När man man "ung och dum",heter det ju, men man behöver ju inte alls vara dum bara för att man är ung, och inte behöver man vara ung för att vara dum heller. Det är ju två likvärdiga storheter. Hur som helst kan man ibland låta lura sig att tro att det finns enkla sanningar om hur livet ska levas, om man är antingen ung eller dum. Att det skulle finnas givna svar på alla frågor och att man vet just det…vem som är dum, eller åtminstone ung.
"Ju klokare man blir, desto mer inser man hur lite man egentligen begriper", tycker jag i så fall är ett bättre uttryck för livets varande och levande. Hur livet egentligen är eller borde vara är ju omöjligt att säga och det finns ju inga givna sanningar eller lögner där heller. Men visst är det ganska besvärligt detta ?
Ett ständigt sökande efter det liv som är någorlunda lätt att leva och ingen kan leda just dig på den rätta vägen.
"Jesus", kanske någon hävdar..känner den rätta vägen, eller…? En gång i världen hade vi en statsminister som hävdade att "den tredje vägen", som just hans regering slagit in på, var den rätta. Men varför skulle just han veta ?
Och i existensiella frågor ska man nog inte tillfråga varken politiker eller präster, eller ens bönder. I alla fall inte dem som tror sig ha det rätta svaret. För tror man det, har man inte heller begripit någonting. Då lever man i den tron att man har begripit något och då är man ju enligt tidigare utsaga inte riktigt klok. Eller så är man väl bara lite ung och dum…?
Tja…tillbaka till gå !
Livet är faktiskt ganska svårt att förstå sig på !
Visst var det en intelligent utsaga ?
Time in Stockholm 
Tid 
Oh ja, det här var absolut en mycket intelligent utsaga!:) Fast sentensen "Ju klokare man blir, desto mer inser man hur lite man egentligen begriper" måste vara en utveckling av Sokrates\’ berömda "jag vet att jag inget vet", eller?:)
Det är bara en sak jag inte riktigt håller med om, och det är där du säger att vi skulle vara på ständigt jakt efter "det liv som är någorlunda lätt att leva". Har aldrig sökt de lätta vägarna – vill inte heller göra det! Min tanke är snarare att våra vägar, precis som Herrens, är outgrundliga, och ju svårtillgängligare terrängen där vi vistas, desto mer vi utvewcklas som människor…:)
Tack för en mycket läsvärd bloggpost – dags att återgå till läxor!:ds
/G.
GillaGilla
Jag känner mig ganska nöjd, bara om jag ibland får göra precis som jag vill. Det är och har alltid varit min dröm. Idag har jag lagt in din portugisiska mest för att den gick in så bra och så är den bra oxå. För övrigt har space krånglat väldigt men nu funkar den igen.
Kramen
GillaGilla
Livet kan bara förstås bakåt, men måste levas framåt. Ja, lite sanning ligger det väl i det? Men egentligen handlar det väl bara om att hitta en harmoni i livet som gör att man trivs. Hur den harmonin uppnås spelar mindre (mill)roll. Men det är ju inte så lätt – det är ett evigt sökande för många av oss. Lite visare tror jag dock att man blir med åren.
Tänk om alla var som du, och räknade sina egna kommentarer. Det skulle ge mig mer harmoni i livet. ;-)Närå, men jag ligger lite efter i "statistikförandet". Jag måste ta tag i det, innan det blir alltför svåröverskådligt.
Ha det bra, cybervän.
/Robban
GillaGilla
Hej på dig!!
Tankvärd blogg du har. Livet är ju ibland inte lätt att leva det vet jag. Men jag tror att bara man tror på det man gör så blir det bra. Ligger lite i påståendet att var och en blir salig på sin tro.
Tack för titten in på min blogg. Ja julen den kan vara svår den också. Förstår om du inte vill lämna dina katter. Har själv en dvärgpudel och inte skulle jag vilja lämna bort honom just på julafton men som du skrev inte tusan vet katten och inte vår lilla hund heller vad det är för dag Ha Ha Det är vi som är kära i våra husdjur bara Och tur är väl det eller? Du ska ha det bra.
