Några som inte var med på den tiden det begav sig (70-80-tal)har hört av sig och undrat hur det egentligen förhöll sig med den "flummiga kollektivtiden"….så här kommer en fortsättning från ett gammalt "kollektivproffs"…
…Så flyttade vi in till stan till ett nytt kollektiv…2 par var vi bestående av H1, H2, H2o samt C (Liknar kemiska formler). Det började bra. En etagevåning som H2o och jag "fick"(det var verkligen andra tider på bostadsmarknaden då !) av bostadsförmedlingen i utbyte mot en renoveringslägenhet som vi hade haft redan före Brommaepoken. Det här var helt nybyggt och DYRT (3000:-/mån)tyckte vi som fortfarande studerade. Alltså bildade vi kollektiv med våra musikervänner H1 & H2, 
och paren bosatte sig på varsin våning men med gemensamt kök. Detta kollektiv bestående av två par som hade hållt ihop i evigheter, kan tyckas verka mer stabilt än det tidigare, men det skulle visa sig vara precis tvärtom. Redan efter ett halvår splittrades båda paren. Vi löste det kemiskt (hm) och gjorde rockád på våningsplanen så att H1 + C parkerade på nedre halvan och H2 samt H20 ugglade däruppe, i den mån de var hemma och inte var ute med nya "bekantskaper". I och med detta var egentligen kollektivet splittrat och umgicks i två "lag". Kanske var det ett 
tecken i tiden..det var inte längre 70-tal utan ett "förverkliga-dig-själv-80-tal". Alla drömmar om en bättre värld hade redan gått i kras i och med kärnkraftsomröstningen och vi ägnade ganska mycket tid åt att plåstra våra egna sår istf att kliva ut på barrikaderna. Det var också då H1 + C + B(som gästspelade flitigt på bägge våningsplanen men mest
på det nedre) bildade "Apatiska Sällskapet" i kollektivköket. Ett av våra vanligaste samtalsämnen rörde huruvida människor som gick därnere på gatan utanför var "kalla fiskar" eller "mjölbakar", eller inte… Ja, ni hör att den intellektuella nivån var på topp. Men, visst…fortfarande pågick diskussioner som rörde större frågor och jag tror att vi också försökte köpa mat som inte kom från Multinationella Storföretag eller DjurIndustrier ("MudiMums" var ett begrepp på den tiden).
En del tror kanske att kollektivboende per automatik måste innebära flum och gränslöshet i relationerna. Särskilt om man har sett filmen "Tillsammans", kanske ? Att alla var mer eller mindre bisexuella och att alla hade gruppsex med
varandra, är det många som tror nuförtiden. Det vill jag bara tala om att det finns egentligen inget likhetstecken mellan fenomenen kollektiv och gruppsex. Än mindre homo- eller bisexualitet, som det egentligen knappt pratades om alls på den tiden om man inte var direkt involverad. Vänstersympatisörer har inte alltid varit så glada åt de homosexuellas kamp som tidigare har setts som ett lite mer depraverat borgerligt fenomen. Allt beror ju på vilka människorna som bor i kollektiv, naturligtvis.
Det fanns ju ytterligheter åt båda håll,….men visst kan en sjuk traditionell familj göra en oerhört mycket större skada på de enskilda familjemedlemmarna än vad ett dåligt fungerande kollektiv kan göra på de kollektivboende (om det inte är en sekt förstås). Ett kollektiv kan man dessutom flytta ifrån om man inte trivs eller inte tycker sig passa in där, men ett barn kan inte lämna sina föräldrar och sin familj i motsvarande fall. Det fanns ju faktiskt med en familj i filmen "Tillsammans" som hade misslyckats med sina relationer men det talas det sällan om. Man bara förfasar sig mest över att de arma barnen inte fick se på TV i kollektivet.
Då kanske det faktiskt vore bättre med någon form av kollektivboende så att barn i hem där föräldrarna har problem, hade fler vuxna än föräldrarna att ty sig till, och dessutom blir inte "familjecellerna" så insynsskyddade.
Hursomhelst så fortsatte vårt kollektiva boende några år tills H1 och C flyttade till ett minikollektiv bestående av bara de två. H1 träffade en ny partner och C gick in i sin berömda "spleenperiod" medan H2o och H2 flyttade ihop med, eller isär från sina respektive nya partners. De "stora" kollektivens period var över för den här gången och splittringen var ett faktum men det skulle komma mera…
Vänta bara !
(Och Tacka Doris DoBeDo för musiken, så länge… I love it !)
Time in Stockholm 
Tid 
Ja, det var Paul McCartney som spelade såväl bas som gitarrsolot på den låten (alltså "Taxman"). Enligt uppgift försökte han leka Jimi Hendrix.
Men vad beträffar Bert Karlsson och Beatles … man skall inte tro på allt man läser … vad är det för dag idag? ;-P
GillaGilla
Intressant läsning 🙂 Ha det gott! /W
GillaGilla
Underbar Musik … tyvärr kan jag ej se texten *snyft* för liten för de glojärn jag fick med mig hit!
Får återkomma när jag kommit hem till himmet där himma 😉
*kram*
Anna-Lys
PS Tack för ditt engagemang i LYS Kul-Tur bloggen DS
GillaGilla
Hmmmm…ja detta med kollektivt boende..har ju både sina fördelar och nackdelar…har som barn bott ett tag i ett kollektiv…och visst är det bra med andra vuxna som kan ställa upp – och att man delar på en mängd saker som behöver göras…men jag minns att det var nästan som i filmen "Tillsammans"….och det är både med skratt och gråt som jag såg den…..som barn var vi väldigt "ensamma", fast det ofta var stora barngrupper som man var tillsammans med…så var de vuxna mer för sig…mer segregerat..tycker jag än idag…..men det var mysigt med alla stora matlag som anordnades….och det var nog "lättare" på ett sätt att vara vuxen då, och hinna med saker….eftersom man delade på mycket mer då än idag….möjligen…
Många ungdomar ser ju idag posetivt på detta boende…att kunna dela på en dyr hyra…och flytta lätt mellan olika kollektiv….
tack för besöket ……*kram*
GillaGilla
Jag blir så himla nyfiken på dessa bokstavskollektivister och försöker tänka ut vilka de kan ha tänkas varit. Men H20??? Fanns det H1-H19 och H20?? Känns som jag inte levat alls.
Fast jag framlever väl i kollektiv just nu, ett fullkomligt ojämlikt kollektiv därtvå står för total room service och tre konsumerar, förbrukar och hoppar galopp över hallens soppåsar.
GillaGilla
JAag skulle behövt bo i kollektiv just nu när både jag och sonen varit sååååååååå sjuka. "Ta hand om mig", typ
Novelltävlingen?..dä ä bara å glömma, jag kan inte skriva noveller..JAg får träna vidare…
peace
GillaGilla
Att leva i kollektiv tror jag inte är så lätt för en del av oss, men nog vore det bättre för de flesta om vi umgicks lite mer och tätare. Inte minst med tanke på barnen, som du säger.
Finns alldeles för många minifamiljer som knappt har något umgänge utanför det som liksom krävs – typ dagis, skolan etc. Folk är väldigt ensamma ibland ju.
Annars hör jag en del av mina kompisar prata om att de gärna skulle bo i någon form av kollektiv när de blir äldre. Ja, kanse med egna små lägenheter då, men med gemensamma utrymmen som allrum, matrum-kök etc.
Så att man kan stänga om sig ibland men vara med folk, sina vänner då förhoppningsvis, en stor del av tiden.
tja, kanske vore bra.
GillaGilla