Tid

9 april, 2006 · 18:13

Springtime

Till slut kom våren och jag med den…

Iväg på konsert som jag lyckligtvis blev bjuden på av en kompis som ringde i morse…

I solens sken hann jag ta mig iväg först på lunch hos kompisen och sedan till Dramaten där "Romeo & Julia – kören" framförde renaissancemusik ypperligt väl, humoristiskt, sceniskt och svängigt och jag insåg igen att när man gör något så här bra är det inte konserten som är det viktiga. De här sångarna med lutenist/slagverkare lyckades förmedla att själva sjungandet tillsammans, uttrycket och repetitionerna som ligger bakom det goda resultatet, är det som är mödan värd…De hade roligt helt enlkelt. Något som gärna glöms bort t.ex. i skolans värld där man alltför mycket fokuserar på provet, redovisningen, uppsjungning på avslutniing, etc, istf på inlärandet och glädjen i att förstå och göra något tillsammans…att träna inför en teaterpjäs eller redovisning är ju det som gör livet värt att leva och om sedan själva framträdandet går bra är det ju bara för att man har haft roligt under repetitionstiden. Precis som min vårpromenad hem…det var ju själva promenaden och inte att jag kom hem efter en halvtimme som gjorde mig våryr… !

5 kommentarer

Under Tid

8 april, 2006 · 18:31

Vi väntar in våren….

Finns det liv finns det hopp !

Vi väntar med spänning…..

Och här något att pigga upp sig med på kvällskvisten…med hjälp av Evan

……Sov Gott då !

4 kommentarer

Under Tid

6 april, 2006 · 21:22

Våren ?

Jo, grön är den varje år där den vandrar mot Söderstadion efter en eller flera öl på Gröne Jägaren…och lummig…men skön ? Hammarbyklacken. Inte i år. Det blåser snålt på söder och hade det inte varit för att fotbollspelarna från södra Stockholm hade slagit skåningarna (Helsingborg) hade nog efterspelet sett mer grått ut än grönt. Men "Peace" alla skåningar ! Vi gillar er fortfarande…och när Henke sen kommer vet jag nog vilka som blir gröna…av avund !

Men än så länge lever de gröna på det sköna hoppet om en vår som än så

länge liknar höst.

Kick-off alla fotbollsfrälsta….själv trivs jag bäst härinne…och luktar på blommorna…

…och ser ni inte bilderna under texten nu, har jag lagt in dem i albumet ovan, för säkerhets skull…vill ju inte att ni ska missa mina små "raringar"….

9 kommentarer

Under Tid

4 april, 2006 · 17:17

Och nu går vi vidare…

Om det inte hade varit för att anledningen hade varit så sorglig, hade jag verkligen känt gårdagens minnesstund som en riktigt lycklig stund…Praktiskt taget alla från mitt tidigare liv var där….Vår vän B var utan tvivel en bärande länk mellan så många olika sammanslutningar och vänskapskretsar och jag är verkligen tacksam över att få vara en av alla dem som han kände och att få vara med den här speciella stunden då cirkeln slöts runt oss. En tidscykel som började för 33 år sedan och som har rundat alla hörn och omslöt sig själv igår i en slags jättekram…Jo, jag vet att det låter aningen flummigt och det är det också…men i sådana här speciella fall kan till och med jag tillåta mig att bli lite flummig…Och med musik blir allt ännu starkare..alla band och alla minnen…det vet jag !

4 kommentarer

Under Tid

2 april, 2006 · 19:50

Minnesstund

Imorgon är det dags för

minnesstund…

många gamla och nya bekanta som kommer att tänka på dig B !

Och ta farväl….

3 kommentarer

Under Mänskligt

1 april, 2006 · 16:30

Kollektiv Del 2

Några som inte var med på den tiden det begav sig (70-80-tal)har hört av sig och undrat hur det egentligen förhöll sig med den "flummiga kollektivtiden"….så här kommer en fortsättning från ett gammalt "kollektivproffs"…

…Så flyttade vi in till stan till ett nytt kollektiv…2 par var vi bestående av H1, H2, H2o samt C (Liknar kemiska formler). Det började bra. En etagevåning som H2o och jag "fick"(det var verkligen andra tider på bostadsmarknaden då !) av bostadsförmedlingen i utbyte mot en renoveringslägenhet som vi hade haft redan före Brommaepoken. Det här var helt nybyggt och DYRT (3000:-/mån)tyckte vi som fortfarande studerade. Alltså bildade vi kollektiv med våra musikervänner H1 & H2,

och paren bosatte sig på varsin våning men med gemensamt kök. Detta kollektiv bestående av två par som hade hållt ihop i evigheter, kan tyckas verka mer stabilt än det tidigare, men det skulle visa sig vara precis tvärtom. Redan efter ett halvår splittrades båda paren. Vi löste det kemiskt (hm) och gjorde rockád på våningsplanen så att H1 + C parkerade på nedre halvan och H2 samt H20 ugglade däruppe, i den mån de var hemma och inte var ute med nya "bekantskaper". I och med detta var egentligen kollektivet splittrat och umgicks i två "lag". Kanske var det ett

tecken i tiden..det var inte längre 70-tal utan ett "förverkliga-dig-själv-80-tal". Alla drömmar om en bättre värld hade redan gått i kras i och med kärnkraftsomröstningen och vi ägnade ganska mycket tid åt att plåstra våra egna sår istf att kliva ut på barrikaderna. Det var också då H1 + C + B(som gästspelade flitigt på bägge våningsplanen men mest

på det nedre) bildade "Apatiska Sällskapet" i kollektivköket. Ett av våra vanligaste samtalsämnen rörde huruvida människor som gick därnere på gatan utanför var "kalla fiskar" eller "mjölbakar", eller inte… Ja, ni hör att den intellektuella nivån var på topp. Men, visst…fortfarande pågick diskussioner som rörde större frågor och jag tror att vi också försökte köpa mat som inte kom från Multinationella Storföretag eller DjurIndustrier ("MudiMums" var ett begrepp på den tiden).