Kram från Inger på bloggen
GillaGilla
…Hmmm kloka ord skrivna av en klok "dam"..*L*..får man kalla dig så?..Jag tror inte (som jag vet att många gör..och det får stå för dem!)..att man kan "lägga" sin tillit hos någon annan, och då menar jag med annan..Gud eller en ledare för ett land..eller någon annan som man avgudar..utan att Du/jag måste tro på dig själv – att just Du är unik (oj oj oj vilka floskler tänker nog några)…men det är just så – Att Du/jag har all möjlighet i världen (i vår västvärld..vill jag kanske tillägga till en viss del..)..att påverka…både vår egen omvärld men även andras…Varför blev just Du(jag födda här och nu?..Jo, jag tror bestämt för att vi har en uppgift, vilken den är eller hur stor den är..det kan Jag inte tala om…men ALLT tror jag har en mening – både stort och smått…men vi kan också vara med och påverka det..men om vi "kliver åt sidan" kommer livet att fortsätta…och då har vi också gjort ett val..låter det snurrigt?..Detta skulle man sitta och diskutera över ett (eller fler:-) glas rött vin..eller thé för den delen också..för det är svårt att få ner allt på pränt…Nä, nu måste jag kurera mig lite…har åkt på höstförkylning…Kram på dig min kära Miroll!! P.S Du minns inte vilken sajt jag använde till mitt radioprog?…hittar inte det?
GillaGilla
Nått allvarligt fel är det på mig … vilket de flesta stämmer in i kören på ;-)jag tycker nämligen att tjusningen med vår existens är just att tänka, och helst i möte med andra tankar … typ samtänkande i stort som smått. För mig skulle livet kännas tomt om jag inte fick ha mina fundeleringar och analyseringar, gärna i kombination med hjärna … skojar … i kombination med praktiskt arbete.Nytta (pragma) händer det ju att tankar kan ha … men för det mesta frambringar de mig mina klassiska asgarv :-OLivet är trots allt underbart, om man fyller det med nått … tanakr räcker långt. … och du är mycket bra på att frambringa reflektiva sådana.< Anna-Lys >
GillaGilla
Du är så klok Millroll, och skriver om så tänkvärda saker, medan jag bara skriver trams… men någon ska väl göra det också, om det nu är så att vi alla har en uppgift att fylla, vilken någon påstod här och det tror jag faktiskt, att det finns någon slags mening att man är där man är just nu. Det känns lite mer meningsfullt att tänka så iofs.
Sen vet jag inte om den \’rätta\’ vägen, som säkert är olika för var och en, inte nödvändigtvis, eller troligare inte, är den \’lätta\’ vägen. Den rätta vägen är smal inbillar jag mig och inte direkt asfalterad… Man måste ju tro på sig själv också, även om man väljer att tro på Gud eller rätta sig efter någon annan storhet, annars tror jag det kan gå åt skogen.
Jag tror inte man är dummare när man är yngre, man har bara inte fått den erfarenhet som gör att man kan relatera till saker och ting på ett klokare sätt. Men det finns ju så klart undantag. Jag pratade med en sextonåring i går, släkt till släkten som tyckte att livet gick ut på att skolka, supa, bli full, ragga killar och knulla runt (hennes ordval) och där kunde jag nog hållt med om det där med ung och dum. Och jag som alltid ska känna ansvar för folk jag egentligen inte har anledning att känna ansvar för går nu och har dåligt samvete för att hon hamnat i skiten, en intelligent unge egentligen. Jag blir så ledsen när sånt händer…
GillaGilla
Ja, det är klokt att inse att man egentligten inte vet så mycket. Men är vi kloka så kan vi tänka klokt och göra en del klokt av våra liv. Du t ex glädjer oss andra med dina bloggar och kommentare.
