….Fortsätter på vänspåret…
När jag var liten hade jag alltid någon kompis som jag lekte mest med, men vi kallade aldrig varann för bästisar även om jag tror att vi var lojala mot varann. Vi kunde också leka med andra utan att bli kallade "förrädare". Alla som jag lekte med var nog ungefär lika omedvetna om det här med vikten av att hålla hårt i någon annan. Det känns fortfarande som en välgörande inställning. Fortfarande kan jag se mina vänner mer som lekkamrater som man kan prata och skratta med, och göra roliga saker med. Sjunga tillsammans (körkompisar) och hitta på saker med (nära och kära och jobbarkompisar) och utbyta tankar med (De flesta, inklusive bloggarvänner) och så finns det den där lyckliga syntesen av människor som man kan göra allt med. Men jag har aldrig upplevt att relationer blir bättre av att man skriver ett kontrakt: Vi två och ingen annan, osv…då känner man sig ju plötsligt instängd och vill bara ut och bort….skulle det betyda att jag inte är mogen och inte har förmåga att knyta an till någon ? Nej, det tror jag faktiskt inte (men rätta mig om jag har fel ? HEHE). Under mitt långa liv har jag haft två mastodontlånga förhållanden (det bästa dubbelt så långt som det andra), men inte har det lovats och svurits över någon bok för det…jag tror att de i själva verket också har räknats in bland mina lekkamrater…när man har extra roligt ihop med någon som har extra roligt ihop med mig, men som ändå ger utrymme för sorg och tandagnisslan, så är det väl som att ha en lekkamrat.
"Jag är för ung för att binda mig…det kan alltid komma något bättre", brukar en vän till mig (du vet vem jag talar om, Kerstin !), en ogift 50-årig trebarnsfar med sambo säga på skoj, och det kan ju låta väl oromantiskt. Men ju mer jag tänker på det, ju bättre är det. Man ska aldrig ta vare sig partner eller vänner för givet, för då har man ju inget att kämpa för. Därmed inte sagt att man ska kunna sticka vid första bästa tillfälle…tvärtom måste man nog skärpa sig lite för att den andra parten (eller vännen/lekkamraten ) inte ska tröttna…men det är klart…juridiskt sett är det ju mindre krångel med giftermål….men det är väl inte därför man gifter sig ? I så fall kan man ju verkligen snacka om brist på romantik.
Jag tror för min del på att gemensam humor är det bästa kittet i alla mänskliga relationer. Kan man inte skratta åt samma saker går det i regel illa och missförstånd uppstår..det gör det ju ändå, men de brukar lösa upp sig så mycket lättare om man kan skratta åt eländet sen…efteråt. Det har ju också visat sig att bildande av klubbar för vissa vänner som utestänger andra också innebär problem. Det är ju också en form av klantänkande där vissa är välkomna därför att de har samma logotype, typ, men inte andra. Det är väl inga kontrakt skrivna men de oskrivna lagarna kan ju också kännas i högsta grad betvingande och humorlösa. Och att inte få älska vem man vill verkar också mycket kärlekslöst….just det !!
Det hörs på ordet: Kär – leks – lös.
Så alla mina kära lekkamrater…alla god vänskap inkluderar alltid någon form av kär lek !
Och inget litet grässtrå som växer blir starkare av att man håller hårdare i det !
Nej, håll löst så blir din kärlek inte kärlekslös !
Det var väl fyndigt ?
Time in Stockholm 
Tid 
Ja det var det (fyndigt) 😉 Passande blogg! och tack för kommentaren inne hos mig, lite som jag själv tänkte ang. vän-modulen.
Jag kommer lätt åt mina "kontakter" via messen el mina favoriter 🙂
Ha en fin dag!
GillaGilla
Jag har himla massa kärlek i mig,så är det bara.
GillaGilla
Hej och tack för besöket på min sida. Jo, det är nog en ek skulle jag tro men jag hittade ingen bra bild på en animerad björk så det fick bli den där. Den passar ju i alla fall in bra på min årstidsbeskrivning.
Jag tror också på gemensam humor som det främsta som förenar människor, men även tillit, ärlighet och förmåga att lyssna på varandra när det blåser hårt. Vänskap i kontraktsform tror jag inte på…..jag är en frihetsälskande skytt.
GillaGilla
…Så sant så!
Kärl-ekens sav är kraftigt berusande…om den intages rätt! 🙂
*NattiNatti*
GillaGilla
If you love somebody set him free. Bygg små båtar till barnen att sätta dem i när det är dags. Gör små massäckar med ostmackor till färden och hjälp dem att lägga ut. Vinka! Önska välkommen hem igen , sen!
Lita på försynen! Lita på deras egen ännu slimrande vilja att återvända men i en ny gestalt – den vuxnes.
Lätt och skriva, lätt att säga men ack så förtvivlat svårt att leva efter.
Båtbilderna uppstod nog efter att ha avnjutit dina sagolikt vackra, serverade till tangomusik!
GillaGilla
Länge lever kärleken…..ja, inte vet jag…..kram/Q, som gett sig in i leken utan att vara kär
GillaGilla
Hualigen! Vad ska jag säga då som varit fängslad i 56 år.
Måste villigt erkänna att det aldrig skulle ha fungerat om jag inte hade fått gå min egen väg. Alltid haft ansvar för hem och familj men därutöver haft mina egna intressen, vänner och arbete. Man kan väl säga, ett kamratäktenskap.
Intressant ämne.
Tack för kommentar och stor kram
GillaGilla
Håller med du!
Har själv heller aldrig trott på det där att "binda fast" varandra och ringmärka och ha sig.
Var väl ganska många av oss som åtminstone tänkte så under 70- och 80-talen? Fast idag verkar trenden vänt ordentligt. Folk, särskilt då de unga, verkar himla förtjust i att gifta sig.
Bara att önska lycka till och hoppas att det går vägen.
=)
GillaGilla
Den som ändå kunde hitta någon att gifta sig med.Jag har letat med både lyckta och käpp men ingen vill ha mig.Det blir väl att fortsätta vandringen genom livet utan en trofast vän.
Lyckan kommer lyckan går den som snubblar över den kanske mig får.
Sniff på dig!
GillaGilla
LOVELY!
🙂
GillaGilla