Alla mår vi ju bra av olika saker….själv mår jag bra av att sjunga. Andra behöver motionera och en tredje känner tillfredsställelse i att jobba med sina händer. Sy eller snickra. Det händer något i våra kroppar och sinnelag när vi får göra något som känns betydelsefullt och roligt för oss själva. Inte för att någon ska tycka att vi är duktiga eller begåvade utan helt enkelt för att vi ska må bra. Om man sjunger i kör har man dessutom en gemensam upplevelse med andra som förhoppningsvis är positiv, om det låter bra. Det är viktigt med positiva upplevelser för mänskligheten, vill jag påstå. Lika viktigt som att få mat och husrum. Bättre än att gräva en grop och falla själv däri och att säga Nej till glädjeämnen är att svinga sig mot livets höjder och tacka och ta emot när glädjeämnen erbjuds. Vad ska livet annars vara bra för ?
"Livet är inte bara en lek, det är en dans på rosor också"….
(ett gammalt skämt från "Blandaren", teknologernas studentikosa skämttidning)
Men Stopp nu ! Varför så positiv när man kan sura och gotta sig i världens elände ?
Ja, säg det…
Ni som känner mig vet ju att jag gärna talar i andras sak och för dem som av olika anledningar är, eller känner sig orättvist behandlade…men idag passar jag på att slå ett slag för den rena och skära egennyttan i att njuta av sång och glädje, dvs, i mitt fall då, sångarglädje. Och det är också en form av överlevnadsstrategi, för att vara riktigt ärlig.
Jag ska i helgen sjunga på tre konserter i dagarna två. Då behövs det både mod och styrka och en rejäl portion glädje för att klara av det ! 
OCH lyckligtvis brukar den glädjen studsa tillbaka från publiken…så det är ett givande och ett tagande…allt mänskligt liv och leverne.
PS Om ni vill läsa mer på detta tema hänvisar jag med glädje till Anna-Lys som inspirerat mig till dagens post
Och även hos CrazyYoda for mina smilband upp, med hjälp av Monte Phyton ! DS
Time in Stockholm 
Tid 
http://whynoteric.blogspot.com
Jag är fruktansvärt avundsjuk på alla som kan sjunga.
Det dröjde länge innan jag förstod att musik var något fint. På mellanstadiet så insåg jag att musik sätter igång saker i ens inre. Det hade jag i och för sig märkt innan, men då var det mest obehagskänslor och otålighetskänslor.
GillaGilla
Aaaaa..nu möts vi i "vågdalen"…älskar också att sjunga – fast det var ett tag sedan jag var med i en kör…sist sjöng vi afrikansk musik inne i en kyrka långt upp i norr..det var sååå vackert…visst är det själsligt "upplyftande" att sjunga..och forskning visar på att hälsan blir bara bättre om man just sjunger tillsammans…glädje..! Allt skapande tror jag är bra för sinnet och själen och för sin inre drivkraft…och jag tror att ALLA kan…Nu ska jag snart ta en underbar tur ut i solen..och den ofantligt energigivande naturen….Ha en sköön helg! *kram*
GillaGilla
Musik är något alldeles fantastiskt!
Det har vi ju märkt av på senaste tiden om inte annat. Eller hur?
Själv spelar eller sjunger jag egentligen inte nått nuförtiden.
Rösten pajar efter en kort stund, för mycket puffande etc.
Fast annars poppar det ständigt upp bitar av låtar och musik i huvudet.
Rena rama musikradion.
=)
Får komma in lite senare och läsa ikapp, skall iväg och dricka glögg n.
Slibb
GillaGilla
Jag är ju inte själv speciellt musikalisk, kan inte sjunga och inte spela (mitt kördeltagande kom av sig…) men min äldste son är duktig, han spelade fiol i vårt lilla samhälles stora julkonsert, största evenemanget här på året, tre föreställningar i kyrkan i utkanten av byn, fullsatt, två körer, en stråkorkester och en blåsorkester. Min lilla son var yngst av alla i stråket och klarade det galant och det sjöngs jättefint, två dagar innan jul var sista föreställningen, den vi var på och det var toppen!
(annars hör jag till dom som känner den där glädjen när jag skriver och när jag syr)
GillaGilla