på en dag – inte ens en vecka – kan man ju invända. Nej, men jag har ju inte ens börjat förändra världen. Inte en mening har formulerats på den nya boken jag hade tänkt skriva. Men tanken var kanske i alla fall god. Att vilja något över huvud taget… Och att överhuvudtaget känna att om jag skulle vilja, skulle jag kanske kunna göra något åt saken. Förutsättningar finns i alla fall i teorin, för väldigt många, men i praktiken för väldigt få.
Jag såg på Aktuellt idag ett inslag om människors längd. I länder där välfärd och sjukvård för alla har utvecklats väl, blir människor allt längre. T.ex i Nederländerna, där de efter senaste kriget var väldigt korta, men har nu blivit långa. I USA är utvecklingen gått åt andra hållet. I länder där man främjar skolgång, borde alltså förutsättningar för att människor skriver böcker öka. Så är det förstås.
Hur det ska bli i Sverige med den saken, kan man undra, Vi har visserligen skolplikt, men hur går det när skolorna inte längre har råd med läromedel eller ens utbildade lärare.
Så om jag vill förändra världen, måste jag nog se till att alla först har rätt förutsättningar att kunna göra det de vill. Det kan ta tid. Och jag kan inte göra det själv.
Om jag ska skriva en bok, vet jag inte riktigt vad som krävs. Har inte vetat hittills, i alla fall.
Alltså…jag får nog ta mig an något lättare.
Gå och lägga mig, t.ex.
I morgon är det tisdag. Vi får väl se vad som inte blir av då… 😏
Time in Stockholm 
Tid 