Pride

Nu har jag äntligen kommit in på Pride-program-sidan. Det var mycket att gå på i år, vill jag lova. På artistsidan är det inte alls bara schlagerfantaster som får sitt lystmäte. Skönt. Jag tar tillbaka det jag har påstått tidigare, att man kan känna sig väldigt utanför om man har smak för annat än just sclager i dessa sammanhang.

 I övrigt är det en film på torsdag om en holländsk lesbisk dirigent. Man kan också upptäcka sin " insides röst" med musikterapeuterna Eva Hansson och Rut Wallius. Mycket annat spännande finns det också att lyssna på för alla utomstående och inomstående (kan man säga så ?) Kolla själva på den länken jag gav igår.

Apropå underhållning upptäckte jag igår att man kunde göra egna små animationer och lägga in dom i Windows movie-maker samt använda passande musik till. Nu börjar det verkligen bli dags att börja skapa fritt i datorn i tid och rum. 

"Tid"  är intressant. Eva Attling tog upp det i sitt sommarprogram (mycket namedropping i övrigt…) igår. I väst säger vi att " tiden går" men i öst säger de att "tiden kommer". Det är alltså inget som försvinner utan tiden kommer till dig om du har tid att vänta. Eftersom jag är en ganska långsam människa, en "slow starter", passar det mig att ge mig själv den tid som krävs och inte skynda på. Det som skolan,  frågeprogram och  intelligenstest av alla de slag, har gått ut på att slå ner på. "Skynda ! Försten vinner !" Hör du uppmaningarna inom dig ?  Man anses vara en slöfock och lite trög om man inte bemödar sig om att tänka ut alla svar blixtsnabbt. Man har ju ingen vinnarskalle heller, som det ju heter nuförtiden. Lustigt nog är jag alltid som snabbast när jag inte känner någon sådan press. "Bäst när det gäller !" säger man om de bästa idrottarna, men det gäller inte för mig. Det finns ju en morgondag också. Vem ska vara bäst då om alla redan har vunnit idag ? Och vem ska tänka efter om alla andra har tänkt ut allt i förväg ? Jag känner mig som Sally i det där "corny" TV-programmet. Du vet, hennes bakvända talesätt:"Man kan inte bromsa i en uppförsbacke". Varför ska allting vara så "mainstream" och duktigt och snabbt och snyggt ? Mark Levengood sade i ett föredrag jag hörde med honom, att "ingen tycker om en duktig". Och det är nog sant. Där har vi naturligtvis en Jantebaksida med det uttalandet. Man får inte vara duktig för man får inte tro att man är något. Men om man bortser från det, så är det faktiskt ganska kul sagt, för det stämmer rätt bra. Man kan förstås beundra en duktig, och man kan vilja bli sådan själv, men man älskar bara den bohemiska, begåvade konstnärssjälen som visar sig slarva bort allt, inklusive sitt eget liv ( i värsta fall). Där kan man till och med känna igen sig, åtminstone vad det gäller det där med att slarva bort sig själv. Och så kan man säga: Ja, tänk om man ändå hade satsat på konsten…då hade man kunnat bli som han/hon, men jag fick  inte för mina föräldrar, el. dylikt.

Då är man ju verkligen ute och cyklar. Och det ska jag nog göra  idag. Himlens blå färg talar för det.

Min filmskaparkarriär startar inte förrän imorgon…hm. Tro det ?