Nu har jag lärt mig av Björn (han med den blå bloggen som nu har ändrats till isblå, ni vet) att man kan ha andra husdjur än katter och finna ett visst nöje i det….
Av Lennart, "vetenskapsmannen" (finns länk sist på min "egen lista"), har jag lärt mig att man kan lära en katt sluta klappra med tänderna när den ser en fågel, om man bara tränar den..
Aniara undrar vad hon ska göra med en katt när den väl har jagat bort alla hennes möss. Tja, du kan ju prova att adoptera en på låtsas. Jag trodde inte heller att jag var husdjursmänniska förrän jag fick två ljuvliga djur på halsen ( och nu menar jag inte de här ovan) som lärde mig en hel del om ordlös kommunikation och sorglös lek med snören och mjölkförpackningsflärpar. Apropå ordlös…har jag också lärt mig av Björn att det ibland kan bli lite strunt på bloggen och man kan var nöjd ändå…? Eller…?
Och här lite tvättäkta husdjur !!! Dvs mina egna… Nu har jag släppt ut dem på…nej inte grönbete, utan på video !!!…
Time in Stockholm 
Tid 
Där har du haft skoj!Med videofilmandet och redigerandet av filmbitarna. Tjusiga "skarveffekter"!Men tillbaks till husdjursfrågan.Katt nej, litar inte riktigt på dem. Har träffat en del knäppa katter i mina dar. Som kommer och stryker mot en, spinner och verkar så gulliga och sen klöser de och har sig.Opålitliga typer.Hundar är trevligare, tycker jag. Vanligtvis. Fast det finns förstås en hel del knäppa sådana också, tack vare sina ägare om inte annat.Men eftersom jag är uppvuxen med hund/hundar så är jag nog mer ok med dem än med just katter.De får gärna hålla till i lagårn eller nått.Uj, så får man förmodligen inte säga, men så tycker jag.Annars så har jag systrar som har både hund och katt, bara katt och bara hund.Min stackars son har dock aldrig fått ha ens en råtta. Vilken han hemskt gärna ville ha när han var liten.Men jo, en grundläggande anledning till att ej ha husdjur är just uppbundenheten. De måste ju tas om hand och inte bara när man känner för det, utan jämt.Och det är jag inte beredd att ställa upp på. Åtminstone inte nu.Det finns så många andra måsten hela tiden så det räcker och blir över.Fast jo, kollade lite på de där djuren tidigare. Funderade på en pingvin. Verkade kul att peta den i vattnet.;-)
GillaGilla
Mycket imponerande med den lilla filmen. Och gulliga katter också. Men hur gör man? Jag har 20 egeninspelade videoband på barn och släkt och vänner som jag i och för sig, efter ett oändligt tragglande i instruktionsboken, vet hur man för över till vår DVD-spelare. Men att redigera dem och få över dem på DVD-skivor i valda portioner, det som jag hade tänkt göra, framstår som ett oöverstigligt mysterium. Jag blir bara förbannad på den idiotiska instruktionsboken och vill slänga allt i väggen. Att jag sedan skulle få in något av det där i datorn… Nej, det funderar jag inte över. Jag, ett teknikfiasko.
GillaGilla
Rörliga digitala bilder…kuuuul.Göra fräcka skarvar – ännu kuligare! Ha katt? Ganska kul, kanske riktigt riktigt kul men jag är mer hundvan tror jag. Men vet att man kan älska tom en guldfisk. Mammas gamla guldfiskar ligger på Nacka Kyrkogård.Men vad gör era små kissekatter med katt-ongerna?Eller snarare vad gör kattongerna i trapphuset? Har ni fått nya grannar?Hälsningar Kerstin som i nedan nämnd ordning nu bara har silverfiskarpälsänglar ochnågra ännu oidentifierade små vänner
GillaGilla
Tack för kommentaren. Trevlig liten film, snygga övergångar, härligt ljudande \’soundtrack\’ och bra innehåll. Kartongkul!Angående min röst; har man gnolat och levt om med rösten i hela sitt liv, så lär man sig lite teknik – även utan \’röstcoacher\’. Vid målbrottet övergick jag till att sjunga med samma röst som tidigare – det var bara det att det numera var sk falsettsång. Barytonrösten är naturligt nog utvecklad efter målbrottets inträdande.
GillaGilla
Till Kerstin ! Tack för Katt-ong-responsen, och jo vi har fått nya grannar, varav en lär vara kattallergiker. Hur ska det sluta ?Till Lisa ! Jag har ingen DVD-spelare att kopiera filmerna till men kanske du kan göra det till datorn om du har rätt sladd ? Se då till att du för över dem i rätt filformat så att du kan redigera dem i ett videoredigeringsprogram. AVI-filer brukar alltid gå bra (fast tar mycket plats). Windows Moviemaker är ett gratis-program som man kan hämta hem från nätet om det inte redan finns. Följer med Windows Xp. Det tar lite tid att lära sig själv, men jag tyckte det var kul, så då gick det ganska fort. Men det är klart…Då har jag redan tragglat ett antal timmar med en massa andra omöjliga musik- och videoredigeringsprogram. Annars kan jag ordna en dyr kurs åt dig, hemma hos mig ! Skämt åsido. Fråga i en affär (inte ICA) om hur du för över till datorn och om det finns något bra sätt att göra det på. Just det steget är jag inte så bra på…sen kan jag lära dig allt jag kan. Det går fort….Och Björn ! "Kartongkul", var rätta ordet. Du hör ju till dem som kan förstå hur en katt känner, märker jag !
