Kategoriarkiv: Datorer och Internet
Nära IRL-upplevelse…
Eldfattig
Pip ?
NewMill home studio
I övrigt:
- Till Minne av mordet på Olof Palme…Vad skulle passa bättre än AB Svenska Ords"Var blev ni av, alla drömmar om en rimligare jord ?" sjungna av Monica Zetterlund…? (FInns det någon som har den ? undrar producenten .)
- Med anledning av alla Guldmedaljer…Delad glädje verkar vara dubbel glädje. Ishockey-lagen och Curlinglaget verkar gladare var och en och tillsammans än exempelvis Anja Persson som nästan är lite besviken (trots 3 medaljer, varav ett är guld) och Anna-Karin Olofsson som visserligen med mild förvåning somnade med ett leende på läpparna, men ändå tog ett steg närmare Curlingtjejerna under festligheterna på Arlanda för att liksom få andas in deras lag -"anda". Detta påminner mig om Kurt Olssons sinnrika intervju med vår första höjdhoppar stjärna: "Hur mycket gladare blev du när du hoppade över ribban, än du blev ledsen när du rev ?" En bra fråga, tycker jag fast det verkade ganska crazy när den ställdes på IKEAS tak med utsikt över motorvägen (Och..nej, NewMill är oberoende och vill därför inte sponsras av IKEA, även om man skulle kunna förledas att tro det..)
Vi hörs när vi råkas !
(PS Musiken, "Bygg en bro", i trailorn är skriven av Stefan Forssén ( http://www.ejeby.se/bokcddetaljx.asp?id=935), en ypperlig jazzmusiker i Göteborg, och inspelad i NewMill home studio DS)
”Att blogga eller inte blogga, det är frågan..”
Bloggtoppen
OK ! Nu har jag gjort det här med "bloggtoppen-länken" av pur nyfikenhet för att se hur man gör och vad det är. Min blogg skall också denna vägen vandra, således. Inte för att jag vet vad det ska vara bra för…och på MSN måste man lägga in koden för varje ny post. Jag tror att jag redan har gett upp. Någon vidare tävlingsmänniska är jag nog inte. Varför kämpa när man kan ge upp på en gång ? Skämt åsido. Kan vara kul att se om mina favoriter bland bloggisterna har kommit upp sig på listan…och häromdagen läste jag Bodil Malmstens blogg. Det var ju också kul. Med en "riktig" författare, menar jag. Fast egentligen har jag nog lika stort nöje av vännerna Aniara, Kerstin, Badaren och alla er andra som jag har haft nöjet att bekanta mig med på sista tiden (ingen nämnd, ingen glömd). För om sanningen ska fram…att Bodil kan skriva fantastiskt roligt och bra kommer ju inte som en överraskning direkt, men att det det finns så otroligt många andra som skriver så himla mycket och roligt och intressant, det hade jag ingen aaaaning om !
Bilden nedan antyder att någon, exempelvis jag, röjer ny mark !
Avslöjad !?!
![]()
Om man får för sig att man ska röja bara delar av sitt liv eller sin identitet på nätet så kan man nog nästan räkna med att inte lyckas. Om någon verkligen vill veta vad jag heter eller var jag bor och med vem, samt var jag jobbar så är det klart att den personen kan "hacka" sig fram till det om det verkligen skulle vara nödvändigt, men vem bryr sig egentligen ? Så länge jag inte har något kriminellt i mitt förflutna lär jag klara mig (det enda plump jag kan komma på är att jag hade ett gäng oåterlämnade biblioteksböcker hemma i flera år). Men det är ju skillnad på identitet och personlighet. Jag gav mig ju inte in i den här bloggarverksamheten för att verka mer opersonlig men heller inte för att röja mina innersta hemligheter (om man nu har så många i min ålder…). Man kan ju heller inte drömma om att vara objektiv eller verka saklig. Heller inte lyrisk eller poetisk om man nu inte är poet. Ändå har jag haft någon slags idé om att jag är just allt det där omöjliga plus lite till som jag inte hade tänkt att berätta om. Och vad hade jag för det….?
Nu har jag alltså grunnat ett tag på hur i all världen Soulways (se kommentar i "förra numre"t) har fått för sig att jag aldrig tappar fattningen…det kan inte vara något jag har skrivit, snarare något jag inte har skrivit ? Det brukar ju vara så i dagliga livet, att det en människa gör allt för att dölja, blir extra tydligt i stället. Extremt långa personer brukar kuta med ryggen tex och korta kanske döljer ett mindervärdeskomplex på annat sätt. Och så blir det just kutryggen man ser…O fasa !
Men hur framgår det då att jag försöker dölja att jag aldrig tappar fattningen ? Och gör jag inte det då ? Är jag avslöjad eller kanske bara en aning förlöjligad ? Kan jag faktiskt inte dölja mer på nätet än jag kan för mina "vanliga", men ack så ovanliga vänner som känner mig bättre, och på ett bättre sätt ?
Nå…hela denna utläggning ovan tycks mig nu bara vara en enda lång omedveten plädering för att Soulways har rätt. Fast jag vet att hon har fel ! Jag har faktiskt tappat fattningen…en gång gjorde jag det två gånger !!!
Jag cyklar alltså vidare, om inte tilltufsad så tillrufsad av en klapp på huvudet som fick mig att tappa…nej inte fattningen (fan tro´t), men styrfarten.
Men nu är jag på banan igen…
PROLOG:
Vart går vi nu ?
Vad gör vi med våra liv tillsammans ?
Det finns ännu tid att va still
och när vi vill kan vi känna kraften i tystnaden i det täta rummet emellan oss
som är kärleken.
Var är vi nu ?
Vad vill vi med våra liv tillsammans ?
Vi kan ännu höra sånger i våra bröst
och när vi vill kan vi höja vår röst
i tystnaden
i det varma rummet emellan oss
som är kärleken.
Vad har vi nu ?
Vad har vi gjort med våra liv tillsammans ?
Det finns tid att tänka om
Det finns kraft att göra nytt
Att ge liv åt tystnaden
i det tomma rummet emellan oss
som kan fyllas med kärleken
För kärleken är en evig kraft
i rörelse emellan dig och mig
i brusande stillhet
Ett dånande hav i ständig rörelse
mot ett evigt mål – att aldrig va still…
![]()


Time in Stockholm 