GillaGilla
Jag återkommer gärna till denna högst läsvärda bloggpost!:) Bara några tankar apropå uppställningen ung-mogen. Visst var vi (eller åtminstone jag, jag vågar erkänna det!:)) ganska dumma i unga år. Men sanningen är den att jag ibland känner mig minst lika dum nu för tiden, trots att det vore ren och skär inbillning att titulera sig själv för "evigt ung" (min väninnas favoritomskrivning :d)…
Tja, jag antar att vi har våra stunder i alla dager, i alla väder…:)
Fast EN sak är säker: våra själar varit betydligt renare då än de är nu…:/ Jo, man gör sitt bästa hur gammal man än är, men ibland, när jag får sådana där deja-vu-minnesbilder av mig själv för sisådär 20 år sedan, och får återuppleva den känslan av oskyldiga, troskyldiga nyfikenhet och öppenhet som jag haft då… Man blir – nej, inte nostalgisk, men väl filosofisk.:d
Man kan bara hoppas att man, den dag man står där inför Sankte Per, inte kommer att få se en själ så nedsvärtad att den inte går att känna igen…:ds
Kram från forna tidens kommentattorexpert!:)
P.S. tänka sig, på anslagstavlan i entrén på den prominenta Röda Korsets Högskola går det att utläsa att det blir en Mozart i Sofiakyrka nu på söndag…) Ser fram emot den!
GillaGilla
TACK!!! Du är en ängel…ska försöka lägga upp det i helgen..tiden finns där bara inte….Kram på dig vännen!
GillaGilla
Hm, måste du påminna mig om detta som jag trodde att jag hade förträngt.
Ja dé här med att ju äldre man blir ju tydligare framstår det för en vad lite man egentligen förstår och vet om den värld och dess invånare vi lever i.
Det var skillnad dé när man var ung, för då visste man ju allt om allt och alla.
Men det här med att vara dum är väl en helt annan sak.
Inte var man väl dum för att man i sin enfalld trodde att man faktiskt kunde allt då det begav sig, snarare ett friskhetstecken som tyvärr falnar med åren när man inser att så icke kanske var fallet – men dum… Nä.
Ja, eller nått.
Jo dé var så sant – helg på henne.
GillaGilla
Nä du gumman lella … inte har jag det!!!!Jag tycker filmen är fantastisk!Bamsekram,< Anna-Lys >(om kommentaren går in för det fastnar inte inne på Biggas gratulationsblogg)
GillaGilla
Håller med om allt. Och eftersom jag inte varit inne på ett tag och därmed missat TV-debatten måste jag säga att jag håller med om att "Bonde söker fru", även om det kanske har ett visst underhållningsvärde (?!) ändock ger budskapet att kvinnan ska vara tacksam och acceptera att mannen får bete sig hur han vill.Jag tycker inte vare sig i detta program, eller för att ta ett annat skräckexempel, i uttagningarna till "Idol" att man kan ursäkta det med att "deltagarna vet ju vad de ger sig in på". Vilka kommentarer som kommer att fällas eller hur andra deltagare/jurymedlemmar kommer att bete sig vet ju ingen i förväg. Dessutom, vad gäller "Idol" kanske inte alla har samma bild av sig själva som den som juryn kastar i ansiktet på dem. Jag menar, det finns ju många sätt att uttrycka samma sak på.Att man tycker att TV4 går över gränserna är ju inte samma sak som att man hoppar på de som tittar på programmet. Och dessutom är det ju inte så enkelt som att stänga av eller byta kanal. Den kassa behandlingen av deltagarna fortsätter ju i alla fall. Jag tänker ibland på unga tjejer som kanske inte byter kanal, utan fortsätter att få sig till livs att de finns här på jorden för att vara till lags.Tack för titten!/Lillemor
GillaGilla
Salve min kära Miroll….tack för besöket…(nu inser jag att jag inte "hunnit" göra det jag skulle gjort i helgen..försökt ladda upp "radion" igen…ja ja dagen är inte slut än)…detta med "bonde" prog. börjar bli lite "kul"..fast jag faktiskt inte ser på det..hör endel..och läser endel..och har nu senast sett att en av kvinnorna lämnade ju programet frivilligt…(bra gjort!)..men att det visst är henne som den ena bonde just var/är intresserad av…thats life…kanske ett bra "drag" av henne…Är det då kvinnan som "satt reglerna"..eller vem är det?..*S*…ja, annars har ju jag två favvo program just nu…Anna Phil.. och sedan House…den ena om en stark tjej..och det andra programet om en "elak" läkare…kontraster kanske…men ganska "avkopplande"…detta i TV-väg…annars är det mest..mockning..städning..och fix..när man äntligen släpat sig hem från jobbet….det är för fåå ljusa timmar denna tid på året!!! *kram*
GillaGilla
Passar på att titta in och tacka såhär några timmar efter att tillsammans med min älskade ha avnjutit Mozart i Sofia Kyrka. Hypnotiserande vackert var det … och väldigt trevligt att träffas igen. /Bj.