Och det var en bra tid också ! Att göra slut på ett förhållande är självklart jobbigt efter många år, men i det här livet vi levde behövde vi inte känna oss totalt övergivna även om vi var övergivna av våra partners…vännerna utanför kollektivet fortsatte att komma förbi och hälsa på närhelst det passade (och det passade ju ännu bättre och gick lättare nu eftersom vi bodde i innerstan).

En del tror kanske att kollektivboende per automatik måste innebära flum och gränslöshet i relationerna. Särskilt om man har sett filmen "Tillsammans", kanske ? Att alla var mer eller mindre bisexuella och att alla hade gruppsex med

varandra, är det många som tror nuförtiden. Det vill jag bara tala om att det finns egentligen inget likhetstecken mellan fenomenen kollektiv och gruppsex. Än mindre homo- eller bisexualitet, som det egentligen knappt pratades om alls på den tiden om man inte var direkt involverad. Vänstersympatisörer har inte alltid varit så glada åt de homosexuellas kamp som tidigare har setts som ett lite mer depraverat borgerligt fenomen. Allt beror ju på vilka människorna som bor i kollektiv, naturligtvis.

Det fanns ju ytterligheter åt båda håll,….men visst kan en sjuk traditionell familj göra en oerhört mycket större skada på de enskilda familjemedlemmarna än vad ett dåligt fungerande kollektiv kan göra på de kollektivboende (om det inte är en sekt förstås). Ett kollektiv kan man dessutom flytta ifrån om man inte trivs eller inte tycker sig passa in där, men ett barn kan inte lämna sina föräldrar och sin familj i motsvarande fall. Det fanns ju faktiskt med en familj i filmen "Tillsammans" som hade misslyckats med sina relationer men det talas det sällan om. Man bara förfasar sig mest över att de arma barnen inte fick se på TV i kollektivet.

Jag tycker att det är en viktigt att påtala skillnaden. Det talas ofta så föraktfullt om kollektivboende medan traditionell familjebildning idylliseras å det grövsta fast man vet att det mesta av det våld som utövas i samhället pågår i hemmen !

Då kanske det faktiskt vore bättre med någon form av kollektivboende så att barn i hem där föräldrarna har problem, hade fler vuxna än föräldrarna att ty sig till, och dessutom blir inte "familjecellerna" så insynsskyddade.

Hursomhelst så fortsatte vårt kollektiva boende några år tills H1 och C flyttade till ett minikollektiv bestående av bara de två. H1 träffade en ny partner och C gick in i sin berömda "spleenperiod" medan H2o och H2 flyttade ihop med, eller isär från sina respektive nya partners. De "stora" kollektivens period var över för den här gången och splittringen var ett faktum men det skulle komma mera…

Vänta bara !

(Och Tacka Doris DoBeDo för musiken, så länge… I love it !)

7 kommentarer

Under Mänskligt

31 mars, 2006 · 16:38

April, April…

Vi är så nära våren vi kan komma, men ändå så långt borta…Igår åkte barnen rutschkana ner i en jättepöl i kanans ände, iförda gummistövlar, täckbyxor och T-shirt….kom upp ur pölen dyngsura men lyckliga. I solen kunde de nästa torka upp men i den skuggigare delen av skolgården var det fortfarande kyligt. Det var bara att gå in och hänga in en drös oigenkännliga plagg i torkskåpen och låna torra kläder av varann. Idag föll snön över alltihopa i ett gråmulet Stockholm. Det svänger om väder och humör i dessa tider. Jag som alltid brukar tycka att snön i alla fall gör det gråa lite vitare och ljusare, skulle faktiskt välkomna ett rejält vårregn.

…….

Men det är ju i alla fall fredag ! Om en vecka börjar påsklovet här i Stockholm och jag hade önskat att det skulle vara dags att ta fram cykeln ?

Jo…men det svänger ju om vädret som sagt…en hel vecka kvar !

2 kommentarer

Under Tid

29 mars, 2006 · 12:26

Salsa

Lovade Salsa och salsa blir det…tyvärr fungerar inte filelodgingen och jag kan inte lägga upp nytt material så här kommer gammal dansant skåpmat, men det svänger ändå ! Seså…var inte blyga nu…bjud upp födelsedagsbarnet och ta en svängom !

5 kommentarer

Under Musik

27 mars, 2006 · 15:30

MusikRadio…Nu har BeJi kommit till stan.

Nu har Beji kommit till stan…Och så Bach då förstås !

Och nu lite "gammeldags" musikradio som det kunde låta när jag var barn..till dessa mäns ära !

Om ni följer Bachlänken ser ni att Johan Sebastian liksom BeJi inte har rört sig inom något större geografiskt område under sitt liv, (förrän nu då)vilket inte säger något om hur mycket som rör sig innanför

pannbenet .

Men Lyssna inte på det här(Joy of Salsa) av andra skäl än vända på klacken och slå den i taket för skulle Bach höra skulle han vända sig i sin grav. Men AnnaLys och andra dansanta personer förstår vartåt det barkar…åt salsans förlovade land fast med inslag av Bach då förstås..åh vilken röra..eller snarare… "sås"….

9 kommentarer

Under Musik

22 mars, 2006 · 19:28