GillaGilla
Till Aniara ! Man måste inte vilja ha katt för att skaffa katt, men det underlättar. Själv var jag också hundmänniska som barn, dvs, jag hade inte hund… jag var hund, antagligen eftersom inte jag fick någon. Själsligt och fysiskt tog jag plats som hund. Det gick faktiskt över när en kompis till min storebror sa åt mig att "gå ut och göra fult"(halvt på skämt), när han tyckte att jag störde honom för mycket med mitt gläfsande. Sen fick jag katt när jag slutade suga på tummen. Min bror blev allergisk och vips var katten borta !Eftersom jag är mer intresserad av typer som man inte vet var man har, fast de ändå har ett litet guldhjärta innerst inne, vill jag hellre ha en katt ! De intresserar mig mer. Dessutom slipper jag uppfostra en katt och tvinga den till lydnad, eftersom det inte går att uppfostra en katt. Det passar mig !Dessutom vet man att katten bara kommer till en när den absolut vill och inte för att man har tjatat sig till kärlek..men man är ju olika !Ja och så bundenheten…det är klart att om man har haft egna barn som man har har varit bunden till i många år och så får man sen äntligen chans att ge sig ut på äventyr när de börjar lämna hemmet…jo, det är väl de där "hundåren" (fast katt då) som jag har missat och inte vill vara utan…? Men det finns ju andra möjligheter…Och katter är självständiga djur…klarar sig ganska bra om någon kommer och ger dem lite mat och kärlek. Behöver inte gå ut stup i kvarten, fast å andra sidan är det lättare att ta med sig än hund.Det avgörande är ändå: Katter har humor ! Och det är inget skämt…
GillaGilla
Hm ja, så är det nog. Gillar nog mer folk som är raka och som man vet var man har.Den andra varianten kan väl vara spännande och intressant men ganska jobbiga i längden liksom.Och jo, då är nog hundar oftast lättare att "läsa".De där med humor vet jag ju förstås inte så mycket om. Tycker inte att syrrornas katter är så himla roliga . . Den ena är ganska fisförnäm (raskatt och allt), slö och därtill rätt lurig. Och envisas därtill med att komma och fjäska för MIG mellan varven, fast det har den inte så mycket för (säger hon surt…)Den andra syrrans katt (hon har haft fler men just nu är det bara en) ser man inte så mycket till. Den går mest sina egna vägar.Hennes hundar är faktiskt roligare, om än möjligen på ett något "dumt" och ganska humorbefriat sätt. De är bara roligare i sig själv liksom.Och jo jag förstår vad du menar med hundarnas osjälvsändighet. De är ju små "slavar" och det är väl lite trist, så tja.Bundenheten jag tänkte på var nog mest det där när man plötsligt vill åka bort eller nått och var skall man då göra av djuret.Verkar ofta vara ganska bökigt för folk.Fast tja, bodde jag på landet jämt så skulle jag förmodligen skaffa mig ett djur. Fast antagligen en hund då. Känns som ett litet "tryggare" sällskap när det är mörkt om kvällarna.Och kanske även mer sällskap när man skall ut och gå och går runt och grejar etc.Fast när syrran ute på landet tidigare hade både två katter, två hundar och två hästar så hände det faktiskt att när man gick små kvällpromenader så följde både hundar och katter med.Ganska coolt faktiskt.=)Äh, hund eller katt eller inget alls. Det är väl olika för alla.Inget bättre än det andra. Egentligen.Nu måste jag skynda mig i säng . . . .
GillaGilla
Min stora invändning mot att ha hund är att tvingas gå och plocka efter den på promenaden. Den där plastpåsen som diskret fiskas upp ur fickan och som man sen tar med sig… ja, vart då? Det är något förnedrande både för hunden och människan att det mest naturliga av behov ska bli till ett sådant bestyr. Och inte är det precis till fromma för miljön att hålla på med dessa påsar i soporna och beröva naturen sin näring. Fast jag vill inte trampa i hundskit heller. Förresten är inte det min enda invändning inser jag. Jag säger bara koppeltvång. Och rasförädling.
GillaGilla
Tack för din kommentar, vi börjar med musiken.Hörde du att det är Nisse "Degerforsan" Landegren.Bad ja, om jag badar mer än vad jag gör, så kommer jag snart nog att säljas som russin.Mental tränare ja, tänk om bruttonationalprodukten växte i samma takt som den marknade, alla "kända" namn med självaktning kallar sig ju det nu, då vore landet på dekis räddat.Men, viktigast är ju inte vilka dessa är, utan om dom "vågar" ha en annan åsikt än du och också säger det.Ryggkliare göre sig icke besvär.
GillaGilla
…Ha,Ha…Nisse va gosigast!Själv har jag varit innehavare av både diverse katter,hundar,hästar och en kameleont…(+2 väldresserade barn he,he.)Kruxet med husdjur är ju att man blir ganska bunden…och måste planera noga innan man kan ge sig iväg på exempelvis resor å dyligt.Katter är väl i så fall bekvämast att inneha…de kräver ju inte samma uppmärksamhet eller motion som en hund…och som du säger…de uppvisar inte samma slaviska förhållnings-sätt som en hund heller…~CY,som är sitt eget djur…
GillaGilla
Han Nisse här över. Jösses så söt. Jag tror jag är kär, i en gris. Jo men så är det ju, även grisar behöver kärlek……husdjur ja, de har blivit en del av mitt liv, tror jag fått en baby igen på "äldre" dar, varjefall säger min omgivning det, oh de vet ju alltid bäst.Visst älskar jag min lilla Golden tjej, djup o innerligt.Hon finns nästan alltid vid min sida, på alla ställen där hon kan/får vara, så när jag handlar och så, blir hon kvar i bilen…taskigt att de inte får följa med in!!!Ja ja vet att de finns de som inte tål djur,…jag bara skojade ju….se inte så arg ut….lugn o fin.God afton önskar Anki som slank in….på ett bananskal kanske…
GillaGilla