Nu är jag äntligen en läsande människa igen. Jag fick 5 böcker och en skiva i julklapp. Och att vara läsande är egentligen det naturligaste tillstånd i världen, för mig. Sedan jag lärde mig läsa i Kalle Anka vid ung. 5 års ålder har läsning varit min vanligaste sysselsättning. Och då menar jag läsa…inte förstrött titta i en tidning för att sedan gå till bloggen för att läsa några intressanta människors intressanta inlägg. När jag var barn och ung läste jag allt jag kom över. Hungrig och ständigt lysten på andras berättelser och upplevelser. Jag fanns inte utan en bok i näven under stora delar av min uppväxt. Dessutom läste jag om vissa böcker då och då…Hur hann jag ? Tja…Jag gjorde väl just inte så mycket annat. Gick i skolan, visserligen, och gjorde väl mina läxor pliktskyldigast och lekte kanske ibland några timmar efter skolan med kompisar. Men fritids fanns knappt. Inte så många andra aktiviteter heller. Jo, jag gick nog på "blåvingarna" (scouterna) ett tag på lågstadiet…men annars ? Spelade piano och övade en kvart varje vecka innan jag gick på lektion. Sen var det bara böckerna…Pelle Svanslös, alla Astrid Lindgren (flera gånger), alla Svarta Hingsten, alla Pella-böcker , mm, av Claque, Anne Franks dagbok (omtumlande för en 12-åring), Stadböckerna, Utvandrarna, Invandrarna och de andra i serien. Jag läste "Krig och Fred" och "Brott och Straff", "Doktor Zjivago" samt "Flickan i frack" av Hjalmar Bergman (Min pappas idé och jag fann den vara god) och "Jorden runt på 80 dagar" och alla andra av Jules Verne. Och en och annan fem-bok fick jag nog fatt i (fast mina föräldrar tyckte inte att de var något vidare)! Förstod jag allt det där ? Nej, kanske inte men vilket barn förstår allt hon får vara med om på riktigt eller på bio ? Jag levde mig med så att jag trodde att jag var där.
Men varför berättar jag det här ? (…Hon kanske bara vill skryta, tänker väl ni ?)
Jo, för att en vacker dag tog det plötsligt slut. I första ring på gymnasiet skulle vi läsa "En dag i Ivan Denisovitjs liv", vilket jag också gjorde, liksom alla andra i klassen. Men det var den sista bok jag läste på det där totalt sorglösa sättet, dvs, jag började läsa boken och släppte den inte förrän jag hade läst ut den.
Sedan dess har det bara blivit läsande med avbrott. Och då är ju förtrollningen bruten ! Man kan inte äta fiskpinnar mitt i ryska revolutionen, om ni förstår vad jag menar..
Hursomhelst…I förrgår läste jag Doktor Glas av Hjalmar Söderberg(som jag faktiskt hade missat då före 15 års ålder, som tur var) nästan utan uppehåll och kände mig ung på nytt.
En och annan deckare eller annan lättläst litteratur inkl. DaVincikoden har jag väl läst så där oupphörligt under årens lopp men de läsande perioderna har varit så korta så jag hinner glömma dem. Dessutom gör sällan böcker så stort intryck på en i vuxen ålder som när man var barn. Det gäller i alla fall för mig. Men ändå…Känslan att sitta där med en bok som man vet att man hinner läsa ut innan man somnar (som tyvärr händer oftare och oftare nuförtiden) eller måste göra något annat…den känslan är obetalbar.
Och hur många vuxna människor kan och vill unna sig den lyxen ? Är det ens en lyx ? Det kanske bara är latmaskar och flegmatiska personer som ägnar så mycket tid åt läsning. Det kan verka vara en aning suspekt det där att inte leva ett eget liv utan bara leva genom andra, fast jag vet att läsning (liksom musiklyssning) ädla känslor föder….
Nej nu har jag babblat färdigt. Nu har jag inte tid med det här längre.Nu måste jag kasta mig över "Gregorius" (Bengt Olssons "fortsättning" på Doktor Glas) så att jag hinner klart innan jag somnar…
Och vad var det för skiva ?
Richard Bonas senaste. Köp den !
Och nej ! Misse fick ingen bok..bara en råtta. Hon ser lite snopen ut.
