Nobelpriset till halva himlen

Tomas Tranströmer  fick litteraturpriset idag. Så roligt för språket att få en sådan budbärare. Men så märkligt att denne språkkonstnär inte själv kan uttrycka sig  (muntligt) på sin märkvärdiga dag. Han gjorde en gest som visade hur den närmsta tiden skulle påverka hans liv. Han lutade sin kind mot sin hand och låtsades sova. Trött skulle han bli. Och han skrattade och såg ganska nöjd och nästan lite upprymd ut. Han kan skriva men inte uttrycka sig muntligt, bara ofullständigt. Hans fru tolkade hans sinnesstämning. Han hade tänkt bli musiker från början och spelade också piano. Det gör han fortfarande men kan bara spela med en hand på grund av den stroke som han drabbades av för ung 10 år sedan. Jag undrar om han rent av var synsk när han skrev om ”Halva himlen” i början av sitt författarskap. Ännu en magisk förmåga han tycks ha haft i så fall.

Tranströmers bildspråk är omvittnat. Nu i dagarna har jag börjat leka med tankarna att gör den här bloggen till en slags bilddagbok, eftersom jag har upptäckt att jag kan skicka mina bilder hit direkt från mobilen med en kommentar, precis som jag har kunnat göra till facebook ett längre tag. Nu har jag börjat tröttna på facebook och dess policy med en ständig flod av uppdateringsinformation om allt och alla vilket leder till att ingenting märks eller syns i mängden. Även mina egna bilder drunknar i floden och försvinner med tidvattnet och jag vet knappt vad jag själv har skickat.

Och denna regniga dag när allting flyter runt, snappade jag ändå upp några rader på facebook som jag fastnade för…som liksom gick mot strömmen. En fb-vän och musikvän som hade skrivit med anledning av dagens tillkännagivande. De orden var – just det – Tomas Tranströmers:

”Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”

Och precis så var det ju för mig i denna skog av uppdateringar, att jag hade gått vilse och just därför fann denna oväntade glänta…Sådär som när man hittar ny musik som oväntat slår an en sträng hos en eller ….. som när man just mitt i skogen hittar en oväntad glänta….
He! Ja, varför försöka att med egna ord beskriva en mästares?

Det finns ord, och det finns ord som går fram. Och nu har jag babblat nog! Men mer bilddagbok lär det bli här på bloggen så länge som jag har svårt att hantera lavaströmmen på facebook. Och dessutom: Uppdaterar jag inte mig själv där behöver jag inte kolla så ofta om jag har fått kommentarer på egna uppdateringar. Här på bloggen har jag ju sen länge kunnat jobba mer ”ostört” vad det gäller det. 😉

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s