Blowin in the wind…Göteborg stories 3

 
Nu återstår bara att se åt vilket håll vi blåser. Kan tiden stå still en aning så vi hinner resa alla vindkraftverk och forska mer på förnyelsebar energi, eller tänker "du förvandlerska av stillhet" ånga på som vanligt?
 
 
 
Det finns få jag har så lite förbarmande med som de lyxnissar som har köpt sig ett hus vid havet för dyra pengar och sen behagar klaga på att man ska bygga några vindflöjlar långt ute i havsbandet, eftersom de stör sikten. Men, hallå! Om vi inte gör något åt vår förtvivlade situation snart här på jorden så vet jag nog vad som kan förstöra, inte bara en tjusig havsutsikt. Och Väderkvarnar har väl alltid funnits…aldrig har jag hört någon klaga på sådana. Möjligen detta med dem som slåss mot väderkvarnar.
 
 
På väg ner till Göteborg blåste vi på med en faslig fart. x2000 gjorde skäl för sitt x. På hemvägen hade tåget ingen dragkraft och fick hämta ny på vägen.
 
 
Men ändå bara 45 minuter försenat. Så inte flög vi hem som skjutna ur en raket, men heller inte dragna som efter häst och vagn.
 
 
All tid är relativ. Om man har roligt känns inte 45 minuter som så fasligt lång tid. Fast å andra sidan är tid också tänjbar. Så har jag tillbringat tre intensiva dygn i Göteborg känns det också som om jag har varit där en vecka minst.
 
 
Antagligen för att promenaderna blir dubbelt så många och långa, plånböckerna hälften så tjocka och kontakterna som knyts, gamla eller nya, blir trefaldigt intensiva. Allt maximeras och så även tiden. Utan att för den skull bli den mätta dagen så blir faktiskt ens närvaro i tiden egendomligt förtätad och just därför känns tiden försumbar och utan betydelse.
 
 
Men minneskortet i kameran, det bara krymper och krymper av någon outgrundlig anledning. Kanske att tid och rum står i något slags proportionerligt förhållande till varann. Om tiden expanderar måste rummet förminskas och tvärtom.
 
 
Därom har ännu inte de lärde tvistat, så det kan väl vara på sin plats nu? 😉
 
 
Önskar er alla en God fortsättning på den tid som icke är men ska komma…eller nåt!
 
 
Och kanske…Let´s face it ? Tiden går…..
 

2 kommentarer

Filed under Tid

2 responses to “Blowin in the wind…Göteborg stories 3

  1. Eric

    Så filosofisk hon har blivit. Jag läste att efter Big Bang så är det inte stjärnor och galaxer som skjuts iväg från ett centrum. Nej det är själva rymden, rummet, so expanderar. Fast det är väl ganska självklart att det är så och inte på något annat obegriplligt sätt. Och snart kan man räkna ut vad som hände innan Big Bang, läste jag också. När det börjar regna igen så kommer jag att kräva att du åker till Göteborg igen.

  2. Eva

    Nej, jag förstår inte heller de som klagar på vindkraftverken, jag tycker faktiskt de är vackra! Och inte låter de så fasligt mycket heller som en del säger. El vill de ha men inte något som skaffar fram den! Jag skulle kunna tänka mig en egen liten snurra på ängen här utanför!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s