I morse kom Hanna springande med en fågel i mun. Hanna, vår minsta katt, alltså och ingen släkting här på landet. Vi vägrade släppa in henne och hennes lilla fågel trots enträget gnyende från kattens sida. Hon ville ju föra hem det lilla bytet för att få njuta av vår beundran. Visa att hon också kunde bidra till hushållet. Vi ropade till henne genom glasrutorna och bedyrade hur duktiga vi tyckte att hon var, så att hon till slut gick ner i gräset och lekte vidare med den redan avlidna stackaren. Till slut kom katten in utan fågel i mun och kräktes på golvet. Sen gick hon ut igen.
Så trängde sig naturen på. Ett första tecken på att naturen tar över även på det personliga planet, kanske. Annars har ju väder och vind i största allmänhet inte varit särskilt nådiga mot oss de senaste dagarna. Lite polarkyla och isvindar därtill, men det kanske inte direkt tyder på att växthuseffekten har nått maximal styrka än. Nej, jag får nog bestämma mig för att man får tänka globalt vad det gäller väder också. Kanske en slags balansräkning räknat på hela klotet. Och summan blir…..? Oberäkneligt. Det är visst det som är ett av tecknen på växthuseffekten. Att plötsliga orkaner och översvämningar drabbar djur och människor på oväntade ställen. Fast just nu skulle jag faktiskt önska att lite oväntad värme skulle drabba just mig, just här och nu.
Och Här är musiken som spelas till dagen epistel….Såja, såja…den lugnar! 😉
Time in Stockholm 
Tid 
Heeeej! Ursäkta att jag inte varit här och hälsat på dig på eeevigheter! Jag är så seg så det är inte sant, inget liksom kommer ur händerna på mig.
Jag såg bilden framför mig där femåriga systerdottern Hanna kommer springande med en fågel i munnen… (fast jag visste mycket väl att Hanna var din katt, men när du skrev så…)
Våra \’duktiga\’ katter hade häromdagen öppnat ytterdörren själva, innifrån, gått ut och fångat en näbbmus som de placerade under matsalsbordet och en \’ätmus\’ som Ceasar satt och åt upp på mattan i finhallen när jag kom ner på morgonen… sötnosarna… I dag kom de med en näbbmus till, den tog en höna och sprang iväg med… usch en gång till. Grodor och allt möjligt slinker ner i hönsmagarna, och vi äter äggen de lägger… när man tänker på det…
Här är kallt också, men vi har haft några varma sköna dagar också så jag klagar inte. Och det har inte regnat så mycket som det såg ut i prognoserna som det skulle. Fast i söndags kom det sextio millimeter, det vräkte ner hela tiden!
Nu ska jag försöka skriva lite i min blogg också…
GillaGilla
Det påminner mig om hur jag hade det på tåget upp till Sthlm när jag skulle springa, fast jag hade inte fångat någon fågel på morgonen.Och förra veckan hade vi en liten trädgårdssångare inne i stugan. En fågelunge som var så skräckslagen att den tacksamt kröp upp på mitt pekfinger så att jag kunde ta med mig den ut.
GillaGilla