God Jul, ett minne blott….

 
 
Nu är bloggens tid förbi! Jag känner mig som "spanarna", inte på Hill Street, men väl de minnesvärda i radions p1, eller vilket program det nu är på radion… Jag har bloggat i tre år och varje år kring jul har en strid ström av bloggare strömmat till varandras bloggar och önskat varandra både det ena och det andra. Men i år alltså…Niente! Nada! Completely nothing! Men missförstå nu inte. Jag säger inte att det var bättre förr, jag säger bara "Tid! Vem har tid? Tid att skriva, tid att läsa, tid att låta sina fingrar forsla en mellan diverse nära och fjärran bloggvänner, när vi nu har facebook och även i samma anda har även windows försökt skapa samma hysteriska nätverk. Nu kan jag också här läsa vad mina vänner kommenterar hos mina vänners ev vänner och jag slipper alltså gå dit och kolla om de möjligen har gjort något annat på sin bloggsida. Förmodligen kan alla läsa om jag har lagt upp en ny bild eller kommenterat någon annans. Jag tror däremot inte det finns någon koll på om någon har lagt in ny musik i sin mediaplayer, men kanske lika bra det. Jag hinner ändå inte lyssna klart på den heller och ingen hinner eller orkar lyssna på min. Nu är de snabba kommentarernas tid inne. Och statusupdateringarna: Lisa kokar knäck; Anna bryter ihop; Kalle har köpt en kokosnöt: Johanna är nu vän med Johannes (som är hennes bror, råkar man veta)….Och det är roligt. Ibland  just för att det är så "out", ibland för att det är så vanligt.
 
 
Men utan sammanhang och mening alltihopa. Jag kan inte säga att jag vill vara utan det tokiga i det galna, om ni förstår…men jag "söker" nog ändå något mer….Jaja, jag borde antagligen söka för det, för något så ouppdaterat i nätvärlden borde inte få finnas. Jag menar, en sån som söker och inte omedelbart får svar. En som inte vet svaret innan hon ställt frågan knappt har inget på en nätsite att göra, kanske ? En som inte har googlat sig till all världens sanninger har antagligen inte förstått livets mening. Och det säger jag med viss ironi trots att jag ändå har lärt mig älska google som en del av mig själv. Varför?
För att jag vill det. Vill inte köpa det första bästa i en handvändning. Och vill för att jag ändå hyllar det långsamma livet. För trots allt hade jag ännu roligare i min bloggs barndom, när jag inte kunde nånting, utan jag klickade runt bland de bloggar jag fann läsvärda och innehållsrika. Jag kommenterade och fick ibland kommentarer själv, lyckligt omedveten om dem som fick uppåt hundra kommentarer om dagen. Jag tyckte att jag ständigt lärde mig saker, både om hur man skriver bästa bloggen och hur man gjorde rent tekniskt för att det också skulle se snyggt ut och låta snyggt. Men tyvärr känns den kunskapen rätt förlegad nu. Lite ute. Lite off. Finns säkert andra ställen utanför spaces där man kan bygga upp nya nätverk och börja blogga igen, men det är ju som att börja ett nytt förhållande. Och det är ju ok om man är kär, men….inte riktigt aktuellt i det här fallet…..dessutom tror jag att bloggandet snart tynar bort överallt. Inte för att det som skrivs är ointressant men för att ingen har tid att läsa längre. Man hinner bara med de korta uppdateringarna på facebook….eventuellt.
 
 
Nu när ni ändå har läst så här långt (?), vill jag också att ni läserhär…en vintersaga helt utanför vår tid. Och sen kan väl bloggens tid få dö ut i den takt den har lust till. Men kom ihåg att det var jag som sa det först, den dag bloggen har gått i graven för gott! Och då ska jag säga som det stod i den studentikosa tidningen Blandaren: "Har ni någon mjugg man kan le i ?" Förresten borde det studentikosa ha dött ut för länge sen, men även dinosaurier kan överraska. Så kan kanske även bloggeriet överleva mig och sig själv, mot bättre vetande….
 
(Apropå musiken, ja….den har jag bytt just bytt, ifall nån undrar, men inte orkar komma hit och kolla…;-))

8 kommentarer

Filed under Tid

8 responses to “God Jul, ett minne blott….

  1. K

    Skön musik och skööön blog!Högt läsvärde på den du!Men vem dricker Ramlösa och spelar fiol?

