Bravo !

Bravo Lisa som lyckades skriva en kommentar fast du inte visste att det var det du gjorde. Sånt är kul. Slumpen är alltid bästa  vägledning.

Inte mycket bloggande har det varit på sista tiden…precis som jag befarade. När man väl har börjat jobba är det nästan kört, och inget spelande heller.Hur ska det gå ? Jag lär inte bli någon pianist i år heller. Dessutom har jag varit ute på landet en tur för att klappa våra små katter som inte ville åka hem när det passade oss. Dvs, Misse ville inte åka, så hon gömde sig i skogen några dygn. Hanna däremot följde mig som en liten hund på tomten, när jag var där på besök i måndags och spann nästan bara jag tittade på henne. Vi har inte lämnat dem  vind för våg, förstås, utan låter syskonbarnet  Lisa L med familj ta hand om dem och ge dem så mycket kärlek de hinner. Men usch vad tomt det känns här hemma när inga katter biter en i tårna på natten eller sitter och väntar i hallen när man kommer hem. Jag längtar verkligen efter dessa små mjukisar. Vi ska försöka fånga in dem i helgen….pust.

Och nu börjar sommaren igen. Det är verkligen med vemod som man tränger in katterna i sina burar och kör in dem till en varm stadsvåning på hösten och tänker att nu är det ett år till nästa gång ni får klättra i träd och käka gräs och jaga möss och käka fjäril till efterrätt. Men vi ska i alla fall ha gran i år igen och då blir ni väl glada ?!