Finns det liv finns det hopp !
Vi väntar med spänning…..
Och här något att pigga upp sig med på kvällskvisten…med hjälp av Evan
……Sov Gott då !
Våren ?
Jo, grön är den varje år där den vandrar mot Söderstadion efter en eller flera öl på Gröne Jägaren…och lummig…men skön ? Hammarbyklacken. Inte i år. Det blåser snålt på söder och hade det inte varit för att fotbollspelarna från södra Stockholm hade slagit skåningarna (Helsingborg) hade nog efterspelet sett mer grått ut än grönt. Men "Peace" alla skåningar ! Vi gillar er fortfarande…och när Henke sen kommer vet jag nog vilka som blir gröna…av avund !
Men än så länge lever de gröna på det sköna hoppet om en vår som än så 
länge liknar höst.
Kick-off alla fotbollsfrälsta….själv trivs jag bäst härinne…och luktar på blommorna…
…och ser ni inte bilderna under texten nu, har jag lagt in dem i albumet ovan, för säkerhets skull…vill ju inte att ni ska missa mina små "raringar"….
Under Tid
Och nu går vi vidare…
Om det inte hade varit för att anledningen hade varit så sorglig, hade jag verkligen känt gårdagens minnesstund som en riktigt lycklig stund…Praktiskt taget alla från mitt tidigare liv var där….Vår vän B var utan tvivel en bärande länk mellan så många olika sammanslutningar och vänskapskretsar och jag är verkligen tacksam över att få vara en av alla dem som han kände och att få vara med den här speciella stunden då cirkeln slöts runt oss. En tidscykel som började för 33 år sedan och som har rundat alla hörn och omslöt sig själv igår i en slags jättekram…Jo, jag vet att det låter aningen flummigt och det är det också…men i sådana här speciella fall kan till och med jag tillåta mig att bli lite flummig…Och med musik blir allt ännu starkare..alla band och alla minnen…det vet jag !
Under Tid
Minnesstund
Imorgon är det dags för
minnesstund…
många gamla och nya bekanta som kommer att tänka på dig B !
Och ta farväl….
Under Mänskligt
Kollektiv Del 2
Några som inte var med på den tiden det begav sig (70-80-tal)har hört av sig och undrat hur det egentligen förhöll sig med den "flummiga kollektivtiden"….så här kommer en fortsättning från ett gammalt "kollektivproffs"…
…Så flyttade vi in till stan till ett nytt kollektiv…2 par var vi bestående av H1, H2, H2o samt C (Liknar kemiska formler). Det började bra. En etagevåning som H2o och jag "fick"(det var verkligen andra tider på bostadsmarknaden då !) av bostadsförmedlingen i utbyte mot en renoveringslägenhet som vi hade haft redan före Brommaepoken. Det här var helt nybyggt och DYRT (3000:-/mån)tyckte vi som fortfarande studerade. Alltså bildade vi kollektiv med våra musikervänner H1 & H2, 
och paren bosatte sig på varsin våning men med gemensamt kök. Detta kollektiv bestående av två par som hade hållt ihop i evigheter, kan tyckas verka mer stabilt än det tidigare, men det skulle visa sig vara precis tvärtom. Redan efter ett halvår splittrades båda paren. Vi löste det kemiskt (hm) och gjorde rockád på våningsplanen så att H1 + C parkerade på nedre halvan och H2 samt H20 ugglade däruppe, i den mån de var hemma och inte var ute med nya "bekantskaper". I och med detta var egentligen kollektivet splittrat och umgicks i två "lag". Kanske var det ett 
tecken i tiden..det var inte längre 70-tal utan ett "förverkliga-dig-själv-80-tal". Alla drömmar om en bättre värld hade redan gått i kras i och med kärnkraftsomröstningen och vi ägnade ganska mycket tid åt att plåstra våra egna sår istf att kliva ut på barrikaderna. Det var också då H1 + C + B(som gästspelade flitigt på bägge våningsplanen men mest
på det nedre) bildade "Apatiska Sällskapet" i kollektivköket. Ett av våra vanligaste samtalsämnen rörde huruvida människor som gick därnere på gatan utanför var "kalla fiskar" eller "mjölbakar", eller inte… Ja, ni hör att den intellektuella nivån var på topp. Men, visst…fortfarande pågick diskussioner som rörde större frågor och jag tror att vi också försökte köpa mat som inte kom från Multinationella Storföretag eller DjurIndustrier ("MudiMums" var ett begrepp på den tiden).