GillaGilla
Jag håller med om att livet inte är så lätt att leva, å andra sidan kan man också se det som en utmaning att ta sig förbi alla svårigheter…! Kram och hoppas du får en bra vecka! // Tonårsmorsa.
GillaGilla
Jag håller med om att livet inte är så lätt att leva, å andra sidan kan man också se det som en utmaning att ta sig förbi alla svårigheter…! Kram och hoppas du får en bra vecka! // Tonårsmorsa.
GillaGilla
Rara millroll,
här samlas det kommentarer både om det ena eller det andra; jag har väl redan sagt vad jag anser om innehållet i denna bloggpost, så jag tar mig friheten att skriva här om något anat, nämligen om konserten igår.:) Känner att jag bara måste få tacka en gång till, det var en underbar kväll!!! Min relation till religion är minst sagt komplex, men när jag lyssnar på Requiem är jag beredd att tro på, i stort sett, vad som helst!:d Det har alltid känts förfärligt svårt att välja vilken requiem jag gillar mest – Mozarts eller Verdis: de är ju magnifica båda två, så det hänger väldigt mycket på själva framträdandet, på hur väl solister och, inte minst kören, förmedlat den passionen som Herren vår Gud utryckt via tonsättares penna…:):):)
Grattis, ni har lyckats utmärkt! Sopranon var formidabel, och tillsammans med bas (gud, vad han var imponerande i Tuba mirum och Recordare, Jesu pie!!!) blev det en sådan skön stämning att jag var nära att upplösas i atomer. Och, herre min gud, vilken förtjusande mezzosopran – vilken skönhet, både bildligt och bokstavligt!!! Och jag förvandlades till gåshud (en bloggarflickans träffande beskrivning!:)) när kören sjöng Kyrie eleison… Och i denna magnifika kyrkbyggnaden… Gud, vad det var vackert… TACK!!!!!!!!!!
Vi kommer hemskt gärna fler gånger dit, så hör av dig när ni ska sjunga nästa gång.:) Vet ej vad min darling anser om den saken, men jag ser fram emot att, vid tillfälle, få träffa "Ryss"-Arne.:) Har man den goda smaken att gilla den ryska ortodoxa sången är man utan tvekan en mäniska med stort hjärta.:d
Hälsa dina underbara föräldrar; det var väldigt trevligt att få träffa dem – må de leva länge och hava hälsan och lyckan, som man uttrycker det där jag kommer ifrån!:) Det vore underbart att träffas någon gång över en fika någonstans på Söder, både jag och Björn är väldigt förtjusta i de trakterna…:)
Ja, nu har jag förmodligen "plitat ner" färdigt i din blogg, som kära badaren formulerade det.:d Dags att sticka iväg till sjukhuset, praktiken har börjat, hurraaaaa!:d
Osanna in exelsis!:):):)
P.S. när blev jag utnämnd till latinexpert?:ds Det var en gång, för så länge sedan att jag inte är säker på om det alls varit… och hur som helst, man kan icke två gånger nedstiga i samma vatten – även om jag gjort mitt bästa för att göra det…:):):)
GillaGilla