Time in Stockholm 
Tid 
Vilka underbara katter. Ge dom en stor kram från en stor kattälskare.Got Nytt År
GillaGilla
Åh, att läsa så var härligt!Hemma var vi tre flickor som ständigt satt med näsan i en bok, ofta lite lätt gömda för att föräldrarna inte skulle tjata ihjäl sig.Fast nog läste man "sönder" ett och annat också, sånt man egentligen inte förstod utan kanske borde ha läst först senare.So what!Själv tappade jag det där totaluppslukande läsandet när jag fick barn. Då blev det, just som du besjriver, så där upphackat, att en del av tjusningen "försvann".Dessutom, precis som du också säger, är det sällan någon bok fascinerar så totalt som de gjorde förr.Fast när man väl hittar en sådan!!!!Men jo, sen är ju tv:n, dator, nätet etc etc stora tidstjuvar också! Så himla lätt att fastna framför dumburken på kvällen istället för att leta rätt på något bra att läsa.Har med mig några böcker ut på landet nu, får se om det inte kan bli lite tid till läsning. Här ute, på moden, blir man(jag) ju galen av att försöka vara på nätet.Seeeeegt.Å andra sidan kanske det vore bra att vistas lite ute i friska luften.Oj, nu bev det svårt.;-)
GillaGilla
Jag undrar så vilka böcker du fick? Själv är jag också inne på Gregorius (!) efter att i somras ha slukat Doktor Glas (det var förra årets julklappsböcker det). För oss senbildade är det härligt med såna här mediala återupptäckter som den Bengt Olsson gjort av Söderberg, så att man till slut läser en klassiker och upptäcker varför den är det. Annars tenderar ju klassiker-epitetet att mer skrämma än locka, kanske för att man då anar att det är något stort och tungt och omvälvande som man ska igenom. För mig tog det hämningslösa läsandet slut i och med Fogelströms "Stad"-serie, kanske i årskurs sju. Och det vet jag precis vad det berodde på: Jag levde mig så in i böckerna att jag inte kunde tänka på annat, jag läste halva nätterna och gick alldeles yr och sömndrucken till skolan. Jag orkade helt enkelt inte ge mig in i något sådant igen. Och därför, trots att jag sedan förstås läst och läst mycket i perioder, har jag inte riktigt drunknat i litteratur sedan dess. Sålunda läste jag inte heller Sagan-om-ringen när det var på modet när jag var kring 20. För långt och för tjockt och för krävande – och kanske inte riktigt värt det, tror jag att jag trodde. Men det får jag väl vackert ta igen nu, gissar jag. Som den goda mor jag är (ibland) ligger jag om kvällarna och läser Harry Potter på sonens begäran. Det är låååångt. Och det blir ganska korta lässtycken för jag somnar nästan genast (och det är därför jag tar en paus med Gregorius nu). Och det är ganska repetitivt även om det är tillräckligt spännande för att man ska vilja fortsätta och se hur det går. Med jämna mellanrum håller sonen förhör: Var är du nu? Själv har han läst allt två gånger utom sexan som han fick i julklapp och bara snart läst ut (jag tror att det är kyssar och kärlek på gång, eftersom han precis lagt undan den för att samla mod att fortsätta genom pinsamheterna). Och så fick han alltså Sagan-om-ringen, del 1, så man förstår ju vad som väntar också mig.
GillaGilla
Gregorius läste jag tidigare i år men det var mer njutbart att lyssna på Bengt Olsson själv nere på bibblan. Tyckte aldrig jag hittade nåt essentiellt i boken. Läste väl fel? Numer har jag börjat lyssna på talböcker. Senast Ro utan åror av Ulla-Carin Lindqvist. Tårarna rann ända ner på Lovikkavantarna. Da Vinci-koden slank också ner genom öronen.Nu läser jag en trilogi med den pretentiösa titeln Samtal med Gud. Jag är helt såld men så är jag en New Age-are i själ och hjärta.Boken är magisk. Den letar upp den som är på tur att läsa den!Annars läser jag mest mina egna handelslistor, dödsannonserna i DN, väderleksrapporten i Stockholm, bäst-före-datumet på Ligonsylten, Charlies frånvarorapporter, och sist men inte minst era underbara bloggar ackompanjerade av cool musik.Fick Nora Jones chill out-cd i julklapp. Har ni hört den?
GillaGilla
"Det kanske bara är latmaskar och flegmatiska personer som ägnar så mycket tid åt läsning." Hmm, jag är förvisso både lat och flegmatiker mellan varven, men jag tror förstås, som blivande bibliotekarie, att läsning är bra för själen. I allafall bra böcker… Jo, jag vet att det är svårt att förklara vad en bra bok är, men själv tänker jag inte läsa Bukowski igen. Efter en av hans böcker fick jag en massa konstiga idéer i skallen. Kan jag påverkas negativt av litteratur är förhoppningsvis motsatsen också möjlig. 🙂
GillaGilla
Läsa ja… Mycké läsa blir dé, hrmm… Ja men mest läsa blir dé nog på tv skärmen…Ja, textremsorna du vet…Alltid nått sa han som såg Åmål.
GillaGilla
JAg känner igen mig i din beskrivning av läsande. JAg slukade böcker under hela uppväxten och gick igenom hylla efter hylla, läste vixneböcker tidigt och förstod väl inte allt – men jag älskade böcker och jag älskar forfarande att läsa…books! yammi! (å se vilket fantastiskt vokabulär det givit mig – all läsning)san
GillaGilla