En del tror kanske att kollektivboende per automatik måste innebära flum och gränslöshet i relationerna. Särskilt om man har sett filmen "Tillsammans", kanske ? Att alla var mer eller mindre bisexuella och att alla hade gruppsex med
varandra, är det många som tror nuförtiden. Det vill jag bara tala om att det finns egentligen inget likhetstecken mellan fenomenen kollektiv och gruppsex. Än mindre homo- eller bisexualitet, som det egentligen knappt pratades om alls på den tiden om man inte var direkt involverad. Vänstersympatisörer har inte alltid varit så glada åt de homosexuellas kamp som tidigare har setts som ett lite mer depraverat borgerligt fenomen. Allt beror ju på vilka människorna som bor i kollektiv, naturligtvis.
Det fanns ju ytterligheter åt båda håll,….men visst kan en sjuk traditionell familj göra en oerhört mycket större skada på de enskilda familjemedlemmarna än vad ett dåligt fungerande kollektiv kan göra på de kollektivboende (om det inte är en sekt förstås). Ett kollektiv kan man dessutom flytta ifrån om man inte trivs eller inte tycker sig passa in där, men ett barn kan inte lämna sina föräldrar och sin familj i motsvarande fall. Det fanns ju faktiskt med en familj i filmen "Tillsammans" som hade misslyckats med sina relationer men det talas det sällan om. Man bara förfasar sig mest över att de arma barnen inte fick se på TV i kollektivet.
Då kanske det faktiskt vore bättre med någon form av kollektivboende så att barn i hem där föräldrarna har problem, hade fler vuxna än föräldrarna att ty sig till, och dessutom blir inte "familjecellerna" så insynsskyddade.
Hursomhelst så fortsatte vårt kollektiva boende några år tills H1 och C flyttade till ett minikollektiv bestående av bara de två. H1 träffade en ny partner och C gick in i sin berömda "spleenperiod" medan H2o och H2 flyttade ihop med, eller isär från sina respektive nya partners. De "stora" kollektivens period var över för den här gången och splittringen var ett faktum men det skulle komma mera…
Vänta bara !
(Och Tacka Doris DoBeDo för musiken, så länge… I love it !)
Under Mänskligt
April, April…
Vi är så nära våren vi kan komma, men ändå så långt borta…Igår åkte barnen rutschkana ner i en jättepöl i kanans ände, iförda gummistövlar, täckbyxor och T-shirt….kom upp ur pölen dyngsura men lyckliga. I solen kunde de nästa torka upp men i den skuggigare delen av skolgården var det fortfarande kyligt. Det var bara att gå in och hänga in en drös oigenkännliga plagg i torkskåpen och låna torra kläder av varann. Idag föll snön över alltihopa i ett gråmulet Stockholm. Det svänger om väder och humör i dessa tider. Jag som alltid brukar tycka att snön i alla fall gör det gråa lite vitare och ljusare, skulle faktiskt välkomna ett rejält vårregn. …….Men det är ju i alla fall fredag ! Om en vecka börjar påsklovet här i Stockholm och jag hade önskat att det skulle vara dags att ta fram cykeln ?
Jo…men det svänger ju om vädret som sagt…en hel vecka kvar !
Under Tid
Salsa
Lovade Salsa och salsa blir det…tyvärr fungerar inte filelodgingen och jag kan inte lägga upp nytt material så här kommer gammal dansant skåpmat, men det svänger ändå ! Seså…var inte blyga nu…bjud upp födelsedagsbarnet och ta en svängom !
Under Musik
MusikRadio…Nu har BeJi kommit till stan.
Och nu lite "gammeldags" musikradio som det kunde låta när jag var barn..till dessa mäns ära !
Om ni följer Bachlänken ser ni att Johan Sebastian liksom BeJi inte har rört sig inom något större geografiskt område under sitt liv, (förrän nu då)vilket inte säger något om hur mycket som rör sig innanför 
pannbenet .
Men Lyssna inte på det här(Joy of Salsa) av andra skäl än vända på klacken och slå den i taket för skulle Bach höra skulle han vända sig i sin grav. Men AnnaLys och andra dansanta personer förstår vartåt det barkar…åt salsans förlovade land fast med inslag av Bach då förstås..åh vilken röra..eller snarare… "sås"….
Under Musik
Progg eller blogg ?
Andra tider..
Ja, nu är vi ju inte proggare,
utan snarare bloggare, då…
Vi blir ju inte snyggare,
men kanske skyggare så…
Några har blivit styggare,
men bakom skärmen tryggare då…
Knappast med tiden piggare,
snarare mp3-diggare, så…
Bara lite mattare…
vad tiden går..kan knappt fatta`re…ååh..
