Idag fyller min blogg ”Tid” 20 år.
Hurra!
🎊 🍾🎂🍾🎊
Då föddes också mitt alias ”millroll” – alla hade egentligen alias på den tiden – som gjorde att man kunde skriva ganska fritt om allt man hade på hjärtat. Och det hade jag ganska ganska mycket av på den tiden.
Nuförtiden undrar jag förvånat: ”Var fick jag alltifrån?” 😏
När jag sitter och erinrar mig allt som har hänt sedan jag började ”ta plats” med mitt skrivande känns det lite högtidligt. Alla människor jag lärt känna genom mitt bloggande, men också min egen ”personlighetsutveckling” – att inte bara lära mig formulera mig skriftligt så att det kan bli intressant inte bara för mig – men också lära mig, eller inspireras av mina ”medbloggare” hur man redigerar sin bloggsida, lägger upp bilder, bildspel och hur man länkar till videofilmer och musik i en mediaplayer, som jag också hade lärt mig hur man lägger in på datorn. Vi var också många som pysslade med att redigera utseendet på våra hemsidor så att det skulle vara spännande och roligt att gå in där. Men det är ju något som helt har gått förlorat när alla numer använder sina mobiler, där inte datorformatet passar in.
Jag var också debattlysten och skrev inlägg om Kärnkraft, feminism och om hur Alliansen underminerade välfärden och om TV- program som ”Bonde söker fru”, t.ex, och fick både mothugg och medhåll, men aldrig fanns där tillstymmelse till hat eller hån i kommentarerna.
Det känns som en fridsam tid, jämförelsevis.
Det var också i min mest skapande period i livet, när jag gjorde musik som jag ville spela in med datorns hjälp och jag höll på timmavis med med att förstå alla gratis musikinspelningsprogram, jag hade laddat hem, så till slut hade jag nästan hunnit glömma bort vad det var för något jag ville spela in… 😏
Men bloggen bestod ända tills Facebook kom, kan man säga. De flesta bloggvännerna drog dit, och jag med, men jag har svårt lämna mitt första ”egna rum” på nätet. Och kanske mitt första i livet också. Jag bestämde allt själv där. Hur det skulle se ut och vad jag ville säga och förmedla.
Där gav jag mig tid att tänka klart!
Tack ska jag ha!
Om 20 år – vad har hänt då?
Har vi haft ”tid” att ställa om våra samhällen och vår livsföring så att vi har kunnat hejda klimatförändringarna – i bästa fall – och/eller har vi hunnit klimatanpassa våra samhällen för att kunna motstå all världens klimatkatastrofer? Eller har vi ”pysslat med annat”, som vi tycker är viktigare?
Den som lever får se? Om jag lever om 20 år är jag 92 år. Det finns en viss risk, eller chans – beroende på hur man ser det – att jag lever, eftersom båda mina föräldrar blev 99 år.
I den bästa av världar kunde det naturligtvis vara eftersträvansvärt att leva länge, om man har hälsan, och inte är ensam eller fattig, eller spolas bort i någon översvämning.
Men vad som än händer har jag ju ändå mitt blogghem kvar, och jag lovar att rapportera om jag lever då och har syn, hörsel och minne i behåll!
Men vi får ta ett steg i taget och göra det bästa av varje dag, till att börja med!
Tack alla läsare och bloggvänner!
Än finns tid!
Ha det fint så länge på sommarens vackraste dag!
/millroll
Time in Stockholm 
Tid 