  2. Millroll

    Tack K ! Spelar fiol gör vi lite till mans och kvinns, mer eller mindre bra…och samma gäller för ramlösan..även om samtliga skulle må mycket bättre om de höll sig till enbart ramlösa, förmodligen…. 😉

  3. Anna-Lys

    Intressant, jag fick strax innan jul ett riktigt dräparbrev. Där framgick land annat att vederbörande under alla mina bloggår ansett att jag skrev underliga kommentarer. Dessutom ifrågasattes mitt kön. Det senare tycker jag är bra ety då kan man i framtiden kanske se blogosfären som en mötesplats där vi är könlösa men mer relationistiska och kommunikativa. En värld där snoppar inte sticker ut, och där implantaten är av underordnad betydelse. När det gäller statementet om mina "underliga kommentarer", känner jag mig oerhört hedrad, även om sändarens syfte var tvärtom. Underligheter och förunderligheter kräver såväl tid som reflektion, och jag blir rörd av att den dräpande repliken, egentligen bygger på att vederbörande tagit sig massor av tid för att försöka förstå mina medvetet ihopsnickrade surrealistiska surr :-)Jag har alltid tyckt det varit givande att fundelera och kreera online tillsammans med Dig MillRoll.Du har alltid gett det där lilla extra som gjort det intressant att slänga kommentarbollar på Dig ;-)Tid finns alltid, men piroritet är viktigt. Trots allt, är det få som engagerar sig och ytlighet tycks vara tidens melodi, själv anser jag att det finns nog av ytlighet på jorden … det räcker mer än väl … så varför skulle vi spela med i det meningslösa gamet som numera råder i blogosfären. Det sociala cafesnacket och pubtugget har fått fäste på bloggarna.De filosofiska och underfundiga rummen får ge vika … eller finna nya lekplatser :-))Tack du underbara käftslängare!!!GOTT NYTT 2009(( kram ))Anna-Lyshttp://www.blogger.com/profile/03503734017177492952

  4. Carlos

    Tack MillRoll för att jag fick träffa dig i bloggarnas värld. Det kanske är det bra för din lilla kamera att få vila sig lite medan du umgås med världen i real tid, men låt inte kamera vila sig för länge, det är många varelser som bara väntar på att få träffa dig och uppleva dina tankar och drömmar.Önskar dig att det nya 2009 blir ännu bättre än det nuvarande 2008.Kramar i massor och hoppas vi ses snart igen.Carlos

  5. Millroll

    Tack A-L och tack Carlos och Kerstin som ändå tycks motbevisa mitt påstående om bloggens död i och med att ni tycks ha orkat läsa min. Nu är jag tyvärr inte bättre människa än att jag gillar även det ytliga livet ibland. Orkar inte i alla lägen fördjupa mig i min egen eller andras navel, men jag tycker det vore rysligt synd om livet bara bestod av ytliga kommentarer och glada utrop. Fast som man känner sig själv, så……så länge det finns människor kommer det nog ändå alltid finnas olika typer av kommunikation och på olika plan mellan människor. Alla kan inte älska alla här i världen heller, och fast man kan bli antingen illa berörd av dräparbrev eller se dem från den positiva sidan som du Anna-Lys, så nitar de sig fast i ens undermedvetna vare sig man vill eller inte. Kanske för att som du säger, personen i fråga ändå har engagerat sig på ett djupare plan i dig än bara rynkat på näsan och dragit vidare. Klart att det vittnar om ett engagemang också om han/hon funderar över din könstillhörighet, även om jag kan garantera från min högst kortvariga titt på dig när vi sågs att du faktiskt var vad jag skulle definiera som kvinna…;-) Fast det är klart att nån könstest utfördes ju inte, så inget är bevisat. Nåväl…du verkar ta brevet som en man (ooops?) och går rakryggad därifrån. Och ja, faktum är ju att man oftast lär sig mer av mot- än medgångar här i livet. Så i själva verket kanske du ska tacka författaren till dräparbrevet för ökad livskännedom, eller nåt ? 😉 Det om detta: Gott nytt år tillbaka till er som önskat mig detsamma! Vi ses snart igen, hoppas jag. Kanske genom att hålla bloggen levande, mot allt vett och förnuft! =)

  6. K

    Du har HELT RÄTT, HELT RÄTT HELT RÄTTDet allra mest underbara är att få sparka av sig de obekväma , kalla skridskorna och krypa ner i sina ECCO-kängor. Det fick mig att gå hela vägen hem på gott humör!

  7. kerstin

    Hej Nykvarn! Ibland skriver jag saker som inte blir så välformulerade. Jag raderade min text, eftersom den kunde tolkas på flera sätt. Vad jag ville ha sagt var, att publikation på webben har kommit för att stanna. Mediet finns. Att skribenter slutar, när de inte åstadkommer vad de önskar, säger mer om personerna än om mediet självt. Jag måste säga, att jag gillar din sida. Det är främst fotografierna som imponerar på mig. Kanske för att jag själv bor i samma stad som du. Min blogg kan tyckas död. Dock publicerar jag på fler ställen – mer eller mindre livaktiga. CU \’round!

  8. Alistriona

    Tack min kära AnnaLys-detta med kön var en spännande upptäckt..viktigt eller oviktigt, det beror på skälen till eller bakomliggande tanker kring att skriva en blogg, eller så har det ingen betydelse-utan det viktiga är människan bakom orden/tankarna o uttrycken. Har alltid beundrat ditt sätt och hur du ifrågasatt och satt en på nya banor, önskar dig och dina vackra hundar ett flrtsatt gott liv utanför spaces, hoppas vi träffas någon annanstan någon gång i någon värld. Kramar från Avalon

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s