Och vi blir inte roligare,
men möjligen troligare, då…
Om det bara blev lite soligare, så…
Under Tid
Tillsammans…
Alltsedan jag började blogga här för drygt ett halvår sedan har det känts så bekant med det här sättet att umgås på…ett så familjärt men ändå relativt okomplicerat och opretentiöst sätt att träffa andra och utbyta erfarenheter och synpunkter. Nu när jag tänker efter är det just det det handlar om. Jag är uppväxt i en stor familj där jag var yngsta barnet. Mina syskon och deras kompisar kunde ramla hem på eftermiddagen och mamma som i det fallet var oerhört flexibel fick bjuda alla på mat. Hon visste inte om det skulle bli 4 eller 14 runt middagsbordet ibland. Jag upplevde det alltid som var dag var fest när alla dessa bullriga tonårspojkar och "nästan vuxna" vänner och pojkvänner och flickvänner till mina storasyskon dök upp.
Det hade jag också med mig när jag i sann 70-talsanda flyttade in i det ena kollektivet efter det andra när jag själv var i 20- 30-årsåldern. Det var roligt med oväntat besök helt enkelt. Men det var ju förstås inte alltid en dans på rosor. En del vänner (som vi naturligtvis älskade mycket också) dök upp rutinmässigt på fredagkvällen med tandborste och pyamas på fredagkvällen och flyttade in i våra soffor i vardagsrummet, där de stannade till söndag kväll då det var dags att åka hem igen. I denna stora kökkenmöddingen av vänner och avlägsna bekanta hade snart sagt alla varit ihop med alla på ett eller annat sätt och ibland var det svårt att hålla reda på relationerna och vad man kunde säga till vem och varför.
Ibland blev det lite svårt för oss som egentligen bodde i huset att veta när och hur och i vilken grad vi skulle ta ansvar för husets skötsel, och vi var sällan ensamma så vi kunde reda ut ev. interna konflikter. Alltid var det något band som skulle repa i källaren eller några som skulle göra något grupparbete med några studiekamrater. Ibland satt det en hel kör i sofforna och skulle fika efter tisdagsrepet. Kanske inte så roligt för den som inte var med i kören.
En del klassiska repliker minns man från den tiden, typ:
"Vem har inte köpt mjölk ?" (HeHe…omöjlig fråga att svara på) …eller så sitter M och C i det 45-kvadratiga vardagsrummet i Brommavillan som vi hyrde och ältar huruvida vårt kollektiv är borgerligt eller inte ? I det kollektiv M hade kommit i kontakt med på Lidingö hade man inte bokhyllor och TV utan man hade skivspelaren direkt på en matta på golvet; Alltså var det kollektivet betydligt mindre "borgerligt"..På övervåningen, vid ett annat tillfälle sitter H+B en sen natt och reder ut interna konflikter och plötsligt hörs det nerifrån vardagsrummet ett vrål: "Jävla Kollektiv !" En av kollektivets kvinnliga medlemmar hade fått fullkomligt nog (varför minns jag inte) och ville flytta därifrån….Tja…"Jävla Kollektiv" har sedan blivit ett talesätt och det var lite roligt och bra att ta till även när man bara var "lite" arg på något..som det där med mjölken, t.ex.. Ganska komiskt i efterhand, i alla fall.
Och hur vi satt där i Brommavillan och diskuterade "socialism…ism…ism" så det ekade i det gigantiska vardagsrummet….var blev de av, alla drömmar och visioner…?
Men roliga fester kunde man ha med alla dessa vänner och fd pojk- och flickvänner tillsammans med deras nya relationer.
Och det bästa var i alla fall alla nya vänner man kunde få och som man också till viss del har behållt. Så många "gratiskontakter" vi fick tack vare varann.
Och nu är cirkeln på något sätt sluten: Här sitter jag, och många bloggare med mig, på våra kammare och klappar våra katter (fast ja, jag vet…inte alla då förstås…klappar katten, alltså) och gör våra opretentiösa besök hos varann URL, utbyter tankar oh idéer, säger godnatt och släcker ner och ingen vet vad som händer dessemellan.
Vilken tur att det finns URL för IRL måste man ha portkoder, mobilnummer, avtalade tider och gud vet allt….för att kunna umgås…Vi har så mycket tidsbesparande kollektiva färdmedel, tvättmaskiner, diskmaskiner, dammsugare, mm och ändå hinner vi knappt hälsa på grannen, kollegan eller de gamla föräldrarna. Var tog tiden vägen?
Ja, jag vet…jag är inte den ende som undrar…men det gör ju inte saken bättre !
Ha det bra och ta hand om er "out there" !
Under Mänskligt
Time in Stockholm 
Tid 