Jag tror att jag är rätt extrem vad det gäller musik. Inte musiksmak, eller så, utan sättet jag har att lyssna på musik. Speciellt första gången jag hör någon ny låt eller något nytt klassiskt musikstycke.
Jag lyssnar nämligen aldrig på texten första gången, knappt ens andra, men möjligen tredje gången jag hör stycket ! Inte ens om texten frambärs av någon favoritsångare eller sångerska. Kanske att jag uppfattar orden men aldrig innehållet. Jag är i full färd med att ta in själva musiken, vad det är för stämning, stil, om det svänger eller om det är vackert…och ibland blir jag bara *PANG*, slagen av den, för att inte säga nitad, överrumplad, eller helt enkelt förälskad. Då måste jag höra den igen, men inte för att höra texten, om ni nu trodde det, utan för att lyssna lite mer medvetet på hur det verkligen lät….Vad var det för häftiga rytmer eller snygg harmonik (ackordsföljd) eller kanske en vacker melodi, och allrahelst om jag blivit helt betagen, så stämmer allt det där för mig. Men så handlar det ju också om hur det framförs, vilka musiker och vilka sångare som får allt att klinga – i mina öron – perfekt. Då måste jag lyssna och uppleva allt en gång till. Kanske känner jag till och med för att ta en svängom för mig själv på vardagsrumsgolvet…OCH…i det läget kan det hända att en och annan textrad kommer till mig, men det är inte säkert.
En text kan aldrig hänföra mig så. Jag blir intresserad, nyfiken, beundrande, road kanske, eller om det är en sorgsen berättelse, kan jag bli rörd till tårar….om jag läser texten själv, vill säga. Då är det lättare att ta till sig, eller om om jag får den uppläst för mig, men om den sjungs fram……ack så svårt att tänka bort min upplevelse av musiken då, oavsett om den är positiv eller negativ. Jag borde nog söka för det där…..
Som nästan "obotlig ateist" blir jag särskilt glad i kyrkokören när jag får sjunga mässtexterna på något obegripligt språk, som exempelvis ryska, så behöver varken jag eller församling bekymra oss över textinnehållet utan helt koncentrera oss på musiken. Klangen blir ju också helt annorlunda om man hör rysk musik sjungas på svenska. Helt enkelt andefattigare….vilket ju inte bör eftersträvas i en kyrka. Dessutom tror jag att om det funnes något medium inom vilket man kunde ha direkt kontakt med eventuell gud (som jag ju inte tror på ;-)), så vore det just inom musiken…ordlös, skön och kommunikativ…..
I sällsynta fall är text och musik skriven ihop och bildar ett homogent par. Då kan det gå lättare. Om den är på svenska brukar jag också ta till mig texten fortare, om den inte är så dum att jag önskar att den vore på nåt obegripligt språk istället.
Ibland, och tyvärr väldigt ofta, tror jag texten är bättre än musiken…i alla fall mer intressant. Eftersom jag sällan lyssnar på "tråkig" musik fler gånger missar jag säkert många bra texter. Jag orkar inte höra en massa verser sjungas på en tradig melodi och till ett träaktigt komp, då blir jag bara irriterad. "Skriv en bok", tänker jag.
Självaste Bob Dylan kan få mig att tänka så, och det ryktas att hans texter är på Nobelpris-nivå. Det där vet jag inget om….;-) Men visst har han skrivit bra låtar, men så är det dom låtarna som har blivit berömda också, och det beror på att musiken är bra, det beror inte på texterna, det kan jag lova er !
En usel text kan bli världsberömd tonsatt till en underbar musik, medan motsatsen är otänkbar i mina öron.
Fast en text, även om den är lite fånig, kan göra en låt till en hit som kanske annars inte hade varit det ? "She loves you, yeah, yeah, yeah", med Beatles, t.ex. Fast där beror det ju inte på innehållet i texten utan rytmen i språket, kanske….Och för mig spelar det inte så stor roll, i alla fall. Beatles texter har jag ju ändå inte förstått förrän i vuxen ålder. Det var ju mest bara härmningsövningar från början innan det fanns texthäften att tillgå och min 11-års-engelska var inte så brilliant, trots allt.
Men jag tror Beatles storhet låg i bland annat det…att text och musik klingade "musikaliskt" ihop. Dessutom hade Beatles många fina texter som håller att sjungas än idag när man till äventyrs förstår vad de handlar om….;-)
Hmmm..rätt intressant…borde kanske doktorera i ämnet…..Och jag förstår om ni vid det här laget tänker; "Skriv en bok"….;-)
OK, OK, jag ska…Önskar trevlig helg, så länge !
Då får jag ett signerat exemplar av boken va? :-)Varma hälsningar från ett Tungelsta där molntäcket börjar att brytas upp – tror jag./Robban
GillaGilla
Självklart, Robban! Du får första exemplaret. Men hoppas att du inte blir besviken om leveransen dröjer. Är lite krasslig just nu…;-)
GillaGilla
Instämmer. Jag är också en sån där som först låter musiken bre ut sig i mitt uppfattande, men det har du nog redan misstänkt.Kanske hänger det ihop med att känna mer än att tänka. Musiekn går direkt på känslan och är för övrigt världens bästa huörhöjare (läs drog).
GillaGilla