Vart tredje, vartannat år…närhelst det passar, kommer frågeställningen rullande in över mig som en jättevåg och jag publicerar nedanstående text. Kan inte alltid tänka klart själv utan får låta andra fylla i svaren. Men kanske bäst att inte tänka så mycket på saken, som någon klok medbloggare en gång i världen sa. Mn kan ju komma på att det egentligen aldrig blev något stort av en. Fast det visste jag ju redan.
Ändå har ett ganska stort lugn infunnit sig i jobb och i övrigt. Utom möjligen i min fiktiva värld bland spel och nöjen på nätet. Men när sidan tillfälligt ligger nere hittar jag en tom tid att fylla med ord och tankar. Egna ord och tankar ! Inte bara: "Come back tomorrow or our friendship will weaken", etc….men det är klart…man (dvs jag) har fått ett nytt vokubulär på kuppen. 😉 Och jag har också fått ett desto större behov att friska upp mitt gamla !
Därför mina vänner, en prolog till det som eventuellt komma ska.
Håll till godo!:
PROLOG:
Vart går vi nu ?
Vad gör vi med våra liv tillsammans ?
Det finns ännu tid att va still
och när vi vill kan vi känna kraften i tystnaden i det täta rummet emellan oss
som är kärleken.
Var är vi nu ?
Vad vill vi med våra liv tillsammans ?
Vi kan ännu höra sånger i våra bröst
och när vi vill kan vi höja vår röst
i tystnaden
i det varma rummet emellan oss
som är kärleken.
Vad har vi nu ?
Vad har vi gjort med våra liv tillsammans ?
Det finns tid att tänka om
Det finns kraft att göra nytt
Att ge liv åt tystnaden
i det tomma rummet emellan oss
som kan fyllas med kärleken
För kärleken är en evig kraft
i rörelse emellan dig och mig
i brusande stillhet
Ett dånande hav i ständig rörelse
mot ett evigt mål – att aldrig va still…
(text: Millroll)
Time in Stockholm 
Tid 
Svar prolog: Mot evigheten..tillsammans är vi ändå ensammai vår stillhetKärleken äger ingetvill ej heller ägas I skymningen är vi kvar i en önskan att återfå förgången musik som inte blir densamma idag utom i tystnaden tillsammans med den vars vägar är svåra och branta Kärleken. Vårt jag, vår själ.. som hösten vissnade det bort Den omätliga tiden stal kraften att ge liv i tystnaden. Kärleken, ömheten fyller oss den sargar och blöder tystnar, tänker och ser Vågen för oss vidare Text (Gunilla)
GillaGilla
Två vackra dikter att begrunda. Skickar en kram till er båda
GillaGilla
Tack Gunilla! Härligt med såna svar! Och tack Berit för att du kom och läste! =)
GillaGilla