Nu är det dags att se möjligheter istället för omöjligheter…..
Så lätt att gräva ner sig, men ack så tungt att komma upp till ytan igen när man väl är där nere.
Det där talesättet "ner kommer man alltid", är ju användbart i alla livets skeden. Även när man rent mentatlt har grävt ner sig i en liten grop är ju vägen upp så besvärlig. Och det kan vara så svårt att se förbi alla hinder man själv har satt upp, så skickligt men nedbrytande. De hinder andra har satt upp åt en är svårare att göra något åt men å andra sidan är de lättare att upptäcka.
Så fort jag tog fram cykeln i förrgår för att cykla till jobbet, kände jag hur minst tre ton bekymmer rasade ner från mina axlar och miljoner trassliga tankar blåste ut genom "öron, näsa, hals". Och jag förstod med ens att allt satt i rörelse, inklusive mig själv, ger nytt mod, nya tankar nya känslor, medan allt som sitter still blir statiskt och omöjligt att ändra på.
Om man är bitter och besviken på livet, beror det ofta på att man upplever att man sitter fast i en rävsax som man inte kan ta sig ur. Bestämmer man sig för att röra sig i den ena riktningen, dras det åt i den andra. Alltså rör man sig inte ur fläcken utan sitter fast i sin lilla "sur-urna" och bär sig åt som om man vore rörelsehindrad, fast man inte är det. Jag har ofta tänkt på att många rörelsehindrade inte låter sig hindras så mycket som vi andra rörliga typer. Jag tror inte att det beror på att vi är otacksamma utan snarare att de rörelsehindrade är vana vid motstånd och vet att det krävs något av en om man ska komma någon vart.
Nå…efter några månader i en ganska, för att vara jag, djup svacka, tar jag fram min cykel igen och putsar upp den, pumpar de båda tomma däcken och glider iväg och det känns uppe på Västerbron som om jag faktiskt har fått vingar att flyga med när jag susar ner mot mitt mål där jag har mitt jobb. Mina arbetstider har inte förändrats men kanske har jag själv förändrats. Allt känns lättare…
Jag har läst någonstans att ett dåligt förhållande kan inte förndras om man bara begär att den andra parten (i mitt fall arbetsgivaren) ska förändras). Liksom i en dans måste man själv också våga ändra stegen för att den andra ska kunna ändra sina.
Har vi väl ändrat våra steg är alla vägar öppna…eller, ja…nästan alla i fall…;-)
Något Gullefjun med en ständigt positiv livssyn får erfara är att man kan få stöd och hjälp från oväntat håll bara man vågar ta några livsfarligt trippande steg utanför staketet. Kanske en påsksensmoral, typ ?
Glad Påsk på alla vägar ni tar! =)
Time in Stockholm 
Tid 
Mycket tänkvärt! Gullefjun är hursomhelst en riktig humörhöjare. Han har just smitit över till mig den lilla rackarn!Nu säger jag bara Glad Påsk och hur jag illustrerar det med huvet vet bara alla initierade rollare och rollfans!
GillaGilla
Vad rätt du talar!!!((kram))http://anna-lys.blogspot.com
GillaGilla
GLAD PÅSK!!!!http://anna-lys.blogspot.com
GillaGilla
Vad bra och tänkvärda saker som luftas här 🙂 Du har fått vind i seglen tack vare cykeln, tror jag. Ha en trevlig påsk. /San
GillaGilla
Tänkvärt MillrollVill önska dig en riktigtGLAD PÅSK!Ps. din lilla kyckling e på plats=)
GillaGilla
Vackra vyer från kvasten,är du hemkommen nu?Fortsatt Glad Påsk ;-)http://bellanatt.blogspot.com
GillaGilla
Har du aldrig TID?http://anna-lys.blogspot.com
GillaGilla
Tack för alla vänliga kommentarer, och nej….ser inte ut som om jag har tid, och har jag det vet jag inte riktigt vad jag ska ägna den åt. Men förhoppningsvis kommer jag på det så småningom….=)
GillaGilla
Ibland "puppar man in sig" men kommer så småningom ut som en vacker fjäril. Välkommen ut i det fria! 🙂
GillaGilla