Mitt i all rådlöshet, utanförskap, utflyttning, överföring och en slags hopplös känsla av att allt är förbi, snubblar jag över en sida om Jan Johansson, på facebook. Får en länk till hans "Jazz på svenska" på spotify, och vips är jag mitt i den gamla svenska utvandrarstämningen. Då rådde fatttigdom och nöd. De starkaste och mest företagsamma lyckades skrapa ihop så pass mycket slantar och mod så att de vågade flytta ända till Amerika. Det kallar jag flytt!
Och vart ska lilla jag flytta då ? WordPress, "kan jag få en kopp kaffe"…;-)
Men visst är det olika proportioner. Det handlar inte om nöd överhuvudtaget. Men det handlar lite om identitetsskapande, inte bara för mig, men också för alla andra jag känner…en del mer än andra, som helt går in i en annan identitet. Om man flyttar människor hit och dit beroende på jobbtillfällen etc, får man en identitetslös massa som följer tidens trender, och som motståndslöst tar första bästa jobb mot minsta möjliga betalning. Man lockas med guld och gröna skogar men erbjuds en blek kopia mot vad man redan har och känner sig lurad på det mesta, inte minst på sin egen identitet och därmed stolthet.
För att återgå till Spaces…Min identitet sitter inte i spaces galaxväggar, det är jag för gammal för, men däremot fick jag ge uttryck för något som var jag här, och det var min första blogg och mitt första nätverkande, i princip.
Men min identitet sitter egentligen i "musikens hus", adress; nånstans mitt emellan mina öron.
Sån tur att jag inte är huvudlös då…..än så länge! 😉
Time in Stockholm 
Tid 